Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Har en fråga till er som varit "vita" ett tag.
När i tiden efter ni slutat att dricka kände ni abstinensen som starkast?
Funderar på om det finns något "mönster"
Med vänlig hälsning AC
Hej,
Jag är ny här på forumet och provar att "skriva" av mig lite som ett slags terapi.
Jag är 39 år och bor med min sambo och min dotter i en vanligt svenskt villakvarter har bra jobb osv. Så långt passar man ju in i "standardmodellen".
Det som inte är normalt är mitt helgdrickande, ja jag kallar det så även om det ibland blir alkohol mitt i veckan också. Det är alltid helgen som är värst!
Ni på forumet som är nyktra alkoholister- Tagit hjälp utifrån?
Nu börjar det skena iväg. Tvekar mellan att ta hjälp utifrån eller göra ett försök själv.
Skulle behöva alla praktiska tips jag kan få, för jag är fast besluten om att fixa detta själv! Tacksam för alla tips!
Jag har sen några år tillbaka druckit väldigt sällan och jag kan dricka måttligt (ett par glas vin) till maten i rätt sällskap. Men går jag på fest blir jag alltid fullast och sårar ur. Det har nu gått över en vecka sen jag var på fest och ångesten river fortfarande.
Jag dricker för mycket. Kan inte sluta efter ett glas eller två utan måste dricka mig full varje gång. Gör bort mig, säger konstiga saker till folk, gör knäppa inlägg på Facebook, cyklar runt snorfull, det är bara en tidsfråga innan jag cyklar ikull och slår mig ordentligt. Skäms, har ångest... Är känd som "fyllot" bland mina vänner, jo jag har trots allt vänner. Jag dricker kanske två, tre dagar i veckan men klarar fortfarande att sköta mitt jobb. Har aldrig kört bil onykter eller bakis tack och lov.
Sex bokstäver. FÖRLÅT. Tomma ord utan mening. Vad säger du till dina barn?
Eller till din man/ ex/syster/ bror/mamma/pappa
Alla oroliga
Förlåt säger man när man missat bussen. Eller när man glömt köpa kattsand.
Man kanske glömde ta den där diskmaskinen.
FÖRLÅT kan man inte säga, när ens omgivning är oroliga.
DET ENDA SOM GÄLLER ; ge fan i den där jävla spriten och lev ett lyckligt liv.
Jag har varit i skiten tillräckligt många ggr för att veta vad jag pratar om
Livet har ställts på sin kant nu, soc varit inkopplade ..i en rävsax.Jag har haft ngn slags terapi inom öppenvården. Hjälpte inget.
Saker har hänt. Många saker. Jag har börjat på AA möten och känner nu att jag har "landat". Det finns människor som förstår.
Till er alla som kämpar där ute, tveka inte. Framför allt : HA INGA förutfattade meningar. Det är inte parkbänksalkisar som sitter där.
Vanliga människor, alla åldrar, alla yrken osv.
Fram till nu så har jag aldrig riktigt fattat att jag har ett problem. Jo, kanske under baksmällan, men sen går det inte mer än två dagar förrän jag tänker "nejmen sluta överdriva, så farligt är det inte". Till och med nu när jag skriver detta raderar och redigerar jag för jag tänker "hm, så illa är det nog inte..."
Startar jag nu om livet. Har nyligen avslutat Allen Carrs "Äntligen full kontroll. Lär dig behärska ditt alkoholintag". Titeln gjorde mig lite skeptisk. Jag tror nämligen inte mycket på att lära sig dricka måttligt (slutat räkna antalet gånger jag själv försökt). Vad är det vi vill med alkoholen? Vi vill bli berusade - iaf lite lagom. Är den mängd alkohol jag behöver för att bli berusad och upprätthålla berusningskänslan måttlig? Nej det är den inte eftersom jag byggt upp en tolerans. Ok, så om jag dricker måttligt kommer jag alltså inte att bli berusad. Vad är då poängen med det?
