Jag hade en trevlig midsommarafton. Jag hoppas att ni alla andra hade det också! Det var lugnt och endast jag och min sambo. Dock var det såklart traditionsenlig mat. Jag har ju haft ledigt i veckan så min lägenhet var redan välstädad men just midsommarafton morgon vaknade jag tidigt och fick för mig att riktigt rengöra golven ordentligt. Jag tog ett rum i taget och plockade ut/flyttade soffor, bord och stolar och lät min robotdammsugare gå lös på ett ovanligt hindersfritt rum. Jag tänkte att algoritmerna klarar galant av att gå runt bordsben men det här måste han ju tycka om när det bara är att tuta och köra mellan väggarna. Sen skrubbade jag golvet ganska rejält och torkade av det och lät det torka. Sen körde jag robotdammsugaren igen för att plocka upp det som torkningen letat fram och sen ställde jag tillbaka allt och gick vidare till nästa rum.

Det låter kanske som mycket jobb men det var rogivande och jag gick runt och gjorde lite annat kul under tiden. Sen efter att middagen var klar så diskade jag och det var dags att vila en stund. Nu stod ju alla möbler på plats och de rena golven hade nu återigen fått lite smulor från matlagning och så. Jag tänkte att jag tar ett bad och låter dammsugaren köra en sista gången så håller det i sig. Jag tog ett bad och vilade sen efteråt en stund för att ta nya tag på kvällen. Gick in i köket för att ta en kvällsmacka och en bit tårta när jag upptäcker att en jordgubbe måsta ha ramlat ner på golvet. Den har sedan robotdammsugaren plockat upp och lyckats smeta ut över en förvånansvärt lång sträcka genom köket, hallen och vardagsrummet och tillräckligt med tid hade nu förflutit för att de redan skulle börja torka in.

Det var länge sen jag hade så rena golv för att sen i nästa stund ha den mest utbredda intorkade fläcken jag någonsin haft :) Jag lämnade den till idag på morgonen och jag fick skrubba en del, men nu är det rent igen. Jag hade lätt kunnat bli arg och ta på mig offerkoftan men den är inte så klädsam. Jag kunde faktiskt vända på det och skratta åt det istället och det är jag tacksam för. Det är ju ingen självklarhet och det är väl kanske inte alla dagar jag kan göra det.

Jag dammsuger för övrigt inte varje dag trots att jag har robotdammsugare. Det blir normalt en gång i veckan, ibland 2. Jag har förstått att en del kör den varje dag just för att det inte är en extra ansträngning, men det känns lite överdrivet.

Jag nämnde vid något tillfälle att jag ofta funderar på saker och hur jag tänker på dem i termer om hur jag skulle formulera mig här på forumet om det. Dock skriver jag inte ner det mesta här men när jag ändå har lite tid kanske jag kan passa på att skriva ner något jag funderat på, vilket är det där med självbild. Jag var inne på det lite nu i mitt svar till Se klart och det fick mig att tänka på det igen.

Vi uppfattar oss själva på ett annat sätt än hur andra uppfattar oss och det är ju en insikt som slår de flesta av oss vid något tillfälle. Hur stor diskrepansen är kan förmodligen variera väldigt mycket och till stor del är den väl påverkad av hur mycket självinsikt vi har, men jag skulle inte tro att någon fullt ut förstår hur andra ser på en. Här finns ju också flera saker att fundera på. En sak är hur jag ser på mig själv som jag vill att jag ska vara mot hur jag faktiskt är.

Jag tänker mig själv som en ärlig människa. Men hur mycket är det egentligen en sann bild av mig själv jämfört med hur jag faktiskt är? Jag tänker t.ex på när jag aktivt drack alkohol. Jag brukade dölja drickandet helt eller delvis, även för de allra närmaste. Jag kan inte erinra mig om att jag ljugit på en direkt fråga, men jag kan nog ha försökt att få det låta som mindre än det faktiskt var när jag uttalat mig i ospecifierade termer. Jag har nog aldrig sagt att jag inte druckit något när jag har det dock, t.ex. Men jag är medveten om att jag har varit oärlig nog om det.

