Stenen är uppe!

Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

Profile picture for user Andrahalvlek

Välkommen hit! Håller med om att du platsar svinbra i den här delen av forumet nu. Älskar namnet på din nya tråd 😍

Lite tävlingsnerv skulle du kanske må bra av 🤔 Inget livsfarligt, men lagom svårt så det känns som en rejäl utmaning och som ger dig tillfredsställelse när du lyckas. Värt att fnula på.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

Välkommen hit!🤗 Lustigt, men jag har tänkt den sista tiden att det borde vara dax för dig att flytta hit, och så gör du det! Nu ligger stenen där den ligger tror jag. Du har puttat upp den på berget en sista gång.

Härligt! Kram

Profile picture for user Sisyfos

Tack Vänner!
Det har inte varit sån aktivitet i det här forumet förrän på sista åren. Nu började jag känna att jag missar era uppdateringar och att det här blir ett intressant forum om sånt jag tror är viktigt för att inte falla tillbaka igen. Det är kul för det har saknats tycker jag. Det finns så många inklusive jag själv som har varit i den euforiska glädjen över att sluta och inte riktigt tagit itu med grundproblematiken, och då när livet gör sig påmint börjat om igen.
Nystart, kom efter så snart du kan. Tänker att du egentligen också har gjort grundjobbet bra och grundligt, så när du väl fått ordning på ditt övriga liv så finns det ingen anledning att harva på med alkohol.
Vilken hemsk drog alkohol är. Jag kan inte låta bli att tänka att den är värre än allt annat på marknaden, eftersom den ”jobbar” så brett och är så socialt accepterad (och förväntad). Den ger direkteffekter på kroppen, smärtlindring och avslappning, och väldiga effekter på psyket. Tror också att den påverkar oss ganska olika, så det är egentligen svårt att säga nåt generellt, men jag är och har varit livrädd för långsiktiga negativa effekter som personlighetsförändringar. De som beskrivs på anhörigsidorna, vissa av dem som totalförnekar, ältar, skyller på andra och bara super - de skrämmer mig. För de kan heller inte ha varit så från början. Den ältande alkoholisten har jag haft på besök i mitt huvud. Det är ingen trevlig person.
Jaja, nu kan jag checka av testat drogberoende på min lista.
Tänk vad många människor som har haft och har det omkring sig. Ingen i min närhet tror jag någonsin hade tänkt sig att jag skulle hamna där, inte jag heller. Men nu är jag mer erfaren, lite klokare och med en större förståelse för vad det faktiskt är.
Och den här gången kanske också mer rustad att ha den diskussionen med andra. Jag har ju länge anat människor i min lite mer perifera närhet som dricker för mycket. De ställer frågor nu när jag inte dricker.

Profile picture for user Tofu

@Sisyfos skrev:"Jaja, nu kan jag checka av testat drogberoende på min lista." Ha, ha. Du är ju underbar! Håller med. Lite så är det. Då kan man kryssa av detta och så har man blivit lite mer livserfaren och förhoppningsvis klokare 🤗.

Ser ju fram emot allt som öppnar sig framöver. Det jag hör är att de bara blir bättre och bättre så man är ju väldigt spänd på framtiden. Vad gömmer sig runt nästa hörn?

Profile picture for user Se klart

God morgon och välkommen hit!
Har ju också hängt här till och från under åren och upplevde inte direkt att det var nån action i det vidare livet- vilket det ju verkligen är. Det är då det börjar!
Ska bli roligt att hänga ihop här. Kram!

Profile picture for user miss lyckad

Välkommen Sisofys..💫🪨💫..Sten är ju något som håller i evigheter. Håller precis på med en stenterass..😅..Och jag tänker inte så mycket på min nykterhet, utan på min framtid..Nykterheten känns självklar..Håller verkligen med dig om att alkoholen har nästlat sig in precis överallt.Läste ett resemagasin..Hade kommit till hälften av tidningen, och hittade 11!! Saker eller reklam om glättiga alkoholtexter..Riktigt sjukt..Även det du skriver om psyket är sant..Vi vet ju att droger gör människor personlighetsförändrade, även alkohol..För vissa blir det livslångt..På forumets zoom-möte sa dom att var 3:e på Forumet hade psykisk ohälsa..Vad som är hönan och ägget, tycker jag spelar mindre roll..För att få bukt med sina problem, så är nykterhet först att rekommendera. Om man har fortsatt psykisk ohälsa då, som nykter, är det lättare att medicinera, och eller pröva terapier.🍃

Profile picture for user Sisyfos

Stenterass? ja jag är kanske lite sugen på en stenterass jag också. Var tredje på forumet har psykisk ohälsa... tja, intressant iakttagelse undrar vad för vetenskapliga undersökningar man bygger den statistiken på. Jag blir ibland lite trött på begreppet psykisk ohälsa. Vad är det? När är det vanliga naturliga svängningar och när är det psykisk ohälsa? Jag tänker precis som du MissLyckad att vi också ibland får psykisk ohälsa av att medicinera med alkohol. Många medicinerar med annat också härinne. Vissa har medicinerat länge med olika kombinationer. Jag är restriktiv med alla typer av tabletter, men jag förstår att man periodvis kanske kan behöva medicinera och vissa kanske livslångt om man vet vad man medicinerar. Men detta laborerande med olika tabletter som man inte egentligen vet hur de verkar och som inte verkar följas upp. Det känns för galet.
Jag tror att vi måste bli bättre på att jobba med livet, känslor och oss själva. Och just det är det spännande med det här vidare livet precis som ni skriver Tofu och SeKlart.
Det är där vi är nu, på väg och framme!

Nog om det. Igår hade jag lagat en riktigt god och vällagad köttfärssås, 2 timmars variant. Just den är ju faktiskt god med rödvin. När jag drack tyckte jag att all möjlig mat lyfte med alkohol (utom pannkakor). Men det är ju inte sant. Tog A-fritt till istället och funderade över om riktigt vin verkligen hade lyft rätten extra högt. Jag vet faktiskt inte. Köttfärssåsen är väldigt god i sig själv och om sanningen ska fram så lyfter nog inga rätter speciellt högt om fokus är att klunka i sig vin. Nu kan man njuta av maten istället. Undrar förresten om inte smaksinnet ändå är lite bättre nu utan a?
Ha det bra alla och det är verkligen möjligt att njuta av god köttfärssås utan rödvin.

Profile picture for user Torn

Hej!🙋‍♂️ Jag är i princip övertygad om att smaksinnet blir bättre när man inte dricker. Vi har diskuterat ämnet här tidigare och de flesta tycker likadant. Eller så är det att man njuter mycket mer av maten nu när man inte tänker på att fylla upp glasen hela tiden.😅 Mmm, det lät gott med din köttfärssås förresten!

Jo, jag har tänkt på en sak. Jag tycker det verkar som du nästan har lagt ner det här med att” kunna” ta ett glas ibland. Det är precis som du inte hittar någon anledning till att göra det, varför liksom.😂

Det känns lite som att du vill kunna ta ett glas om du vill, men när det väl kommer till kritan så vill du inte, för det tillför inget.

Eller är jag helt ute och cyklar?😅
I vilket fall som helst, stenen är uppe och du kan använda den till en stenterass nu. Alltid kul att ha små roliga projekt att syssla med tycker jag. Och så blir det så himla fint när det är klart.

Kram 🤗

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos skrev:"Jag tror att vi måste bli bättre på att jobba med livet, känslor och oss själva" Håller helt med!!!
Ps. Har aldrig kunnat det där med vin o mat. För mig har det bara handlat om effekten, berusningen. Vitt vin till allt. Till och med till två kokta ägg sent på kvällen efter en helkväll yoga...Charmigt va? Not!

Profile picture for user Sisyfos

Idag var en sån dag när jag verkligen hade behövt ett glas, eller behövt och behövt... En dag utan vila, med ständiga avbrott och mycket koncentration och sen en helkväll med läxor på det. Som gjort för alkohol. Jag var dessutom iväg förbi ett av favoritbolagen. Men det finns inte på kartan längre och jag fattar inte att jag hann tidigare. Läxor och alkohol är ju ingen höjdarkombination. För det mesta väntade jag ju till efteråt, men nån gång drack jag innan. Man blir ju inte mer klartänkt direkt...
Torn, du har delvis rätt i din analys, men jag har aldrig planerat att dricka hemma och jag har inte varit iväg på nåt på länge. Inga tillfällen alltså. Skulle på en AW nyligen och jag funderade då över om jag skulle dricka eller inte. Hade glömt bort att den var inbokad så det kom lite hastigt. Behövde aldrig bestämma mig eftersom vi sköt upp den. Och jag vet inte. Jag är osäker på om jag skulle tycka det var gott nu. Jag pinade i mig vin så många gånger, så jag vet inte nu om jag får ner det. Jag har ju varit väldigt måttlig ute så det är ingen fara tror jag, men som du skriver Torn så vet jag inte om det tillför nåt. Jag vet att jag inte vill ha berusning iallafall fall. Och då är alkohol eller inte, inte viktigt.
Kram alla! Och Sattva, nä, två kokta ägg och vitt vin låter inte lockande alls.
Alltså såhär i efterhand, vad tänkte vi?

Profile picture for user Sisyfos

Ja i mitt fall hade jag nog ofta vin som mål, DÅ fick jag vila trots att jag inte var klar. För då var det ändå ingen idé att göra nåt mer. Fast ibland hade jag det som bränsle på slutet, det funkade inte alls. Jag var aldrig en sån som lyckades få massor gjort med alkohol i kroppen. Tror vi funkar lite olika där, vi härinne.

