Det är min tid nu!

Profile picture for user Ensam1984

Jag är en 35 år gammal tjej som inte har någon familj, inga barn och knappt har kompisar, har ett bra jobb med bra lön, mina affärer i ordning och är inte totalt deprimerad. De flesta människor verkar gilla mig och jag ser ganska bra ut.

Men jag har en hemlighet - jag dricker ca 3 dagar i veckan för mig själv, ibland blir det mer än 3 dagar i veckan, nu när det är semester speciellt. Jag dricker inte 2-3 öl, jag dricker 8 stora starköl, eller 2/3 bag in box, och detta har jag gjort så länge jag kan minnas, men eskaleringen skedde när jag flyttade till en annan stad och blev mer ensam.

Alkohol för mig är inget jag direkt skulle säga att jag är beroende av - fast det är jag. Jag får inga fysiska krämpor av att inte dricka men jag är beroende, av känslan att ha min bästa vän bredvid mig - alkoholen, som aldrig sviker än (ja förutom dagen efter såklart), vi har så kul ihop och det innebär inga förpliktelser. Jag dricker mycket för att jag är uttråkad, så jag måste göra annat istället, men oftast finns inte energin där pga. jobb och HSP så då kommer tillflykten till alkoholen.

Jag slutade röka för 12 månader sedan och har sedan dess inte rökt/snusat, jag trodde aldrig jag skulle kunna klara det, men det har jag. Nu vill jag göra detsamma med alkoholen. Jag är en svart/vit person, en person som är 0 eller 100%, jag kommer aldrig mer kunna dricka, ALDRIG, ett glas och allt är förstört (i mitt huvud).

Jag tror att anledningen till att jag har bestämt mig nu för att sluta då jag ska flytta igen i mitten på juli, till en stad där jag känner fler personer och där jag har ett skyddsnät på ett annat sätt och jag vill inte starta upp på samma sätt. Jag är tveksam om jag vågar berätta för någon om detta, men dricker oerhört sällan ute/i sällskap med andra så det behöver inte vara en så stor grej.

Detta är dag 2 nykter. Någon mer som är med på resan och kan ge tips :)

Profile picture for user DetGårBättre

Vi är många som gjort den resan men vi är även många som sen beställt en returbiljett!

Det fanns en sak jag direkt fäste blicken vid och det var "tror". Skriver du så vill du inte sluta. Önskan finns där dock.

Men jag ska inte sitta här med pekpinnar. Har fullt upp med mitt egna för att kunna trappa ner och fungera utan minst en halvliter vodka om dagen.

Kämpa på! Vi hejar på dig!

Profile picture for user Ensam1984

Hmm.. meningen var inte menat som sådan, utan jag tror att anledningen till att jag ska sluta är att jag ser det som ett clean break, jag har bestämt mig och har funderat på det länge, men tror har inget att göra med att sluta eller inte utan tror var i förhållande till att det är just denna situationen som fått mig till ett break. Det är rent meningsbyggnadsfel eller tolkningsfel.

Men jag förstår definitivt vad du menar, jag är som sagt 0 eller 100% och att "tror" att något ska förändras existerar inte i min värld.

Profile picture for user Pianisten

Du låter som en självsäker person, det är nog bara bra i detta fallet. Du låter säker i ditt beslut och att ska du sluta blir det till 0 direkt, det är också bra. Då hinner du förhoppningsvis inte trassla in dig i velande om att kanske låta dig dricka ibland, då och då, vilket är ganska komplicerat för de som en gång skapat ett problem runt alkoholen..
Om du är beroende eller inte lär du inte kunna svara på innan du slutat. Jag får för mig att vissa har bilden av beroende från någon film där man ligger instängd i ett rum och kallsvettas och hallucinerar i flera dagar. Beroende är lömskt och kan vara allt annat är fysiskt. Beroende kan vara i väldigt många olika skepnader och skalor. Stresskänsla, UTTRÅKNING, ångest (som väldigt många inte ens vet var det är när de upplever det). Det lömskaste är tankarna, din hjärna kommer sannolikt försöka övertala dig under de närmsta dagarna att livet faktiskt är mycket roligare med alkohol då och då. Du säger själv att du inte är beroende, åtminstone fysiskt vilket jag tror är en nackdel som inställning. Det kan vara ett argument för att låta dig fortsätta dricka i ett svagt ögonblick, eftersom du ändå inte anser dig beroende än.
Om du upplever de här sakerna och fortfarande är fast besluten att ta dig igenom det så är vi många här som är eniga om att träning, (konditionsträning framför styrka i mitt eget fall) är högst effektivt för att hantera dessa biverkningar. En perfekt syssla att prova göra den tiden du normalt hade druckit och lindrar förhoppningsvis resten av dagen!
I mitt eget fall hänger känslan av uttråkning direkt ihop med dricka, när jag dricker så tappar jag motivation till det mesta annat på fritiden och tillslut är det bara alkoholen som finns som utväg för att dämpa den känslan som vi kan kalla uttråkning. När jag slutar dricka kommer sakta men säkert motivation och lust tillbaka att använda min tid till.

På frågan om någon är med på din resa skulle jag säga att alla här är det, med mer eller mindre sträcka i bagaget :) Så välkommen hit!, men hoppas såklart din tid i "gänget" blir kort! Hoppas något av det jag sagt kan vara till din hjälp på vägen.

Lycka till!

Profile picture for user Ensam1984

Tack så jättemycket du anar inte vad det betyder för mig. Och tack för de visa orden och tipsen. Tack för att jag är välkommen. Ska definitivt motionera mera och göra aktiviteter, packa inför flytt och försöka få tankarna från " å va gott det vore med..." för det är bara tillfälligt.

Har ett jobb som innefattar mycket samtal av terapeutisk karaktär så vet hur jag ska ta mig igenom detta tror jag, rent strukturmässigt, men det är så mycket enklare att inte behöva tänka, att förtränga och inte behöva känna. Har aldrig druckit på jobbet eller dagen innan jobb, bara för att klargöra - känns viktigt för mig att säga när man jobbar med människor.

Och jag tror definitivt att jag är beroende, på vilket vis vet jag inte. Har lyckats vara nykter i 1,5 månad-2 månader men då har det varit för att jag skulle vara nyttig (mer sett från kalorier) och det har ju funkat, så nog vet jag att det går. Men har alltid satt igång som vanligt sen och det har eskalerat, och blivit värst på sommaren/semester

Måste nog också komma över tanken att jag aldrig mer kommer ha kul (vilket självklart inte är sant) men är så trött av att inte uppfylla min potential och slänga bort mitt liv. Jag är fast besluten, men som sagt - dag 2, återkommer efter helgen så får vi se hur det gått.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag tror helt klart på din ”clean break” och att sluta i ett skede där du har tillgång till ett socialt nätverk. Verkar vara en riktigt solid plan. Är impad över att du redan nu ser din på/av-personlighet och vet om att det första glaset leder raka vägen ner i träsket igen. Det här fixar du! Jag vet inte hur mycket råd jag kan ge, för jag famlar och snubblar mig fram på minfältet som är min nykterhet. Faror tycks lura överallt. De egna tankarna tycks vara de värsta fienderna. Tex de där tankarna om att ”äsch inte hade jag så stora problem med alkohol när det nu gick så bra att sluta... Det är nog helt ok att dricka något glas vin bland...” Just nu förvarar jag mig mot de tankarna med att bestämt hävda att man inte MÅSTE ha problem med alkohol för att sluta dricka. Vem som helst får välja att avstå alkohol. Faktiskt.

Profile picture for user Vinäger

Först av allt, välkommen hit! Du har kommit helt rätt om du vill diskutera och få råd och stöd vad gäller alkohol. Här finns massor med erfarenhet av alla olika sorters problem.

Ser att du och Pianisten diskuterat beroende och vad det är. Om du är intresserad har jag skrivit en text där jag reflekterar kring just detta. Den finns som repris i inlägg #1248 (!) i min tråd. Men bara om du känner för det, alltså.

Önskar dig lycka till.

Kram

Profile picture for user Ensam1984

Mirabelle G-S, det där gillade jag - Man måste inte ha problem med A för att sluta dricka. Nu har jag ju ett problem med det, det kan jag själv se, men det är en nedrans bra "ursäkt", om nu någon skulle ifrågasätta det. Visserligen brukar folk inte ifrågasätta mig, jag är ganska tydlig och rak och inviterar inte till diskussion kring mina ställningstaganden men den tar jag ändock med mig.

Och Tack Vinäger, jag skall definitivt läsa i din tråd, jag är också en reflekterande person och älskar att få nya smarta infallsvinklar till ens ibland tunnelilknande seende.

Förresten, i dag är tredje dagen utan A, måste ju säga att jag känner att det inte är särskilt kul, är lite uttråkad och funderar på vad ajg kan hitta på istället, men det går :) Ska ta råden jag fått innan och gå utb på en långpromenad och aktivera mig fysiskt

Profile picture for user Ensam1984

Att läsa i detta forum ger mig styrka att inte dricka. Nu är det ju bara 4:e dagen, men det är så skönt - jag känner mig fri. Om 1 h stänger systemet, så då kan jag inte ens, om jag stänger av hjärnan ta cykeln ner och införskaffa den livsdämpande nektarn. För A är just det, livsdämpande. För mig i alla fall, det intas för att dämpa min känsla av existens och för att jag inte ska behöva känna eller fundera på vad eller vem jag är, vad jag har eller inte har och hur allt hade kunnat vara om...

Just nu är jag glad, men vill så gärna bara berätta för någon att jag har slutat dricka - men det var ju inte någon som visste att jag drack innan... men jag nöjer mig med detta forum, för ni är så sjukt fina och ärliga.

Ha en fin lördag, jag har tänkt att ta en långpromenad, lyssna på någon bra podcast och kika på stranger thinsg s3 :)

Profile picture for user Vinäger

Livsdämpande har det nog varit för många. Ibland inbillar ni oss nog att A är livshöjande, men det varar i bästa fall bara några minuter, sedan övergår det till att ta oss nedåt och i slutändan ge oss ångest, inte minst dagen efter.

