Nykter men inte lycklig - vad gör jag fel...?

Profile picture for user Vågafråga

Alla ni som är så förnöjda och trivs med ert nyktra liv; vad är nyckeln tror ni till att må så bra som många verkar göra?

Själv har jag inte druckit på tio månader, och det har väl gått ok. Men jag har väntat på att med tiden börja se andra värden i livet. Det kommer dock inte och nu börjar mitt äktenskap att knaka ordentligt. Min man orkar inte med att jag aldrig är glad och bara är negativ. Och han har rätt, jag har inte varit glad eller haft roligt sedan jag slutade med alkohol. Har haft trevligt, men inte kul. Har väntat på att börja tycka att en promenad eller en kopp te gör helgen/kvällen. Men det blir aldrig något magiskt ögonblick, ett bubblande skratt eller känslan av äventyr. Bara samma alla dagar, oavsett nyår, semester, bröllopsdag.

Alkohol verkar ha kidnappat hela mitt belöningssystem. Och det kommer inte tillbaka. Hur gör ni för att tycka livet är värt att leva...? Till saken hör eventuellt att jag definitivt hade problem med alkohol men har aldrig kört bil onykter, brutit benet eller tappat väskan osv. Har jag helt enkelt inte tillräckligt eländiga minnen att slippa ifrån kanske?
Är så nere och ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till. Inget har blivit bättre utan snarare tvärtom.

Profile picture for user TappadIgen

Att bli nykter gör ju inte att man automatiskt blir lycklig. Dock ger det ju en, om man varit problemdrickare, förutsättningarna för att bli det. Många upplever att sinnen förstärks så att man upplever njutbara saker som mer njutfulla, speciellt då man är mer närvarande. Men man kan ju vara olycklig för det.

För min egen del har det varit upp och ner efter att jag har slutat dricka. Inget kommer ju automatiskt, men jag är definitivt lyckligare än jag annars hade varit.

Hur man blir lycklig är väl högst individuellt. Det låter säkert hur klyschigt som helst, men jag blir lyckligast av att vara närvarande i nuet och bara uppleva de mest alldagliga saker. Promenader, böcker, samtal, middagar. Så länge jag kan vara närvarande där och då och ta till mig det som händer utan att ruminera över det som hänt eller oroa mig och planera för framtiden. Det ska man ju göra också, såklart. Men inte dygnet runt. Det har tagit ganska lång tid för mig att förstå däremot.

Profile picture for user Kennie

Håller med om att nykterhet inte är någon mirakelkur för lycka, men när jag läser ditt inlägg undrar jag om det kan vara något annat som drar ned dig? Problemen i relationen, kan de bero på något annat, inte bara på att du är mindre gladlynt sen du slutade dricka? Kan drickandet ha gjort att du stod ut med saker som var dåliga, och nu när du är nykter ser du dem annorlunda? Kan vara värt att fundera över. Kanske behöver du ett nytt jobb, nytt fritidsintresse, eller så behöver du och mannen kanske jobba på er relation och bygga upp nya intressen att dela?

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av TappadIgen

Tack för svar! Måste fråga, tidigare när du drack då njöt du inte av promenader och böcker osv på samma sätt? Eller vad är det som gör att du nu blir lycklig av detta?

Jag njuter också av sådana saker, och gjorde det definitivt tidigare också. Men när det är det enda känns det så.. futtigt på något sätt. Trevligt, men inte kul eller i alla fall inte så det fyller på energin. När måndagen kommer har man liksom inte känt eller gjort någonting.
Håller du på med mindfulness el liknande för att känna lycka på det sättet?

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Kennie

Å, vilken bra fråga. Läskigt att bara tänka på.. Vi har varit ihop riktigt länge. Sedan vi var tjugo. Och har varit det där paret där kärleken varit given och helt utan otrohet och större bråk. Nu är jag så förvirrad att jag inte vet varken ut eller in. Vad som är vad. Jag slutade dricka för att han gjorde det, och är på något sätt bitter på honom för att han "tvingade" mig sluta. Vilket han inte gjorde, och jag behövde mer än han sluta.

Håller jag nu på att förstöra 25 lyckliga år för att jag är omogen och inte får ha kul? Eller ser jag nyktert (ha ha) och klokt på att jag utan alkoholen inte är lycklig med honom...? Håller på att gå sönder av alla tankar .