Profile picture for user Soffi

Hoppas dagen har varit bättre än gårdagen.

@Sisyfos skrev:"Idag var en sån dag när jag verkligen hade behövt ett glas, eller behövt och behövt... En dag utan vila"
Mycket tänkvärt! Jag förstår känslan, att behöva, att vara värd och att få unna sig. Jag hade absolut druckit på det förut (även om jag drack varje dag så var det ju skönt att hitta en bra anledning ibland 😕).
Nu tänker jag - men det är ju solklart! Efter en dag utan paus eller vila så behöver man ju just det - vila!

KRAM!🧡

Profile picture for user Sisyfos

@Soffi skrev:"Nu tänker jag - men det är ju solklart! Efter en dag utan paus eller vila så behöver man ju just det - vila!"
Tänk så klartänkt man kan vara nu.
Skönt! Sitter i soffan myser framför en film med mina tonåringar. Tänker inte på allt jag inte hann. Det får bli på måndag.
Är heller inte fixerad vid att smygdricka. Antingen med en officiell flaska och en gömd eller bara gömt vin. Då kanske jag hade stått ute i köket och fixat i ordning och smygdruckit.
Filmen är dock inte riktigt vald av mig så nu hänger jag med er istället. Jag är verkligen så färdig med alkohol som helgavkopplig. Inte ens för att zooma ut från den här riktigt usla filmen.

Profile picture for user miss lyckad

Ja Sisofys, tänk vad många filmer man ”tittar” på för att folk ska kunna umgås..Jag gör likadant..Är man ett gäng så är det jättesvårt att ha samma filmsmak..Jag brukar acceptera allt utom våld och skräck..När jag ser på något med särbon, försöker vi hitta något tillsammans..Mysigt ändå att umgås med de sina, även om filmen är dålig..😁😁Så skönt för dina ungdomar att veta att mamma är nykter..🍃

Profile picture for user Pilla

Sisofys!
Välkommen till det fortsätta livet.
Tack för ditt tänkvärda inlägg,vet inte om vi hörts av nåt tidigare.Jag blev glad över att vi nu har hörts av i allafall.Har läst lite i din förra tråd och känner en beundran över din enorma envishet💪Tack för boxarna.Har nu lagt alla mina kollegor tillsammans i en😊
Kram Pilla

Profile picture for user Tofu

@Sisyfos skrev:"Jag tror att vi måste bli bättre på att jobba med livet, känslor och oss själva. " Just detta är så berikande för man ser vilken dold potential det finns inom en om man börjar hantera allt detta. Vilken utväxling man får när man plötsligt kan vända svåra saker till något bra bara man vågar hantera sig själv och erkänna/förstå sina egna tillkortakommanden/rädslor och hur de hindrar en.

Plötsligt ser man att alla har sådant och att det faktiskt går att hantera. Mina tillkortakommanden är inte värre än någon annans och inget att försöka täcka. Det pyser bara ut med fula grimager någonstans där det blir så löjligt och synligt att man försöker dölja allt. Det vore enklare att bara hitta grundorsaken och sedan vända från trasiga spår till något så mycket mer givande.

Så befriande när man hittar nycklar och lite kul när man ser andra stå och gapa då man plötsligt hittat nyckeln och gör en U- sväng. Hasta la vistas jag gör lite så här istället och gasar vidare - typ. Jag skäms inte för min historia. Den lär mig hur jag bör agera i framtiden för att hitta genuin lycka och tillfredsställelse i det lilla.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu skrev:"Jag skäms inte för min historia. Den lär mig hur jag bör agera i framtiden för att hitta genuin lycka och tillfredsställelse i det lilla."

Det är så otroligt skönt när man har kommit ut på andra sidan och har slutat skämmas, och istället är stolt över den nyktra resan man gjort och gör. Vi har tagit ansvar för våra liv ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu

@Andrahalvlek Det är något visst med dem som gått igenom dessa saker och kommit ut på andra sidan. Man blir full av beundran.

Kolla på en som Bradley Cooper. Man riktigt ser den där genuina utstrålningen. Person efter person pekar på att han var den som fångade upp dem och ledde in dem på rätt spår (Brad Pitt - Ben Affleck). Någon typ av utstrålning som gör att folk vågar öppna sig. Hur häftigt är inte det?

Profile picture for user Sisyfos

@Sattva skrev:"@Tofu blir nyfiken, vad är det Bradley Cooper gjort?"
Blev också nyfiken på exakt vad du menar.
Ja, jag tänker också som så att den här beroendeerfarenheten är en lite speciell livsvisdom som i slutändan gör oss klokare. För mig skaver den fortfarande om jag ska vara ärlig. Det har aldrig varit ok i min värld att dricka sig redlös. Att skriva och läsa här gör en ju klokare på många plan, så jag förstår mer såklart, men har man levt större delen av sitt liv utan egna incidenter med alkohol så är det ju, om jag ska vara ärlig riktigt pinsamt. Jag har svårt att släppa det. Jag har inte rört mig i kretsar där man dricker särskilt mycket. Det har varit ett fåtal tillfällen då människor spårat ur ordentligt runt omkring mig. Så det skaver. Säkert jäkligt nyttigt när ens egen Gloria halkar på sned, men jag har i ärlighetens namn svårt att acceptera det här hos mig själv. ”Maktlös” funkar inte riktigt bra. Om man har haft makt och kontroll i större delen av sitt liv så måste jag ha en annan förklaring.
Jag behöver nog helt enkelt jobba lite mer med det här.
Jag skäms inte, eller jo, det är kanske fortfarande så och grundar sig i att jag inte riktigt förstår mig själv. Alkohol har aldrig varit stort i min värld. Jag har tyckt att det var patetiskt och sorgligt att skryta om att man var ”fullast på festen” eller att dricka på Arlanda kl 06 på morgonen bara för att det är semester etc. Kanske helt tabu att skriva så härinne men så har jag känt och det sitter långt in i min egen självgodhet det här. Så jag får jobba på med acceptans ett tag.

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos skrev:"Jag skäms inte, eller jo, det är kanske fortfarande så och grundar sig i att jag inte riktigt förstår mig själv. Alkohol har aldrig varit stort i min värld. Jag har tyckt att det var patetiskt och sorgligt att skryta om att man var ”fullast på festen” eller att dricka på Arlanda kl 06 på morgonen bara för att det är semester etc."
Känner igen mig jättemycket i det du skriver. Och försöker också förstå alkoholens roll. För den passar inte i grundvärderingarna. Handlar inte om självgodhet tror jag, utan om just djupa värderingar. Som man ändå inte agerat utifrån...

Profile picture for user Soffi

@Sattva skrev:"Handlar inte om självgodhet tror jag, utan om just djupa värderingar. Som man ändå inte agerat utifrån..."
Håller med. Sedan är det ju inte bara det där med att man druckit för mycket. Det är ju även det att man (jag) lurat så många med fasaden. Det är verkligen inte många, om någon, som anar... Jag är ju "den duktiga, stabila, sunda" (som druckit mest ensam hemma).
Ska jag då när jag äntligen är på väg att bli stabilare och sundare avslöja mig?
Men, jag bekymrar mig inte så mycket längre. Folk bryr sig nog inte så mycket ändå, de har nog med sitt. Jag väljer att ha alkofritt i glaset nu och framöver helt enkelt.

Kram!🧡

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är nästan mest smärtsamt att förlika sig med. Att alkoholen fick mig att gå över gränser som jag inte borde ha gått över. Att jag gjorde saker som stred mot mina grundläggande värderingar. Det känns som jag begick våld mot mig själv. Men jag försöker förlåta mig själv. Jag visste inte bättre, jag förstod inte. Alkoholen förändrade min personlighet. Men det är historia nu, tack och lov 🙏🏻

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Soffi skrev:"Det är ju även det att man (jag) lurat så många med fasaden. Det är verkligen inte många, om någon, som anar... Jag är ju "den duktiga, stabila, sunda" (som druckit mest ensam hemma)." Fast det är ju en del av dig det också! Det är väl lika sant som den andra delen? Det sunda, stabila, duktiga? Så har det varit för mig iaf, den "fasad" jag visat är helt sann. Jag yogar, äter mestadels sunt etc. Men jag har dolt den andra delen av mig, den som dricker. Och det fick mig att känna mig falsk.
Ja herregud, vad mycket självrannsakan nykterhet skapar! Inte konstigt man/ jag är trött. Det är ju världens inre process igång!

Profile picture for user Sisyfos

@Andrahalvlek skrev:". Alkoholen förändrade min personlighet."
Ja, det är läskigt tycker jag. Vi är så många som skriver härinne som har haft två liv. Ett där vi är rätt normala, ofta bra jobb, vissa har familjer, en snygg fasad å så den här lilla hemligheten som är en annan sida. Alkohol är otäckt för det är svårt att veta vad som är vad. Vad som är vanligt dåligt mående och vad som är personlighetsförändringar som orsakas av alkohol. Ångest, mindervärdighetskänslor, ältande, oro, koncentrationssvårigheter, fixering, ilska, nedstämdhet. Ibland när jag drack kunde jag bli den där ältande alkoholisten, hände kanske inte så ofta och den personen ligger rätt långt ifrån den jag är annars. Såna förändringar tycker jag är läskiga. Och perioder när jag drack mer, nedstämdheten och den negativa självbilden. Nu hade jag järnbrist också och det är en del, men vi är rätt många här som har upplevt den där negativa sidan. Jag undrar om effekterna blir annorlunda med åren eller om det är när konsumtionen ökar som det sker.
Hur som helst är det faktiskt skönt utan. Är inte sugen nu. Ibland tänker jag på avslappningen som nu när det har varit mycket och det snart är helgledigt. Men det var ju ingen avslappning på slutet. Och du har rätt Sattva, det är världens inre process på gång och den behöver inte alkohol.

