Jag tog tag i det

Profile picture for user AnnaJB

Jag har sedan ungdomen valt att döva något obehag och som gett mig merbegär av alkohol som jag förstod tidigt att andra inte hade. Tror att det är ifrån att min syster gick bort under tidig tonår! Var ofta arg på mina föräldrar för de glömde mig i sorgen...

Jag tog med detta upp i åren och visste att de var ett problem, rent av farligt att inte sluta innan man var jättefull! Men föll alltid tillbaka och vakna upp med minneslucka och upprepade i mitt huvud ”inte igen..” ”var är min telefon..plånbok..nycklar”. attans.. jag orkar inte mer-> ångest -> dricker och mår bra...

Inte först för 3 månader och 1 vecka kom jag på att jag behöver göra skillnad för jag är en bra tjej.
Men jäklar efter många misstag, svek mot mig och nära och dolda sanningar. Från tonåren till mina 22 år idag.. i en värld som varit ganska hård och försökt få in en på många vägar......

Nu börjar det vidare livet på riktigt... men hur gör man?

Alkoholfritt dricker jag men blir typ bakis och ångestfylld ändå? Hur är det möjligt?

Kan inte förlåta mig själv för tidigare handlingar, skäms väldigt mycket och är rädd för någon ska påpeka det förflutna..

Mycket grubbel, oro och skam vilket ger mina dagar fyllt av ångest!

Berätta gärna om ni har liknande erfarenheter och tips på glädjefyllda och bra sätt att släppa de gamla!

Kram kram kram ??

Profile picture for user Kennie

Starkt av dig att bryta och välja en ny väg! De pinsamma minnena tror jag tiden hjälper till med, ju mer avlägsna de blir desto mindre plågsamma blir de. Däremot har du kanske en hel del känslor du tryckt undan som kommer fram igen? Kanske vore det skönt att få prata med en psykolog? Det finns också till exempel diakoner inom kyrkan man kan få prata med, det är gratis och man behöver inte vara troende eller ens medlem i kyrkan. Ta hand om dig och fortsätt kämpa, det kommer att bli bättre!

Profile picture for user AnnaJB

Jag tänker mycket och är nog själv en rätt dömande person.. eller skulle säga HAR VARIT, jag ser mycket nytt i världen och väljer den fina sidan av andra eftersom jag inte tycker jag är bättre!
.. mitt problem är att jag tror alla andra tänker lika mycket som jag! Jag har även privat psykolog.. tycker inte att det hjälper men sen kanske jag är instängd med just pga inte vilja bli dömd, älskar detta forum att vara anonym och inte behöva PRATA.. så rädd för att sitta och prata om mig själv..

Profile picture for user JoYo

Hej,
Så hemskt med sorgen över din syster som gått bort. Du kanske aldrig bearbetat det.
Jag har mycket trauman från barndomen och när jag insåg att jag behöver proffshjälp kunde jag börja jobba med nykterheten. Och som totalt nykter kunde jag bearbeta Truman från förr.
Idag har jag varit nykter i snart 1 år.
Och mår bra.
Inte helt läkt (blir man det?) men mår bra.
Så mitt tips är att ta hjälp av professionell samtalsterapeut. Jag hittade en kostnadsfri via kommunen.
???‍♀️