Du är så klok. Tror på att du fixar detta.

Ha en skön kväll.

Kram

Profile picture for user Ensam1984

Har en skön kväll här hemma i min ensamhet, trivs ensam men utan A så känner jag mig verkligen ensam. Men jag överlever och fixar det.

Jag är, och har länge varit en grubblare (och en förnekare i mitt eget huvud) och vill bara delge er en sak. I helgen som var så var jag husvakt på annan ort och kunde då dricka mitt vin tills jag somnade och hade det så härligt, men jag bestämde mig då för att detta var slutet. Jag hade ett problem, då jag inhandlade allt och smygde med A så att ingen skulle veta att jag drack i min ensamhet. I vilket fall. Jag drack inte upp allt, det blev kanske ca 2 glas "över". Så på måndagen, när jag var hemma så kunde jag ju inte hälla ut resten, Vinet kände sig ju ensamt - och jag KUNDE inte bara dricka 2 glas vin, det är värre än att inte dricka alls. Så jag knata iväg till Bolaget och köpte lite till.

Alltså hur tänker hjärnan? Eller hur tänkte jag? Nästa dag hällde jag ut det som var över och kom över min idioti!

Hoppas så innerligt att mitt beslut nu håller, jag är sån som människa, beslut kommer i en handvändning - köpa lägenhet, bil, flytta, sluta röka, resa osv. är impulsiv. Men jag känner att detta är rätt - inget har känts så rätt (just nu) i hela mitt liv. Jag hoppas bara det känns lika rätt i morgon, om en månad, när ångest, tristess, svek kommer.

Profile picture for user DetGårBättre

Håll i! Det kommer svaja mycket i livet. Viktigt du kan hålla fast när det blåser och stormar, annars blir impulsiviteten det som förr eller senare styr igen. Våga reflektera på ens tankar och idéer och inte handla efter dessa. Andas och bolla med någon är ofta en bra lösning, intala sig vad risker och konsekvenser är!

Kämpa på! Vi sitter i samma båt men trots vi ror åt samma håll så är det alltid nån som ska fiska åt ett annat håll och någon ska i land här och där. Någon slutar ro och hoppas på vinden. För att inte tala om de som ska bada. Vi är ingen samlad flotta precis även om vi alla har ett mål på kartan. Den här liknelsen skulle jag slipat på. Kunde blivit bra :(

Profile picture for user Femina

Vi människor är flockdjur, trots att sådana som jag gärna är ensam ibland. Men vi behöver ändå känna oss delaktiga i ett sammanhang för annars kan ensamheten bli tärande. Jag tror det är därför jag trivs så bra att gå på AA möten. Jag ingår i ett sammanhang med andra som bråttas med liknande problem och tankar. Du kanske inte är så illa ute ännu men det är bra att du reflekterar över din situation redan nu. Om du fortsätter likadant i tio år till mår du garanterat sämre. Hitta din "flock". Eller kanske flera stycken olika sammanhang som du mår bra i. Lycka till! ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

DetGårBöttre, liknelsen var superbra i sin spontanitet. Behövdes ingen slipning.

Människan är ett flockdjur... Ja, så är det. Fast jag är ett himla dåligt flockdjur. Har aldrig sett någon mening med att vara med andra människor bara för att vara det... Jag ingår gärna i sammanhang med mål och mening, tex att man samarbetar för att uppnå ett gemensamt mål, eller utveckla förmågor i samspel. Den där gemenskapen i kompisgäng som ska leva i symbios har jag väldigt svårt för. Jag är för egensinnig.

Ensam, jag fattar precis ditt resonemang den där måndagen. Jag låter hellre bli att dricka alls om jag inte får nå rätt ”avtrubbningsgrad”. Och hälla ut vin?! Näpp. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Så det är bäst att inte ha något vin alls.

Profile picture for user Ensam1984

Tack för all respons.

Jag är som Mirabelle G-S, jag är ett dåligt flockdjur, eller ett skyggt i alla fall. Jag har inga problem att ta plats och vara i centrum, att umgås osv. men skönast är att vara själv. Då jag inte behöver rätta mig efter någon annan. Denna känsla har nog olika orsaker i mitt fall. Är ensambarn och alltid fått det som jag velat, bortskämd när man växte upp. Men tror även att ett svek i det enda förhållandet jag haft var en bidragande sak till att jag började självmedicinera med A. Ingen ursäkt men en orsak för att det blivit som det blivit och varför jag har isolerat mig mer och mer - och druckit mer och mer. Inte vågat tro att jag kan vara lycklig igen, förevigt oälskad och oälskbar

Jag hade som nyårslöfte att skaffa fler vänner, umgås med fler människor och ta upp kontakten med gamla. Det har jag faktiskt gjort, men det är så onaturligt för mig att visa mig sårbar. Det går bra till en viss gräns, och har inga problem att prata om vad som har hänt mig och att jag varit deprimerad förr och så, men när det kommer till min ensamhet, alkohol och varför jag inte har nära vänner som jag umgås med vardagligheten och en partner så är det mycket känsligare.

Att inte dricka får mig att börja tänka så mycket på detta.

Just nu känner jag inte för att dricka, även om jag är ensam, inte har något att göra och känner mig uttråkad. Jag vill vara närvarande, jag vill känna - på riktigt, inte på fake som man gör med alkoholen. Allt blir fake.

I vilket fall. 5:e dagen utan A. Yeah mej :)

Profile picture for user Ensam1984

Dag 6 och inga större problem, uttråkad och funderar mycket, har huvudvärk hela tiden och svårt att somna på kvällen. Dricker pepsi max ut vinglas, försöker fokusera på saker som gör mig glad. Och i dag har jag bestämt mig för att inte dricka - och det är jag glad för :)

Profile picture for user NollTolerans

Och välkommen till ännu en dag i nykterhet. Har läst dina i lägg och känner igen mig i en hel del av det du skriver. Fortsätt kämpa och stå ut. Pepsi ut vinglas är ingen dålig idé, utan mycket bättre än alkohol. Själv kör jag Coca Cola ur vinglas ?

Profile picture for user Ensam1984

Kämpar :) O tack för välkomnandet NollTollerans.

Nu ska jag strax ner till stan för att hämta ett paket och handla lite, paketombudet ligger vid systembolaget. Jag vet att jag fixar det men drar bara ut på det ändå. Jag är som sagt innan, spontan och har lätt för att bara stänga av hjärnan och vända blad, så säkert därför jag är rädd att jag ska få ett infall. Men jag måste tro på mig själv - det känns inte så nu.

Och varför sitter jag och oroar mig för något som inte har hänt än? Varför må dåligt över något jag inte gjort och inte har tänkt göra? Vad lustig man är. Jag förstår självklart varför, älskar och hatar nykterhetens öppna sinne och idérikedom. Hjärnan går på högvarv av idéer, tänkande, reflekterande och jag gillar det - men blir också trött.

Det är bara så skönt att få skriva av sig här. Förväntar mig inte att någon läser, men ni som kanske ändå gör det - ursäkta svamlandet, men detta tror jag är en viktig bit i mitt tillfrisknande om man nu någonsin kan se sig frisk, vilket jag inte tror om det är så att man är alkoholist, eller har ett problematiskt förhållningssätt till alkohol. Jag menar inte att det är den ultimata sanningen och att jag har rätt, men i min värld så tror jag på det. För mig finns inga mellanlägen - det är rätt in i kaklet, och varför skulle jag dricka för drickandets skull? Jag vill dricka för att stänga av, somna, försvinna, sluta tänka... ett glas gör inte det. Oj, vad jag rabblade på...

... nu ska jag gå till stan (och inte systemet) :)

Profile picture for user Pianisten

Roligt att läsa att det går bra för dig! <3 Uttråkningen är jobbig, det är ju en känsla man inte är van vid att låta sig vara i. Sen är det en effekt av långvarigt alkoholintag att det mesta annat blir mindre roligt. Jag har inga bra tips tyvärr, jag har inte "besegrat" uttråkningen själv än vilket gör mig lite förbannad. Det enda jag kan är att träna och det hjälper bra i början men tyvärr avtar effekten när man hållit på några veckor.
Jag är också en ensamvarg som älskar att sitta och reflektera och återhämta mig i min ensamhet. Tycker t.o.m att det är jobbigt emellanåt att leva i familj som jag gör för den sakens skull. Såklart kan man be om att få vara ifred ibland när det behövs men det fungerar inte alltid och man har alltid barn som får gå i första hand om de behöver dig.
Jag har en liten inre konflikt där, för jag har insett och bör acceptera att jag är en som trivs ensam i många lägen. Men jag vill ändå inte vara sån och kan inte riktigt släppa det. Där kom alkoholen in i bilden för länge sen, det ändrar min personlighet och jag blir plötsligt nyfiken och energifylld av andra människor. Kan ta cykeln 10 km in till stan en lördagkväll när jag tagit några glas hemma bara för jag måste träffa folk. Ganska märkligt men där och då mår jag så bra och känner att jag är den jag vill vara.
Det där med svammel, mycket funderingar och idéer som flyger är också precis som jag när jag slutar dricka, stundtals aktiverar jag mig och ibland när uttråkningen kommer är det riktigt jobbigt för då går det inte att göra av med energin.
Det verkar ju som att din ensamhet kommer upp mer till ytan nu när du slutat och så är det. Sånt som suttit långt inne som varit kvävt kommer upp till ytan och måste plötsligt hanteras på ett annat sätt. I mitt fall blev det mitt förhållande som kom upp till ytan. Under början av detta året när jag var mycket nykter och mådde väldigt bra i övrigt finns det ett helt "kapitel" i min tråd om mitt förhållande och de problemen. Vi lever fortfarande ihop och jobbar på det, det är inga tvivel om att vara nykter är den vägen man får gå om man vill lösa sina problem på djupet.

