Det är vanligt att människor är känner sig osäkra på om de dricker för mycket, om de behöver förändra sin konsumtion eller vad de ska bestämma sig för. I det här forumet kan du ställa frågor eller skriva om funderingar angående hur du dricker.
Vet inte riktigt vart jag ska börja..Hur som helst, jag och alkohol har en lång historia bakom oss.
Jag har druckit sedan jag var 17 ungefär, och idag är jag 27.
Har alltid haft problem med att dricka måttligt. Ofta har jag blivit allt för full, fått minnesluckor, kroppsliga och psykiska besvär som håller i sig i upp till en vecka.
Sedan är det dags igen...
Kan man ta kontroll över alkoholen utan hjälp? Vad är era erfarenheter?
Jag undrar liksom andra över vad som är alkoholism eller ej. Vore underbart att få någon annans syn på saken.
Hej! Jag har nyss lämnat mina två barns pappa pga hans drickande. Han gjorde slut med mig när minsta var två månader för att jag "bråkar" om hans alkoholvanor.
Han har sen innan sommaren 2014 druckit 3-6 dagar i veckan beroende på hur och om han jobbat. Det finns alltid anledningar till att dricka. Bra väder, dåligt väder, sport på tv, för att kunna somna, uttråkad osv.
Jag trodde det skulle gå att lösa på egen hand, men det går inte. Vad ska jag göra? AA? Jag skäms. Jag dricker ibland på morgonen. Varför har det blivit så här? Jag är så ordnad i övrigt, men det kanske inte är helt ovanligt. kan inte nån berätta vad som händer på AA? kan man bara gå dit och lyssna? Jag orkar snart inte längre.
Det här kommer bli ett ganska långt inlägg. För ca 5 år sedan så levde jag i en kass relation. Fick panik ångest och mitt liv gick ut på att vara hyper stressad, deprimerad och ha ångest varje dag. Gick till läkaren och bad om hjälp, hade konstiga både psykiska och fysiska symptom, men dom hittade inget fel. Men till slut så började jag med anti Depp SSRI preparat och jag kände mig bättre, men samtidigt så drack jag för att döva ångesten ännu mer. Sen slutade jag med ssri och mådde bra länge. Har ny relation och älskar henne mer än allt annat.
De senaste åren har jag druckit minst ett par ggr i veckan och i ganska stora mängder vid varje tillfälle. Har jag väl börjat vill jag inte sluta och tar vinet slut går jag till närbutiken och köper 3.5 öl. Jag tar aldrig någon återställare och känner ofta avsmak dagen efter. Jag har försökt att ta en vit vecka men har misslyckats varje gång. Ena dagen tänker jag att jag måste sluta helt innan kroppen tar stryk, andra att jag inte ser någon mening i ett liv utan alkohol.
Jag har funderat på att bli nykterist till och från i tre år. var annan, var tredje gång jag dricker blir det mer än jag tänkt att jag skulle dricka och gör saker jag ångrar.
Senaste året har jag gått till jobbet och varit bakis 2-3 gånger, en gång kom chefen nästan på mig men en kollega fick skulden.
I min familj så dricker man mycket/ "super till" men kanske inte så ofta. Jag dricker mycket i perioder. När jag dricker "måttligt" dricker jag tre starköl.
Försök att hitta ett beroendecenter i närheten. I bland behandlar dom dig bara om det finns psykiska kopplingar till alkoholberoendet men dom brukar kunna ge lite tips i alla fall! Hade turen att man misstänkte diagnos i mitt fall så jag fick komma in på ett BC men det vart med tiden så pass träligt att det blev betungande i sig. Nu gör jag ett nytt eget försök själv för familjens skull. Skrev en sammanfattning om mitt liv (gör det) för att få en överblick. Det blev en redig läsning för dom på BC när jag visade upp min historik.
Känns som att outa för läkare/vänner. Inge hör egentligen. Jag ber om hjälp men får ingen. Jag vet att det bara är jag som kan hjälpa mig. Men när man försöker gräva en grop utan spade är det svårt:) jag skulle så gärna vilja ha en nykter alkoholist som bollplank! Gärna någon som kämpat med livets svårigheter såsom utsatthet. Jag vet egentligen inte varför jag skriver här då ingen i min närhet lyssnat. Men mitt hjärta behövde ordet:)