Profile picture for user Andrahalvlek

Du har slutat dricka för att du kände dig tvungen, och du känner dig snuvad på konfekten. Du är som man brukar säga nykter ”på vita knogar”. Du tycker fortfarande att det enda mysiga och trevliga som livet kan ge inkluderar alkohol. Du har inte gett upp alkoholromantiken, du känner dig bara utesluten från den.

Vi som beter oss lite halvt frälsta har slutat för att vi verkligen vill sluta dricka. Och sakta men säkert har vi förflyttat vårt mindset till att vi inte vill dricka. Vi anser att vi slipper dricka.

Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga, men som nyktra måste vi ändå ha ett öppet och nyfiket sinne för att verkligen ta in det vardagliga. Sen förstärks alla sinnen när vi inte avtrubbar oss med alkohol, plus att vi får en massa tid över för roligare saker som inte inkluderar alkohol.

Jag är också mycket mer närvarande i stunden, i varje enskild upplevelse och i varje enskilt möte med någon annan. Liten del kan jag nog tacka mindfulness för, men riktigt bra effekt fick jag först i och med nykterheten.

Kram ?

Profile picture for user Blenda

Hej Vågafråga. Jag tycker du väcker en viktig fråga, som även gör mig lite frustrerad.

Det är visserligen bara 3 månader sedan jag var berusad senast, så nykterhetens frälsning har kanske inte hunnit kicka in för mig, men jag känner mig mest tom och trött. Hade några dagar då jag verkligen mådde bra, men det hade jag i ärlighetens namn under drickandet också. Kan inte alls skriva under på mer glädje i det lilla tyvärr, snarare mådde jag som allra bäst under promenader, städning och vardagsbestyr med ett glas vin i handen. Sover också sämre nu.

Men alkoholens negativa sidor tar ju ut sin rätt för eller senare, Min anledning att förändra mitt drickande är främst för att jag vill leva längre och friskare, inte för att få mer vardagliga vinster i lycka. Om inte alkohol vore beroendeframkallande ska jag ärligt medge att jag gärna hade fortsatt dricka varje dag. Men jag vet vart det hade lett mig. Lockad – som av ett fagert skogsrå och av den vackre Näcken – så hade jag lyckligt och leende lallat rakt ner i fördärvet.

Och ett litet PS. I mitt fall är det definitivt också det övriga livet som står i vägen för nykter harmoni som kloka forumvänner skriver ovan. En dålig 28-årig relation har lett till en smutsig separation där mycket praktiskt och jobbigt återstår. När jag blev nykter utan flyktvägen i vinet såg jag problemen så mycket tydligare. Där tror jag att tiden talar för mig, vore vidrigt att hinna dö utan den insikten och förändringen, hur jobbigt det än är att hantera just nu.

Profile picture for user Kaye

Jag har också en tomhet, likgiltighet och känner ingen glädje.
Är trött fortfarande.
Snart 5 månader sedan jag tog tag i problemet.
Men jag mår bättre fysiskt, och saknar inte mina morgnar med bakfylla.
Men känner mig snuvad på konfekten- varför får inte jag den energi och glädje som andra får.
Jag har tänkt att jag måste vara tålmodig och se om mer tid samt vår och sommar gör mig gladare och piggare.
Kram⚘

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Andrahalvlek

Tack Andra halvlek för intressant kommentar. Jag förstår precis och håller med. Till en början kände jag mig tvingad. Det var många tankar om att jag minsann har bra jobb som kräver mycket (mer än min mans arbete) och då förtjänar att få koppla av. Andra jobbiga saker hade också hänt, som jag "borde" få dispens för att unna mig vin på helgen för.

Under elva månader (som det faktiskt snart är) har jag dock arbetat igenom tankarna och läst massor; böcker, poddar, på detta forum osv och förlikat mig med att jag var tvungen att sluta. Jag hade inte jättekonsekvenser, men det var bara en tidsfråga.

Du har rätt i det om vita knogar. Det går, men är helt utan glädje. Jag sörjer inte alkoholen i sig, eller jo/ja; sörjer att just jag inte kan ta del av den enkla lösningen att få avkoppling och glädje genom att dricka något gott (eller visar den formuleringen kanske just på alkoholromantik ?).

