@Torn Ja, det känns faktiskt att jag är inne på andra året nu, även om det fortfarande är så nytt att det känns lite overkligt. Man lär sig nya saker hela tiden också. Jag har precis lärt mig att jag inte ska försöka mig på att multitaska utan göra en sak i taget som jag brukar. Sen har jag också lärt mig att en sådan där insektsdödare som ger en elstöt känns något överdimensionerad i stöten som den ger. Insekter lär dö på fläcken och det är väl förvisso bra.

Härligt att du tog alla motgångar på semestern med så gott humör. Ingenting blir ju bättre av att man irriterar sig och ältar sådant man ändå inte kan rå över, som sjukdom tex. Då är det bättre för alla om man kan rycka på axlarna. This too shall pass.

Skönt också att du har 0 ångest inför jobbstart. Jag kände likadant. Samma sak på söndagar, jag har ingen söndagsångest alls längre inför jobbet på måndagen. Jag är numer alltid nöjd med helgen, oavsett vad den har erbjudit.

Kram 🐘

Grattis på 13-månadersdagen! Räknade jag rätt? Du hade halkat ner en bra bit på sidan 2 så det var dags att putta upp dig lite 😉 Mycket flyttbestyr? Flyttar ni till större? Det är otroligt skönt att rensa ordentligt INNAN man flyttar, men det tar sin tid.

Kan tänka mig att du har en del gamla disketter och cd-rom och dyl som borde kastas. Om du kan förmå dig förstås. Barnens pappa kan inte ens göra sig av mina sina gamla kasettband, så kallade ”blandband”. Fast han inte ens har någon kassettspelare kvar längre. Han har t-shirts från 70-talet kvar i garderoben. Vojne, vojne. Tack och lov att jag har flyttat från huset 🙏🏻

Kram 🐘

@TappadIgen Stort grattis till 13 månader! 🤩 Skönt att du och Ah firar på samma dagar, alltid någon av er som kommer ihåg då. Ungefär som för mig och @Se klart. Har du hittat några fler gamla fiskeprylar förutom vadarbyxorna? Jag har faktiskt sparat ett fåtal gamla saker från 70- talet. Tex min allra första fiskerulle som jag fick när jag var 5 år gammal. Jag använder den aldrig, men den vill jag ha kvar som minne.

Har du inga gamla minnen sparade @Andrahalvlek? Slängt rubb och stubb.😅

Ha det gött!

@Torn Jag har en plastlåda modell större med gamla skolkataloger, fotografier och en del andra mindre minnessaker. Och böcker till förbannelse har jag nedpackat i lådor också. Jag läser aldrig längre, utan jag lyssnar på böcker.

Jag flyttade ju från det gemensamma huset till lägenhet för snart 8 år sedan och lämnade kvar nästan allt. Ville inte ”plundra” barnens hem. Började om från början med Blocket-möblering. Fick rensa mina kläder i fem omgångar innan jag fick in dem i min då enda garderob. (Sen barnen flyttade har jag betydligt fler garderober.) Behövde varken cd-skivor eller spelare, jag har ju Spotify och en högtalare. Vad det gällde köksgrejer splittade vi allt 50/50 och det var ytterst lite jag behövde komplettera med.

Det var nyttigt som sjutton att downsiza. Jag lärde mig att prylar är bara prylar - och de klarar man sig alldeles utmärkt utan. Sen dess har jag försökt att begränsa prylarna till ett minimum i mitt liv. Jag blir stressad av för mycket prylar.

Kram 🐘

@Andrahalvlek @Torn @Se klart Tack för gratulationer. Ja, det har väl inte blivit så att jag har haft så mycket tid att skriva. Det finns så mycket jag har önskat svara på bland andra som skriver här att jag kanske har försummat min egen tråd, men på något vis måste man ju göra prioriteringar. Ja, det har blivit en hel det packande och att gå igenom grejer och jag försöker att bli av med så mycket som möjligt och på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt. Det är en del CD-skivor bland sakerna jag gör mig av med ja. :) Jag försöker att hålla minnessakerna till ett minimum och jag tror inte att jag är överdrivet sentimental, men det finns vissa saker jag inte vill göra mig av med. Jag har såklart hittat en del roliga saker, t.ex. lite fiskepriser jag har vunnit som ung.

