2,5 år har gått

Hej på er alla!

Ja, som rubriker lyder, så har det gått 2,5 år sedan jag helt bestämde mig för att avstå alkohol. Det är en period som har varit mycket lärorik för mig, och framförallt är jag stolt över min insats. Så till alla er som tror sig ha alkoholproblem eller bara vill spola kröken: Gör det, ni kommer inte att ångra ert val!

Men det är dilemma med livet:

1. Jag kan bli irriterad på folk som missköter sitt jobb p g a alkohol. Jag har många gånger i mitt liv gått till jobbet riktigt bakfull, men jag har aldrig någonsin sjukskrivit mig eller "fuskat" pga en sen och blöt kväll. Har jag rätt att bli irriterad på kollegor som sjukskriver sig och som på riktigt är sjuka, men som dricker en hel del dagen innan de sjukskriver sig? (Jag hoppas att ni tolkar texten rätt)

2. Sällskapa med kompisar på krogen kan ge nostalgi efter drycker som tidigare var favoriter. Men detta blir ganska obetydligt, när jag själv får avsmak för fulla människor!

Ja, så här är tankarna med livet, när man är nykter!

Profile picture for user Stingo

Hmmm... Ingen kan väl förbjuda dig att irritera dig, men man kan väl fråga sig om något blir bättre av det? Knappast blir du gladare i alla fall. Om de en gång har orsak att sjukskriva sig (är sjuka), så är det väl deras sak om de dricker eller inte.

Att gå bakfull på jobb är förresten i många fall betydligt värre än att sjukskriva sig. Men det beror naturligtvis på arbetets natur.

Profile picture for user Jajamänsan

Stingo: Jag jobbar med ett jobb, där alkohol i tjänst numera inte är accepterat. När du kommer på morgonen, så ska du vara fit for fight. Och om man dricker sig salongsberusad dagen innan, för att sedan sjukanmäla sig för förkylning dagen efter, så är detta inte ok för mig. Men som sagt: Vara irriterad löser inga problem eller skapar glädje.

Aeromagnus: Tack!

Konstigt nog, så har jag senaste dagarna haft ett mer eller mindre småsug efter en öl. Det har ändå gått 2,5 år, och jag har klarat mig fint hitills, så man kan undra varifrån detta kommer. Hur som helst, så ska 2,5 år bli 3 år!

Profile picture for user Jajamänsan

Ja, suget är mkt lurigt! Men det bästa är, att åtminstone jag vaknar till efter ett tag och tänker: "Ja, det är tur att jag har förstånd som avstår" eller "nej, det vill jag verkligen inte".

VILJA: Jag är helt övertygad, om att du kommer att lyckas. Om du bara visste den känslan av att ha klarat det, så skulle du fixa det direkt.

Och det finns så många tusentals saker som man kan göra, istället för att pimpla öl. Bara utbudet av kvällskurser i varje håla är en orsak!

Profile picture for user santorini

Jajamänsan, grattis! För mej har det gått 3 år drygt. Nu är det väldigt längesen jag kände nåt sug efter alkohol men visst har det hänt ibland. Inget farligt i sej, blir mest lite förvånad och det går snabbt om. Jag håller med om att det finns väldigt mycket annat och vettigare att göra än att dricka sej berusad. Man kan se en film och vara vaken tills den slutar så man minns hur den slutar. Man kan läsa en bok och inte behöva läsa om samma sidor eftersom man tidigare glömde vad man läst. Man kan ha tråkigt också, det är inte farligt. Man vaknar inte med ångest på morgonsidan för att man hade tråkigt kvällen innan. Det finns tusen fördelar med nykterheten och väldigt många saker jag är glad att slippa.

Profile picture for user HelenaN

till er som kommit så långt! Längtar verkligen till den dag då nykterheten blir helt självklar för mig också :)

Profile picture for user Jajamänsan

VILJA och er andra: Ni kanske kommer att behöva ett externt stöd, och då menar jag inte AA utan en psykolog. Givetvis så är det inre stödet med familj och vänner också viktigt, men det absolut viktigaste i stödväg, är du vänder dig till någon opartisk person i ärendet. Kanske har du fler lik i garderoben som du själv inte ens visste om eller hade glömt?

MEN det viktigaste är: Du vill bli nykter! Ok, men börja då med ett delmål. Du ska vara nykter i 1 år. Se det som ett godislöfte. 1 år, det är ingenting. Och när det året har gått och närmar sig sitt slut, gör då en utvärdering. Ställ dig frågan: Vill jag fortsätta, eller vill jag tillbaka?

Och i nykterheten:

1. Första veckorna: Ta det lugnt! Och ät rätt, du behöver det. Men passa även på att skämma bort dig själv på helgen som en belöning. God mat, en film eller vad det nu än är. Ta hand om dig själv.
2. Sluta med andra saker, t ex snusa/röka: Vänta med det tills du har mer kraft, för det är exakt vad som krävs av dig detta året.
3. Börja direkt med motiion: 1-2 promenader om dagen! Rör på dig. Sedan kan du börja träna, om du känner för det, men det hjälper att hålla tankarna i schack (om man frågar mig).
4. Läs böcker om ämnet och gå på AA: För då lär du dig mer om ämnet och din kropp.
(5. Skriv: Köp ett litet kollegieblock eller så. Skriv ner dina tankar)

Och eftersom du inte vill dricka, så häll ut spritflaskorna eller ge bort dem! Finns det, så är sannolikheten stor att du tänker ta!

Och om någon kritiserar dig för ditt val: Skit i dem! De är antagligen bara avundsjuka, för att du har "mer förstånd" än dem!

Profile picture for user Jajamänsan

Dem ska man enligt mig endast berätta om nykterhetsplanerna, för när man har hållit sitt löfte, annars blir det för mycket press och förväntningar. Kanske någon hoppas på, att du ska misslyckas igen? (Ja, det finns faktiskt sådana sabotörer)

Men till anhöriga: Ja, det är hemskt att lida tillsammans med någon och vara medberoende. Men innerst inne, det är min övertygelse, så vet en beroende exakt vad han håller på med, och ingen är mer rädd och skamfylld mer än han/hon.

Dessutom så kan jag tillägga: Jag vet inte om jag är fullblodsalkoholist eller inte, men oavsett vilket, så är jag stolt över både mina problem och min nya resa, för jag har lärt mig så mkt på vägen, och mina fördomar har reducerats ordentligt! Idag är mina fördomar, när de uppstår, helt rättfärdigade. För när du slutar dricka, då är det du som får ett öppet sinne! Då ser du verkligheten med riktiga ögon!