Profile picture for user Soffi

Så lika tankar och processer igång som vi har! Det skulle kunna varit jag som skrev ovan, om du inte klämt in det där med järnbrist 😅.

Önskar dig en riktigt fin helg. Hoppas att du också har sol och kan få njuta av att vara här och nu.

Kram!🧡

Profile picture for user VaknaVacker

God morgon!
Välkommen hit🌼🌼🌼
Så sant det du skriver. Man måste fortsätta hålla koll på sina tankar och triggers om alkoholen så man inte faller för den efter längre tids nykterhet.
Kollade på tv igår och tänkte att vid varje reklampaus på den kanalen så var det reklam för vin. Så jobbas det för att man skall dricka😳
Och komma ihåg att tänka aktivt på alla otroligt fina fördelar det är med att vara nykter. Det är så många. Säger bara: aldrig mer alkohol för mig💪🐻
Ha en fin dag o kram🤗

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos Håller med Soffi, så mycket jag funderar på också. Och jag börjar landa i att jag alltid kommer vara en lite grubblande person. Det är den jag är. Och det är ok! Kanske där någonstans beroendet började, att det inte varit ok att vara sån. Lite "eljest" som jag tror Soffi sa nångång. Och att vara den man är nykter tror jag bara leder till utveckling. Nu vet jag inte alls vad du jobbar med Sisyfos, men jag gissar på psykolog eller liknande, ett människoyrke. Då tror jag att man verkligen kan ha nytta av sina erfarenheter (såklart har man nytta av sina erfarenheter i alla jobb), men att på djupet kunna förstå vissa tankegångar o processer hos dem man möter i jobbet.
För min del tror jag mycket av svaren finns i utanförskapet som barn. Och gener.
Min mamma brukade citera någon "Det är så spännande att leva, så får man se hur det blir", eller nåt liknande. Ja, nyfikenhet på det som händer tror jag är viktigt🧡😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🌷🧚‍♀️

Profile picture for user Tofu

@Sattva Han fångade upp både Brad Pitt & Ben Affleck när de låg risigt till och stöttade dem i att ta tag i sina alkoholproblem. Bradley är ju nykter sedan många år. Tänker mig hög svansföring och hårt fall för både Brad & Ben så en konst att nå fram. De pratar båda väldigt varmt om Bradley som en hörnsten att de faktiskt vände sina liv. Tycker den där "egenskapen" att inte skambelägga, se en person i kris och ödmjukt sträcka ut handen är så fantastisk. Alla som lyckas avväpna skam och hjälpa människor till ett bättre liv är verkligen värda att hyllas.

Skam är svårt. Riktigt svårt att greppa. Så de som har den där magiska auran och osjälviskt hjälper andra, utan att göra nummer av det, ser jag verkligen upp till. Bradley verkar vara en sådan.

Profile picture for user Andrahalvlek

Och SÅ bra som Bradley Cooper spelar alkis i filmen ”A Star Is Born” ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ Jag grät av igenkänning när jag såg filmen. Inte så mycket för egen skull som för min pappa 😢

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

@VaknaVacker skrev:"Man måste fortsätta hålla koll på sina tankar och triggers om alkoholen så man inte faller för den efter längre tids nykterhet."
Ja, jag slutade ju en gång tidigare och körde sen på utan tid för reflektion och vila och var tillbaka igen. Inte lika fast som tidigare, men ett helt klart mycket problematiskt drickande, jag måste stanna upp. Nu jobbar jag med hela mig, kropp och själ. Nyttigt och det ända som grämer mig är att jag inte fattat tidigare hur viktigt det är att göra bra saker för sig själv.
@Soffi skrev:" Hoppas att du också har sol och kan få njuta av att vara här och nu."
Jag har njutit, varit ute, jobbat, rört mig, solat. Här finns alkohol tillgängligt och det har varit en plats där jag har smygdruckit. Funderade på det igår, särskilt när jag blev trött hur det skulle vara, hur det skulle smaka och framförallt om det verkligen skulle fylla den funktion som jag behövde - vila! Och kom fram till att jag helt enkelt får göra just det. Känna mig nöjd och vila. Det räcker så.
@Sattva skrev:"Och jag börjar landa i att jag alltid kommer vara en lite grubblande person. "
Ja, jag är en sådan jag också. (Men inte psykolog, Sattva). Jag jobbar inte direkt med människor idag och det kanske är bra. Jag är en sån som läser av andra. Jag tror man måste värja sig lite från det. Det är därför jag börjat se det som små boxar. Där människor börjar och slutar. Och jag kan inte lösa problem i deras box och de kan bara påverka min box om jag väljer att låta mig påverkas. Sen kan jag bestämma mig för hur jag vill vara och försöka uppmuntra andra, men där tar mitt ansvar slut. Har verkligen tänkt på det här i relation till barnen också och försöker packa deras boxar med självtillit och självförtroende. Det kan jag påverka.
Tror min dotter är som jag litegrann, ser långt in i framtiden. Så hon kommer att få jobba med det. En gammal själ. Hon tänker mycket på andra och andras mående. Har alltid gjort det och det är svårt och man hamnar lätt i medberoende. Men hon är kanske också mer här och nu och med det försöker jag hjälpa henne. Sonen är svårare att läsa av. Han är mer tystlåten men också väldigt målinriktad. Och väldigt omtänksam. Han har behövt packas med självförtroende och det börjar komma.

@Tofu skrev:"Tycker den där "egenskapen" att inte skambelägga, se en person i kris och ödmjukt sträcka ut handen är så fantastisk."
Jag tror att det finns en dimension till i den egenskapen och det är att vara på samma nivå, inte hjälpa snett uppifrån utan bredvid. För att lyckas med det måste man totalt acceptera sig själv tror jag - både att se sina tillgångar och sina brister - och det är ju inte det allra lättaste. Det blir lätt lite ”självgott” även om man berättar att man gjort samma resa och att det var svårt. Jag är inte där med total acceptans av mitt eget beroende. Vill hitta förklaringar och orsaker, helst utanför mig själv.
Jag kan acceptera att jag varit där men att göra det till en del av mig är svårare och då tror jag att just det kan lysa igenom.

Profile picture for user Andrahalvlek

Vilken fin liknelse att packa sina barns boxar med självtillit och självförtroende ❤️ Det packandet börjar man med samma dag som de föds typ. En stor del i det är att föregå med gott exempel, och sen handlar det förstås om att bekräfta, lyssna och coacha. Själv är jag så glad att båda mina flickor har god självkänsla och är modiga nog att prova nya saker. Och att de aldrig någonsin har jämfört sig med varandra utan utgått från sina egna förutsättningar i livet. Alla kan inte göra allt, man får välja inriktning i livet efter talang och personlighet.

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu

@Sisyfos skrev:"Vill hitta förklaringar och orsaker, helst utanför mig själv."

Jag funderar kring detta för jag känner själv att en stor del av låsningen kommer just i detta. Den låsningen känns lite 1800-tal (skammen). Alltså jag kopplar den känslan till skamkänsla och rätta in sig i ledet. Känns som ett bra verktyg förr när tänka fritt inte var aktuellt utan snarare alla på led och automatik ett ledord. Löpande bandet var en framgångsfaktor med repetitiva handlingar i snabb takt. Alla ska drillas i en accepterad riktning. Det var framgång.

Om det nu skulle vara så att saker drillas ner till egna tillkortakommanden och oförmåga att vara följsam så betyder ju det att man är helt frånkopplad allt annat. I den världen är jag med på att man borde sitta och skämmas och det bästa vore att hitta principer så alla ramlar in i ett och samma system. Men så är det väl inte, eller? Ens beteenden/känslor/vanor kommer ju från något. Ofta sammankopplat i ett mönster som kan vara rackarns svårt att förstå var det ens kommer ifrån.

Om man vore den där "ideoten" som gjorde allt med flit varför skulle man då använda sprit som tillhygge? Är det inte snarare så att det varit ett "hjälp"medel. En ingrediens för att döva diverse känslor och hantera omvärlden/sitt liv. Dessa känslor är väl kopplade till historiska mönster/upplevelser/inlärda beteenden.

Jag börjar tycka att det är odramatiskt. Vi befinner i ett komplext system. Ibland blir det fel men vi lär oss. Vi kan med hjälp av dessa snedsteg ta gigantiska kliv framåt som vi inte gjort om vi inte snubblat till på vägen och tvingats tänka om. Jag menar vi pratar inte helt sällan stora namn som snubblar. Kolla Pitt, Cooper osv. Det som felat är väl snarare att hitta balans i livet? Det går ju att fixa till tänker jag och samtidigt bibehålla allt bra.

Felfria personer finns inte. De som pressar gränserna och tar risker bör ju rimligen även få fler tillfällen att göra om och göra rätt på sin bana genom livet.