Senast jag flyttade så blev det ju från utanför Europa och jag har aldrig flyttat inom Sverige förutom, om man inte räknar med när jag flyttade hemifrån när jag var 18. Så sist jag flyttade downsizade jag en heeel del med tanke på att det är begränsat med hur mycket man får in i resväskor på ett flyg, även om ni skulle bli imponerade över hur mycket jag faktiskt fick med mig. Men då hade jag en del minnesgrejer sparade hos min far som jag hämtade hem när jag flyttade till Sverige igen. Men det var ju inte jättemycket grejer. Det var fiskepriserna och lite sådant liknande.

Jag har varit på kontoret och äntligen tagit mig tid att ta en promenad i parken bredvid där jag jobbar på lunchen. Men det har också varit mycket att göra och jag känner mig lite sliten men är glad för det och tacksam för 13 månader.

Grattis TI från mig med.🍃🌻🍃..Ja detta lyftande och bärande på grejor..Jag är som AH. Har väldigt svårt med massor av prylar, pryttlar, och bra-ha-grejor.Märkte också redan första gången från hus till lägenhet, hur lite man egentligen använder av ex kläder..Jag ger bort grejor/kläder så fort jag ledsnat, eller märker att jag inte använder dom..Grejor tar tiden ifrån oss som vi kan använda till att må bättre.Ju mer grejor, desto längre tid i livet tar man till sortering, letande, köpande..Kom precis på att jag knappt går i klädaffärer längre..Mycket second hand, och facebook grupper. Detta är inget medvetet var, det har bara blivit så..Billigare och roligare..Är dock inte miljö-medveten med allt..Bensindriven bil, köper plastpåsar ibland, äter kött..mm. 😊

@miss lyckad skrev:"Är dock inte miljö-medveten med allt.."

Det är det ingen som är. Vi är människor. Om vi ska sitta och syna varje steg vi tar på den här planeten och fundera på vilket tuggummi som innebär minst CO2-utsläpp innan vi kan välja, så känns det inte som ett liv som är värt att leva. Det vi kan göra är att leva våra liv och generellt göra bättre val. Däremot tycker jag absolut inte att man ska känna någon skam för att man väljer något man vet är mindre miljövänligt än något annat för att man tycker om det bättre. Alla gör det och det är inget konstigt med det. Vi ska kunna var lyckliga också! Det innebär ju kanske inte att vi ska köpa en tankbil med olja och fördela/dumpa innehåller i de insjöar som ligger oss närmast bara för att vi tycker att det är roligt. Däremot är det så tråkigt med symbolpolitiken. Det är många politiker och kändisar som är ute och signalerar deras miljövänlighet med små symbolhandlingar som egentligen inte har någon nämnvärd positiv inverkan på miljön, samtidigt som man låter de riktigt miljöförstörande aktiviteterna fortskrida. Med det sagt är det såklart inte en lätt fråga. Oavsett vad vi människor gör så kommer vi att påverka ekosystemen kring oss, för det är vad det innebär att leva i dem. Det finns liksom inte ett svar på hur vi bäst lever i balans mellan bra val och ett lyckligt liv. Man får göra sitt bästa helt enkelt.

Tack för grattis! Jag är som sagt något av en mittemellan-person när det kommer till att ha grejer. En del saker kan jag vara väldigt osentimental med och göra mig av med. Jag skulle egentligen vilja ha väldigt lite grejer. Men sen finns den en del saker som jag har svårt för att göra mig av med. Jag har t.ex. en del böcker som jag rimligtvis inte kommer läsa igen, även om jag inte kan säga det säkert. Men många av dem känns som mina vänner. Jag lånar ju också ut dem ibland.

Jag tänkte ju att det fina med Cairy-appen var att den hojtar till när man når milstolpar. Ändå lyckades jag nästan missa, fram till nu, att jag har 400 dagar. :o Näsa milstolpe enligt appen är 500 dagar.

Sen har jag inte varit här så mycket då det har varit mycket förberedelser inför flytt. Det närmar sig otäckt snabbt på något sätt. Inte så att jag inte ser fram emot att flytta, men tiden går så fort. Jag hoppas kunna vara med på zoom-mötet. Det är väldigt mycket aktivitet här nu, vilket ju både är bra men samtidigt tråkigt att det behövs.

