Det har nu gått 15 dagar sedan jag senast drack. Kan inte påstå att det känns lättare, nästan tvärtom. Har kommit på mig själv flertalet gånger i veckan med att jag försöker finna en bra anledning att kunna dricka. Jag är rädd att den där impulsen tar över, det går blixtsnabbt.

Jag är osäker på vilken rubrik jag ska skriva under. Jag vill ju inte förändra mitt drickande, jag vill inte dricka alls. Det är ju det vidare livet även om jag bara är i början på resan.

Jag är sällan/aldrig sjuk. Men den senaste veckan har jag vart sjuk, orkeslös, febrig osv. Undrar om det har ett samband, vet ej.

answe77

Ex antabus är ett mycket bra hjälpmedel då man vill sluta dricka men kanske inte riktigt tar steget fullt ut. Ha ingen alkohol hemma då du riskerar att dricka när du förhandlar med dig själv. Sök upp aeromagnus tråd och det han skrivet på andra trådar. Tycker han sammanfattar det hela mycket bra.

Här nu

Tack för ditt svar. Har skrivit ett par olika trådar och fått bra tips från bla aeromagnus. Ska se om jag hittar hans tråd, tack för tipset! Är inne här via mobilen men det funkar kanske ändå ska se

Nyfödd

Om du som jag druckit alldeles för mycket i många år så är 15 vita dagar en otroligt bra början! Och hur skulle ett svårt beroende kunna bara övergå i ett friskt och bra liv bara sådär... Vi måste nog ha ett enormt tålamod med oss själva och varandra. Och så finns ju alla dessa fantastiska kloka ord. Själv läser , läser jag som om jag vore utsvulten på berättelser och erfarenheter, för att känna mig mindre ensam, mindre eländig. Det hjälper mej enormt.

Bra att du hittat hit. Första steget mot ett ännu bättre liv. De råd jag alltid ger och beror lite på hur djupt man är i ravinen.
1.Häll ut/ge bort all alkohol så slipper du tänka och falla för frestelsen
2. Om det ska bli party så var hemma. Det låter hemskt men den första tiden så knackar djävulen ofta på pannbenet och vill att vi bara tar en öl.
3. Kontakta VC för provtagning samt få B-vitaminspruta. Detta gör att du snabbare kommer upp på 100% energinivå
4. Om du faller dit gång på gång (som jag gjorde) så få Antabus utskrivet
5. Kontakta AA man kan få ett mycket fint stöd samt att man ser att fullt normala/vardagliga människor har samma problem som jag. Du är inte ensam.

Välj de punkter du själv vill. Men tänk på att det är viljan det hänger på. Här får du mycket stöd.

Här nu

Nyfödd: Tack.. ja det är för många år, alldeles för mycket som gått förlorat. Jag håller med dig i det du skriver, hjälper mig oerhört mycket att läsa om andra som gått och går igenom samma sak.
Aeromagnus: Tack återigen för dina tips, det hjälper mig enormt.

Här nu

Då jag varit sjuk har jag inte kunnat träna denna veckan. Har riktig grovångest. Har ingen aptit direkt. Jag har redan antideppressiva, vill inte öka dom nu. Det kanske är övergående. Eller jag vet inte.. Hur ska jag kunna leva med mig själv efter allt jag orsakat, det kommer jag kanske aldrig kunna. På sätt och vis är detta mitt straff att ta den här ångesten nu, jag förtjänar det. Det är lätt att dricka och glömma bort det är så jävla enkelt och jag har gjort det enkelt för mig. Jag vill inte ha sympatier det är inte därför jag skriver detta. Jag skriver för att jag måste. Just nu vill jag fly, ta mina barn med mig och bara försvinna. Men jag gör inte det såklart jag är ju inte dum.

Här nu

Far runt..runt... Svåra inre konflikter idag. Tre veckor idag. Det kryper i kroppen, har den här panik och vilja-fly känslan. Allt kommer över mig på en gång. Det är extra jobbigt idag, känner mig hyfsat glad, lördag. Hade vanligtvis haft nåt att se fram emot ikväll. Få domna bort i hjärnan för en stund, en kort stunds total lycka. Vem försöker jag lura, det slutar ju inte där. Det slutar aldrig lyckligt. Vilket skämt det här är. Orkar inte med någon idag. Vill bara sitta och tycka synd om mig själv. Sörja mitt patetiska liv. Jag ska klara idag, ikväll. Jag ska vakna upp imorgon utan ångest.