Min självbild om mig själv och den jag faktiskt är stämmer alltså inte överens och nu i skrivande stund blev jag smärtsamt medveten om hur jag försöker släta över det faktum att jag var oärlig genom att säga hur det inte var.

Nu märktes det inte för er men jag tog en lång paus här. Trots att jag är medveten om att jag slätar över mina brister som jag inte vill ha när jag skriver här till er så fortsätter jag att göra det i mina egna tankar. Jag försöker övertyga mig själv om att så farligt var det ju inte, för det kunde ha varit värre. Är inte det här väldigt knepigt??

Jag tänkte egentligen skriva lite längre om självbild men jag nöjer mig kanske där för jag upptäckte precis själv något som jag kanske hade en liten aning om men som inte blivit så blottlagt som nu när jag skriver om det. Jag postar det också precis som jag har skrivit det utan att editera det. Jag är alltså inte fullt ut den människa som jag ser mig själv som att jag är och där jag inte är det så slätar jag över det istället för att åtgärda och ta itu med det. Jag undrar vad mer för saker jag lurar mig själv med. Vad fyller den här mekanismen för funktion? Är det för att jag inte ska tycka för illa om mig själv?

Jag tänkte fortsätta mina tankar om självbild från gårdagen. Det jag har märkt är att på det sättet som jag upplever en del personer verkar stå i bjärt kontrast till hur de upplever sig själva. Den bild man har av någon annan är ju per definition subjektiv, så där finns ju kanske egentligen inget objektivt facit att jämföra mot, men jag vågar ändå påstå att man åtminstone kan argumentera för att en bild är mer grundad på verkliga omständigheter än en annan.

Jag kanske krånglar till vad jag vill få ut för mycket, så låt oss ta några exempel istället, som kanske är lättare att förhålla sig till. Donald Trump sa en gång "Nobody has more respect for women than I do". Lägg alla andra åsikter du har om honom åt sidan och bara fokusera på det påståendet för en stund. Man kan såklart argumentera för att han säger en massa saker som han själv vet inte är sanna och det kan jag hålla med om, men här vågar jag påstå att det faktiskt tycks vara en del av hans självbild. Vem som har mest respekt för kvinnor är såklart en subjektiv bedömningsfråga, men du kan inte på ett intellektuellt hederligt sätt argumentera för att Trumps namn ens skulle komma på tal när man försöker utse den person som har det. Oavhängigt vad man tycker om Trump i övrigt så kan man ju inte ha undvikt att se att den självbild han tycks ha är en villfarelse.

Sen finns det många exempel i mitt egna liv och just sådant som basunerar ut på fejsbuck brukar ibland få mig att reagera. Jag ska ge ett exempel. Jag är bekant med ett par som separerade för ett antal år sedan. De har en liten dotter tillsammans. Mamman valde, av anledningar som är okända för mig, något år efter separationen att även bryta med sin dotter, som då var cirka 7 år gammal och flyttade iväg cirka 60 mil bort. Hela situationen är ju egentligen tragisk och jag vet ju som sagt inte vad det är som har hänt och vilka anledningar som ligger bakom och jag vill egentligen inte döma någon. Så nu på facebook för ett litet tag sen så lägger hon ut ett inlägg som jag inte minns det exakta innehållet i men där det framgår av innehållet att hon är den mest lojala person som finns men att hon råkat ut för många icke-lojala personer i sitt liv. Den ekvationen går liksom inte riktigt ihop för mig. Visst har jag inte alla fakta om vad som hänt och man kan lägga lite olika vikt på olika saker i begreppet lojal så allt blir en bedömningsfråga men det går ändå bara inte ihop.