@TappadIgen Stort grattis till 400 dagar! Det är något jag har märkt av nu under år 2. Tiden tycks gå väldigt fort.😀 Jag minns de tre första dygnen av min nykterhet. Tiden verkligen kröp fram, varje timme kändes som en plågsam evighet. Fy fasen, det vill jag aldrig uppleva igen!😩

@TappadIgen Grattis till 400 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Jag har 18 dagar till 600 såg jag just i Cairy-appen. Men jag har ju Nomo-appen också som räknar dagar åt mig. Minns när jag de första månaderna skrev varje enskild siffra för hand i väggkalendern, sen övergick jag till att sammanräkna dagarna varje söndag. För mig är det viktigt att hålla lite koll på räkningen fortfarande, konstigt nog. Jag säger som @Se klart, tänk när man uppnått 2 nyktra år och kan säga att man varit nykter ”ett par år” 😉

Hu, jag avundas dig inte flyttstöket. Men det blir bra till slut! Själv har jag knappt återhämtat mig efter döttrarnas flytt än. Min egen flytt får därför vänta till våren - om jag hittar ett hus förstås. De bygger helt nya lägenheter ett stenkast bakom mig, vid vårdcentralen precis, och det är jag lite nyfiken på också. Då behåller jag närheten till mina älskade promenadstråk 😍 Det är onödigt dyrt att bo självsam i en trea på 77 kvm tycker jag. Relativt hög hyra för rätt sunkig lght dessutom. Större balkong vill jag ha också, med kvällssol. Om det inte blir hur förstås. Det som sker det sker.

Kram 🐘

Tack alla! Ja, det känns lite konstigt att det är så mycket tid @Ase @majsan_nu, det har blivit ganska många dagar och det är jag tacksam för. @Torn Det är ju egentligen nu man skulle önska att tiden gick långsamt. Ta vara på varje ögonblick. @Andrahalvlek @miss lyckad Det är som sagt mycket, men det är klart att det känns som att jag gör något positivt också. Jag gör mig av med en massa saker jag inte använder. Jag skulle egentligen vilja göra mig av med mer. @Andrahalvlek Du har inte funderat på städerna runt omkring, så att du får närmare till arbetet t.ex.? :)

@TappadIgen Nope. I snart 30 har jag pendlat till mitt jobb. Det är min jobbstad. Jag trivs alldeles utmärkt i min hemstad. På så sätt har jag liksom två städer som står mig väldigt nära.

Priserna i min jobbstad är dessutom helt absurda.

Kram 🐘

Nu blev det alltså 14 månader häromdagen för mig. Det är säkert örtionde gången(Man kan säga så, hörde jag på Språket i P1 igår) men jag kan väl återigen konstatera att jag har haft en period med mindre aktivitet här. Det känns som att jag skriver det nästan varje gång jag skriver.

En fundering jag har haft ganska länge är hur man hittar en bra balans. Jag vill ju att alkohol ska vara en icke-fråga för mig, ungefär på samma sätt som att jag inte samlar på frimärken. Det är ju inte så att det saknar betydelse att definiera sig själv utifrån vad man inte är, ibland kan det ju faktiskt vara väldigt relevant, men det känns ändå som att man bör fokusera på mer på vem man är och vad man gör än vem man inte är och vad man inte gör. Jag kan t.ex. bli irriterad på att man i politiken fokuserar väldigt mycket på att signalera vad man inte är, snarare än vad man är. Visst kan det vara på sin plats att ta avstånd från andra partier, politiker och deras politik ibland, men ibland känns det som att det är det enda man gör.

Det är väl litegrann där jag är, så att säga. Jag dricker inte alkohol, och på ett sätt är det ju något jag inte gör. Samtidigt är det klart att för mig är jämförelsen med att inte samla på frimärken inte helt rättvis. Det är ju inte så att jag en gång samlade på frimärken och att det höll på att långsamt förstöra mitt liv. Handlingen just nu är ju den samma, jag samlar inte på frimärken och jag dricker inte alkohol, men det är ju inte så att om jag skulle börja samla på frimärken att det skulle få särskilt stora konsekvenser på mitt liv, förutom möjligen att jag skulle behöva införskaffa en jacka i manchestertyg och filthatt för att avspegla mitt nyfunna intresse. Av den anledningen behöver jag inte lägga särskilt mycket tid på att fundera på att jag inte samlar på frimärken, men att jag inte dricker alkohol är ändå något jag inte kan släppa helt just på grund av risken att jag sänker garden och alkoholdjävulen får in en rallarsving jag inte är beredd att parera.

