NisseKarlsson

Den 20e september så hände det. Jag var klar. 49 år gammal och med ett 26 årigt alkohol/narkotika missbruk som hade stora variationer i intensitet och påverkan i mitt och min familjs liv. Men nu var det slut. Det var jobbigt de första dagarna men sedan så har det varit förvånansvärt lätt. När jag minns den sista tiden i missbruket så var det som att jag samlade kraft för att sluta, byggde upp en inre motivation. Det har inte heller varit så jobbigt att säga för mig själv att jag aldrig mer ska dricka, det är så mycket jobbigare att vakna upp bakis med den där ångesten för att man har gjort bort sig igen.. Det är dock jobbigare med tomrummet som blir när man tar bort missbruket. Finns också mycket skam och ångest för de idiotiska sakerna man har haft för sig under ruset.
Min fråga är: Finns det terapeuter som är specialiserade på missbruks-eftervård och hur får jag i så fall kontakt en sådan?

Grattis till snart 4 månader som nykter! Tyvärr kan jag inte rekommendera någon terapeut, men jag kan rekommendera dig att skriva och läsa mycket här på forumet. För mig funkar skrivandet som en form av självterapi.

Kram ?

Välkommen hit. För alkohol finns terapeuter vid alkoholmottagningen i din kommun. Kanske du kan börja så, annars finns aa ( anonyma alkolister) och na ( anonyma narkomaner ) som man kan hitta både på nätet och i verkligheten i form av möten. Lycka till

Vågafråga

Jag följer med intresse om det kommer fler svar till dig här. Jag undrar just som du om det finns terapeuter med denna inriktning. Att det finns för dem som behöver sluta vet jag, men när man mer kommit en bit på vägen (jag har inte druckit sedan februari 2020) och känner just tomrummet du talar om.
Svårt att veta om man skall tala med vilken terapeut/psykolog som helst, eller någon beroendeinriktad. Drack man för att man hade ett problem, eller fick man problem för att man drack liksom. Hoppas du får svar!

Vilka bra frågor, jag funderar precis som ni. Jag tror att admin-personerna här (riktigs bra människor alltså inte några AI-dito) kan ha koll, annars går det kanske att ringa till Riddargatan 1 och fråga? Tror det kan vara smart att träffa någon och rekapitulera. Jag ska själv fundera på det. Hoppas ni ändå kan läsa/skriva här med behållning. ?

Hej NisseKarlsson (och ni andra som skrivit i tråden)!

Först och främst - stort grattis till den förändring du genomfört. Hoppas att du har blivit belönad med fördelar för det fantastiska jobb du gjort här. Klokt av dig att ta dina funderingar på allvar, och att försöka hitta ett sätt att förhålla dig och ta hand om till de tankar och känslor som kommer (och som jag tror att många skulle kunna känna igen sig i).

Du har fått bra tips av Jullan och Se Klart - det vill säga att kontakta en lokal mottagning för alkohol/beroende och beskriva vad du skulle behöva hjälp med och höra om de har någon behandling som passar, eller om de kan rekommendera något. Det går också att vända sig till sin vårdcentral/husläkare med sina funderingar och tankar så kan de hjälpa till att lotsa vidare.

När jag läser det du och andra skriver så funderar jag på om ni känner att det finns kurser att gå i något som heter återfallsprevention? Det erbjuds på vissa alkohol- och beroendemottagningar, och syftar till (som namnet skvallrar om) att hjälpa till att minska risken för att återfalla i de gamla mönster som en brutit med när en förändrat sina alkoholvanor. Mer information om själva metoden finns på Socialstyrelsens hemsida (https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-prakt…).

Vet inte om det var precis detta som efterfrågades eller om det var något du/ni redan kände till. Om andra har fler tips, dela gärna med er i tråden!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

NisseKarlsson

Vill först och främst tacka för alla svaren, det betyder mycket att det finns personer där ute som också brottas med sina problem men ändå tar sig tid.. Tack!
Jag har haft fullt upp med utbildning mm men har för avsikt att söka hjälp via min vårdcentral. En terapeut/psykolog som kan hjälpa mig att förlåta mig själv för alla dumheter är vad jag mest önskar mig. Har redan tagit kontakt med personer i min närhet som jag har varit skyldig en ursäkt och försökt be om förlåtelse. Mentalt påfrestande och fruktansvärt skamfyllt vid en del av tillfällena men det har ändå kännts bättre efter ett par dagar. Känns som att en del av de jag pratar med inte tror på att min nykterhet kommer att hålla men det tar jag som motivation för att fortsätta utan att återfalla!

Tack

Vågafråga

AA har ju som ett led i sitt program att man går tillbaka och reder ut och säger förlåt till dem man sårat osv.

Jag har kollat upp kring AA och fått flera fördomar jag hade om dem uppklarade. Ett tips är att du också kollar. Sedan är det ju knepiga tider nu förstås med möten men det finns tydligen on line.
Lycka till hur som helst!