Så jag funderar på mig själv. Jag upptäcker att den personen jag ser mig själv som att jag är inte är precis den jag är. Jag märker också, som jag gjorde igår, att jag försöker släta över för mig själv alla de brister jag har, främst genom att jämföra. Det är något som jag har funderat på förut också. När jag läser om andras historier går jag direkt till att jämföra "Jag gjorde aldrig riktigt så, och sådär långt gick det aldrig för mig och visserligen kunde det bli fel men aldrig så fel och jag gjorde åtminstone såhär".

Jag skulle vilja vara en sån som bara kunde erkänna mina brister och fel och jobba på dem istället för att relativisera dem genom att jämföra mig med andra, men jag är inte en sådan person och jag vet inte hur jag kommer dit.

En ännu mer skrämmande fråga: Vad är det för andra saker om mig som jag tror om mig själv som är helt uppåt väggarna fel och som alla andra runtomkring mig ser men som de inte berättar för mig? :o

@TappadIgen Kluriga funderingar du har då. Jag tror att mycket handlar om självkänsla. Och självrespekt. Om jag gör så gott jag kan, så vill jag tro att jag kan se både mina bra och dåliga sidor. Motsatsen är osäkerhet, självhävdelse och prestige och allt det bottnar i dålig självkänsla.

Mycket är ju en del av ens personlighet. Jag är till exempel spontan och all in på det mesta, på gott och ont. Det kan bannemej bli mindre bra val ibland. Hur kan jag motverka det? Aldrig agera direkt utan alltid sova på saken kan vara ett sätt.

Sen tror jag mycket på att prata, prata, prata med andra och faktiskt våga fråga: ”Hur upplever du mig i den här situationen?” För att hitta någon slags samsyn. Ett kvitto på att man upplevs som man känner sig. Och ge samma typ av återkoppling tillbaka. Den formen av diskussioner tål dock bara riktigt trygga relationer.

Vi har haft en del sådana övningar på chefskurser och på senaste kursen skulle vi beskriva något bra och något med förändringspotential hos alla våra chefskollegor. Shit vad svårt - och nyttigt! Jag blev personligen rörd över hur de andra cheferna beskrev mig, och hur väl det stämde med det jag vill förmedla på jobbet.

Kram 🐘

Jag började också fundera på hur andra upplever mig..Men jag är ganska säker på att jag får reda på det titt som tätt. Har flera nära vänner och anhöriga som talar om det..Min bästa/ sämsta sida är spontanitet..Även uppriktighet..Jag är ganska snabb i beslut..Oftast känns det rätt. Vill vara för snäll ibland, men funderar numera några gånger innan jag säger Ja..Som du säger AH. Det handlar om självkänsla och självkännedom. Självförtoende är ju något helt annat. 🍃🌸🍃

@Andrahalvlek och @miss lyckad tack för era reflektioner.

Jag kanske borde förtydliga att det främst är indirekt som jag är intresserad av hur andra upplever mig. Det jag är ute efter är ju den teoretiskt objektivt korrekta bilden av mig, som förmodligen varken jag eller andra har.

En del egenskaper är ju fullständigt subjektiva, som t.ex att vara tråkig. Jag är helt säker på att en hel del människor har upplevt mig som tråkig och det gör mig ingenting att det är så.

Andra egenskaper har ju ändå en potential att kunna vara objektivt bedömningsbara, som t.ex att vara ärlig. Det grumlas egentligen främst av att sanningar och lögner är inte diskreta öar i ett landskap av påståenden utan även de kan bedömas lite olika. Låter det förvirrande? Om jag säger att jag är kungen av Sverige så är det ett påstående som är objektivt falskt, men om jag säger att jag inte är tjock så blir det mer av en bedömningsfråga och kanske är det så att jag själv inte upplever mig som tjock och då har jag ju egentligen inte farit med osanning, men om någon av er kanske hade fått träffa mig på en alkoholhjälpenträff hade tänkt att jag ser ut som jag måste ha ett BMI som ligger något över genomsnittet och att jag därför har farit med osanning. Eller kanske jag upplever mig själv som lite tjock, men nära normalviktig och säger att jag inte är tjock för att jag är nära nog och tycker att egentligen tänjer jag ju bara lite på sanningen utan att ljuga men när ni ser mig så tänker ni direkt att jag har en normal kroppsform och har talat helt sanning. Båda scenarion är ju möjliga med samma höjd/vikt-förhållande, alltså samma fysiska omständigheter. Därför är ju inte ärlighet heller helt 100% objektivt, men mer så.