Men hur hittar jag balansen? Att det ska vara en ickefråga, men ändå inte? Jag inser nu hur priviligierad jag är som ställer den här frågan. Efter år av kämpande med att tygla alkoholen är jag väl ändå förbi den värsta biten och jag kan inte på något sätt klaga. Jag känner mig så oerhört tacksam för att vara där jag är. Samtidigt vet jag att bara för att jag klarat en viss tid så är det ingen garanti för att det håller för alltid. Det mönster jag har tyckt mig skönja, och jag har varit inne på det tidigare i mina trådar, är att bland de som slutar dricka finns det två huvudkategorier. Det finns de som utvecklar en aversion mot alkohol och så finns det de som egentligen fortfarande vill dricka alkohol men har slutat enkom för dess konsekvenser. Den senare kategorin tycks oftare känna ett sug långt efter de har slutat, vilket kan tänkas vara naturligt att det är så. Nu är dessa två kategorier kanske inte fullt diskreta, även om det kan tyckas så, och de är ju baserade på mina egna observationer och därav som allra minst en förenkling av verkligheten, men jag kan ändå tycka att jag är något på spåren där. Hade varit intressant om någon annan hade någon reflektion kring detta. Kanske lite typiskt narcissistiskt har jag funnit att jag inte riktigt tillhör endera kategori och därmed måste vara speciell. Jag är medveten om människans benägenhet att hitta enkla modeller som förklarar andra människors beteende samtidigt som man tänker att man själv är ett för komplext fall för att låta sig kategoriseras, och trots att jag inte vill hamna i den fällan kan jag inte låta bli att tänka som jag gör. Förmodligen är väl svaret på gåtan att andra människor heller inte låter sig kategoriseras så lätt, men att jag som mönstersökande människa inte är fri från bekräftelsejäv(Det bästa svenska uttrycket jag vet för confirmation bias).

På vilket sätt passa jag inte in min egenpåkomna kategorisering då? Jag känner inte att jag har utvecklat en aversion till alkoholen i sig, utan egentligen endast dess konsekvenser, men samtidigt känner jag egentligen aldrig numera ett sug efter den. Jag har försökt mig på en del tankeexperiment i samband med mitt dagliga mediterande. Ett av dem har gått ut på att jag efter avslutad meditation när jag verkligen närvarande i sinnet har på bästa sätt återskapat ett scenario där förr i tiden konsumerat alkohol. Jag tänker inte återge något scenario här, men det är kanske relevant ändå att säga att jag har försökt tänka på ett sådant tillfälle där jag har känt att alkoholen har gett mig någonting. Det handlar alltså om alldeles i början på en kväll med alkohol. Jag har på detta sätt lyckats återskapa vad jag bäst skulle kunna beskriva som en spökkänsla av tillförseln av vad jag antar måste vara endorfiner och serotonin. Jag har aldrig funderat på hur det känns rent fysiskt innan och nu finns det ju en risk att jag lurar mig själv, men det är som en fysisk känsla lokaliserad inne i huvudet som är väldigt svår att beskriva. Det är definitivt en känsla av att må bra, men det finns inte så mycket man kan jämföra det med. Jag som är en av de lyckliga som kan känna ASMR, kan jämföra med det till en viss del. Där finns en viss likhet men ASMR känner jag är betydligt mer en kittlande känsla som är mer lokaliserad i yttre delen av huvudet, nästan som att centrat på den är i själva kraniet medan denna känslan är mer utspridd och har ingen kittlande komponent. Som sagt, inte helt lätt att beskriva.

Denna känslan är något som jag gärna upplever igen och igen och det är väl en förklaring till varför jag ville dricka. Sen drack jag ju i sådana mängder att jag passerade må-bra stadiet varje gång i jakten på att förhöja det och känslan blev allt flyktigare och mer utsuddad varje gång. Så det är väl där jag är någonstans. Jag tror mig ha identifierat den fysiska känslan jag tyckte om som jag inte tidigare egentligen varit medveten om alls och det är klart att jag vill uppleva den igen. Jag kan logiskt tänka att det hade varit skönt att dricka för att uppleva känslan igen, det är ju en snabblösning, men samtidigt vet jag också logiskt att de negativa konsekvenserna gör att det inte är värt det. Rent känslomässigt verkar jag ha kommit ikapp förnuftet, för samtidigt som jag kan framkalla känslan och vilja återuppleva den igen så blir jag inte sugen på att dricka. Det är jag tacksam för.