Men det är jäkligt jobbigt att inte få stänga av det där svamlet. Kan undra om det är något som "vanliga" människor lärt sig hantera på annat sätt eller om det är ett gemensamt problem vi med alkoholproblem har från början som gjort att vi dricker. Hönan - ägget ???

Kul med paket på stan :) Fokusera på det och titta inte ens åt den där gröna skylten så kommer det gå kanon! Kram

Profile picture for user Ensam1984

Pianisten, vad underbart det är att läsa dina inlägg, känner igen mig så mycket i det du skriver, blir lite tårögd - alla känslorna kommer så lätt när jag inte är i alkoholdimman (dimman som består av att dricka, tänka på att dricka, hitta undanflykter för att dricka, hitta på lögner så att jag kan dricka osv.).

Var nere och hämtade paketet, lyssnade på Alkispodden hela tiden, jag tänkte innan att om jag har den på så är det stört omöjligt att jag inte får en dålig tanke. Och det funkade, det enda jobbiga var att jag gick och försökte hålla tårarna tillbaka för jag blir så berörd av den podden. Jag grät den sista biten - fast på ett så jädra skönt sätt. Vare sig man är alkis eller inte så talar de om så starka saker, om tacksamhet och sårbarhet och det öppnar upp så mycket i mig. Jag känner mig så lycklig - jag känner sån innerlig lycka att jag kommit till denna realisation nu, att jag inte ljuger för mig själv mer. Att jag, bortom alla fel och brister, ändå har det jag har, har fixat så mycket i mitt liv och iI DAG inte dricker alkohol :)

Profile picture for user Ensam1984

Jag kom på en sak, som jag bara måste skriva ner. Kan det vara så att jag kanske inte är beroende av själva alkoholen, eller inte i alla fall är beroende av själva fyllan, utan mer av rutinen... rutinen att ha det som något jag unnar mig när jag varit duktig, mår dåligt, är uttråkad osv. Precis som vissa unnar sig cigg, godis, bea-sås ;)

Jag vill inte vara naiv och tänka att jag kan dricka i andra sammanhang, nej det är inte därför jag har tanken. Det är uteslutet, det skulle säkert bara trigga mig att tänk att jag ändå kunde dricka bara på lördagen själv, bara ett glas och några månader senare sitter jag där och är tillbaka på ruta ett. Men hade som sagt innan inga direkta problem att sluta röka efter att ha gjorde det några år, saknade inte att röka men saknade dock rutinen. Och det känner jag lite nu med, jag saknar rutinen. Jag är väldigt Skalman med mycket, mat och sovklockan måste följas för att jag inte ska få extrema toppar och dalar.

Vad tänker ni andra om detta?

Profile picture for user Ensam1984

Det är så sant DetGårBättre, men när jag läste det kändes det bara som att jag var en av Pavlovs hundar, min klocka ringer varje gång jag sitter och inte har något att göra, då vill jag ha vin. Behavorismen liksom. Nevars, ska inte försöka göra mig rolig på min egen bekostnad - men det stämmer in lite för bra ändå!

Så nu behöver jag hitta ett substitut som belöning - eller ännu bättre - skita i klockan!

Profile picture for user DetGårBättre

Gäller att fylla själen med saker som är bestående och långvariga. Intressen och möten. Finns en uppsjö saker som vi gjorde när vi var små och då behövde vi ingen alkohol. Man inte kapa allt som ger en en kul och meningsfull vardag bara för man blir vuxen - och sen dricka istället för att få någon stimuli :)

Profile picture for user Ensam1984

Funderade på vad jag gjorde när jag var barn, eller även ungdom då jag inte drack ofta, nästan aldrig innan jag var 18 år. Man lekte väl mycket och höll på med hobbys, men jag har aldrig haft någon, ja förutom antikviteter och smycken/juveler, som jag än håller på med lite vid sidan av mitt arbete, bara för att det är kul. Minns att jag var ute mycket som barn, ute i skogen - nu bor jag i stan, mne önksar kunna komma ut mer. Ska ju flytta och då kommer jag närmre skogen, mina päron och min hund som jag inte har haft de 2 senaste åren pga. att jag inte kunnat ha honom då jag jobbat så mycket och pendlat 2,5h per dag. Nu kan jag ha honom mycket mer. Han, hunden ska komma i morgon till mig och det ska bli så skönt att kunna fokusera på något/någon annan :)

Har ju alltid valt att vara mycket ensam men omge mig med mycket personer/vänner i skolan/på jobbet men med en viss distans. Är den där roliga, trevliga, hjälpsamma som ingen direkt har några problem med och ofta ger beröm. Men djur är verkligen min grej :)

Profile picture for user IronWill

Min filosofi är att man kan bli omtyckt eller beundrad för sin yta av fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet.

Vet inte exakt varför jag skrev det här, men det var något i dina inlägg om att våga släppa in folk.
(Och jag är ganska säker på att någon vis människa sagt det bättre, men jag har ett uselt källminne)

Profile picture for user Pianisten

Det var ta mig tusan det bästa jag hört på länge och så fruktansvärt sant!
Det är verkligen något jag själv börjat förstå för sent i livet. Genom att alltid ha hållit på mitt hårda pansarskal och försökt dölja alla misstag och personliga underligheter som skamliga har jag fått få nära vänner. När jag vågar blotta mina brister och mänskliga svagheter så närmar sig människor.
Skulle vilja skriva och reflektera över de fina orden i mängder men nu ska jag gå och lägga mig, nykter. Jag vann idag!

Profile picture for user Ensam1984

Ironwill, du har så rätt. Det där mottot ska jag sätta upp någonstans för att påminna mig själv om att vara sårbar :) tack, det behövde jag

I dag är det dag 7, alltså en vecka, jag ahr tänkt på alkohol såklart men det har inte varit så himla svårt. Det jobbigaste har varit alla tankar om varför jag inte tänkt på att ajg drack för mycket kommit upp tidigare. Nog har jag vetat att jag druckit för mycket men har på något sett mörka det för mig själv. Tror jag har ett självskadebeteende (jag vill inte lyckas, eller pröva och misslyckas) på så sätt, jag bryr mig inte tillräckligt om mig själv för att vilja och våga ta hand om mig själv. Dvs. få kärlek, gemenskap, äta rätt, träna, må bra osv. Men vet också att det med umgänge och andra människor är triggerpunkter för mig och mitt mående påverkas så innerligt av andra människor och min relation till dem. Säkert därför jag stött bort människor hela mitt liv, min egen medicin för att kunna reglera det interpersonella (och så alkoholen därtill för att medicinera ensamheten).

usch.. måste sluta tänka och aktivera mig lite nu. I dag ska jag hämta min hund och har bestämt mig för att inte dricka :) Det kommer bli en bra dag känner jag

Profile picture for user Ensam1984

Det fixar du :) jag tror på dig, och jag tänker så här, har bestämt mig - men om jag skulle ta ett snedsteg så är inte det världens undergång, jag har i så fall ändå varit nykter i en hel vecka.

Har inga tankar på det nu och har bestämt mig, men det har man ju hört många säga förr så vill bara försöka förklara mitt förhållningssätt, en dag i taget och fira varje dag jag lyckas och inte gå ner mig om dagen kommer då jag misslyckas. Fokusera på det goda, det positiva som är A-fritt!

Profile picture for user Ensam1984

Detta skulle ju bli en bra dag... hunden skulle komma hit och jag kände mig så pepp i morse. Nu blev det ändrade planer och hunden kommer inte. Jag känner mig så borta, känner mig så sjukt ensam och vill bara försvinna in i vindimman och glömma och inte ta ansvar för mitt liv. Men icke, det ska inte och kommer inte ske. Inte i dag.

Har så sjukt mycket energi och är hungrig hela tiden, men är samtidigt så orkeslös. Har suttit och försökt gå ut på en långpromenad nu i 2,5timmar men det går bara inte (klart det går - men har så sjukt dålig karaktär att jag ibland fysiskt känner att handbromsen ligger i). Skulle bara vilja gå och lägga mig och sova, så nästa dag kunde komma, och nästa.

På måndag nästa vecka så får jag en ny lägenhet, då kan jag börja flytta, packa, trixa och har ett syfte. just nu är alla bortresta i min närhet, sitter ensam hemma och försöker intala mig själv att jag kommer fixa detta och att allt kommer bli bättre. Har som sagts innan, inga problem med ensamheten (att bo ensam och så) men BEHÖVER umgänge på en arbetsplats, hatar semester. De flesta kan inte förstå det, men enda anledningen till att jag funkar ok, inte är nedsupen helt och totalt är för att jag har mitt jobb och de personerna som finns där. Sommaren är låååång för mig då jag jobbar inom skolans värld.

Har alltid haft en inre klocka, som en känsla att kroppen och framförallt benen måste röra på sig, tick tock liksom, känner av det sjukt mycket. Restless legs på steroider typ. Åååå håller på att bli tokig, har ingen jag kan ringa heller tyvärr. Ska inte gå ner mig nu - måste hålla min positiva syn för att fixa detta.

Måste gå ut.. måste gå ut nu.

Profile picture for user Ensam1984

Tog mig ut, och gick i 1 timme, det var skönt. Har huvudvärk nu, men överlever.

Känner mig så fruktansvärt ensam och uttråkad. Försöker finna aktiviteter och roliga saker, men tiden går så långsamt. Vill ha närhet men ändå inte...

Ska försöka diska och laga någon sorts trevlig kvällsmat sen tänker jag, sen blir det kanske lite jobb också. Denna dagen har varit jobbigast hittills. Men känner inte för att ge upp, långt ifrån - måste bara acceptera nuläget och börja förbereda för framtiden :)

Profile picture for user Ensam1984

Brukar försöka hålla en trevlig ton, men i dag kommer mitt argsinta och irriterande jag hit. Har inte kunnat sova mer än 5 timmar (kanske mycket för en del av er) men jag är så beroende av att få rätt sömn och mat på typ fasta tider - är säkert högfungerande autism, nevars, men har sådana drag - definitivt. Måste sova 8 timmar för att vakna utvilad och glad, måste somna innan 22.00 för att inte rubba min dygnsrytm. Somnade inte förrän 03.00, var uppe gick och la mig.. det var hemskt. Har inte upplevt detta sen förra sommaren så det var sådär sjukt varm och min vindsvåning kokade.