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Blenda

Känner igen det Blenda. Jag mådde faktiskt toppen ute på promenad, när jag fixade hemma och visste att på kvällen blev det festligt och mysigt med vin. Trevligt på dagen, men något annat på kvällen. Och att hänga lite tvätt osv efter några glas vin gjorde ju ingenting.

Jag slutade också med tanke på hälsan och alla konsekvenser som förr eller senare kommer. Och jag ÄR glad att vara ifrån ångesten över att förse kroppen med gift (har slutat snusa pga en operation också, DET är jobbigt..). Kan också känna mig stolt; har druckit alla helger i 35 år (minus graviditeter och lite småbarnstider) så det är ju toppen, ju. Men känner mig så tom, som sagt. Kanske är det tid som behövs. Vet inte om corona förhalat det hela kanske. Vad tror du efter dina tre månader?

Profile picture for user TappadIgen

Jag har väl en del av alkoholromantikern kvar i mig på det sättet att jag vet att det där perfekta ruset är något jag inte kan förneka är något av det bästa. Problemet med det är att det av naturen flyktigt och med tiden blev det allt mer flyktigt och försöken att uppnå detta stadium blev allt mer tafatta och meningslösa.

Jo, jag håller på med mindfullness. Jag kunde också njuta av alldagliga saker innan och jag började trots allt med meditation medan jag ännu inte lagt alkoholen på hyllan. Så visst uppskattade jag saker även när jag inte var nykter. Jag tycker ju om att promenera, t.ex. Dock känner jag att en varaktig lycka inte allena kan byggas på något som är så flyktigt. Lyckan kommer ju inte från promenaden i sig utan från att vara närvarande i promenaden.

Det är väl som när man försöker uppnå vissa mål i livet. Landa ett jobb, ta studenten, springa ett maraton eller vad det nu kan vara. Visst är man lycklig när man uppnår det, men även den lyckan är flyktig. Sen sätter man upp ett nytt mål. Det är ju inget fel med det i sig, men man kan ju inte basera sin lycka endast på dessa uppnådda mål. Livet kan ju inte bara bli en transportsträcka mellan de olika målen och sen korta stunder av lycka när man väl uppnår dem.

Så blev det väl med alkoholens flyktiga ruslycka. För mig blev livet till stor del en transportsträcka emellan och även när jag började känna att ruslyckan i sig blev allt flyktigare så fortsatte den jakten. Då, upplever jag, att jag inte var fullt kapabel att vara närvarande i nuet. Inte under de stunder jag väntade på nästa rus och speciellt inte då jag återigen missat målet och tagit mig förbi de lyckliga russtadiet.

Profile picture for user Kennie

Att även om det skulle vara så att relationen för tillfället drar ned dig så finns det ju vägar framåt tillsammans. En del får jobba jättemycket i början för att få relationen att fungera, men det är nog rätt vanligt att man istället behöver omdefiniera hur man är som par senare, när barnen börjar bli större och man inte binds samman av det gemensamma ansvaret för dem längre. Jag tror du kan vara i början på en spännande period i livet!

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Kaye

Nej bakfylla saknar man ju inte! Så skönt slippa den ångesten. Men jag trodde ändå att det skulle komma något mer än att slippa, något man skulle vinna. Jag lyssnar på många olika poddar och läser en hel del, och där framförs ofta att livet är så mycket bättre utan a. Flera här verkar ju ha hittat något som i alla fall jag missat.

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Andrahalvlek

Tack så mycket! Superintressant! Detta har jag helt missat, trots allt jag plöjt i ämnet.

Känns som mitt dopamin är typ utraderat, vilket ger trötthet och håglöshet. Många pratar om att man får så mycket mer tid plus mer energi att göra saker under all denna tid. Jag känner tvärtom att tiden nu bara rusar iväg, aldrig kommer känslan av en evighetslång kväll utan nu ser jag bara att timmarna går. Snart dags att gå och sova och så är ytterligare en dag bara borta.

Hittade flera videor på Youtube om ämnet , skall se klart en av de längre där de skall ta upp hur man kan öka dopaminet. Så förhoppningsvis finns det saker att göra för detta går inte ?