Detta experimenterande har jag testat under ett tag nu och inte varje gång jag har mediterat. Jag vet inte när jag började egentligen och den där spökkänslan av välbefinnande, alltså att återuppleva det i minnet, kan jag framkalla nästan närsomhelst nu efter bara några sekunder av koncentration. Min nya upptäckt, som förvånade mig litegrann men som kanske inte borde ha, är att detta fysiska välbefinnande kan uppstå vid andra tillfällen också. Nu när mediterandet har låtit mig förstå precis hur det känns har jag kunnat identifiera det i andra sammanhang också. Det är ju inte särskilt ofta jag känner det så tydligt men första gången jag gjorde det var när min sambo vilade med sitt huvud mot mitt bröst och jag kunde höra hur hon hade somnat och jag tittade ner på vad som i det närmaste var en silhuett av hennes välbekanta ansikte i det svaga ljuset som letat in sig genom fönstret från de ljuskällor som finns att tillgå när solen gått ner. Just där och då var jag medveten och även om själva upplevelsen var väldigt olik så var själva den fysiska känslan i välbefinnandet så lik den minnesbild jag kan skapa om att dricka alkohol att jag kände igen den i princip omedelbart.

Det här är såklart högst ovetenskapligt och anekdotiskt och jag vet inte till vilken grad jag faller offer för mitt eget bekräftelsejäv. Ett av människans framgångsrecept har ju varit vår förmåga att kunna urskilja mönster i naturen och använda oss av dem till vår fördel, men det har såklart också gjort så att vi ser mönster där de egentligen inte finns. Jag vet inte om detta ämne redan har studerats på eller om andra har upplevt samma sak. Som sagt är det inte samma upplevelse att dricka alkohol som att utföra andra aktiviteter som påverkar endorfiner och serotonin, men att den där för mig nyupptäckta fysiska känslan är så lik känns inte som att det skulle vara en slump.

Hej!
Vilket spännande resonemang och inlägg. Jag hör nog varken till dem som har jättestark aversion mot alkohol. Och heller inte de som skulle vilja dricka. För mig är alkoholen lite ”frimärken” jag bryr mig inte- som mitt barnbarn säger.
Jag tycker dock att denna fas i nykterheten har kommit sent, ja senaste månaden eller två. Innan dess fanns en rädsla, nånstans. Att jag var en av de som inte skulle klara mig nykter på sikt. Men sista tiden har jag fått ett annat sorts självförtroende.
Ungefär som att man samlade på frimärken pga inget bättre för sig. Sen kom ”bättre”, dvs så mycket annat jag vill/har lust/och längtar efter att göra, att alkoholen inte har nån given plats.
För mig var det också ett jättestort steg att en dag tänka orden ”faran över”. Jag vågar inte säga det högt, jag är inte kaxig och jag tror kanske inte faran är över någonsin.
Men jag har kommit till den punkt att om någon skulle erbjuda mig en lucka i tiden- då jag fick och kunde dricka- och jag VISSTE att det inte skulle påverka sug eller ha några andra konsekvenser. Så skulle jag säga nej. Utan att tveka. Kanske är tiden lösningen också här? Kram.

@TappadIgen Jag tänker att det beror på i vilket sammanhang man befinner sig. Är jag centerpartist bland en massa andra centerpartister har jag inget behov av att tjata om det. Men är jag tillsammans med en massa socialdemokrater är kanske behovet stort att tjata om ”jag är INTE sosse”.

Folk får dricka precis hur mycket de vill för mig, men jag är anti att det ”normala” är att dricka. Jag är anti all misär det för med sig för familjer och individer. Jag är anti att det kostar så mkt pengar inom sjukvården.

Men allt det där brukar jag inte basunera ut till vardags, men jag svarar om någon frågar. Och jag tar chansen om tillfälle ges, precis som jag uttrycker och delar feministiska tankar och värderingar när tillfälle ges.

Idag fick jag med en anti-alkohol-artikel i tidningen. En sexolog som berättade att 1-2 glas är lagom när man ska ragga/dejta och att mer än det försämrar upplevelsen, både av verbalt umgänge och sex. Jag tog chansen när tillfälle gavs!

Häftigt att du kunde återuppleva känslan! Ett sätt är ju att återuppleva den just i meditationen. Eller i fysisk närvaro med din sambo. Jag kan tänka mig att djur kan ge samma känsla och även träning i viss mån. Runners High har man ju hört talas om. Känslan av att här och nu är livet helt perfekt ❤️

Kram 🐘