Så i dag är jag tjurig, men det drabbar ingen mer än mig själv, och er nu som får läsa detta. Ska fixa frukost, men har noll energi - måste!

Tror jag sovit dåligt pga. flytten och alla inre tankar som kommer upp iom. nykterheten, saker som indirekt hänger ihop med alkoholen - som hur det kunde varit, hur jag kunde göra de val jag gjorde, oro om det inte blir en förändring, att jag självmedicinerat mig istället för att ta tag i problemen... osv... spelar ingen roll och vet att jag inte kan ändra vad som varit utan se framåt med hoppfulla ögon. Men huvudet stannade inte. Min vanliga strategi att fokusera på att andas in och andas ut var lönlös, i 5 timmar :(

I dag, även om jag är tjurig, så ska jag bestämt mig för att inte dricka. Har inte druckit en droppe på 8 dagar. Tacksam för er alla!

Profile picture for user Ensam1984

Har återhämtat mig efter min mindre bra start på dagen. Känner mig lite gladare - fortfarande hungrig hela tiden men ställde mig på vågen och har droppat 1,5 kg på en vecka. Det är ju helt sjukt, har inte ätit mindre direkt, snarare mer, fast kanske mindre snacks och såklart A.

Är lite seg i korken ännu pga. dålig sömn men ska men all energi jag har ta mig ut och köpa lite färska tomater och mozarella, så jag kan göra en riktigt nice tortilla-pizza i kväll. Man får glädjas åt det lilla tänker jag - att ha ork att gå ut och att göra mat. Jag har oftast inte det då all energi går till jobb och A/återhämtning av A. Så detta är stort för mig :)

Har blivit bjuden på en fest i en annan stad (måste sova hos personen i så fall) i helgen som kommer, skulle säkert kunna gå utan att dricka men vet att jag skulle känns mig så obekväm, känner bara ett par människor som ska dit. Känns läskigt att inte dricka, blir ju ofta "life of the party" där jag druckit lite (dricker ofta inte överdrivet mycket i sällskap, lämnar det till när jag dricker ensam). Men ska inte dricka alls nu och det känns för tidigt, har till 99% tänkt att skippa det. Det som grämer mig är mitt nyårslöfte, att skaffa, behålla och värna om mina vänskapsrelationer och inte säga nej. Men nu får det bli ett nej, tyvärr. Vet att jag borde utmana mig själv, men det kommer fler tillfällen. Ska ju ändå flytta på måndag så det är en bra ursäkt jag kan ta till och övertyga mig själv med också.

Ibland är det jobbigt att ha en hjärna som har 5 olika tankar samtidigt, det är jobbigt att alltid se sitt eget liv och sin egen situation objektivt. Undrar om alla gör det? Det känns alltid som att jag kan analysera och grubbla på allt i mitt liv, se alla sidor, men sen tar jag ändå bara ett snabbt beslut som absolut inte kommer från hjärnan. Det är alltid magen, eller ibland undrar jag om det inte är stortån *hihi*

Har bestämt att mitt beroende nu sitter i stortån för övrigt ;)

Profile picture for user Ensam1984

I går kväll var jag ganska rastlös så gick ut och tog en lång promenad genom staden. Gick utmed strömmen och förbi ett uteställde där det skålades och skrattades. Blev lite avundsjuk, men mest på att folk har umgänge att göra sådant med, det har inte jag.

Men såklart så slutar inte historien där, jag går på i rask fart för att få upp pulsen lite, sen ser jag en person som håller i ett ölglas, ja ni vet ett sånt där gigantiskt med ljus lager, och vips, jag snubblar till, ramlar och slår halvt ihjäl mig. Okej, jag slog inte ihjäl mig, får nog bara lite blåmärken och skrapade till lite på ena handen. Brukar sällan skämmas.. men nedrans, jag var inte bara röd i ansiktet för tempot kan jag lova.

Men om detta inte är en metafor för att jag INTE ska dricka så vet jag inte vad. Tyckte i alla fall att det var värt att skriva här :)

Är stolt över mig själv för de dagarna jag fixat och har bestämt att i dag ska jag inte dricka.

Profile picture for user Ensam1984

Jag vill bara åka till systemet nu. Gud, att bara få trubba av det som gungar, river inuti mig. Har lite panikångest, men försöker andas lugnt och fokusera på annat. Ifrågasätter min nykterhet men jag VET att jag måste. Dricker jag så är jag tillbaka på ruta ett och då är det inte säkert att jag någonsin kommer klara det. Helvete för ensamheten, helvete åt beroende, usch för mitt liv i dag. Vill inte dricka, ska inte dricka - vill bara sova och vakna upp i morgon bitti.

Profile picture for user Rosette

Vilken process du är i, du är beslutsam och målmedveten. Det hörs att trots att det är tufft emellanåt stegar du på. Du är insiktsfull och reflekterar kring den plats alkoholen tagit och som du inte vill att den ska få tillbaka. Du beskriver hur ett sug kan dyka upp som ditt näst senaste inlägg här och hur du sen också trots det fixar det, du traskar vidare märker dina tankar, känslor och låter dem passera. Starkt jobbat!

Nu sittrer du med tankar på att gå till systembolaget och väljer att gå in här och skriva som ett sätt att hjälpa dig själv att göra ett annat val även idag. Att vakna imorgon pigg och känna dig stolt över att ha klarat ytterligare en dag låter som en stark motivation.

Säkert har du flera saker du skulle känna vore positivt med att vara nykter idag.

Klokt beslut att skriva här och bra jobbat med allt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Ensam1984

Tack Rosette, du har verkligen en förmåga att samla de tankar man slängt ur sig på resan i sin tråd. Nästan så man tror du har läst samtalsmetodik ;) Använder sammanfattningar mycket i mitt arbete själv och det är skönt att se det här med mina tankar.

Jag har börjat dra mig till med en rutin som är lite jobbig för mig. Somnar på soffan (nykter) runt 17.00, det känns som att jag funderar och bearbetar så mycket på dagen att jag rent ut sagt tuppar av, av utmattning. Sedan vaknar jag runt 20.00. Problemet är att jag inte kan somna vid min vanliga tid då jag vill sova. Natten blir tid för att tänka ännu mer vilket jag inte gillar.

20.00 är ju dock en skön tid att vakna vid, titta på klockan och systemet är stängt. JIPPI! Ännu en dag, tjeck! Det var nog den tuffaste hittills, åt ett hel påse micropopcorn för att försöka stoppa hålet i mig, det funkade inte riktigt. Popcorna var dock goda - sådär perfekta som de nästan aldrig blir :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Du stegar vidare i din uppförsbacke... Strongt! Oroa dig inte för festen. Jag skulle heller inte gått när nykterheten är så färsk. Man måste få landa i det och tänka ut fool proof strategier innan man utsätter sig för prövningar. Livet är långt. Det kommer fler fester. Kram

Profile picture for user Ensam1984

Tog DetGårBättres råd och kollade på en serie. Min absoluta-favoritserie POSE, satt och stortjöt över senaste avsnittet, men det är så skönt när alla känslor kommer ut. Även om man inte identifierar sig med kulturen så är den serien så äkta och innefattar många karaktärer med problematiskt förhållande till mångt och mycket. Ett tips för de som önskar en tillflyktsort och att bara försvinna in i en historia.

Tack Mirabelle G-S, du ar ju så rätt. Har ju inte ett jättestort socialt nätverk så inte så ofta jag hittar på saker, men varken känner eller tror detta är en bra idé. Får lite pushar från annat håll att jag borde för mitt eget välmående, men de som pushar vet inte om detta med alkoholen. Jag skyller på att jag inte vill dricka för det stör mig diet och träning, vilket funkar bra.

Vet att jag inte kommer kunna somna ännu, men hänger väl här en stund och lyssnar på några podcasts tänker jag innan sängen kallar.

Profile picture for user Ensam1984

Jag är vaken, och har varit vaken hela natten, var så trött men nu har det vänt. Sov lite på dagen i går och har haft restless legs hela natten.

Har även funderat något så in i norden och tror jag har kommit på en viktig sak för mig. Förra veckan när jag slutade dricka alkohol läste jag på och hade nog initialt inte förstått vad jag var, var min roll var, eller hur stort mitt problem var. Jag hade inte reflekterat kring det. När jag tidigare i mitt liv hade försökt dra ner eller inte dricka så var det alltid halvhjärtat och syftet var att det blev för dyrt, eller att jag ville gå ner i vikt. Alkoholen och mitt mentala mående var aldrig boven liksom (trodde jag).

Men det jag har kommit fram till nu är att jag har inte bara ett osunt förhållande till alkohol utan jag är alkoholist. Det känns på något sätt så befriande att säga det och med detta så känns det också så jädra självklart att jag måste ju ta tag i det, vilket jag gör. Jag visste det inte innan men nu är det så solklart. Jag tror det är därför det hitintills har gått så "lätt". Jag vill inte se mig som en alkoholist, därför måste jag jobba mot det.

Detta kanske bara är mitt sömnlösa delirium men jag känner mig så tacksam för att jag får vara nykter i dag.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hej du likasinnade. Jag har också varit vaken hela natten med restless legs. Det är ett jäkla aber! Har haft problemen sedan barndomen, men under senare år har det förvärrats så att de strategier jag använt hela livet inte funkar längre. Försöker att inte känna mig hopplös... Skönt att inte vara bakfull ovanpå sömnbristen iaf ?