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Kennie

Vore toppen om det är ny spännande period. Kan känna en glimt ibland av att det skulle kunna vara så. Ser ju på många av er att det finns hopp om livet. Och mitt äktenskap har varit något alldeles speciellt så himla länge. Så det blir nog bra. Hoppas jag.

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Andrahalvlek

att läsa ditt inlägg om PAWS, som jag lärt mig att det heter. För en del tar det längre tid att skörda frukterna, så att säga, efter att man slutat med ett missbruk. Ofta beroende på att andra negativa saker hänt och så har fallet varit för mig. Dödsfall mm, så kanske är det inte så konstigt att jag är olycklig.

Hur som helst, gick in för att lyssna på en av favoritpoddarna Soberful till den dagliga promenaden och vad möter mig som senaste program om inte avsnittet PAWS... Kändes som att någon talade till mig, eller hur jag skall säga. Kanske inte ändå ? men det känns som en liten glimt av att det eventuellt inte är kört för mig ändå. Ville bara berätta det.

Profile picture for user Andrahalvlek

Håller med, det måste ha varit meningen! Att du skrev din fråga, att du fick veta att fler här på forumet kände likadant, att jag drog mig till minnes att jag hört och läst om postakut abstinens, och att du fick möjlighet att ta reda på mer. Och sen poddavsnittet om PAWS som pricken över i:et ?

Det måste vara extra svårt när det tar lång tid att skörda frukterna, och risken för återfall är då nog stor. Skönt att du har fått mer kunskap om PAWS så du inte känner dig så uppgiven att du inte orkar kämpa för nykterheten.

Av står initialerna för på engelska?

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Den är väldigt missklädsam ? Av med den och gör det du KAN göra för att må så bra som möjligt just nu, och dit tillhör nykterheten.

När energin och lusten återvänder kommer du att tycka att kampen var SÅ värd det ❤️

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

På tal om paws skulle kanske en hund eller katt ge ditt liv lite guldkant? Kärlek till och från djur har en förmåga att locka fram varma känslor ?

Kram ?

Profile picture for user Vågafråga

Alltså inte gått något tolvstegsprogram? Eller finns det kanske andra program ni följt? Har läst något om ett program via Alkoholhjälpen.
Jag undrar också om ni har kontakt med en terapeut eller psykolog?

Om ni vill svara. Jag vill försöka ta tag i mitt mående och inte bara existera men vet inte riktigt hur jag skall gå vidare. Jag kanske inte skulle ha slutat utan ett program men vet inte om det är för sent att börja med ett sådant nu. (Och är det "rätt" att lägga in ny fråga i sin tråd, eller skall man skapa en ny? Har inte koll på nåt verkar det som ?)

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Vågafråga

Det känns som att det är rätt att lägga den i din egen tråd. Det verkar ha blivit kutym här och är väl också det bästa för att det inte ska bli för rörigt.

Jag har slutat på egen hand. Närmare två månader eller så efter att jag slutat blev jag dock lite sökande och var orolig för min hälsa o.s.v. och jag började skriva här t.ex. Senare gjorde jag även programmet här på alkoholhjälpen. Den ska tydligen vara nere nu. Jag ser överst på sidan:

Alkoholhjälpen - Program - Logg - Fråga - Forum - Fakta - Konto

Forumet tar ju mig hit. Loggen använder jag för att fylla i konsumtion. Program är ju där själva programmet är. Jag fyllde ju inte i det förrän kanske cirka två månader efter att jag hade slutat dricka. Kanske hade jag klarat mig bra fortfarande på egen hand, men jag känner ändå att det hjälper att vara här och skriva o.s.v. Nykter kanske jag hade varit ändå fortfarande alltså, men jag tror att jag åtminstone mår bättre.

Så för sent att börja ett program är det garanterat inte. :)

Jag började också träffa en psykolog. Första gången var på min 4-månaders dag. Det var ju egentligen inte för att sluta dricka alkohol dock som jag träffar en psykolog, men det kanske ändå var relevant för din fråga.

Profile picture for user Andrahalvlek

Med hjälp av det jag kallar faktametoden, mest influerad av Annie Graces och Craig Becks böcker, poddar, youtubekanaler. Jag tror på deras tes att det inte räcker med viljestyrka utan att vi måste påverka vårt undermedvetna. Och det gör man med hjälp av fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Och nöta nya nyktra vanor tills de sitter i ryggmärgen. Mycket positivt tänk är viktigt också. Se alla fördelar med nykterheten, minsta lilla grej.