Tänk om vi alla med enkelhet skulle öppna våra böcker och dela med oss helt öppet. Det skulle vara enklare och jag tror mycket mer givande för alla. Det jag hela tiden ramlar tillbaka till är just skammen. Så kontraproduktivt. Tror det varit mycket bättre att lära sig dra en axelryckning (inte att förväxla med likgiltighet) åt saker som behöver göras om och göras rätt och istället se det som en givande erfarenhet som hjälper oss utforska det vidare livet.

Jag tycker helt ärligt att alla som skriver här är värda ett diplom. Vi delar ofta med oss av nästan förbjudna tankar och hjälper varandra till ett rikare liv. Att snubbla är mänskligt men att kravla sig upp på banan kräver styrka. Vi ska inte skämmas. Vi ska ge oss själva en klapp på axeln som vågar trotsa våra gamla vanor och invanda beteenden mot något bättre samtidigt som vi faktiskt hjälper andra genom att delge hur det kan gå. Vi ingår i ett komplext system så att enbart klandra sig själv blir väl ändå missvisande? Om jag skulle plita ner varför jag hamnade där jag hamnade så handlar det verkligen inte enbart om egna misstag helt frånkopplad andra.

Vi är väl fortfarande del av ett system även om vi är mer frikopplade och individualistiska än vad skammen vill få oss att tro?

Själv kan jag hitta problematik kring självkänsla, ärvd beroendeproblematik, förmåga att sätta saker i perspektiv och vara som en svamp som tar åt mig, inte se vad som beror på mig/andra, sätta gränser på ett bra sätt, förmåga att hantera egna känslor, förmåga som du skriver ovan att stoppa vid att stå vid sidan av och inte känna att man måste ta över...

Ja, inte allt av ovan beror enbart på mina tillkortakommanden. Det finns fler i denna soppan även om jag valt glaset som lösningen. Hade kommunikation fungerat bättre så hade mycket kunna lösas enklare och att det inte fungerat beror inte enbart på mig...

Det blev en lång flummig beskrivning 🥴😅

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu skrev:"Att snubbla är mänskligt men att kravla sig upp på banan kräver styrka. Vi ska inte skämmas. Vi ska ge oss själva en klapp på axeln som vågar trotsa våra gamla vanor och invanda beteenden mot något bättre samtidigt som vi faktiskt hjälper andra genom att delge hur det kan gå. "

Håller med till hundra procent! Men det är också en insikt som jag tror kommer efterhand. I början skämdes jag jättemycket. Att berätta att jag blivit nykter innebar ju samtidigt att erkänna att jag haft svåra problem med alkoholen. Hualigen. Men jag börjar mer och mer landa i att prata om det med andra, och vara stolt över att jag tog ansvar för mitt liv och vågade se sanningen i vitögat.

Jag har pratat väldigt transparent om psykisk ohälsa i många år och där har jag egna erfarenheter. Nu kan jag lägga till ”pratar nästan obekymrat om missbruksproblematik med utångspunkt från egna erfarenheter” på mitt digra cv 🙏🏻 (Som jag inte ens har något eftersom jag inte har sökt nytt jobb på 30 år. Jag funderar bara på att söka nytt jobb, hittar aldrig något jag vill ha eller så fegar jag ur.)

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu

@Andrahalvlek Jag har dig att tacka för du gjorde mig uppmärksam på att man faktiskt kan känna stolthet över nykterhet. Det fick mig att hoppa till rejält och fundera över hur jag skulle ta mig dit.

Det är en steg för stegprocess. Numera blir jag glad varje gång jag märker att det släppt lite till. Bara en sådan sak att jag helt öppet pratade med mina barn i en offentlig miljö om varför jag nu inte dricker utan att skämmas. Bara sådär rakt upp och ner. Sötnosarna och deras kusin lyssnade noga. Vi har ju alkoholproblem i släkten så försökte beskriva hur enkelt det är att trilla dit utan att skuldbelägga.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu Så fint ❤️ Det här forumets styrka är att det alltid finns någon som har gått före. För det är verkligen en steg- för stegprocess. Det som har känts omöjligt tidigare är plötsligt helt naturligt - förutsatt att man är öppen för den utvecklingen!

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Tofu Att känna stolthet över att man är nykter är en av det viktigaste sakerna tycker jag. Ett befriande lugn infinner sig. Men det är inte gjort i en handvändning som sagt. Det tar sin tid att nå dit fullt ut.

Kram

Profile picture for user Sisyfos

Tack för alla hälsningar. Skrev alldeles för långt i Sattvas tråd så jag klipper in det hit istället. Får väl sätta lite Triggervarning på det eftersom det handlar om de positiva saker som jag har upplevt med alkohol.
Jag blir inte heller triggad om andra dricker. Dricka för mycket socialt har aldrig varit mitt problem heller. Träffade dock ett par bekanta igår på lunch. Vi har setts tillsammans tidigare på en AW där det kanske blev nåt glas för mycket för oss alla (kanske 4 var). En sån där kväll när man sitter och pratar och pratar och har det trevligt. Orden ”jag vill dricka vin med er” yttrades. Och det där är ett sånt sammanhang där jag inte har bestämt mig. Just nu vet jag inte om jag skulle kunna få ner nåt vin. Men det är väl precis såna sammanhang jag skulle sakna. När man träffar såna som man inte känner så bra och har en trevlig kväll tillsammans med lite lagom ”för mycket” vin. Där det med vinets hjälp blir lite djupare samtal än annars och där man sedan har gjort något ”busigt” tillsammans. Tror kanske inte det skulle vara svårt att träffa dem nykter när jag har haft det där, men det är väl när alkohol har varit med och skapat en gemenskap som det kanske har varit en väldigt mysig kväll, lite längre än den annars skulle bli, som jag skulle sakna. Sånt kanske man inte får skriva i trådarna härinne. I alla övriga sammanhang kan jag avstå utan saknad. Och jag tycker aldrig det är nåt problem heller, men just det där, när alla städade personer går hem och kvar blir de som tar ett glas för mycket och pratar om livet. Det funkar ju bara med personer där inte alkoholen är det centrala för nån av oss.

Och Soffi imorgon får jag sovmorgon.. nja jag vaknar ju tidigt oftast, men pigg och utvilad nuförtiden. Ska bli skönt med helg, har alldeles för mycket att göra nu på jobbet, men tänker ”lägga undan” det.

Profile picture for user Sisyfos

Skammen ja,
Måste svara lite även på era tänkvärda inlägg ovan, Tofu, AndraHalvlek och Torn.
Jag försatte mig ju i en situation där några fler än önskat fick veta att jag hade problem med alkohol, så skammen över det får jag leva med. Jag tycker att det är befriande med människor som inte promt måste vara bäst på saker och som visar sina svagheter så jag har egentligen inte så mycket problem med att jag känner mig mindre värd eller skäms för det gör jag inte helt. Jag skulle egentligen inte ha nåt emot att prata öppet om det med vänner, för det är komplext och som Tofu skriver en del i ett sammanhang.
Det jag har problem med är snarare tystnaden runt det. Att inte få resonera kring det. Och jag har problem med att knuffas in i ett fack där man sätter en etikett med texten ”alkis, får inte dricka”. Jag har problem med att det är samma lösning för alla för jag tror inte att problematiken sett likadan ut, och inte lösningen heller.
Jag har ett ”inre lugn”, jag vet vad jag ska undvika i framtiden, men som jag skriver i inlägget ovan så finns det några tillfällen rätt sällan när jag kanske vill välja a. Så jag vill inte heller puttas in i nykteristfacket. Jag vill helt enkelt kunna bestämma själv vad som är lämpligast och rätt för mig och det sammanhang som jag befinner mig i.
Jag är glad att jag inte dricker längre. Jag tror att man mår sämre av giftet både längre tid och mer omfattande än vad man tror. Så jag kommer att avstå i de allra flesta sammanhang för att det är rätt för mig. Minns när pappa var sjuk i Cancer och valde bort droger för att han ville vara klar i huvudet. Lite så känner jag. Jag gillar min hjärna utan alkohol. Kanske dricker jag aldrig mer, kanske väljer jag ändå a vid just de tillfällen jag beskriver i inlägget ovan. Om det på något sätt skulle äventyra min övriga nykterhet får jag tänka om, men just nu känns det inte som nån fara.

Profile picture for user Tofu

@Sisyfos skrev:"Det jag har problem med är snarare tystnaden runt " Jag kan verkligen relatera till detta. Just detta var det svåraste. För mig lättar det lite hela tiden. Ju mer jag utsätts för konstiga situationer.. Det är verkligen befriande.

Inte minst den senaste tiden kring maken då familjen först började kontakta min äldsta son istället för mig då maken åkte in till IVA.
Hur jag agerade kring det visar så mycket mer. Jag blev den vuxna, inte dem. Jag fick upp en snabb kommunikationsplan. Pratade om svårigheten och hur känslor kommer påverka oss starkt i denna svåra tid. Satte katten på bordet helt enkelt kring svåra känslor och valde att prata helt öppet kring hur liten jag kände mig samtidigt som jag meddelade att jag inte kommer försköna något kring hur de går. Att informationen kommer vara helt transparent och att vi alla skulle hjälpas åt i den svåra situationen. Där insåg de alla att allt som sagts kring mig är färgat. Jag vann deras förtroende. De var även trygga med att jag kommer bena ut även deras oro med läkarna - inte bara min egen.