Profile picture for user Ensam1984

Mirabelle G-S, visst är det hemskt med dessa ben. Ibland, men bara ibland funkar det att gå in i duschen och spruta varmt och kallt vatten på benen i ca 10 minuter, varvar kallt och varmt. Men då måste man vara så trött att man bara däckar sen, för det håller inte jättelänge. När huvudet går i 120 och man funderar på sin existens blandat med "ska jag ha en heltäckningsmatta i mitt nya sovrum!?" så får varken kropp eller knopp ro.

Känner mig faktiskt bakis i dag, är så van att min sömn funkar, mat och sovklockan måste på reparation. Är tacksam i dag att jag inte har någon familj för mitt humör när jag inte fått sova mina 8 timmar är inget kul. Något jag borde jobba med, men det känns som att någon har förminskat min hjärna så att det är ett stort hålrum där inne. Jag kan inte förklara, har ont i huvudet blandat med total hopplöshet och engagemang. Har inte förmåga till att tänka, men måste försöka hålla mig vaken hela dagen så rymen förhoppningsvis kommer tillbaka.

Är tacksam för att få äran att vara nykter i dag!

Profile picture for user Ensam1984

Jag blir så ledsen, messade precis med en bekant. Denna person tycker om att dricka och bjuder ofta ut mig. Jag följer sällan med. Jag tycker inte så jättebra om denna person då hen är lite väl vulgär i sin approach, söker uppmärksamhet och, ja håller inte en viss klass (ska jag säga - vinpimplaren). Känner mig superdålig som sitter och dömmer hen och hens drickande, som alltid är värst de gångerna vi varit ute. Hen skulle bara veta.

Nu blev jag i alla fall utbjuden att gå ut i morgon och chilla på stan (och dricka). Även om jag inte är så glad i personen så blir jag så glad att bli bjuden, och det vore så kul att komma ifrån det här monotona vardagliga, fixa iordning sig. Gör ju inte så mycket kul om dagarna. Men jag är inte redo för att gå ut och inte dricka, speciellt inte när det bara är jag och en person till. Om det var fler skulle jag testa. Jag blir ofta ganska stel och tycker mest om att diskutera relevanta saker, har svårt för skitsnack och snack som inte ger någon ny infallsvinkel eller kan debatteras, så för att kunna prata om vind, vatten och solstolar har jag alltid tagit ett par glas Prosecco eller liknande. Med denna person kan man inte ha djupa samtal så då känns det även som att allt faller där, även om jag skulle gå ut och vara nykter.

Sen blev jag ju bjuden på den där festen i en annan stad som jag bestämt att jag inte ska gå på då det blir lite för jobbigt det med. De personerna där är jag mer bekväm med, men skulle behöva bo hos en av dem (personen som har festen) och vet inte om jag pallar att bo nykter i ett hus med fest och allt det där.

Samtidigt har jag lovat mig själv att jag inte ska säga nej till umgänge, att jag ska sluta hitta ursäkter, att jag ska värna om de relationer jag har och min mor (som jag inte har talat om i detta forum) är lite av min terapeut. På gott och ont. När jag pratar med henne hör jag hur besviken hon blir att jag inte tar chansen att umgås när jag får chansen. Detta då jag har pratat så länge om att jag vill få till en förändring.

I dag när jag pratade med henne om detta så sa jag rent ut något i stil med: "men jag är så jävla trött på att allt måste handla om att dricka, ALLT. Jag vill inte dricka, dricker jag så rubbas min balans. Det blir aldrig bara ett glas vin liksom". Hon förstod ju inte vad det var jag menade utan sa: "ja, men nu är det så, men du måste ju umgås ändå. Jag vet ju att du inte mår bra annars. Du kan ju bara att med en flaska vitt vin eller något, du behöver ju inte dricka dig full".

Ja, hallå... för det funkar ju! Nope!

Känner mig ledsen, och misslyckad. Jag är inte sugen på att dricka - inte ett dugg faktiskt, snarare tvärt om, men avskyr att känna såhär. Det snurrar i huvudet och jag vet vad och vem jag är nu men måste finna vita lögner för att ta mig ur situationer när jag blir konfronterad om varför jag inte vill gå ut och dricka.

Jag vet att min mor, som är den viktigaste personen i mitt liv, säger att hon är stolt över mig och älskar mig precis som jag är. Och det må vara sant till en gräns, men jag hör (eller tror mig höra) en besvikelse i hennes röst när jag väljer bort att umgås, när jag väljer bort allt som har med det normativa livet att göra. Hon säger att det inte spelar någon roll om hon inte får några barnbarn (då jag alltid sagt att jag inte vill ha barn, vilket inte stämmer - men har aldrig vågat tro att jag kan bli mamma) men jag märker ju så fort det pratas om barn så skiner hon upp som en sol. Känner mig så j-a misslyckad som dotter, jag är det enda barnet mina päron har.

Oj vilket rabblande det blev nu, och djupt gick det också. Men jag mår så dåligt när jag tror mig höra den där besvikelsen. Saken är ju den att den gör mig påmind om att det inte bara är hon som kanske är besviken utan att det är jag som är besviken på mig själv, att jag har fått det liv jag skapat i ensamheten. Hon är som min spegel - bara att hon säger det rakt ut, och hon säger bara sanningen. Har ju alltid varit ensam på ett visst sätt, men för 10 år sedan hade jag mycket vänner omkring mig, även om inte jättemånga var nära mig.

Känner mig uttorkad för att jag gråter så mycket. MEN jag är stolt att detta är dag 10 nykter och det kommer som sagt fler helger, fler (för mig nyktra) fester och utgångar, möjligheter att träffa bekanta. Det som varit har varit, jag måste bara släppa det och gå framåt mot nya mål och möjligheter.

Profile picture for user Ensam1984

Alkoholfri öl, hur funkar det? Är väl ändå lite alkohol i, är detta okej att dricka eller ska jag hålla mig borta från sånt i framtiden? Jag har ingen längtan just nu men tänker i framtiden, om jag skulle vara på en tillställning, eller grilla så skulle det vara så gott. Men det kanske är triggande. Som sagt, inget jag tänker ta till nu, men för framtiden. Hur tänker ni andra?

Profile picture for user IronWill

Hjälper mig faktiskt att inte tänka på att jag inte dricker när jag umgås med folk som gör det. Men det är nog väldigt individuellt hur det funkar.
Finns både 0,5 och 0,0 så du kan välja helt alkofritt. Dock har jag inte märkt något av 0,5 (som är rätt lite) så för mig spelar det tydligen ingen roll.

Profile picture for user Tackohej

Jag är noga att dricka noll,noll.
En del varnar för att det kan trigga. Jag undvek helt första 3 månaderna och precis vågat mig på att dricka alkofritt. Funkar bra för tillfället. Om det triggar just mig vet jag inte än. :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Ensam1984

Jag dricker alkoholfri öl och tycker det är mycket godare än alkoholstinn öl. Triggar inte mig, men så har jag aldrig varit någon öldrickare heller. Alkoholfritt rödvin blir jag hemskt frustrerad av, och rödvin är ju mitt favoritgift, om man säger så...

Profile picture for user Ensam1984

Tack för alla svar! Självklart är det individuellt. Öl har ju inte varit min preferens hemma i soffan, men när jag vid de få tillfällena dricker i grupp så är det alltid öl. Så skönt att höra, har inte nu en tanke att dricka det hemma, för då förvirrar jag nog bara mina nya vanor. Främst om det är så att man vill hänga med ut på en pub någon gång, där borde det ju finnas alkoholfritt kan man tycka eller om det blir någon hemmafest någon gång. Känns så trist att dricka cola då.

Jag älskar öl, men finns dessa i vanliga affärer eller måste man gå till systemet? Känns som att det blir allt för triggande på systemet.

Profile picture for user Femina

Det finns i vanliga matvaruaffärer så man behöver inte alls gå till Systembolaget. Det vore ju ganska hemskt ifall man var tvungen att handla alkoholfritt på bolaget! Som gjort för att misslyckas!

Profile picture for user Ensam1984

Tack för alla svar, och vilken dum fråga... finns alkoholfritt i vanliga affärer.. klart det gör :) Tänkte inte riktigt till där, så van att se alkoholfritt vid kassan när man köpte vinet förut så associerar väl Bolaget med alkoholfritt också.

Profile picture for user DetGårBättre

Jag drack ingen alkoholfri öl första året som nykter! Sen tänkte jag att det borde inte trigga och för mig var det aldrig någon trigger! Vet dock en läkare som varnade min kamrat att inte ens dricka alkoholfri öl, men han dricker ju månader i streck, dygnet runt och minst två vodkaflaskor om dygnet (även om det numera bara är öl och vin). Så det är väl lite individuellt, men för de flesta är alkoholfritt inte en trigger! Handlar nog om andra psykologiska orsaker isf!

Profile picture for user Vinäger

Det är olika från person till person. För mig är A-fri öl, även 0,5, mer ett substitut än en trigger. Är du osäker gör du som du tänkt, väntar.

Ha en fin dag. ☀️ Kram

Profile picture for user Ensam1984

Tack för alla infallsvinklar och bra svar. Väntar men utesluter det inte i sociala sammanhang.

I dag vaknade jag kl. 10.30, det har inte hänt på år och dag, behövde verkligen sova ut. Även om jag känner mig lite bakis (vilket jag inte är) så vaknade jag glad. Så jädra glad. Ska försöka få i ordning lite i lägenheten och packa lite till men fastnar så lätt vid datorn, och mina serier, som är min andra drog (tar mig bort från att känna osv), inte riktigt lika destruktiv så avvänjning från den får vänta tänker jag.

I dag väljer jag att vara nykter och känna allt som kan på riktigt och inte förskjuta mina känslor.

Ha en fiiin lördag alla!

Profile picture for user Ensam1984

Dagen har varit bra, blev så nyfiken på detta med alkoholfri öl att jag köpte två stycken när jag var och handlade mat. Tog en till maten, den var god. Skönt att inte bli full, tyckte om känslan. Har ingen längtan till ruset.

