Snart firar jag två år som (nästan) nykter

Profile picture for user FlyAway30

Hej allihopa!

För nästan två år sedan skapade jag min första tråd här om att jag ville förändra mitt liv. Jag drack och knarkade för mycket efter att mitt liv kraschade i samband med att min ex-sambo lämnade mig. Jag kan nog förklara det som att jag dog inombords. Jag tappade livslusten helt och kände mig som en levande död. Ingenting spelade någon roll i mitt liv och jag kunde inte se någon ljus framtid. Jag var då 23 år och insåg att det var en tragisk inställning till livet.

Men vad hände sedan? Hösten 2019 kom jag in på musikhögskola (vilket var min största dröm) och jag har aldrig varit så stolt över mig själv. Jag fick en plats på en musikutbildning trots att jag alltid gått i vanlig skola, pluggat till högskoleingenjör och knappt tagit en lektion för en musiklärare sedan 2015. Detta är en prestation som jag än idag är väldigt stolt över och jag är glad över att jag valde söka. För er som inte vet, när man söker till musikhögskola bedöms man enbart på uppspelning. Antingen får man en plats eller inte. Främst bedöms nuvarande musikaliska nivå och om lärarna ser någon utvecklingspotential.

Hur som helst, jag tackade ja till min plats till musikhögskolan och flyttade 60 mil från familj, pojkvän och vänner. Helt plötsligt satt jag i en lägenhet utan vänner. Men inte en enda gång tänkte jag att jag skulle gå till Systembolaget och trösta mig med öl eller vin. Varje gång jag kände mig ensam på kvällarna gick jag till gymmet och tränade antingen styrketräning eller cardio. Det var med andra ord en ganska lätt kamp att hålla sig borta från alkoholen. Dessutom fick jag i oktober 2019 ett fast jobb som personlig assistent på en nattrad. Därmed började jag jobba varannan vecka.

I december 2019 fick jag veta att min pojkvän hade fått jobb en dryg timme från staden där jag bodde och vi började leta efter en gemensam lägenhet. I februari 2020 flyttade vi in i vår nya lägenhet och kort därefter köpte vi en katt. Sedan kom Corona och jag blev återigen isolerad från omvärlden. Trots att jag mådde dåligt kände jag inget behov av att dricka alkohol. När jag kände mig ensam gosade jag med min fina kattunge eller gick en promenad ute i det fina vädret.

Som jag nämnde i min förra tråd sökte jag hjälp i mars 2019 för min depression och läkaren höll med mig om min misstanke om bipolär sjukdom och skrev ut både antidepressiva och antipsykotiska. I november 2020 fick jag för första gången komma till en psykiatriker för en utredning av bipolär sjukdom. Även hon höll med mig om att det lät som att jag har bipolär sjukdom och ändrade mina mediciner.

Med tanke på de mediciner som jag tar har jag haft ännu större anledning att hålla mig borta från alkoholen. Och det har gått bra! Under 2020 har jag druckit mer jämfört med 2019 (då jag endast drack sju gånger) men det har varit kontrollerat alla gånger. Dessutom är jag stolt över mig själv att jag har kunnat nöja mig med ett glas vin en fredagkväll till god mat, när jag innan har kunnat dricka en hel flaska vin under en kväll.

Min inställning till mitt nyktra liv har varit att det är okej att dricka en öl vid speciella tillfällen (ex. födelsedagar, nyår, midsommar, kräftskiva) eller om jag lagat extra god mat till mig och sambon. Min huvudregel har varit att aldrig dricka ensam och den har jag kunnat hålla utan problem. Jag ser mig fortfarande som nykterist även om jag dricker något ibland. Jag ser alkohol på samma sätt som jag ser godis. D.v.s. det är helt okej att dricka något vid enstaka tillfällen för att unna mig själv något extra, men det får inte bli någon vana. Jag tror personligen inte på att skapa en toxisk miljö kring alkohol och tänka "att jag aldrig mer kommer få dricka" eftersom jag tror att det hade skapat ett större sug efter alkohol.

På det stora hela dricker jag en gång i månaden och det är jag nöjd med. Det rör sig oftast om en eller max två öl, något glas mousserande eller ett glas vin. Jag har aldrig något problem med att hålla mängden och om jag ska dricka mer är det planerat, exempelvis midsommar eller kräftskiva, och då har jag alltid satt en gräns för mig själv som exempelvis fyra cider. Därmed tar jag inte med mig mer alkohol och tackar nej till mer alkohol om någon bjuder. Jag trivs med hur jag har valt att hantera alkohol och tror att detta är något som jag kan hålla mig till resten av livet.

Jag är idag 25 år och väldigt tillfreds med mitt liv. Jag ser med andra ord väldigt ljust på min framtid :)

Profile picture for user Chris_

Men det är väl trots allt vad som händer när man väl dricker som är det väsentliga som jag ser det.
Man kan ju sätta upp en massa regler och verkligen på ren vilja låta bli ett andra glas eller en andra öl, men om man har ett enormt sug efter mer och verkligen får stålsätta sig så är det ju ändå ingen idé.
Sen är ju alkohol just toxiskt så är väl inget konstigt att skapa en toxisk miljö kring den =)

Profile picture for user VaknaVacker

Det du beskriver låter så bra. Härligt!
Så är det jag ville ha det men det fixade inte jag. Funkar ett tag ja, och sedan blir det mer och mer och MER . Trött på den kampen, så näpp så för mig räckte det jag fått i mig.
Kram o heja dig?