Just den biten gör att jag nu inte kommer vänta tills samtal går igång igen. Jag skulle idag berätta mer om jag kände pinsam tystnad. Jag vet att jag skulle få dem att förstå. Jag vet att det jag gått igenom gjort mig starkare. Dessutom har jag tagit mig igenom det och de sitter kvar men börjar ju bli nyfikna.

Jag tror ingen vet hur de ska prata med mig. Jag tror de är supernervösa men samtidigt nyfikna. Det finns en intressant historia bakom. Men de vet ju inte om de kliver på någon tå om de börjar dra upp dialogen. De är inte så starka som jag är kring att prata om svåra saker. Jag har egentligen inga problem med det. Har år av vana från mitt tidigare jobb...

Sedan fattar jag även det där med ett glas inför nya personer/avlägsna bekanta. Speciellt en solig dag vid vattnet... Men jag tror att just den situationen kommer trigga ytterligare ett glas... och ytterligare ett... Det är just de situationerna jag vill träna på så att man får vara med. Jag kommer nog inte gå och lägga mig varje gång. Även jag vill sitta uppe med "busiga" gänget. Det jag tänker på är att jag typ aldrig blivit för full i dessa sammanhang. Nästan inte ens känt mig full fast jag druckit massor. Vad kommer då vara skillnaden om jag helt enkelt inte dricker? Kanske ingen?

Profile picture for user Varafrisk

Känner igen mig i så mycket som du skriver @Sisyfos. Har ju endast varit nykter 14 dagar så jag vet inte hur det kommer att bli för mig i framtiden. Tror dock att jag kommer behöva vara nykter livet ut men det är inget som jag behöver bestämma här och nu. Men jag tycker också om det "busiga"...i min värld har det ju varit mer så att man bjuder in på ett glas vin el öl...eller bjuds in...men förhoppningsvis kommer jag att hitta nya världar. Dock är det ju så att vi lever i ett land där alkoholen är så legitim...Under mina vuxna år så har ju alkoholen fått en mycket större plats i olika forum....och ingen rynkar ögonbrynen för det. För en tid sedan var det några som beskrev sin vardag i yrkeslivet som jag tror mer var inom företagsvärlden där det kändes som att alkoholen var en naturlig del tex vid lunchbjudningar. En stor del av befolkningen i Sverige har mer anammat den kultur som finns kring alkohol tex i övriga delar av Europa. Jag vet att jag generaliserar men det ligger en del i det. Har en fd kollega vars man är från Mallorca. De har en lägenhet där. Hon beskrev när hon kom hem att man ofta delade en flaska vin till lunchen att det ingick som tex när det finns AW-erbjudanden hos oss.

Tänker även på det här med skam...som Andrahalvlek skrev...att kunna beskriva att man är nykter vilket då inneburit att man har druckit, har haft ett problem. Så är det ju även med antabusen...man äter ju inte antabus om man inte har problem med alkohol. Det skulle vara så skönt att kunna säga på jobbet att jag är dödligt trött pga att jag nu har nyktra dagar och jag äter antabus men det känns långt ifrån att jag kan göra det. Jag vill inte heller bli inföst i ett fack som nykterist eller som alkoholist...lika lite som om jag hade haft diabetes ...jag skulle inte vilja vara en diabetiker. Jag är jag...men mina svårigheter och problem....jag är inte min diagnos...utan jag är Varafrisk.

Ha det fint!

Kram:)

Profile picture for user Se klart

Saknaden
Den tror jag man/jag behövt och behöver se i vitögat och göra upp med. Jag instämmer i behovet av gränslöshet, komma ”nära” ha väldigt lätt till skratt etc (skriver inte mer om detta) men det är ju ett aktivt val som måste göras om man som jag inte dricker alls. Eller om du möjligen väljer att göra det någon gång.
Det finns ju inga vägar runt att de tillfällena kan kännas väldigt bra/förhöja livskänslan.
Kruxet för mig är nog att när jag vaknar nästa dag bakis- och vill ta ett glas klockan 16:30 för att må bra igen. Då har jag sänkt livskänslan ungefär motsvarande grad.
Men viktigast är väl insikten om att för mig är det slutdrucket.
För mig kan de där situationerna aldriig väga upp det jag har fått ”istället” men oavsett det. Så vet jag i märg och ben att jag hör exakt till den grupp som redan druckit över gränsen. Det är både ett intressant ämne, och senast idag funderade jag på om det fanns så mycket att ångra kring mitt drickande. Jag gör ju inte det, ångrar.
Hade jag fortsatt i min accelererande tskt hade ångern varit min följeslagare:
Hoppas du har en fin och ledig dag!

Profile picture for user Sisyfos

Det kanske handlar litegrann också om hur man har druckit tidigare i livet. Vilken grad av berusning som man hinner uppnå under den där tiden och vi pratar om lite olika tillfällen känner jag ni som skriver i andra trådar också om det här. Jag vet att man kan komma människor nära utan alkohol och att en del människor mer blir väldigt högljudda och pratar bara om sig själva när de dricker. Det beror en del på vilka människor man möter. Jag tror att vi är olika och en del suckar nu och tänker att jag inte fattar, men jag är allergisk mot grupper där man måste göra och tycka lika. Eller jag är allergisk mot att tillhöra specifika grupper överhuvudtaget. Tycker alltid det finns problem med vi och dom så fort man skapar en samhörighet.
Men vakna bakis nä, då menar jag nog att det blev för mycket. Det är absolut inte berusningen jag tycker behövs och jag skulle inte gå tillbaka dit där jag varit. Men jag har aldrig gillat berusningen i sig heller, vilket en del av er skriver att ni gör och där skiljer vi oss åt.
Sen håller jag med om att det skulle vara bra om det inte alltid var så förväntat och accepterat att dricka. Om inte alkohol fanns med hela tiden. Jag har växt upp i en miljö där det dracks sällan och inte på familjesammankomster. Vi hade väldigt kul ändå. Det är ju inte i alkoholen det sitter.
Kanske borde man vara nykterist för att statuera exempel. Men men, är man allergisk mot grupper så är man. Jag vill ha jämna maktbalanser och så fort man gaddar ihop sig med ett budskap så blir det obalans.

Profile picture for user Sisyfos

Tack SeKlart jag förstod det av ditt inlägg också. Mitt inlägg var inte riktat till er som skrev i tråden här. Ibland känns det bara som om det är så svart eller vitt just när man tar upp det där ämnet om att dricka eller inte. Och jag gillar inte grupper där alla tycker samma. Jag gillar när det kommer in nya som har andra vägar både här och i livet i övrigt. Jag tror att utveckling sker bäst då. När något eller någon skaver lite lagom. Jag ska inte fastna i alkoholträsket igen. Jag vet hur jag ska undvika det. Jag vet vad jag måste tänka på varje dag kanske resten av mitt liv. Det kommer att handla om att ha koll på livet i övrigt, så att det inte rusar på för fort. Det kommer att vara en typ av återfallsprevention men inte inriktad på alkohol utan på livet i stort. Men jag har heller inte testat mer än min lilla snaps och jag vet inte. Kanske blir det ett rejält misslyckande. Jag tror inte att det inte drar igång nåt sug efter mer. Däremot är det kanske en stor besvikelse. I värsta fall ett begär. Haha kom just och tänka på att jag nog alltid velat testa, och testa igen. Jag testade nog att slicka på lyktstolpen minst två gånger i alla fall. Har kanske inte blivit klokare med åren ändå.

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos Jag tror även att man väger in väldigt mycket av sin personliga historia i sina tyckanden. Utan att kanske veta det själv. Tänkt en del på det gentemot mina känslor kring makens ev drickande. Jag är inte orolig att bli frestat, mer att jag hatar att vara i närheten av berusade människor. Och detta har med min uppväxt att göra. Lukten av alkohol på en annan människa väcker jättestarka obehags- och äckelkänslor. Så där är jag väldigt svart/ vit. Jsg gillar inte berusade människor. Inte ens lätt salongsberusade. (När jag själv är nykter då...)Men det har ingenting med egentlig logik att göra. Bara djupt betingade känslosvar.
Vet inte vad det blev för svammel nu. Det bara kom upp när jag läste det ni skrivit!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Jag tycker att det är helt okej, och önskvärt, att alla gör precis som man vill. Jag gillar olika. Personligen tycker jag dock inte att det är värt risken att ens prova. Jag gillar att vara motvalls, och nu är jag en som inte dricker alkohol. Det är ovanligt i mina kretsar, så det passar mig.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

Jag håller med Andrahalvlek, riktigt skönt att inte vilja vara som ”alla andra” . Att dricka för att smälta in, och för att andra gör det är totalt otänkbart för min del.

Kram

Profile picture for user Se klart

Ja det är nog så som sattva skriver, att det finns mycket känslor som man inte alltid styr över eller ens har koll på.
Jag har alltid tyckt illa om när jag inte kan lita på människor som jag behöver lita på. När mina barn var små överlät jag drickandet åt deras pappa. När jag själv började dricka för mycket ägnade jag mkt energi åt att hålla igen vid ”rätt” tillfällen, gå överstyr vid övriga. Vad jag förstår nu- så spelar det inte jättestor roll om barn upplevt sin mamma som berusad eller ej. Hela ens liv präglas ju av det där drickandet. Nåt spänt över hela ens personlighet- men de insikterna har kommit med tiden för mig, och i takt med att man/jag orkat ta till mig hur det faktiskt har varit.
Funderingarna kring att bli, och hur en ska fortsätta vara nykter innefattar mycket mer än antal glas. Det är spännande och utmanande. Nykterhet är inget för tunnisar helt enkelt!