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag är allergisk mot katter, men pudel tål jag. De fäller inte sin päls. Min förra pudel dog för 2,5 år sedan, och till sommaren är det nog dags för en pudel igen.

Kram ?

Profile picture for user Se klart

Kallas mitt sätt att sluta.
Läsa, skriva, vara här. Mycket.
Reflektera över mitt liv.
Jag har också utövat och gör fortafarande- tacksamhet.
Jag fokuserar otroligt mycket på det som är bra- och allt bättre- i mitt liv.
Jag sopar inte jobbiga känslor under nån matta, men dygnet har bara 24 timmar och om man försöker jobba, sova, etc och dessutom träna hjärnan på att tänka på det som är fint och bra med livet så hinner jag inte tänka så mkt på det som inte är bra.
Men basen är forumet där jag både får stöd- och ibland kan ge stöd. Det är som människans bästa grej i ett nötskal. Gör mig innerligt glad varje dag. En dag i taget, är mitt räkneverk. Lycka till.

Profile picture for user miss lyckad

Men har aldrig haft psykiskt dåligt mående, började må dåligt för att jag drack..Jag blev alkoholberoende av att dricka alkohol mer, och oftare..Ett Fysiskt beroende..Jag har läst massor om alkohol och beroende i hela mitt liv för att jag är intresserad av psykiatri och psykologi. Det har även blivit många filmer om missbruk och beroende. Besökte även några olika Aa möten..Trevligt och bra..Men jag kände att Forumet är bättre för mig. I början av min nykterhet, hade jag samtal med min chef, som jobbat med missbruk..Vi diskuterade olika behandlingsformer..Jag sa att jag försöker själv först, och på den vägen är det..5 år sen..

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av TappadIgen

Sägningen om att alkoholen inte är problemet, utan lösningen passar väl på mig. Sedan jag accepterat att jag inte drack för att det bara var så kul, utan att andra problem fanns tänker jag att kontakt med en terapeut eller psykolog nog behövs. Inte för att sluta dricka som sagt, utan för att ta upp annat. Men då har du både "pratat" med folk här och även haft kontakt med psykolog. Tack, då vet jag.

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Andrahalvlek

Jag kör också massor av fakta, lyssnar och läser. Känns som jag skulle kunna hålla kurser snart ? I alla fall om vissa delar, men har ju saknat det om att känna sig tillfreds och nöjd. Men det kanske kommer nu när jag fått lite kontakt med andra i liknande situation.

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Se klart

Jag jobbar också på tacksamhet. Har försökt öva och har haft så dåligt samvete över att jag har så mycket att vara tacksam över men att det inte känts äkta. Har hamnat i tankar om att det kunnat vara ännu bättre, ännu mer osv istället för att vara glad över det som är. Tror dock att det har vänt lite nu. Hittade tips om hur man konkret tänker på tre olika saker per dag. Då blev det lite lättare. Och en dag i taget är ju förstås bra .

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av miss lyckad

Ok så du var på AA-möten. Men det verkar inte ha varit för dig? Jag tänker att det vore lättare om man såg varandra och träffades på riktigt. Men det förstås, i forum som detta är kanske en fördel just att man inte vet/ser exakt vem man pratar med. Och lättare välja när man går in osv. Jag tänkte kanske också prova ett AA Men det är ju knepiga tider nu.

Profile picture for user Emelinakarina

Som svar på av Vågafråga

Jag slutade dricka för lite mer än 4 månader sedan. Är här inne för att fylla i min logg och brukar inte läsa vad andra skriver. Börjar läsa det du skriver och tänker: Allt det här hade jag kunnat skriva. Det är mina ord i nästan allt du skriver. Men till din fråga: jo jag bad om medicinsk hjälp i form av antabus men resten gör jag själv. Nu måste jag förmodligen sluta med medicinen på grund av dåliga levervärden ( vilket jag inte hade när jag drack ). Tack för att du skrivit så klokt och tack till alla bra svar. Nu ska jag också börja lyssna på olika poddar samt ta tag i min dopamin brist.

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Emelinakarina

Hej på dig.