Men även när det kommer till ärlighet är jag mer intresserad av att faktiskt vara objektivt ärlig så långt det går än att upplevas som det. Att veta att människor i ens närhet går omkring och tycker att man är oärlig när man egentligen inte är det, kan såklart vara sårande också.

Nu kanske det börjar bli lite rörigt. Men tack för att ni bollar lite tankar.

Oj 🤔🤔🤔, nu fick jag något mer att fundera på 😂.

Jag har tänkt svara dig så många gånger. Senast igår tror jag ... eller om det var i förrgår ... om att vi är ganska lika på den punkten att jag också ofta går omkring med funderingar omkring vad jag ska skriva här, vad jag vill berätta om, frågor jag vill ställa, hur jag ska formulera det, vad ska jag svara den och den så att det blir rätt och så slutar det ofta med att det blir ingenting ... Eller att jag kommer i ett "mode" där jag "bara skriver" 😂.
Jag hade tänkt kommentera på din bakning att "det är ju precis så man ska göra - först följa receptet och sedan justera tills det blir som man själv vill ha det, vad som är "gott" är ju högst individuellt"...
Själv älskar jag att laga mat och baka! Men jag gör det för sällan hemma (skomakarens ungar..), jag har för dålig åtgång då jag bor ensam, frysen har ju sina fysiska begränsningar och jag vill INTE slänga mat i onödan..

Ja, nu blev det så att jag "bara skrev" 😂... Så att jag någon gång får till mitt inlägg här i din tråd och kan säga att jag verkligen uppskattar att läsa hur du "vänder och vrider" på så mycket.
Så att jag får säga att du gör ett jättebra jobb!
Du verkar vara en intressant person!
Nu ska jag klura vidare på dina senaste funderingar om självinsikt, självbild, andras subjektiva uppfattning och "objektiv sanning"... Tänkvärt...🤔

Kram!🧡

Allt är relativt brukar man säga, men kanske inte allt ändå. Tjock är däremot en ”bild” som både avsändare och mottagare har. Ofta helt olika bilder. En anorektiker tycker att hen är tjock.

Men det finns ju andra egenskaper där jag tror att de flesta har samsyn. Jag får ofta höra att jag i jobbsammanhang är inkluderande, dvs jag ser alla och bjuder in alla väldigt tydligt. När folk säger det blir jag inte förvånad, det jobbar jag medvetet på.

Samma sak brukar jag få höra att jag är pedagogisk, och det berömmer jag ofta andra för att vara också. Men bara när de är det! Jag har förstås min bild av hur man är pedagogisk, men jag tror att de flesta tycker som jag. Det handlar ju om upplägg, lyhördhet, tålamod och i slutändan hur snabbt det går att lära andra nya saker. En del är verkligen helt värdelösa på det. Då ska man inte handleda nykomlingar.

Jag får också ofta höra att jag är lösningsorienterad, vilket jag också jobbar på. Sen består mitt jobb av att lösa just problem, så annars vore jag verkligen på helt fel plats. ”Skitjobbigt ärlig” är något jag hör muttras ibland. Kanske inte så god egenskap?

Att poängtera folks negativa sidor anser jag vara lönlöst, det är bara att slå ner folk i skorna. Då använder jag hellre taktiken ”det här var bra, men om …. så blir det ännu bättre.”