Och Ensamvargen, vad glad jag blir. Stolt över dig med, vi är som sagt i liknande sits och följer din tråd med.

Ska snart hoppa i säng, snart dag 12, yeah!

Profile picture for user Ensam1984

Så förväntansfull inför morgondagen. Får nya lägenheten då, ska ha kvar min gamla också (den är så billig) och ska renovera nya så kommer inte flytta direkt. Men det känns skönt att få något nytt att fokusera på. Hoppas det inte blir allt för mycket stressmoment och att jag fixar allt, men det känns lugnt än så länge :)

I dag väljer jag att vara nykter och går in i nästa vecka med energi och positiva tankar :)

Profile picture for user Ensam1984

Å fy sjutton. Mitt första test är i dag. Har fått nya lägenheten, känner mig ensam, har panikångest... + att nån jävla idiot håller på att borra i huset de senaste 3 timmarna, blir tokig och skriker inombords.

vill bara in i vindimman. Vill bara försvinna. I dag vet jag inte om jag kommer klara mig. Måste tillbaka till andra staden och andra lägenheten och har minst 2 möjligheter att gå förbi Systembolaget påväg dit. Pust!

Ångest, panik och så arg på mig själv. Måste tänka att det är fel men vill unna mig något för jag är så ensam och mår så dåligt, buhu... stackars mig liksom (det sista var sarkastiskt). Måste rycka upp mig, sluta tycka synd om mig själv, det finns problem som är såååå mycket värre.

Profile picture for user Ensam1984

Å fy sjutton. Mitt första test är i dag. Har fått nya lägenheten, känner mig ensam, har panikångest... + att nån jävla idiot håller på att borra i huset de senaste 3 timmarna, blir tokig och skriker inombords.

vill bara in i vindimman. Vill bara försvinna. I dag vet jag inte om jag kommer klara mig. Måste tillbaka till andra staden och andra lägenheten och har minst 2 möjligheter att gå förbi Systembolaget påväg dit. Pust!

Ångest, panik och så arg på mig själv. Måste tänka att det är fel men vill unna mig något för jag är så ensam och mår så dåligt, buhu... stackars mig liksom (det sista var sarkastiskt). Måste rycka upp mig, sluta tycka synd om mig själv, det finns problem som är såååå mycket värre.

Profile picture for user Ensam1984

Ensamvargen... tack, du känns som min person här i gruppen. Följer din tråd såklart men orkar inte alltid svara. Men försöker.

Har för övrigt hejdat mig lite och försökt lugna ner de knasiga tankarna om att dricka i dag. Som tur är så spöregnar det ute och har inte tillgång till någon bil så moder jord ville nog hjälpa mig att inte dricka i dag. För blöt vill man ju inte bli ? ?

Ska iväg snart och kika på färg, golv, kök... ja precis allt som behövs när man flyttar in i en lägenhet som ägts av en 90-årig dag i 45 år. Bra sätt att distrahera mig, får sällskap av min mor. Vi retar gallfeber på varandra men det finns ingen som stöttar mig mer heller.

Försöker meditera bort stressen och pressen men har något i mig, (känner mig ibland som en gungstol som jämt gungar), som gör att jag alltid måste röra på något, även om det bara är en lilltå, eller öronen eller... gud vad jag kände att jag behövde skriva av mig. Osmidigt på telefonen men skönt.

Profile picture for user Ensam1984

Jag är glad för att jag inte gick till systemet, jag är glad att snart ha klarat 2 veckor. En dag i taget. Fokus på må-bra-känslor utan alkohol. I dag var en kraftprov och jag klarade av det. Så mycket styrka det finns i kroppen trots att man i vissa fall känner sig så ynklig.

Från en skala 1-10 i abstinens så var nog delar av dagen en stadig sexa, värst hittills. Tankvärt är just att detta enbart berodde på ångest, ensamhet, maktlöshet. Inget hade att göra med det fysiska suget, det sociala. Allt hade att göra med känslan av att vilja försvinna och glömma allt för en stund. Jag tror ibland att jag är bra på att hantera mina känslor. Jag börjar inse att jag är urusel och behöver strategier för detta. Har varken råd eller möjlighet att gå i terapi nu (kommer aldrig gå via VC - har gjort en gång, aldrig mer igen) så det får vänta. Får ta mina lärdomar jag lär ut till andra och försöka applicera på mig själv och se det hela objektivt. Och meditera, eller försöka meditera ;)

Profile picture for user Ensam1984

I dag är en bra dag, dag 14. Så stolt över mig själv.

Har mycket att jobba på och med alla känslor som kommer upp så vill jag förändra mer än mitt drickande. Mitt förhållande till mig själv, andra och min inställning. Ibland kan jag bli så sjukt negativ i mitt huvud, fast jag försöker med allt jag har att vara positiv och jag tror att jag ses som en positiv person från utsidan.

I dag har jag bestämt mig för att inte dricka, jag är tacksam över att jag har kraften till det och personerna som jag har här som hjälper mig varje dag :)

Profile picture for user Ensam1984

Shit vad jag sitter och funderar, är sugen på onyttigheter men försöker stå emot, vill in i vindimman, är uttråkad så in i bänken... har bara massor av tråkiga grejer och göra och har fastnat. Vill bara att klockan ska bli 19,00 så systemet stänger och jag kan andas ut lite.

Jag kommer inte dricka i dag, men å vad surt att är. Första semesterdagen var inget att hänga i julgranen.

Profile picture for user Ensam1984

Okej, jag är på dag 15, det är ju ganska häftigt :)

Har ju varit nykter någon månad tidigare så visste väl att det skulle gå, men då låg inte fokus på att inte dricka, utan att vara nyttig (gå ner i vikt).

Är så sjukt stolt över dessa 15 dagar, inte bara att jag inte druckit utan att jag vågar. Att jag låter mig själv känna ångest, ensamhet, ledsamhet, glädje på RIKTIGT. Inte på fake. Men det är jobbigt, det ska jag inte hymla med. Har inte hittat de rätta strategierna än för mig, känns som att jag är i ingenmansland p.g.a. min boendesituation.

Där jag bor just nu, har jag bott i ca 8 år, det är en stad där jag knappt känner någon, det är en ganska stor stad så jag får vara totalt anonym, jag har kunnat smussla och jag har kommit på att jag associerar staden och min lägenhet där till mitt drickande. Den nya lägenheten, som jag inte kan flytta in i på allvar förrän om några månader, ligger i en mindre stad där jag känner många. Där kan jag inte smussla och välja att vara osocial på samma sätt. Det känns såååå jobbigt att veta det då jag trivs så bra med det andra (som inte är bra för mig såklart, det är bara enkelt).

Vill bara komma till nya staden och lägenheten och bygga något nytt där. Är inte naiv och tror att bara det gör en förändring men det var därför jag valde att sluta dricka innan jag flyttade, så att allt inte hängde på just det. Men att nya starten blir definierad av positiva saker (och inte A).

I dag väljer jag att inte dricka och fokuserar på diskberget i köket istället ;)

Profile picture for user Ensam1984

Om det var jobbigt i går så var det värre i dag, eller inte riktigt.. men jag var närmre att övertala mig själv att, "nemen jag har nog inga problem, man kanske skulle testa, jag är ju ändå ensam så ingen kommer få veta, det skadar ju ingen annan".

Det var som i de där serietidningarna där man har ängeln på ena sidan och djävulen på andra (ser dem som kalle anka-liknande ängel/djävul). Lyckan för mig var att min objektiva hjärna kunde hålla kvar ängeln längre. Hittade en kompromiss, köpte två alkoholfria öl i en vanlig butik och unnade mig lite snacks också. Det funkar jättebra och jag bröt inte löftet med mig själv.

Orsaken till att jag hade dessa tankar: Stress, oro över flytt, över renovering och pengar.

Kämpar med att hitta substitut till mina instinkter och tänka att allt som man stoppar i sig/dricker/äter skall göras därför att det berikar och ger näring till kropp och knopp.

Nu ska jag kika på mina älskade serier och njuta av snacks o A-fri öl.

Profile picture for user Ensam1984

Har inget att berätta, vaknade på rätt sida i dag.

Väljer att inte dricka i dag och istället städar jag köket :)

Profile picture for user Sofia

Hej Ensam1984! Vad fint att följa hur du lyckas stå emot de där lockande "man kanske skulle testa"-tankarna och Kalle Anka-ängeln på axeln får vinna över djävulen. Det du gör, som du beskriver i inlägget, är himla bra. Att kartlägga vad det finns för orsaker till att de där tankarna dyker upp - stress och oro kan trigga att du dricker. Istället hittar du alternativa sätt att hantera känslorna. Alkoholfri öl, snacks och en serie du gillar. Det låter som en fin stund, du unnar dig lite för dig själv, utan att bryta ditt löfte till dig själv.
Lycka till med ditt arbete med att låta dig själv känna alla känslor, det är en modig och jättebra väg framåt!
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Profile picture for user Ensam1984

Tack för återkoppling och positiva stärkande ord.

Har förstått att det här med att sluta med alkoholen är kanske 10% av mina problem, det är orsaken att de andra 90% av problemen har kunnat gömmas, glömmas bort osv i alkoholdimman.

Men det tuffaste nu är inte att dricka utan att möta och våga känna de känslor som kommer. Att försöka motivera mig till att förändra mig själv och min vardag på fler sätt än bara genom att inte dricka.

Det enda alkoholen gör för mig är att jag kan skjuta fram känslorna och bidra till att jag inte tar tag i livet och lever så som JAG vill leva, inte som alla andra vill leva, men som JAG vill leva.

Profile picture for user Tackohej

Känner igen mönstret. Men när alkoholen blivit ett problem (oavsett problem-procent) tror jag det är superviktigt att ändra prioordning på lösningarna.
1. Lös alkohol-problemet
2. Lös resten

Nr 2 blir så oerhört mycket lättare med en frisk hjärna.

