Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.
Hej
Jag är ny här och har endast varit nykter i några dagar! Jag har många funderingar och tankar så de kommer kanske komma lite knasig frågor eller åsikter. Men hjärnan går på högvarv just nu!
Får bli dessa meningar så länge!
Hej.
Jag lever med en som helt klart har problem med alkoholen, eller rättare sagt ångest och oro enligt hen själv, men så här ser en "cykel" ut:
Jag vet inte riktigt hur jag räknar mina nykterhetsmånader.. Men några datum följer
1 Dec - hos läkaren och konstaterade på riktigt att jag har alkoholproblem. Refereras till sjuksköterska som jobbar mot alkohol- och drogmissbruk. Jag brukar räkna redan härifrån efterssom jag dels la om hela min livsstil och dels för att jag behövde räkna lite "extra tid" motiveras mer. Härifrån: nykter 10 månader.
14 Jan - återfall. Sist jag drack. Härifrån: 8 månader, snart 9.
Hejsan på er
Hej! Ny här. Jag har tidigare haft alkoholmissbruk vilket höll på att gå överstyr och jag uppsökte hjälp. Det har varit en framgångsrik saga sedan dess för mig, vilket jag är oerhört glad över. Dock har jag nu på sistone hamnat i ett väldigt svagt tillstånd med stor trötthet, oro och ångest. Som är kopplat till mina vardagliga sysselsättningar och inte ett nytt alkoholmissbruk. Eftersom jag inte längre tar till alkohol som medel för att lindra svåra perioder, har jag istället provat mig fram med diverse naturläkemedel som sägs ha uppiggande och mentalt stärkande effekter. Så, till saken.
Ett år med 1-2 flaskor vin om dagen. 6 veckor nu utan något. Många hälsovinster, trodde inte att pimplandet påverkade mig så. Senaste 5 åren har varit en nedåtgående spiral rakt ner i.... I stället för att sätta gränser,på jobbet och ekonomiska gränser gentemot sambo och familj, har jag har ångat på som vanligt men lagt min tid på att tänka på när jag får dricka vin, druckit vin, och tänkt på hur det inte ska märkas att jag dricker eller köper så mycket vin. Min hälsa och ekonomin har tagit största smällen.
Hej,
Trodde att jag aldrig skulle finna mig själv i en sån här situation.
Dricker för tillfället minst en flaska vin per kväll, gärna en och en halv.
Har aldrig druckit särskilt mycket men efter min skilsmässa 2.5 år sedan, har jag börjat. Min far dog av alkoholism men började sent i livet (efter 50).
Nu börjar jag en ny tråd för jag behöver få mina tankar sedda. Känner ett behov av att skriva här och samtala med andra, jag vet att det är bra.
Mitt liv är så mycket bättre och klarare än då jag blev medlem här för flera år sedan. Under det senaste halvåret har jag ibland haft så sköna livsögonblick som påminner mig om hur livet var innan jag drack för mycket under en tid då allt var kaos.
Jag har inte varit helt alkoholfri men mitt mål är nu att leva helt utan alkohol för det ger mig inte något att dricka och jag behöver det inte.
Jag försöker ta tagi i denne hemska sjukdom jag har,jag gjorde det för ett år sen men föll dit igen. När jag tog tag i det på allvar och verkliegn ville sluta så gick jag snabbt tillbaka till min vardag.
Jobbade och gick i skola. Va sjukskriven en vecka efter att jag hade blivit utskriven från psyk.
Det gick bra (tror jag) jag låssades som om inget hade hänt o berättade inte om mitt tillstånd för någon.
Denna gång är det annorlunda,jag har berättat det för många (vänner,familj,kollegor o chefen) det va en skön känsla att berätta det,men varför har jag denna ångest?
Jag har tagit steget att "outa" detta med mitt missbruk till vänner och till mina kollegor o chefen. Det kände bra att göra det,som om en stor sten lyftes från mina axlar.
Men varför tvivilar jag ibland? Varför tror jag att jag har skadat mig själv mer. Skulle jag ha varit tyst? Skulle behöva lite peppande ord <3