Profile picture for user Sisyfos

Nu ska jag lämna tankar om eventuell alkohol. Vill inte ha och det är ingen viktig fråga i mitt liv egentligen.
Däremot har jag många andra frågor som jag skulle vilja ha svar på. Jag är ju piggare nu och hjärnan funkar. Det har både med järn och med alkostopp att göra tror jag. Men det är inte helt bra fysiskt och jag vill veta varför. Jag vill fatta hur allt hänger ihop, jag vill veta varför Soffi inte sover trots att hon gör ”allt rätt”, jag vill veta varför jag har ont trots att jag gör ”allt rätt”, jag vill veta varför hjärnan funkar bättre nu och hur stor del av hjärnans funktion som egentligen är kemi. Jag vill veta hur immunförsvaret och vaccinen funkar och varför en stor myndighet går ut och säger att munskydd inte har effekt och sen kommer annan information. Det finns forskning på de här områdena, men det känns som det finns så stora hål överallt och jag vill ha det breda perspektivet. Lite ödmjukhet kring att vi inte har alla svar men att vi är öppna. Långtidscovid, ME och Fibromyalgi och reumatism, liknar de symptom jag har, men inte precis. Därför vill jag ha svar på hur saker hänger ihop. Och jag skulle önska att läkarvården började vara lite mer undersökande och inte la skulden hos sina patienter. Det är sjukt jobbigt att behöva förklara att tillståndet inte är normalt och att jag är psykiskt stabil och inte deprimerad, ångestfylld eller inbillningssjuk. Inte en arg klimakteriekärring heller. Om man måste förklara att man är mentalt frisk så brukar man kanske inte framstå som det. ”Emotionellt avstängd” stod det i min journal en gång efter ett läkarbesök. Det var ju inte en psykisk diagnos jag var ute efter då, det stod på allmäntillstånd. Jag tänker att det nog inte är så klokt att läkare ger sig på psykiska diagnoser. Jag avskyr att gå till läkare helt enkelt. Tacka tusan för att jag verkar totalt mentalt instabil.
Förresten ska jag ta min spruta när jag nu får den, vissa saker är nödvändiga att stoppa i sig även om man inte har alla svar.
En grubblare och systematiksökare, jag får nog finna mig i att jag är just det. Jag vill verkligen veta och har lite svårt med de här tvärsäkra uttalandena som saknar grund (eller helhetssyn).

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Åh, vad mycket tankar du har att brottas med. Sannerligen har du klivit in i nästa kapitel i nykterhetsarbetet.

Jag har själv börjat labba med antiinflammatorisk kost, och jag inbillar mig att min generella värk har blivit bättre. Tidigare hade jag ofta ungefär som träningsvärk utan att ens ha tränat. Mycket tror jag dock berodde på järnbristen, som ger just det symtomet.

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu

Hur står det till med motion? Jag har typ samma funderingar som du. Märkte när jag sprang att det lättade. För egen del hänger det nog ihop med att jag känner mig lite låst. Covid begränsar för mycket av det jag vill göra. 🤗

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos Ja det finns ju så otroligt mycket orsaker till våra måenden. Jag håller med dig om att läkare ofta kan vara enkelspåriga. Det kan ju faktiskt vara så att man har många samtida tillstånd i kroppen, inte bara "en" diagnos. I andra läketraditioner ser man kropoen mera som att vara ur balans när något inte stämmer. Sånt botar ju inte cancer etc, men kan kanske vara en ide att träffa en bra naturläkare/ alternativare? Som ett komplement om inte annat, till den svenska sjukvården.
Jag är också fascinerad av hjärnan. Hur den styr oss. Hur vi kan styra den. Eller, hur vi med vår mer utvecklade del av hjärnan, den yngre delen, kan resonera och på så sätt reglera den äldre, primitivare delen. Den resonerande delen som slås ut mer eller mindre av stress. Eller alkohol också för den delen kanske? Mindre konsekvenstänk, mindre impulskontroll.... Allt är väl kemi tänker jag. Synapser mellan olika delar. Som kan variera i sin fynktion, känslighet.
Kram!
😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️

Profile picture for user Sisyfos

Tack för era tankar. @Andrahalvlek skrev:"ungefär som träningsvärk utan att ens ha tränat." Det beskriver rätt bra hur det är, men jag får istället sjuk träningsvärk av minsta lilla ansträngning och det är periodvis bättre, periodvis sämre. Jag hoppades länge att det var järnbristen som var orsaken men har kört en lång ”rehabilitering” med träning och det blir ibland sämre ändå. Sjukt irriterande för jag hittar ingen logik i det här och jag tänker att det finns en orsak och då finns det också ett botemedel.
@Tofu skrev:"Märkte när jag sprang att det lättade." Jag tror att springa, eller få upp flåset i alla fall, faktiskt bidrar på ett bra sätt.
@Sattva skrev:"Jag är också fascinerad av hjärnan. Hur den styr oss. Hur vi kan styra den." Ja, jag tror att vi kan styra både hjärnan och kroppen mycket mer än vi gör nu och att det sitter ihop. Kom att tänka på en bok jag läst för länge sedan ”Budskap från andra sidan”, där en västerländsk kvinna blir ”kidnappad” av aboriginer och följer med på en walkabout. Ferdinand en scen i den där en i gruppen bryter ett ben och där gruppen då botar det här i princip direkt genom att lägga tillrätta och förklara för kroppen att det inte är farligt. Låter givetvis lite flummigt, men den där scenen sitter kvar i mitt huvud för tänk om det stämmer. Tänk om den stress och rädsla som uppkommer i kroppen vid ett benbrott försvårar läkningen. Undrar om jag inte läste den i anslutning till att jag bröt mitt eget ben och blev varse om en del kroppsliga signaler där hjärnan ”checkar av” kroppen vid insomning och det blev tvärstopp vid benbrottet vilket gjorde att jag ryckte till varje gång (och det var inte skönt).
Och det där med hjärnan och järnet. Den järnbrist jag hade påverkade min hjärnkapacitet och förmåga att styra tankar och fokusera. Jag måste ligga så mycket högre på Ferritin än läkarna sätter som gränser. När man googlar det här hittar man artiklar om samband mellan ADHD hos barn och järnbrist hos mammor. Att järnbehandling kan hjälpa vid ADHD. På 1990-talet slutade man järnberika mjöl i Sverige. Utmattningssymptom, ADHD och en massa annat har ökat sen dess. Finns det samband? Sånt vill jag veta, eftersom jag själv upplever en sån enorm skillnad i hjärnförmågan.
Och hjärnförmågan förresten... jag fick verkligen inte ihop mitt drickande. Jag tycker att kontrollförlusten som många har är intressant för det funkar ju olika. En del får den direkt nästan. Det fanns ju några tidigare som skrev härinne MondayMorning, ALkoDHyperD eller nåt och några till, som beskrev just den där totala besattheten (periodare). För mig var det beteendet så totalt främmande i början. Jag hade aldrig upplevt kontrollförlusten och besattheten av att dricka då men senare gjorde jag det och det skrämmer mig fortfarande. Jag är rätt säker på att järnbristen påverkade det här för min del.
Jag drack ju då också periodvis med långa perioder utan, så det kanske påverkar. @Vinäger beskriver ju liknande händelser. Och @Aeromagnus t.ex, med långa, långa nyktra perioder och återfall efter stressig tid. Nåt händer där i huvudet.
Å så vilan då, andningen, kosten, stressen. Absolut sitter allt ihop. Kropp och hjärna. Det vore dumt att tro nåt annat. Är på min bästa plats nu... herregud, nu kom jag på att jag här hade (och har) tillgång till alkohol och att jag ofta smygdrack just här. Jag kopplade verkligen aldrig av annars, men smygdrickandet var oerhört tröttande också. Så dumt! Nu igår kände jag mig så trött när jag satt en stund tillbakalutad i solen. Tänkte att jag skulle tillåta vilan. Lyssna på fåglarna, vindsuset och bara vila. Det gjorde underverk. 10 minuter, sen piggare igen.
Ibland kan man ju undra hur klok man är... jag kan massor teoretiskt om kost, träning, vila, stress, andning och hur det påverkar. Samtidigt kör jag på som om det inte gäller mig, för jag orkar nog ändå pressa mig lite till.
Har varit bra för mig att skriva ner det här. Jag ska verkligen jobba aktivt för att kroppen ska funka igen. Värken kom förövrigt när jag kände mig så oerhört stressad och började med andningsövningar och yogaövningar för att få ner stressnivån... Jag fick sjuk ledsmärta först, hade jag inte gjort det hade jag kanske rusat vidare rakt in i kaklet.

Profile picture for user Torn

@Sisyfos Det låter jobbigt med värken.❤️ Jag har inget minne av att jag har läst att du har skrivit om det här förut. Du borde åka ut och fiska. Du har väl hört låten Gå & fiska med Gyllene tider? Den är verkligen klockren enligt mig. En chans att andas in, andas ut. Och när man har en fisk på kroken är det verkligen här och nu. Inget annat som surrar i skallen.

