Förändra sitt drickande

Jag är trött på mig själv och mycket besviken. Vet att jag dricker för mycket men klarar inte av att säga nej. Jag har nu fått nog och inser att jag måste bryta detta beteende innan det går ännu längre. Jag blev medlem här för att få stöd och lite feedback under mitt första riktiga försök att helt avstå från alkohol en längre period. Ja, jag tar en period i taget. Första gången jag erkänner för någon/någonsin att jag faktiskt har problem. Jag dricker max 3-4 ggr/vecka men det som skrämmer mig är att jag har fått minnesluckor. Inte ok på något plan!

Varit inne här och snokat runt ett antal gånger när jag började fundera över mitt drickande. Inte vågat bli medlem då folk ofta på forum (och i verkliga livet för den delen) bortser från mig. Som att jag är luft. Vet inte riktigt varför för tycker inte det är någon skillnad på mig och andra, men folk verkar se på mig annorlunda. Och självklart gör de lite ont även om de är anonyma "dissar"
Men nu tänkte jag, kan skriva min egen dagbok iaf så man kan gå tillbaka och läsa.

Heej jag undrar hur man kan hjälpa om man har någon förälder som dricker..... hur ska man göra för att kunna hjälpa dom?

År av bortslösande, ljugande, nätter och dagar fyllda av ångest tar slut idag. Att avsluta själva livet är för enkelt. Har jag kunnat dupera människor om mitt supande så måste jag ju kunna av att hålla mig nykter. Jag har inga förhoppningar av att det kommer vara lätt, och att jag kommer att behöva hjälp. Men det tar slut IDAG!

Har ända sen jag började dricka alkohol i tonåren haft ett problematiskt förhållande till alkohol, är nu i övre 20 års åldern. Kan gå veckor mellan att jag dricker, men när jag väl dricker så finns det inget stopp.

Jag dricker mig sakta men säkert mot en säker död. Jag har ett "fint" arbete, ett eget hem här i Stockholm i ett bra område. Efter att min man var otrogen mot mig för något år sedan var det spiken i kistan. "Det går inte att lita på någon". (Vi är nu skilda)
Jag hade intills dess druckit väldigt måttligt om nästan intet alls. 2 flaskor vin totalt på ett år räcker mer än väl på det jag drack då.
Nu har det bara exploderat på nåt sätt. Jag har alltid varit en omhändertagande och vänlig människa mer tänkt på andra än mig själv. Så har det varit hela mitt liv.

För en månad sedan insåg jag att det inte håller längre. Snittade lätt en flaska vin varje dag. Ibland mer. Har ändå lyckats hålla ihop jobb och familj hyffsat bra. Lyckades utan ett fel prestera sju bokslut i början av detta år. Hur allvarligt kan det då vara tänkte jag. Tiden tar dock ut sin rätt och ibland fick jag helt sonika sova ett långpass för att samla kraft.

Klockan är 5 på morgonen och jag slutade dricka igår. Kan inte sova. Jag har läst i forumet några veckor och känner mig uppriktigt stärkt av att ta del av era historier/erfarenheter. Tänk om jag också kan hjälpa någon genom att berätta om mig själv och den resa jag nu har bestämt mig för att göra. Jag har de senaste åren - jag vet inte hur många eftersom jag gärna förtränger det - druckit varje dag!

Jag tog steget. Jag ringde beroendecentrum och bokade tid. Jag måste lära mig hantera alkohol nu alt sluta helt. Orkar inte längre. Jag har missbrukar en längre tid då jag varit sjukskriven och bra varit hemma. Detta försatte mig i en deppression där jag sökte tröst i alkoholen. Och de hjälpte ju! Men nu är jag livrädd mot vad jag gör mot min kropp. Läst om dille vilket gett mig stor skräck att råka ut för de. Fast de kanske är bra att ha en rädsla, kanske gör de lättare att sluta? Iofs drack jag nästan två flaskor vin igår ändå. Mår inte bra idag.

Varför måste alkohol finnas så lättillgängligt ?! Det är ju en drog! Den förstör. Den har förstört min faster, min pappa och nu mig.

Förra veckan drack jag mitt i veckan! Det har aldrig hänt förut. Igår hände det igen! Hemma från jobbet för att jag är bakfull. Det började med ett 6-pack 3,5or. Det sluta med att jag satt och drack ren sprit! .... Vad har hänt med mig?! Vart är jag påväg?! Hjälp!

Min sambo vet ingenting. Vi är särbos just nu.