Jag funderar här på vad det kan bero på att det inte känns så himla bra. Så kan du kanske kolla vad som stämmer in på dig. Så blir vi kanske klokare ? Annars är det bra för mig att bara fundera och reda ut tankarna.

1. Jag har en omogen känsla av att vilja ha rätt. Har tyckt att de som inte dricker är trista, präktiga töntar som nöjer sig med bleka liv. Att köpa att man kan ha roligt och njuta av livet som nykterist skulle innebära att jag hade fel. (Det som talar emot är att jag visserligen gärna sätter mig på höga hästar, tyvärr, men inte ens jag skulle väl lida i 11 månader för att ha rätt)

2. Jag är en annan person än den jag kanske vill/önskar att jag vore. Har tänkt att jag har två sidor; strukturerad och ordningsam på jobbet. Härlig och lättsam på helgen när jag bjöd på att jag ofta var fullast. Sanningen är kanske att jag inte alls är härlig, bara tillknäppt och har svårt att släppa loss.

3. Man måste kanske göra nykterhetsresan med hjälp av andra. Jag har klarat det, men helt utan glädje. Mitt problem här är återigen min lite von oben-attityd. Ser mig själv som väldigt varm med stort hjärta, har lätt att bli rörd och bryr mig om andra. MEN jag har lite svårt för att känna mig helt bekväm med andra i nyktert tillstånd, både IRL och i forum som detta.

Finns kanske mer men detta var vad jag kom att tänka på nu.

Profile picture for user Emelinakarina

Jag vet inte varför jag inte är helt tillfreds. Jag vill inte dricka egentligen. Mår så bra nu när jag inte dricker men det känns tomt.......Men eftersom jag verkligen inte kunde sluta dricka när jag väl började gick det där med fester eller att gå på lokal bort. Jag drack mer och mer hemma. Nu har jag inte det kvar heller. Isolerad och ensam.....Jaja det blir väl nån ordning på det med. En dag i taget....

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Emelinakarina

Jobbigt.. Är det känslan du fick när du drack som du saknar? Eller att komma ut och träffa folk kanske? Det kommer du kunna göra även om det dröjer ytterligare ett tag.

Kan tycka det är svårt att veta vad man egentligen saknar. Jag har landat i att det är själva känslan jag hade när jag drack som jag saknar. Har insett att jag nog inte var så spirituell som jag trodde, eller så kul som jag trodde men jag KÄNDE mig så. Säkert inte med verkligheten överensstämmande alltså, men varje helg hade jag den känslan och nu har jag den aldrig.

Profile picture for user Sisyfos

För mig räckte det inte med att sluta dricka. Jag behövde fylla på mina järnförråd också för att få den här kicken och glädjen i nuet som många beskriver i sin euforiska nykterhet. Tänker att olika brister påverkar och att man behöver ha lite koll på vad man medicinerar och vad alkoholen ger för effekter och sen kanske försöka nå dit med andra metoder - vinterbad kanske? Träning? mindfullness? Vitaminer/mineraler?
Det är ju en lite speciell tid just nu och många är nedstämda tycker jag. Bristen på intryck och mänsklig kontakt och mörkret gör nog sitt till. Nu kanske just du har mänskliga kontakter i jobbet, men annars så längtar i alla fall jag efter att träffa folk utanför familjen på andra sätt än utomhus.

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Sisyfos

Jag ska kolla upp järnvärde. Har hållit på en hel del med mindfulness, i snart ett år - ytterligare en anledning till att jag tycker att jag borde kunna få lite glimtar av glädje och kanske lycka. Men kanske kan det vara dåliga värden av något slag. Värt att kolla upp!

Funderar också på att våga gå på något möte av något slag - det du talar om med mänsklig kontakt. Tack för tips!

Profile picture for user Emelinakarina

Som svar på av Vågafråga

Idag fick jag Absolut värsta alkoholbegäret jag haft. Nu tar jag och börjar med Campral igen. Lyckades rida ut stormen och har redan gått och lagt mig. Men efter snart 5 vita månader fattar jag inte vad jag saknar.

Profile picture for user Se klart

Tror jag det heter- och kanske kan vara?
Vid 4-5 månader hade jag hemska dippar. Vid 6 månader stabiliserade sig allt- och sen har det blivit bättre och bättre.
Tror det finns en del skrivet om detta, kan vara värt att kolla. Bra kämpat!