Kram

Profile picture for user Sisyfos

Klart jag har hört låten, Torn. Jag har också fiskat rätt mycket som barn. Min morfar var en rastlös själ som älskade barn. Han älskade också fiske så vi fick åka med honom och fiska nästan varje kväll när vi var där. Nappade det inte på ena stället så åkte vi vidare. Därför fick vi nästan alltid fisk. Vi fiskade abborre. Ibland drog vi not, men då var det fler vuxna med och det roligaste för oss barn var att ta varsin miniabborre och stänga in dem i en egenbyggd damm. De hittade ofta ett hål och simmade ut. Hos farmor och farfar la vi nät och kastade efter abborre och gädda och pilkade strömming. Fick en del brax också på senare år tyvärr. Förstår vad du menar med både avkopplingen och den fullständiga närvaron när det nappar. För att inte tala om vattnet och himlen och kluckandet. Sån ro. Och sen hem och dricka en kopp te. Sånt orkar man göra när man inte dricker vin till middagen. Då kan man istället packa in sig i båten och åka ut och lägga nät eller fiska.

Skriver inte så mycket om värken. Försöker förtränga den. Det är periodvis bättre, periodvis sämre och jag hittar inga orsaker. Nu är det sämre och jag blir så jäkla less. Har inte tid och lust med en trilskande kropp. Ska jobba lite med andning och avslappning precis som du föreslår Torn. Det blir nog en ond cirkel också när det gör ont. Kroppen blir stressad. Har fått en remiss i alla fall, efter två år. Det är ju en bra sak med att vara nykter. Jag har ingen dold hemlighet som jag sitter och skäms för hos läkarna och då kan man ställa lite krav.

Profile picture for user Sisyfos

Att det ska vara så jäkla svårt att leva som man lär. Det är så lätt tycker jag ibland att se i andras trådar när de börjar komma in i stressperioder. Så lätt att se hos sig själv också. Så vad ska man göra? Vila, träna och pyssla om sig, men hur sjutton ska man hinna det? Det är väl den frågan jag ställer mig just nu.
Hälla på lite alkohol - definitivt inte aktuellt när jag är så här stressad. Har faktiskt tagit ett stort blodprovstest och det mesta var inom referensvärdena, men något var utanför och rätt många i nedre intervallen och jag tror att jag mår bättre när värdena ligger lite högre. Så nu blir det vissa vitaminer och mineraler som tillskott. Jag äter bra mat, men det räcker tydligen inte för mig.
Tror att allt det där är en helhet. Mat/näring, motion, sömn och stress, men ack så svårt att få balans igen när man liksom halkat ur. Obalansen gör att stressymptomen drar iväg snabbt och då blir det svårt att vara här och nu.
Återfaller jag nu vet jag exakt vad det beror på. Är dock inte sugen på alkohol eller att stänga av på det sättet och jag vet att som det är nu kan jag definitivt inte ta en droppe. Så AW och midsommar är alkoholfria.
Min sambo märker att jag stressar och blir orolig och jag förstår honom. Men jag har en annan medvetenhet nu och alkohol är inte lösningen på det här. Utan en sak i taget. Leva här och nu, träna, vila och pyssla om mig själv. Jag måste verkligen börja leva som jag lär. (Jag ska bara springa lite snabbare först och Hinna i mål, så får jag vila sen... ) Herregud, jag MÅSTE leva som jag lär. Börjar i morgon för nu måste jag upp... Helt jäkla dum i huvudet!!!

Profile picture for user Soffi

HÖG igenkänning!

Fast inte på det sista...
Jag sitter på jobbet, men borde kanske ta @Sisyfos skrev:"ett litet 30 minuters tränings och avslappningspass" ...

Vi blir klokare och mer ansvarsfulla mot oss själva - och därmed våra nära!
Det måste få ta lite tid bara 😅😍

Kram!💕

Profile picture for user Torn

@Sisyfos Usch, stress är himla tråkigt! Jag blir aldrig stressad numera, jag märker om jag är på väg att bli stressad och avbryter då den begynnande stressen direkt. Det är något som nykterheten har givit mig. Ett stort lugn. Det går förvånansvärt lätt. Jag säger bara till mig själv: Hallå Torn, det här är inget som innebär livsfara! Vad är det värsta som kan hända, jag förlorar pengar, någon blir sur, jag missar en tid, jag blir extra trött. Skitsaker! Direkt infinner sig ett lugn och jag löser problemet lugnt och på bästa sätt. Ev stress uppkommer därmed aldrig.

För min del ser jag därmed med förvåning hur många här stressar upp sig för i mitt tycke skitsaker.😅 Så länge det inte är någon akut fara för sitt eget liv så är det ingen fara. Så har det blivit för mig, och jag förstår att alla är olika såklart. Men kanske kan det hjälpa någon att testa min metod, för det är verkligen otroligt skönt att slippa stress. Jag kommer ju ihåg hur det var förr.😩

Ha det bra!

Profile picture for user Sisyfos

9 månader idag!
Ja, idag och idag. Hade ganska sparsamt drickande även tiden innan.
Stressen ja, det blev lite bättre nu med D-vitamin. Har kollat mina värden och där hade jag brist. Stressnivån är egentligen densamma men jag får lättare att sortera märker jag.
Och försöker leva som jag lär så jag ska gå upp och göra lite träning.
Det är bra Torn att tänka som du gör, svårt dock för det finns liksom ingen annan som kan göra mitt jobb just nu tyvärr och jag hinner inte. Men det ordnar sig. Tänker släppa det nu i helgen i alla fall. Det har varit en överlevnadsstrategi sen jag började där jag är nu för jag har aldrig hunnit.
Känns skönt att landa i beslut om alkohol också. Har kunnat dricka, har till och med varit på systemet, men jag har verkligen ingen lust. Jag säger inte blankt nej till sociala sammanhang, men just nu är det inte rätt läge. Kanske aldrig blir det igen.

Profile picture for user Torn

@Sisyfos Stort grattis!😍 Så det har inte blivit något mer än ”magmedicinen” i påskas om jag har förstått saken rätt. Hmm, det verkar ju vara som jag misstänkte. Du ser ingen anledning till att dricka, och då blir det inte av.😅

Ha en bra dag och njut av solen!☀️

Kram

Profile picture for user Tofu

Grattis till 9 månader 🥳🥳🥳.

Åkte för ett tag sedan till Grisslehamns havsbad (spa med all inclusive förmånligt under Corona). Där kan man boka i sig på Velvet där man får testa en massa olika varianter. Ta med dig någon kul och kör det. Det är du värd! Omöjligt att stressa och en häftig upplevelse.

Var där med två tonåringar- killar. De var supernöjda och sa just omöjligt att känna sig stressad här.

Profile picture for user Sisyfos

Tack alla för era kommentarer.

Att duga som man är - tycker ju att det är ganska självklart att jag gör det. Har hyfsat gott självförtroende och självkänsla och ändå.., tankar på tänk om man ändå hade varit så och så, ändå gjort så och så.. vad ska andra tycka, tro?
Jag är inte så smal som jag vill, har inte så kul som jag vill, inte en så bra mamma som jag vill, inte så strukturerad som jag vill, får inte så mycket gjort som jag vill, har inte så snygga kläder som jag vill. Å så tänker jag på barnen - tänk om jag gjort si och så istället då hade det varit bättre för dem, då hade de haft bättre förutsättningar... Alltså här är det inte mina tonåringar som klagar på sin uppväxt, det är jag själv som grämer mig lite över allt möjligt ibland.
Intellektuellt vet jag att det har varit ok för barnen -jag har inte druckit så ofta och inte så mycket heller, men absolut skapat en oro. Och de är älskade, har fått hjälp och stöd. De är kloka och omtänksamma och viktigast av allt - jag tror de gillar sig själva.
Men ibland gnager det ändå i mig allt som borde ha gjorts lite bättre. Och jag VET att det inte blivit perfekt då heller.
Snor Soffis ”jag är ok som jag är, jag gör så gott jag kan och det duger bra.”
Det gäller mig, barnen, sambon (fast han kanske ändå kunde göra lite mer 🤔) och er alla andra härinne som har samma tankar som jag just nu.
Jag vet att det kommer från min uppväxt det här och lite från min syster som har en bild av hur ”bra och rätt” är som jag aldrig kan leva upp till. Vet inte hur mycket som är hennes bild eller hur mycket som är min bild som jag lägger hos henne. Tror det är mest det sista. (Kanske lägger det hos henne för att ha nån att vara arg på).
Så tröttsamt i alla fall med dessa tankar. Jag som är så teoretiskt klok (om jag får säga det själv)... Alltså jag fattar ju en hel del, det är som det är och det duger bra. Hur svårt ska det vara att banka in det i mitt annars så kloka huvud. Verkar lika omöjligt som att lära min mamma spela kort 😂.