Heja dig

Profile picture for user Ensam1984

Tackohej, det är sant, men jag känner just nu att det hänger ihop så mycket. Om jag inte reflekterar och jobbar med nummer 2 så kommer jag inte klara nummer ett. Precis som tvärt om. De lever i symbios.

Funderar och funderar, det är jobbigt och har tråkigt nog börjat sova dåligt sedan jag slutade med A. Sömnen har alltid varit det som faktiskt har funkat. Är beroende av rutinen och mat och sovklocka för att jag ska må bra, vara positiv och funka till 100%, men har alltid varit dålig (extremt dålig) på just mat och A. Sömnen har aldrig varit några bekymmer. Så det känns lite jobbigt, dock inte så jobbigt att jag känner att A vore en lösning, inte ens lite.

Har funderat så mycket på mitt beroende och även i det andra beroenden jag har, jag är en riktig beroendepersonlighet har jag kommit fram till. Ren tur att jag aldrig testat droger eller mediciner, hade väl fallit dit direkt. Men jag är (var varit) så sjukt blind för det själv. På samma sätt som jag smusslat med alkohol har jag smusslat med godis, snacks, onyttig hämtmat osv... det är bedrövligt. Jag gör det fortfarande, är som jag läste i någon annan tråd.. hellre nyckter och tjock. Det kan man ta tag i sen. Problemet är att när man inte känner sig hälsosam och snygg nog (i sina egna ögon) så faller de där två sakerna som Tackohej talade om tidigare, alkoholen och resten blir en så mycket lättare utväg.

Jag vet att jag mår bättre när jag äter bra, skippar all skitmat och inte dricker, men ibland känner jag som att jag faktiskt inte tycker att jag är värd att lyckas. Exempel, har gått ner en del i vikt vid några tillfällen, precis till en viss gräns men sedan har jag bara skitit i allt och gått upp igen. Har någon inre demon som säger jag inte är värd att spräcka den där barriären. Jag tror helt ärligt att jag medvetet/undermedvetet inte vill bli nyttig och må bra för då har jag ingen ursäkt längre för mitt liv, min ensamhet.. och ifall jag skulle komma till mitt mål - om inget skulle förändras, det är jag också så sjukt rädd för. Jag är medveten om allt detta, reflekterar kring sådant dagligen, men kommer inte vidare.

Jag vet att jag borde ta en kontakt och börja samtala med någon men jag är själv inte riktigt där än, tiden rinner iväg och jag har gått i KBT förut och det har funkat så bra, men vill klara mig själv. Vill vara - ensam och stark. Men jag vet, att så är ofta inte fallet. Men har något i mig som säger att - men du är undantaget till regeln.

Nu har jag babblat på om så mycket annat än A. Behövde få ut det bara. Det är så skönt att få ner det man grubblat på, på pränt.

I dag, fredag och allt, väljer jag att inte dricka, istället så fortsätter jag storstädningen och unnar mig lite bra serier.

Profile picture for user Ensam1984

Vaknade mitt i natten, blir så trött på den dåliga sömnen. Suck. Antar att jag inte får "ro" i kroppen. Alkohol kommer inte råda bot på det då jag inte tänker dricka det.

Har valt att inte dricka i dag, ska istället chilla i soffan med Loka, ta en promenad och bara vara.

Profile picture for user Ensam1984

Shit vad dagarna tickar på. Har bara varit hemma den senaste tiden, och det är säkerligen min trigger i många fall, vara hemma ensam - det är så jag dricker. Och det låter kanske du dumt men jag vill trigga mig själv (missförstå mig rätt - vill inte dricka), jag vill se vad jag verkligen går för.

Måste erkänna att dessa alkoholfria öl har blivit lite av en räddning för mig. Ett par öl på kvällen är så gott, jag känner mig så nöjd och att inte få ruset är bara skönt. Är det normalt? För saknar verkligen inte ruset (iallafall inte just nu).

Nu blir det lite frukost och sen fortsätta med storstädningen.

Har valt att inte dricka i dag och är tacksam över min styrka att faktiskt fixa detta än då länge.

Profile picture for user Ensam1984

Känns ju rätt knäppt att jag varit nykter i 20 dagar. I dag mår jag bra. Har mycket och göra och har inte ens tänkt på A, glömde närstan gå in och skriva lite här :)

Får besök i slutet på veckan och det ska bli så skönt att få umgås lite :)

Profile picture for user Ensam1984

Tre veckor down, resten kvar. Har än så länge lagt märke till vilka negativa tankebanor jag har. Har alltid sett mig som positiv då jag visar det utåt genom mitt självförtroende. Men jag är ganska negativ i mina tankebanor och hur jag ser saker. Avskyr denna insikt, och den biten av mig som är dömande. Har något godskomplex ibland i tron om att jag är bättre än andra, vilket jag vet att jag inte är. Känner mig i många andra sammanhang och gånger så sjukt mycket sämre. Tankarna är överallt i dag.

Har bestämt mig för att inte dricka i dag, ska måla istället :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Vill bara pipa till, så du vet att jag fortfarande följer din tråd. Det är inspirerande att se hur du som reflekterande individ, med slående förmåga att observera dig själv objektivt, går från klarhet till klarhet. Det är tuff emellanåt, men det går bra det här! Kram

Profile picture for user Ensam1984

Mirabelle G-S, du är för go och fin :)

Har börjar fundera hur länge det är sunt att verkligen räkna dagarna som man varit nykter. Nog vet jag att man kan stoltsera med det och att det kan vara en motivatör. Men när (om någonsin) blir det osunt? Alltså att man inte har BESTÄMT-bestämt sig i sitt riktiga huvud att sluta för evigt. Om det är för evigt-som jag har bestämt (men har jag BESTÄMT-bestämt mig - jag vet inte om jag ska vara ärlig) så räknar jag då inte bara dagarna tills jag dör. Och varför ska ett nummer vara något att vara stolt över, det är ju inte så att hela mitt liv startade om iom. att jag slutade dricka, inte för mig.

Även om många saker känns bättre, men livet och situationen runt omkring sig är densamma så länge man själv inte förändrar den precis som sitt drickande.

Ja, reflektions-onsdag (som alla andra dagar). När är det osunt att leva på den virtuella bocken, skrivelsen Dag... i dagboken!? Och är det just det JAG lever på, eller förminskar jag min egen karaktär genom att tänka så!?

Det tål att fortsättas tänka på, vrida, objektivt syna.. ja, ÄLTA ;)

Glömde nästan.. i dag väljer jag att inte dricka. Istället ska jag fixa det sista hemma innan jag får besök :)

Profile picture for user Denlillamänniskan

Svårt att säga om det är sunt eller osunt att räkna dagar. Själv räknar jag inte. Jag ser det som en förändringsprocess. Var nykter i tre veckor och har sedan ägnat mig åt så kallat lagomdrickande. Det har inte gått så bra som jag önskat. Men jag kan iallafall känna glädje för de dagar där det står noll i loggen. Jag är också väldigt nöjd när det står 1,2,3. Så visst räknar jag också. På ett annat sätt. Och jag värderar inte räknandet som bra eller dåligt. Det är bara ett tydligt bevis på hur bra eller dåligt det går med drickandet. Och tydlighet är bra när tvivlet sätter in. Fortsätt räkna och värdera det inte så mycket. Det kommer att visa sig om det är till glädje för dig eller inte.

Bra jobbat med nykterheten!

Profile picture for user Ensam1984

Stortstädning i 30+ graders värme - detta tänkte jag verkligen inte igenom. Får besök som stannar några dagar om några timmar och väntar som alltid intill det sista innan jag städar kliniskt rent. Ska unna min en A-fri öl när jag är klar, ska sätta mig på balkongen och bara njuta då.

Som tur är så dricker inte sällskapet som kommer hit, så jag behöver inte ens tänka på att hitta en bortförklaring eller något.

Känner mig så tacksam för att allt har funkat så bra några dagar nu, knappt att jag tänker på det. Och kommer på mig själv att jag glömt att skriva här.

Har i vilket fall valt att inte dricka i dag. Ska njuta av nykterheten istället :)

Profile picture for user Ensam1984

Tänkte bara uppdatera lite... min vän kom hit i dag och det känns så skönt, hen är verkligen en sann vän. Jag har inte än berättat för någon om situationen min, men känner att om rätt tillfälle kommer så kommer jag berätta det. Vännen kommer dock inte vara hos mig hela dagarna då hen skall på andra jippon men i vilket fall så kändes det så skönt att få en genuin kram av någon.

Nu ska jag försöka sova, i dag har jag varit sjukt duktig och handlat, städat, fixat, varit vänlig och varit nykter. Dagen får 10/10. Inte ens denna oändliga hetta kan dra ner poängen.

Profile picture for user Ensam1984

Ny dag, nya andetag.

Vaknade tidigt, vid ungefär fem, har suttit och bara myst i min tystnad sedan dess. Vill inte väcka min gäst.

Kom på nu att det är fredag. För några veckor sedan fanns det inte en tanke på något annat än att vid den här tiden planera in trippen till systemet, utifrån när det är lugnast, hur ska jag ta mig dig buss/gå/cykel osv, vilket system ska jag välja, vad ska jag dricka, hur mycket ska jag handla, nä jag starta dricka... men tjolahopp känner jag nu, för det behöver jag inte ens tänka på.

Min intelektuella hjärna (gapskratt ;) ) får ägna sig åt livets djupare filosofiska frågor som; ska jag ha mjukt eller hårt bröd till frukost, ska jag raka benen i dag eller kan jag vänta tills i morgon. Jädrans vad glad jag är just i denna stund.

