Det är vanligt att människor är känner sig osäkra på om de dricker för mycket, om de behöver förändra sin konsumtion eller vad de ska bestämma sig för. I det här forumet kan du ställa frågor eller skriva om funderingar angående hur du dricker.
Jag jobbar heltid inom vården , jag tar hand om mina djur och min sambo , vi vill ha barn men vi får inga , dt går så trögt .
Var ett tag sedan jag var här på forumet då jag de senaste två åren skött mig exemplariskt. Ni som läst min förra tråd vet hur illa det var och hur bra jag kom ur skiten. Efter två år tyckte jag att jag kunde vara med mitt gamla jag igen "lite grann". För er som inte läst driver jag en hel del hotell och restauranger vilket gör att man dagligen utsätts för prövningar. Folk omkring mig har accepterat att jag inte dricker länger så det har gått väldigt bra. Den sista tiden har jag dock blivit sugen igen att "prova vad vi säljer" och vips så är jag kung igen.
Hej på er!
Har nyligen blivit medlem här för att ta del av andras samt dela med mig av mina erfarenheter av alkoholmissbruk.
Jag dricker varje dag.
Oftast börjar jag dricka vid 18 tiden. Det blir vanligtvis runt 3 - 4 glas rödtjut varje kväll.
Under stressiga eller på ett eller annat sätt tuffa, ångestladdade perioder i livet kan det bli betydligt mer. Dricker även för att kunna somna. Har svårt att tysta tankarna. Meditation hjälper delvi men inte tillräckligt.
När jag är berusad känner jag mig tillfreds med livet, då får jag energi och inspiration.
Första gången jag skriver. I söndags morse vaknade jag upp på iva, varit medvetslös efter att ha haft 4 promille i blodet, jag var alltså nära att dö. Om inte min tålmodiga sambo ringt 112 så hade jag inte funnits mer. Om jag är en tonåring??? Nä en helt vanlig 37årig trebarnsmamma. Skammen är hemsk!!!!!!!!!!! Och efter nästan 25 års drickande kanske det är dags att inse att jag har problem, eller??? Det värsta är att jag sörjer att jag aldrig mer kan dricka alkohol, förhandlingen med mig själv pågår febrilt i min hjärna.
Efter händelser förra veckan har jag bestämt mig att helt sluta dricka.
Nu kan jag inte sluta tänka på hur tråkigt mitt liv kommer vara. Att jag inte kommer klara av att vara på roliga fester, inte ha de där trevliga AWna med mina kollegor eller uppleva en konsert berusad. Alla de sakerna som idag ger mig lycka men som jag även inser inte är värd olyckan av alkohol ger mig pga problematik med depression och ångest.
Hej
Jag har läst runt mycket och startar min egen tråd. Jag undrar väl mest om jag har sk alkoholproblem, är jag någon sorts alkoholist osv? Egentligen så vet man väl svaret själv eftersom man skriver här, men behöver mentalt stöd.
Hej!
Nyreggad medlem.
Att jag dricker mycket alkohol har jag insett för länge sedan. Jag ser mig inte som alkoholist men inser att jag har ett riskbruk. Min bror är allvarligt sjuk pga alkohol, vilket uppdagades för ett år sedan och det har nog bidragit att "väcka" mig då jag inte vill hamna där han är.
Häromdagen kontaktade jag öppenvården och har ett första möte om ca 2 veckor.
Urch det blir aldrig bättre. Jag hittar inget sätt att sluta dricka har nog prövat allt nu å det känns helt hopplöst. Flera år har de varit så här. Jag dricker kanske en gång i veckan ungefär men när jag gör det blir de katastrof. Nu har jag sån sjuk ångest över helgen. Minns knappt nåt på slutet mer än att jag var helt förvirrad och trodde vi var en extra person på festen fasst det inte fanns nån mer där. Hade klängt på en kille mitt framför ögonen på min sambo och samma kille hade senare visat snoppen för mig. Hade gått upp på morgonen och tagit dubbel dos av min medicin.
Hejsan.
Jag är ny och har läst en del trådar och blir så glad att många är så ärliga, så jag känner att då är det lika bra att jag är det också.
Nu har jag gjort flera test på internet och alla säger att jag inte är alkoholist eller har något problem eller är i riskzonen. Varken vänner eller sambo ser något problem i mitt drickande. Det känns som att jag måste kämpa för att få det bekräftat att jag måste sluta dricka, kämpa för att få hjälp?