Här nu

Hej, tack så mycket. Jag har inte druckit sedan den 12 september. Det har vart en intensiv tid minst sagt. De första veckorna var jättejobbiga. Det som är svårt nu är att jag måste hålla mig på vägen. Har fått inbjudningar till både det ena och andra men jag känner att jag inte kan i nuläget. Det är för tidigt. Jag söker mig till de och det som ger mig kraft, tyvärr har det lett till ett större avstånd mellan mig och min sambo. Han frågade mig om jag ska bli helnykterist? Jag sa inte att jag aldrig mer ska dricka, jag sa att jag inte vill mer bara. Det är ju det där med löften till sig själv.. jag förstår att han blir provocerad av det. Så jag håller mig till Cola som du tipsade om, det har blivit en hel del (+ godis hehe). Mycket sömnrubbningar och känslostormar än men det känns ändå okej.

Här nu

Hej! Jag har ännu inte druckit någon alkohol. Kan säga att jag vart på väg att göra det ett par gånger. Jag har fortfarande svårt med sömnen, som nu. Har gått ner 5 kg egentligen bara för att jag slutat dricka öl. Jag dricker desto mer kaffe och Cola. Tänker att allt annat är bättre än alkohol. Jag har tänkt jättemycket, mår fortfarande dåligt. Har funderat på om jag behöver öka min medicin tillfälligt men har det rätt hektiskt i livet just nu och har väl inte tid med eventuella biverkningar. När jag började med min medicin så mådde jag än sämre i början. Men nä jag mår inte bra, känner att jag börjar tappa greppet om mig själv vilket gjort att jag sysselsätter mig desto mer för att inte tänka. Jag vet av tidigare misstag att det inte hjälper. Jag som blivit bättre på att tala om hur jag mår har börjat bli mer introvert. Jag blev jätteglad över att du skrev. Jag har ingen ork alls att prata med någon nu. Min sambo har accepterat att jag inte dricker och han frågar mig inte mer men hn märker ju att det är något med mig, jag drar mig undan. Vet inte varför, jag orkar inte bara. Jobbar så mkt jag kan bara. Är även så så trött. Vill bara sova hela tiden. Jag är trött i kroppen men hjärnan går på högvarv. När jag skriver detta så inser jag ju att jag måste göra något åt detta. Hur går det för dig?

Här nu

Tack, verkligen. Hoppas det går bra för dig. Är rätt säker på att jag självmedicinerat med alkohol. Min ångest har blivit värre och dum som jag är så tänker jag att det ska gå över, vill inte öka min medicin. Jag är en beroendemänniska, jag vet det nu. Alkoholen har jag ersatt med nikotin, koffein och socker. Så sjukt det här är. Tänker att fan vad patetisk jag är.. ta dig i kragen vad gnäller du för! men jag orkar inte! Jag är helt färdig, så trött och omotiverad, bitter. Varför kunde inte jag få bli gladare och få mer energi som alla andra som slutar dricka?? Vad är det för mening??? Jag har tydligen flera bitar hos mig själv jag måste lappa ihop. Hjälper ju inte att gräva ner sig för det som varit jag vet. Det är bara inte så lätt. Men jag har ännu inte druckit en droppe alkohol sedan den 12 september och det är jag glad för.

Här nu

Verkligen TACK! Jo jag blev glad av din text :D stämmer ju det du skriver. Har redan en antidepp medicin sedan 2 år tillbaka. Däremot har jag kommit igång med träningen och det ger mig riktiga lyckokickar! Igår drack jag 2 folköl, var bortbjuden, och det kändes bara okej där och då. Hade ingen ångest efteråt, tycker väl att det varken gjorde från eller till och kände/känner inget mer sug heller. Kände ingen kick när jag drack, kände inget egentligen.. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Tack återigen! du verkar vara en positiv och fin människa :)

Här nu

Jag ska läsa dina inlägg, tack för tipset! Ja jag låter det passera, hjälper inte att tänka på det. Det är väl till stor del för mina barn jag gör detta, allt jag gör är för dom. Jag vill att dom ska se upp till mig och vara stolta över mig. Droppen var den kvällen min dotter såg mig riktigt full. Hon fick separationsångest efter det, vilket jag inte förstod direkt men ja det var därför. Ha en bra dag du med :) (jag är en kvinna btw)