av Kattis3

Kattis3
tors, 2020-10-29 - 08:50

Nu har jag kommit vidare, nykter i 7 mån och har jobbat 75% i 1. Det är stentufft o knappt så jag orkar med men det går. Jobbar tränar o sover o försöker skapa dräglig tillvaro för barn o make när jag nu ännu inte orkar så mycket mer än så. Jag har inte lyssnat på några poddar eller varit på några AA möten eftersom min utmattningsdepression gör mej så ofokuserad o glömsk o den lilla terapi jag fått minns jag ej. Det är det kognitiva som inte vill infinna sej så jag har bara kört ner huvudet o kört på med rutiner o fysisk aktivitet för att dagarna ska gå i princip. Det kanske låter knäppt men jag blir bara så frustrerad av att försöka koncentrera mej när det inte funkar. Det går inte ens att läsa en bok för jag fattar typ inget o läser om raderna flera gånger. Men låter mej själv vara zombie i omgångar om dagarna.
Nu ska jag snart dricka kaffe, det tog mej ett par försök innan bryggaren var igång. Gör liksom inte klart allt på en gång men den här gången hade jag bara glömt att trycka på knappen. Brukar komma på mej själv efter en stund när jag undrar var kaffekoppen är...?
Sen ska det skjutsas hit o dit o jag är så glad att jag vågar köra igen!

Det som sitter i märgen som att blinka innan man svänger hade jag ingen koll på så jag undvek bilkörning ett par månader. Men nu lyckas jag fokusera o har fått lära om allt från början vilket kanske t.o.m. gjort mej till en bättre förare då jag följer hastighet o regler till punkt o pricka o även registrerar att många inte gör det utan att bli rasande bakom ratten.
Ser på litet bra mycket ljusare även om jag brottas med existensfrågor och inte förstår meningen med det som händer varken i världen eller närmsta familjen, men när jag ser tillbaka kan jag konstatera att jag brakat ihop lite i taget under många många år innan jag till slut föll. Och att det nya livet utan alkohol inte alltid är lika roligt men så mycket mer hållbart för oss alla i familjen. Nu kan jag iaf ta rätt beslut med min trötta hjärna o slippa ångest över att det blev tokigt gång på gång o skylla ifrån mej istället för att förklara mej.
Har lite svårt att sätta ord på vad jag menar men det kan bara tiden rätta till så jag har en lång väg kvar för än så länge är det väldigt dimmigt. Nu ska jag sätta fart så jag inte kommer försent men ha det så bra o fortsätt kämpa alla kämpar!❤️

Kram Kattis

Pianisten
tors, 2020-10-29 - 16:24

For förbi mängder av igenkänning här. Kommit vidare, stentufft men det går. Jobbar, tränar, sover och där mellan försöker ge det lilla som finns kvar till familjen ..och det är tyvärr inte mycket. Träning och fysisk aktivitet bär upp vardagen och hjälper till att sortera i det kognitiva, för övrigt mycket zombieliknande tomhet. Frågor som mening och existens dominerar.
Åtminstone finns en stolthet nu och känslan att vara på den rätta vägen. Det finns rutiner och viss balans.

Vi kämpar vidare tillsammans. Kram