Sen tror jag att det är lönlöst att tvinga alla att göra allting, det handlar om fallenhet och intresse jättemycket. Är man skitdålig på att hålla ordning och reda ska man inte vara chef, inte heller om man är konflikträdd. Att tvinga en konflikträdd slarver att vara en bra chef är omöjligt. Men den personen har kanske en stark kreativ ådra, och/eller får sin omgivning att brinna för samma sak - och då ska man ta till vara de egenskaperna och odla dem. Man ska alltid jobba med det man har.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"Allt är relativt brukar man säga, men kanske inte allt ändå. Tjock är däremot en ”bild” som både avsändare och mottagare har. Ofta helt olika bilder. En anorektiker tycker att hen är tjock."

Kanske inte allt ändå, nej. Det var ju lite det jag ville komma åt. Att det finns subjektivt och objektivt som på något sätt är motsatser men mycket hamnar ju däremellan. Min utsaga "Jag är tjock" kan vara väldigt svårt att utvärdera, men det korrekta svaret, i den mån det finns ett korrekt svar, kan inte enbart vara baserat på någons tycke och smak. Min utsaga "Min massa är 100kg" är ju inte relativ alls. Den är antingen sann eller inte sann och helt oberoende av någons uppfattning. Dock är den ju beroende av en massa definitioner som vi kommit överens om.

De egenskaper du tar upp låter väldigt fina, även "Skitjobbigt ärlig". Jag hade uppskattat om vi såg mer av det i samhället. Men du kanske också ser hur den har både en subjektiv och objektiv komponent? Visst är det en uppfattning som andra har av dig och om du frågar en person jämfört med om du ställer frågan till alla du någonsin har jobbat och tar ett genomsnitt så får du inte exakt samma svar. Dock är det väl ovanligt att om du ställer frågan till de du arbetar närmast med att alla kommer med diametralt motsatta uppfattningar om dig. Om du generellt uppfattas som skitjobbigt ärligt, så baseras det ju på något objektivt, d.v.s. att du går förmodligen inte runt och säger "Allt är perfekt" om allt hela tiden för då hade du inte fått det omdömet.

Jag vet inte om jag bara rör till det ännu mer här. Det jag ville ha sagt var alltså att så långt man kan bedöma objektivt och hitta en sanning om den person jag är så önskar jag att jag hade vissa egenskaper, i den mån man kan säga faktiskt ha dem. Att jag tror att jag har dem eller att någon annan säger till mig att jag har dem är inte lika intressant.

@TappadIgen Egenskaper handlar ju både om läggning/talang och övning. Talang får vi genom våra gener, men också av att vi har ett stort intresse som gör att man övar, övar, övar. Allt man övar på blir man duktigare på. Är man kass på att inkludera på jobbet så får man jobba på det.

På en chefskurs listade vi alla egenskaper som en bra chef hos oss ska ha. Allt från ”ordning och reda” till ”visionär”. Jag tror att det var 9 huvudrubriker och 5-6 punkter på varje huvudrubrik. Ingen uppfyller alla de kraven. Verkligen ingen. Men det var nyttigt för vi fick alla på kursen fundera över våra egna och våra chefskollegors olika styrkor.

Sen kan man åtminstone uppnå en hygienfaktor på de flesta punkter. Men där är vi absolut inte än. Just ”ordning och reda” och ”visionär” är egenskaper som alldeles för många av våra chefer saknar. Tyvärr. Så egentligen är många av våra chefer felrekryterade.

Kram 🐘

Jag behöver snart förbereda mig för sängdags. Måste bädda rent och en massa saker så jag får inte börja försent eller så lyckas jag återigen somna försent. Men jag ville ändå kommentera på det jag läst om återfall de senaste dagarna utan att rikta det mot någon särskild i det här fallet.