Läste eller hörde från någon, kommer inte riktigt ihåg var, att man faktiskt kan få vara lycklig. Man kan bestämma sig för att inte vara olycklig och hata allt med sig själv. Detta låter ju självklart i teorin men om man tänker på det lite djupare så innefattar det så mycket mer. Just det och mindfullness och positivitet har upptagit mycket av min tid på senaste. Är inte något för hokus pokus men vi människor precis som djur har ju lätt för att fastna i invanda mönster, och bli betingade. Så ska försöka älska mig själv mer, inte hata det jag inte tycker om, acceptera och fokusera på det som funkar och är bra - som min nykterhet.

I och med det så har jag även reflekterat kring andras reaktioner eller åsikter på mig själv. Eller snarare hur jag uppfattar/tolkar att jag tror att andra tror att jag är. Ser på mig själv i första och tredje person samtidigt. Väldigt intressant att fundera kring. Tror att min egna självbild utåt (som visas för andra, som innefattar mitt självförtroende) skiljer sig mycket från var jag ser och andra ser. Jag tror att jag är en väldigt stängd bok mot de flesta och är ganska ovillig att dela med mig av mig själv. För varför skulle jag!?

I vilket fall, väljer att inte dricka i dag utan äter mjukt bröd istället och rakar benen i morgon :)

Profile picture for user Ensam1984

Livet rullar på, tänker mest inte på A just nu, men fortfarande osunt mycket ibland. Vill dricka, vill inte dricka. Oavsett så ska jag inte dricka i dag - lär mig att acceptera att jag lever i nuet. Det är svårt när man är en tänkare som ältar och vänder ut och in på saker och älskar att planera (och inte genomföra) saker.

I dag blir en lugn dag, ska fixa lite här hemma men har dessvärre den dagen i månaden som ibland (och just i dag) innebär olidlig smärta i magen.

Längtar tills jag flyttar och jag kan börja umgås mer med folk, hitta på saker som inte innefattar A och så jag får komma ut och inte bli så instängd i mitt fängelse som jag så förknippar med A.

Det ska bli intressant och se hur det går när jag startar och jobba också, Kommer det bli lättare att avstå A eller svårare? Har inget jobb som jag tar hem efter klockan slatt 16.00 men kommer unna-känslorna komma tillbaka. Eller är det svårast nu när jag inte gör något, då jag vanligtvis drack som mest, men jag är ensam och inte har några stressmoment, något att fira. Vi får se.

I dag tänker jag vara nykter, istället för att dricka har jag tänkt vila och putsa på gamla skåpluckor

Profile picture for user Ensam1984

Sitter här ensam i natten och känner mig konstig. Kan inte riktigt förklara, ångest - känns som jag gjort något fel, fast det jag gjort var inte särskilt fel. Jag har inte druckit så det är inte där skon klämmer. Men jag har gjort lite moraliskt fel och det är så jobbigt att verkligen känna det (det är ingen stor grej, inget livsavgörande eller ens. något någon annan reflekterar över i morgon) men vad jobbigt det är att behöva känna detta. Jag har alltid kunnat dölja det med A. Nu sitter jag här och bara låter ångesten ta över, men jag ska ge det 5 minuter till, sen bestämmer jag mig att då är det över. Då har jag mått dåligt för vad jag gjorde, det är gjort, inget ändrar det - jag kan bara välja att gå vidare, jag är en bra människa ändå och lär mig. 4 minuter kvar, sen bara släpper jag det..

Måste försöka sova strax, värmen gör att mina rutiner kommer mer och mer ur fas. Skulle vilja lägga mig på balkongen och sova men tror myggen skulle äta upp mig, så skippar den idén ändå.

Natti på er nattugglor! Tredje helgen är snart avklarad nykter och jesus vad lycklig jag är över det.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Ensam1984

Allt jag begär är att få vara perfekt... Typ. Känner igen att ligga sömnlös med ångest över något man gjort eller inte gjort. Ibland uppriktiga misstag, stressrelaterad klumpighet eller utmattningspåkallad glömska. Ibland lathet, flathet eller feghet. Och ibland har man bara otur när man tänker. Den mänskliga svagheten skaver, för att allt man begär av livet är att få vara perfekt. Göra perfekt. Vi får väl se det som att vi ”tar vara på livet” när vi även möter vår otillräcklighet och känslorna den framkallar i nyktert tillstånd. Kanske blir vi så småningom klokare av det. Kram

Profile picture for user Ensam1984

Nu har jag kommit över gårdagens ångest, med lite eftertanke så var det ingenting märkvärdigt.

Nu har min vän åkt hem igen och ensamheten kryper på. Vad snabbt man vänjer sig vid gemenskap.

Har ögonmigrän mest hela tiden just nu pga. vädret, stress och sömnbrist, det är så sjukt obehagligt men såklart inte farligt. Måste vila bara.

I vilket fall, denna dag kommer bli en lugn dag och har bestämt mig för att inte dricka i dag heller. Istället ska jag sitta framför fläkten och invänta min nya bästa vän - kylan ;)

Profile picture for user Ensam1984

Nästan 4 veckor nykter, och så lätt och svårt det har varit på samma gång. Om jag kommer klara detta hela livet vet jag inte. I dag bestämmer jag dock mig för att inte dricka. Istället ska jag förbereda inför att ett flyttlass går i morgon.

Är tacksam för alla människor som hjälper mig med flytten, som kikar in och ser hur jag mår och över min beslutsamhet, som jag så många gånger ifrågasätter - jag har faktiskt karaktär, jag måste tro på det mer. Jag fixar detta!

Profile picture for user Ensam1984

Just nu käns det som att jag går och väntar på en förändring, ja en större försändring eller en blixt från klar himmel för att ta nästa steg i att förändra min livssituation. Cigaretterna är borta sedan 1 år, A är borta sedan snart 4 veckor. Det jag har kvar förutom skallen är att jag måste börja äta bättre och motionera. Vill göra det, men har inte orken, och jag vet att vara A-fri är det viktigaste nu, men vill bara att det ska gå 1,2,3 månader som A-fri så jag vågar ta tag i det där andra. Jag känner mig stark nog men om jag får bakslag eller att något händer så är jag rädd att allt raseras och att jag går bakåt.

Vad trött jag blir på min tankar, eller icke-tankar ibland. I dag har jag inte gjort något förutom att försöka försvinna in i tv-seriernas värld, för att inte behöva tänka. Blev sugen på att dricka A, men kom på att jag ska ju flytta i morgon, så det går inte. Och det spelade inte någon roll, går inte, ska inte vill inte.

Ibland känns tankarna som en 10000-bitarspussel, men det finns inga ytterkanter, så jag vet inte var jag ska börja. Ledsamt. Tragiskt. Medvetet.

Profile picture for user Femina

Många vill göra "allt" på en gång. Man inser hur lång tid man slösat på dåliga saker och får bråttom att göra allting rätt istället. Det orkar man inte och vips är man tillbaka på ruta ett igen.

Låt din förändring få ta sin tid. Ha inte bråttom. Ta små steg i början och belöna din framgång. ?

Profile picture for user Calici

Som svar på av Ensam1984

10000 bitar utan kanter. Perfekt metafor för hur jag har det i huvudet, den stjäl jag rakt av! Själv funderar jag på att skriva ner eländet, bit för bit, för att se om det blir nåt mönster och för att kanske hitta de där kanterna. Har alltid drömt om att skriva en bok men tror väl knappast att den skulle bli läsbar, intressant eller att någon skulle vilja läsa den. Fast det är nog där jag tänkt fel. Inte skriva för att nån skall vilja läsa, för då kommer självcensuren och sabbar kreativiteten. Skriva utan mål eller mening, och bara för mig. Då kanske det kan bli nåt av det. Kanske ett riktigt fint pussel.

Profile picture for user Ensam1984

Tack för feedback Femina och Calici :) Femina, du har så rätt, en sak i taget, vet ju att det är så. Känner dock att det mesta hänger samman för mig och alla mina dåliga vanor är mer än dåliga, de är destruktiva. Men andas och försöker överleva och låtsas som att jag inte bryr mig.

Calici, jag tycker definitivt du ska sätta dig ner och skriva, känns det för kaosartat så gör en gammal hederlig mindmap så du får styra upp tankarna innan och dela upp det. Bara ett tips :) Och skriv för dig själv, inte för någon annan, det är det jag gör nu :)

I dag har jag flyttat massa saker i förråd till nya förråd i nya lägenheten, har åkt och kollat på allt mellan golv och tak, litterally! Är helt slut.

Är med min kära mor och har fått hjälp av henne. Hon är så fin på alla sätt och ställer upp, men hon har ett tempo som jag inte hinner med. Hon har till ytters aldrig haft några problem någonsin och klarar allt (för man måste ju bara göra det). Jag behöver så mycket återhämtning och hon förstår aldrig det. Hon säger att det är lugnt, men jag tycker mig se suckar, dömmande ögon osv. Säger jag något om att jag känner så, så förstår hon inte. Men jag är väldigt känslig med sånt, så skulle hon känna något så skulle hon aldrig heller säga det, för då skulle jag bara bli ledsen. Suck, varför kan man inte bara vara öppen och det kan vara bra. Men med min bräckliga själv så klarar jag inget, får jag ett litet bakslag, så kan jag mycket väl ta till flaskan igen :( men hoppas inte på det.

Fan så jädra tragiskt jag är, och varför måste jag fästa sån vikt i vad andra tycker och anser om mig? Väljer ju aktivt att inte lyssna för att jag inte klarar av det, väljer ju att aldrig fråga för att jag bryter ihop då. Shit, vad liten och ofullständig jag är som människa. Jag är bara ett skal, Förut trodde jag att det var av kevlar (har ju en kevlarsjäl), men i själva verket så är det mer som en billig linneduk med diskutabel trådtäthet...

Känner min inte ledsen, nere, sugen på att dricka i dag... känner mig bara trött på mig själv och min ofullkomlighet. Vill orka mer, vill vilja orka mer... vill vara som alla andra... samtidigt som alla andra är så konstiga så känner jag mig så normal...

I dag har jag bestämt mig för att inte dricka, istället umgås jag med päronen och firar (i det tysta) att jag varit nykter i 4 veckor :)