av Ettglas

Ettglas
ons, 2019-02-27 - 17:25

Jag har läst på detta forum i många år och vill nu delge er läsare min historia till alkohol.

För 15 år sedan var min gräns nådd. Jag missbrukade alkohol genom att jag inte kunde sluta när jag väl börjat dricka. Jag hade många black-outs, skadade mina relationer och led dagarna efter av en gruvlig ångest. En ångest som jag, trots att det gått 15 år sedan, ännu kan minnas hur det kändes att vakna upp dagen efter med. Hur jag inte klarade resa mig upp ur sängen, hur jag inte kunde minnas hur jag kom hem, var jag hade glömt mina tillhörigheter, om jag hade legat med någon jag inte kände osv. När jag skriver detta knyter sig min mage och pulsen ökar.

Jag älskade också alkoholen, den gjorde mig i fri, den gav mig mod och den tog mig på nya äventyr. Jag ångrar inte allt jag gjort och upplevt i berusat tillstånd. Men priset blev för högt, ångesten gjorde att det inte var värt det. Jag blev tvungen att fatta ett beslut. Jag minns att jag står full på någon sunkig toalett på någon bar. Jag har svårt att stå rakt. Och jag inser att jag måste sluta dricka.

Efter den kvällen bestämmer jag mig för att aldrig dricka mer än ett glas. En öl, ett glad vin el en drink. Om det inte funkar skulle jag sluta helt.

Det var som att göra slut på en destruktiv relation. Alkoholen skulle aldrig mer bli min vän..Jag skulle hålla den på en armlängds avstånd. I början kändes det så fel, som en sorg att lämna någon man trott man gillat.

För mig var skillnaden att dricka ett glas och sluta helt inte så stor. För jag skulle aldrig mer umgås med alkoholen på det sätt som gav mig en kick, en berusning el ett äventyr. Så klart kunde det/kan det vara socialt bekvämt att kunna dricka ett glas. Men inom mig så är begränsningen solklar. Och egentligen så var det ju berusningen jag ville åt, och den hade jag ju gjort slut med.

Ibland läser jag på detta forum för att påminna mig om att stå fast vid min övertygelse. Och kanske också tänka tanken, vad hade hänt om jag inte slutat.

I dag är det inte svårt att hålla mig till ett glas. Det ör en lika naturlig vana som för många som varit nykterister under lång tid. Det som i bland slår mig när jag läser på detta forum ör att många skriver att de önskar att de kunde dricka bara ett glas. Och att det skulle vara mycket bättre/lättare att leva med än att sluta dricka helt.

Jag vill bara säga att det kräver i stort sätt samma omvälvande inställning till alkohol som att sluta dricka helt. Du måste liksom ändå göra slut på din destruktiva relation och säga adjö till berusningen. Och det är ju oftast den vi vill åt. Så var det i alla fall för mig.

Hoppas ni inte tycker att jag trängt mig på, i ert forum, trots att det var så länge sedan mitt missbruk pågick.

Önskar er alla lycka till! Och det ör fantastiskt, underbart skönt att få bryta med alkoholen. Och jag kan fortfarande njuta av den befrielsen.

Box
ons, 2019-02-27 - 21:00

Jag kan bara hålla med dig i det du skrivit. För mig har livet blivit så mycket bättre sedan jag slutade med att ta första glaset.

santorini
tors, 2019-02-28 - 08:12

Grattis till 15 år, fantastiskt! Jag har 6,5 års nykterhet nu men om jag bara hållit fast första gången jag slutade hade det redan varit över 20 år. Så onödigt slöseri med tid men det ör som det är med det.

Intressant att du klarar av ett glas. När folk säger att dom önskar att dom kunde dricka ett glas betyder det vanligtvis att man inte vill släppa. Att man tror eller önskar få behålla de goda sidorna. Man fantiserar om att lära sej dricka ”normalt” igen. Du är helt på det klara med att det inte går att uppnå. I teorin förstår jag precis vad du menar. Ett glas är ingenting för en missbrukare så ett eller inget kvittar. I praktiken skulle det inte fungera för mej. Jag tror jag försökt det också och det leder bara till frustration. Så jag håller mej till högst 0,5% vid det ytterst få tillfällen då jag vill smälta in.

Tänk att vi alla är så lika! Jag trodde jag var onormal, galen, innan jag kom hit och såg så många beskriva samma sak. Ångest, minnesförlust, skam, som man dövade genom att dricka mer! Så ser missbruket, beroendet ut. Jag håller verkligen med dej, det är så skönt att vara ur det. Tack för att du skrev din historia. Jag läser också här ibland för att påminna mej om vem jag är, bland annat.

FinaLisa
fre, 2019-03-01 - 06:43

Tack för att du gav din tid för att dela din historia.
Väldigt värdefullt för mig att läsa.
Lycka till i fortsättningen?

Kramar
???

Ettglas
sön, 2019-03-03 - 14:53

Tack för er fina respons på min berättelse. Det värmde!

Det du skriver Santorini berör mig, att du förstår att det är det förändrade förhållningssättet som är det grundläggande. Och det svåra. Men också det fantastiska. Ett glas för mig är inget glas. Ett glas för någon annan ör förödande. Och jag vill inte uppmuntra någon att välja min väg, för jag tror riskerna är för höga för många av oss. Det jag vill säga är nog bara att ett glas i sig inte är eftersträvansvärt, det ger inte oss som missbrukat det vi egentligen vill åt. Det går liksom inte att både ha kakan och äta den, inte ens för mig som kan dricka ett glas. Kakan/berusningen får jag låta bli.

Och jag måste säga att min ”nästan nykterhet” är ett av mina bästa beslut. Och skulle inte ”ett glas” funka så skulle det kännas helt naturligt att sluta helt.