Jag började ju skriva här efter att jag hade lyckats sluta helt, eller ja, jag kan ju inte garantera att det inte blir återfall igen, men det känns långt borta nu. Jag brukar skriva om ibland hur enkelt det är att vara nykter, men det ger ju en väldigt orättvis bild av min nykterhet. Jag kämpade länge och väl med att försöka dra ner och ha vita perioder etc. och funderingar på att sluta. Men då var jag ju aldrig på forumet och skrev om alla gånger jag föll i diket. Egentligen borde jag nog ha varit här för det hade säkert gått mycket bättre för mig. Men jag var nog rädd för att känna mig ansvarsskyldig mot någon annan som jag rapporterar mot. Jag ville göra det själv, för då kunde jag hålla det hemligt när det inte gick så bra, samt så var det mycket enklare för alkoholjävulen att förhandla bara mot mig.

Så jag tycker att ni alla gör ett jättebra jobb. Bakslag kommer och ni är fortfarande här och skriver och kämpar på framåt. Så modig var aldrig jag.

Tack @Vinäger du är för snäll :) Att jag skriver annorlunda förstår jag, och det är ju bara kul om någon kan få ut något av det, men jag skriver lite väl stökigt. Det handlar väl om att alla tankarna inte är riktigt färdigformade ännu och skrivandet hjälper ju till att konkretisera dem, så det är bra för mig att skriva, men har ju den nackdelen att det är rörigt. Jag kanske borde korrekturläsa, men det kan också vara dumt om man gör det för mycket.

Tack själv för dina reflektioner här på forumet. Nu skiljer sig våra metoder åt på många sätt, men det gör ju inte att jag inte får ut något av att läsa dina tankar, utan snarare kanske tvärtom. För mig har forumet varit viktigt för igenkänningsfaktorn, för man förstår att man inte är ensam om sina problem samt att man får bekräftat av andra att ens metoder fungerar. Samtidigt är det bra att bli exponerad för andra tankar och synsätt också. I slutändan är det ju upp till en själv att välja det som passar en bäst. Jag tror nog att det flesta av oss är väldigt pragmatiska på det viset.

För mig var Forumet ett ställe att läsa på och lära sig hur andra gör med missbruk och beroende..Jag hade ju aldrig skrivit något någonstans tidigare..Men så en dag tänkte jag att nu förstår jag hur man gör..Började skriva när jag varit nykter 4 månader..Vet inte varför jag inte skrev innan🤔..Lärde mig en massa den tiden innan, när jag endast läste..Varvade med filmer, och böcker om missbruk och beroende..Det var en härlig känsla, när någon svarade, på Forumet..Med tiden utvecklades jag mer och mer, till den nyktra personen jag är idag..Tror faktiskt nykterheten hade varit betydligt svårare utan Forumet..❤️

Oj oj oj, här ligger jag efter i läsningen och nu måste jag jobba. Hann läsa några väldigt tänkvärda tankar. Och jag tycker inte alls att de är röriga. Sen gör jag säkert en alldeles egen tolkning av det du skriver, men jag tycker det är intressant med den här typen av tankar. Annorlunda, om du nu är det, är uppfriskande.
@TappadIgen skrev:" Jag kämpade länge och väl med att försöka dra ner och ha vita perioder etc. och funderingar på att sluta. Men då var jag ju aldrig på forumet och skrev om alla gånger jag föll i diket. Egentligen borde jag nog ha varit här för det hade säkert gått mycket bättre för mig. " . Jag väntade också första gången jag skrev tills jag kände mig mer stabil. Det är jobbigt att skriva här om det inte går bra, det tycker jag fortfarande. Det är då man behöver skriva, men en del kommentarer gör lite ont då för man är hudlös. Annars är jag inte så känslig, men nu får jag lösa problemet med att avvakta med att skriva tills jag känner mig mogen att ta lite hårda ord. För innan jag har fått ordning på mina känslor och tankar kring eventuellt drickande själv, så är det svårt med en del ord. Särskilt om hur lätt det är bara man bestämt sig för det är ingen sanning för mig.
Oj, det var inte meningen med de här reflektionerna i din tråd. Klipper in dem i min. Hur som helst, ska ta mig tid att läsa hos dig!