Profile picture for user Charlie70

Ungefär samma hände mig vid ungefär 5 månader. Minns den tröstlösa känslan. Men, sedan efter 6 månader var det som om jag gled över en bassängkant. På andra sidan är livet tryggt och fint och nästan fritt från sug.

Kram!

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av Emelinakarina

Jag fick också tips här inne av Andrahalvlek om postakut abstinens och läste på lite om det. Förkortas PAWS och innebär att man känner av abstinens utan att egentligen ha det rent fysiskt. Man är förbi den första ofta svåra tiden och borde kanske inte få jättesug, men att det sitter kvar mer psykiskt.

Googlade och hittade detta webseminarium mef en amerikansk psykolog (som för övrigt har massor av intressanta ämnen gällande missbruk och hur man kan hantera livet):

https://youtu.be/16gZSr1Hemw

Sedan tyckte jag avsnittet av Alkispodden där de samtalar med MADDE och JOHAN (15 jan) var så jäkla bra! Där tog de upp just det där med att man inte blir så himla härlig och glad på en gång. Att det tar tid. Jag har innan blivit nästan provocerad när de talat om att de är GLADA över att vara alkoholister, för att de då fått möjlighet att jobba med sig själva och nu har så bra liv. De var inne på att det tar mer än ett år tom. Men det behöver förstås inte vara så. Här på forumet verkar ju flera nått till att helt ha släppt alkoholen för att vara glada och må bra.

Jag är uppe i ett år snart och har misströstat en hel del gällande att ha kul nykter och inte bara vara nyttig. Men har kommit fram till att det ev dragit ut på tiden, så att säga, pga både dödsfall och egen sjukdom. Men det börjar kännas lite bättre. Så misströsta inte Emelinakarina, som de andra skriver; det går över ?

Profile picture for user Se klart

Vad härligt att hörs att det lugnat sig. Det gör ju det. Har aldrig hört talas om något annat ?
Jag tycker att utvecklingen går lite i skov men helt klart finns inte en dag då det inte är oteroligt skönt att slippa dricka. Inte minst känner jag det en sån här fredag kväll då friheten är ljuvlig, lyxig. Jag bestämmer. Heja dig!

Profile picture for user Emelinakarina

Som svar på av Vågafråga

Tack för kloka inspel. Jag mår verkligen skrutt men inser faktiskt att det är här, i detta forum jag kan hämta stöd och energi. Tillsammans med andra som vet vad jag talar om kommer jag att ta stöd. Det är så bra att veta att man faktiskt inte är ensam eller att det jag känner inte är unikt eller " skruvat".

Profile picture for user VaknaVacker

Inte läst hela din tråd men vill skriva lite.
Så gött det känns bättre nu?

Jag var verkligen också brydd i början. Trodde jag skulle må bra snabbt men det tog mer än 6 månader. Så trött och slut var jag. Sökte orsaker och fann tidigt detta om postakut abstinens:
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Fått mycket av denna föreläsning, återfallsprevention!! Förstod det där med kidnappad hjärna och att alla dignalsubstanser som är totalt upp och ned när man slutar dricka.

Och att om man slutar med en vana måste den ersättas med annat. Annars blir det tomt i livet!! Jag tillhör dem som saknar drickandet, men jag vill inte vara den människan jag var med fokus på flaskan. Näpp. Aldrig mer.

Vaknat vacker i nästan 13 månader? Är en ynnest att få vara det.

Ha en toppendag! Kram?

Profile picture for user Vågafråga

Som svar på av VaknaVacker

Såå bra länk! Fick flera aha-upplevelser. Även om man vet om en hel del hjälper det att höra saker formuleras som man snuddat vid. Som tex att dricka alkohol ger känsla av att kapsla in tiden och vara exakt här och nu - den har jag funderat så mycket på. Alla säger att man får så mycket tid över när man är nykter. För mig har det varit exakt tvärt om. Helgerna rasar förbi, måndagen kommer på en gång. Förut kunde jag gå in i min bubbla och ha en lång härlig fredag- och lördagskväll men en massa trevliga tankar och lättsamma känslor. Och känslan att vad som helst kunde hända, även om jag satt hemma i soffan.

Hjälper att se att jag lurade min hjärna och att det finns andra sätt. Så tack så mycket!