Som det kanske märks skriver jag inte så mycket här återigen. Det handlar väl kanske ofta om att jag vill skriva och svara på så mycket, men så har jag inte tid till precis allt jag vill skriva om så blir det inget istället. Men nu får det bli lite pö om pö och det är roligt att ni fyller på i min tråd. :)

@miss lyckad Det är ju svårt att veta hur mycket forumet har hjälpt. Jag hade väl egentligen bestämt mig när jag hittade hit första gången, men det är klart att det har hjälpt att konkretisera det samt att det har hjälpt med så mycket annat. Jag skrev ju här samma dag som jag registrerade mig. Jag hade mycket ångest på den tiden och var sökande efter något, men jag är ju väldigt glad att jag hittade hit.

@Sisyfos När jag blev ombedd att beskriva mig själv med 3 ord så var annorlunda ett självklart val. Jag ser det också som något oerhört positivt. När jag skrev inläggen om självbild, det är väl det senaste jag har skrivit i princip här, så frågade jag min sambo hur hon upplever att jag har fel angående min självbild och hon sa direkt att jag nog upplever mig själv som betydligt mer unik än jag faktiskt är och det kan kanske stämma, till viss del. Alla människor avviker ju från genomsnittet på något vis i alla fall, vad det nu än kan vara.

Jag förstår också vad du menar om att det är jobbigt att skriva när det inte går bra. Jag tror dock att jag skulle kunna göra det idag, men det är ju svårt att säga också innan man är där. Allt går ju upp och ner såklart och det skriver jag om litegrann, men just alkoholen har ju inte varit något problem på ett bra tag. Inga dikeskörningar, vilket jag är oerhört tacksam för, för jag vet hur lite kontroll över det jag egentligen har. Sen behöver du inte be om ursäkt för att du kommer med dina reflektioner här. De är uppskattade! :)

@TappadIgen Grattis till 11 månader! Snart ett år då ja. För min del var just årsdagen stort. Eller snarare nyårsafton, för det var då jag bestämde mig för att den 6 januari skulle bli den första dagen som nykter.

Vi ska tillbringa en vecka i Grebbestad from 18/7. När var det du skulle till Havstenssund? Är det samtidigt så kan jag kanske svänga förbi där med båten så kan vi tjöta lite ”live” och ev dra några makrillar om du vill. 😍

Ha det gött!

@Torn Tack! Som det ser ut nu blir det nog inte förrän i början av Augusti. Jag jobbar två veckor till. Min bror åkte ut till Havstenssund nu i helgen, men så har han ju bara någon dryg timme på E6an dit mot mina närmare 6 timmar. Hade absolut varit en ära att träffas där och fiska lite! Är du inne på forumet bara så kan jag hojta till när det bär av dit.

Det är egentligen sovdags för mig redan nu men jag ville hinna med att svara på en lite bråkdel av de saker jag har läst som jag ville svara på under veckan som har gått. Mycket har hänt och idag skrev jag på ett nytt kontrakt så jag kommer att flytta till en mer central lägenhet i samma stad som jag bor i. MYCKET mer central. Tidigare hade jag en 4,4 km promenad till den busshållsplats som kallas Stadsnamn Centrum. Nu har jag 50 m. Eller kommer ha, rättare sagt, så det ser jag fram emot.

Jag har så mycket jag ville skriva egentligen. Men på min 11-månadersdag tänkte jag dela med mig av något av det märkligaste jag vet.

Det där medvetandet som du har som är medveten om alla sinnesintryck och tankar, alltså den delen av dig som känns som den som är den faktiska du. Om man tänker sig att din kropp är ditt kungarike så upplever de allra flesta det som att det där medvetandet är kung, eller prinsessa, som styr över kungariket. Av de vi lärt oss av neurovetenskap och angränsande områden, så vet vi att det inte stämmer. Det medvetande som vi ser som regent är snarare regentens pressekreterare.

Är det någon som inte finner detta märkligt? Jag funderar på det ofta.

Trevlig helg mina vänner!