Får ta med tonåringarna till Grisslehamns havsbad, Tofu. Kan vi alla behöva nu efter terminsslutet.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Känner igen grämandet... Det är sjukt jobbigt att fastna i det. För mig handlar det egentligen bara om barnen. Om jag hade fattat annorlunda beslut, hade deras liv blivit lättare, hade jag kunnat hjälpa dem bättre, skydda dem mot mobbning och utanförskap? Omöjligt att svara på, men lätt att fastna i. Det där grämandet är en trigger för mig, kanske inte mot första glaset direkt, men mot ett depressivt perfektionistiskt tillstånd som så småningom leder dit. För jag orkar inte med mig själv när jag försöker göra allt rätt och vara rätt. Det bryter ner integriteten och sätter identiteten i gungning. Jag orkar bara med mig själv när jag skiter i ”rätt” och gör som jag vill, för då vet jag vem jag är. Låter det snurrigt? Jag tänker att du får försöka omfamna alla de där aspekterna av din person som andra möjligtvis kan ha något att tro/tycka om. Du går din egen väg. Det gör dig till en spännande och avväpnande person. Du är litet lagom fuskmamma (aren’t we all behind closed doors?). Igen, du går din egen väg. Du behåller din egen identitet även i förhållande till föräldraskapet. Håll huvudet högt. Dina barn ser och lär. De blir starka i sina egna identiteter av att se dig omfamna din, med brister, egenheter och hela enchilladan. Och det där med vikten kära du... När du ligger där på dödsbädden en dag... Tror du du värdesätter kilon du höll på avstånd, eller att du njöt av den där chokladkakan/glassen/ostbiten? 😊

Profile picture for user Sisyfos

Tack Mirabelle för ditt svar!
Jag känner igen de där tankarna från när jag var yngre mer egentligen. Eller från när jag har druckit en längre period. Då kom den där känslan av att inte vara så bra oftare. Behövde skriva ner dem för att få ögonen på dem. Men nu? Ja jag vet vad det beror på att det kommer nu. Jag vet att det går över och jag vet att det är tankar, inte faktum. Egentligen är det bra att jag får ögonen på dem, så att jag inte spiller över dem till barnen helt omedvetet bara för att jag inte vill kännas vid dem. Det är absolut Triggertankar, men jag hade dem oftare när jag var yngre och definitivt inte drack på psykiska symptom, se de är mer förknippade med när jag inte drack och om jag tänker efter så har jag ju heller aldrig fått nån riktig kick av alkoholen heller just självförtroendemässigt. Tvärtom! Tur det, för det är liksom ingen väg ut nu, så mycket vet jag. Här och nu, du duger som du är, fokus på framgångarna, fokus på bra och fina saker i vardagen. Lev som du lär!

Profile picture for user Soffi

Grattis till 9 månader!

@Sisyfos skrev:"Alltså jag fattar ju en hel del, det är som det är och det duger bra. Hur svårt ska det vara att banka in det i mitt annars så kloka huvud."
Kloka du! Det finns ju där i ditt huvud! Det är minsann inte i allas huvud det finns, att det är som det är...
Att jämföra sig med andra, att sträva efter något bättre att tänka @Sisyfos skrev:"tankar på tänk om man ändå hade varit så och så, ändå gjort så och så.. vad ska andra tycka, tro?"
Är inte det en del av vår nedärvda överlevnadsinstinkt? Om vi inte passar in i gruppen och bidrar så blir vi uteslutna och dör...
Jag funderar 🤔 ... Går det ens att bli så klok att man kommer undan det? Jag tror att det klokaste är att bara vara medveten om att "så funkar jag, jag tänker tokigt ibland - men jag vet iaf om det!" 😁

Kram! 🧡

Profile picture for user Sisyfos

Jag ska lyssna AH, såg att du tipsat om avsnittet även hos SeKlart. Jag gillar närvaropodden, men har inte haft tid för den🤔, alltså ni hör ju hur dumt det låter.
Men de avsnitt jag har hört tidigare är ändå till hjälp såna här här gånger. Jag märker åtminstone att tankarna gnager och tar fram dem i ljuset. På nåt sätt kan jag tycka att det är lite intressant att det blir såhär - en allmän känsla av missnöje. Ser allt lite svart. Börjar komma ut på andra sidan av det. Å jag fick faktiskt presenter på mors dag, sen var det såklart jag som såg till att svärmor firades. Min egen mamma firades inte tillräckligt ordentligt. Trodde syster min skulle fixa det, men så var det tydligen inte. Men jag tänker att det är alla andra dagar som är de viktiga egentligen, inte saker som Charlie skriver, utan omtanken i vardagen. Betyder så mycket mer än en dags jättefina presenter. Jag såg till att påminna i god tid förövrigt 😀, men tänkte inte att de skulle köpa presenter... det är liksom inte det som är grejen, utan hellre att de lagar mat eller nåt. Sonens kram på morgonen var kanske värd mest ändå. La inte ut på FaceBook heller. Tänker på den där sorgliga sången om mamman och födelsedagen... och när jag ändå är i vistagen så kan jag ju ge lite fler låttips som inte helt osökt kommer upp i mitt huvud ”man får vara glad att man inte är död”, Lars Demian och ”man vänjer sig” Kjell Höglund - om när livet inte är på topp.

Profile picture for user Sisyfos

Jag tror att jag har kommit på ett recept för varaktig nykterhet:

1. Sluta drick
2. Identifiera din problematik - varför dricker just du? När mår du bättre, när mår du sämre. Orsaker till måendet.
3. Ät bra mat så att du är i balans. Hjärnan behöver en bra blandning av vitaminer och mineraler för att fungera optimalt. Det här är viktigare än vad vi vet just nu, tror jag.
4. Träna, rör dig - bra för kropp och hjärna.
Hjärnan behöver kickarna man får av rörelse, träning. Kroppen behöver naturlig avslappning.
5. Vila, andas, koppla ner. Hjärnan behöver vila.
6. Naturliga kickar! Hjälpa andra, socialt umgänge, njuta med sinnena i nuet etc . Vi behöver ersätta alkohol med naturliga kickar.
7. I perioder när livet går för fort, bromsa!

Det ovanstående är så lätt att säga och svårt att utföra. När jag hamnar i stress pga sömnbrist, jobb etc etc försvinner all denna klokskap. Hinner inte träna, hinner inte vila, hinner inte njuta. Har svårt att stänga av hjärnan. Ältar, är arg, ledsen. Psykisk ohälsa… javisst, det är definitivt nåt sånt, men tror att det negativa förstärks av en rad faktorer. Måste landa, måste få balans, måste bryta ett negativt tanke- och livsmönster. Måste slutföra. Så en sak i taget nu! Jag är bra, jag duger som jag är / duger förresten? Nä, jag är fantastiskt bra som jag är, så det så. Och det finns förövrigt bara en persons åsikter som är avgörande i just det sammanhanget och det är vad jag säger till mig själv.
Har haft en period av nedstämdhet och tankar på att inte vara tillräckligt bra. När jag tittar på andra försöker jag fokusera på deras bra egenskaper (utom sambon då, där är jag ärligt lite dålig), men barnen, släkten, arbetskompisarna. Det blir roligare så. Att se på sig själv på samma sätt går, men sitter lite långt in. Tror man måste träna på det och stoppa de där gnagande känslorna av otillräcklighet. Tror inte någon i min närhet tycker att jag är otillräcklig förhoppningsvis ser de att fördelarna överväger nackdelarna.

Profile picture for user Andrahalvlek

Håller med om att receptet ovan är svinbra! Och enkelt, men ändå så svårt att följa ibland när livet snurrar på lite för snabbt. Men det är en framgångsfaktor när vi faktiskt märker vartåt det barkar och drar i handbromsen. Back to basics.

Jag har också en intensiv period bakom mig, då jag har slarvat med kost och motion. Men jag vägrar ha dåligt samvete för det. På att igen bara! Ikväll blir det cykelrunda på någon mil och bad i havet. Basta.

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu

Väldigt fin lista.

Det där med balans och släppa gasen... Själv satt jag och ritade en ny produkt fram till 02.30... Det fina är att nu kan jag sova igen 😴. Godnatt vänner!

Hitta sina kickar naturligt utan droger är nog nyckeln till lycka. Man kan nog med fördel testa saker man inte riktigt trodde på med. Ibland kan man bli förvånad. Insett att skapande är en sådan grej för mig. När jag testade dreja blev jag så glad. Så kul när man snabbt ser resultat. 🤗

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos Vilket klokt recept!
Och håller helt med i alla punkter. Det har slagit mig så många gånger under denna resa, att vilken personlig utveckling det är att bli nykter på riktigt. Det går liksom inte att bortse från någon pusselbit om det ska hålla i längden. Min respekt för de långvarigt nyktra är enorm, jag har inte fattat jobbet bakom! Mia Törnblom tex, hon har ju en hel karriär baserad på drog- o nykterhetsinsikter. Gillar henne. Finns många andra bra exempel också på personer.
Och ja, nr 1 är sluta drick!! Sån förmögenhet jag lagt på kosttillskott som ska göra mig piggare, sova bättre etc etc. När det verkliga svaret (för mig, äter en " bra" kost i grunden) att bli piggare, mer i balans, sova bättre, vara mindre stressad, ju visat sig vara att sluta dricka!!

Profile picture for user Torn

@Sisyfos Där sammanfattade du det hela bra!🤗 Det gäller att ta hand om sig själv på bästa möjliga sätt. Det viktigaste är trots allt att man själv mår bra.

Kram

Profile picture for user Sisyfos

Ja, det gäller att hålla i och hålla ut nu och att leva som man lär. Jag vill inte komma hit om några år och konstatera att jag hade en lösning redan tidigare.
Så som AndraHalvlek skriver, vägra ha dåligt samvete för att man intr lyckas med allt hela tiden och på’t igen. Har inte druckit men liksom AH slutat med delar av mitt lyckorecept.

Profile picture for user Soffi

Så bra du formulerar det!
Nummer ett är naturligtvis att sluta dricka!
Men, det blir ohållbart om man inte samtidigt förstår vikten av att ta de andra stegen - att hitta andra lösningar för att må bra, väl sammanfattade av dig ovan.

Och, ack så viktigt, som AH skriver. När man tapper tråden, när man "slarvar" @Andrahalvlek skrev:"jag vägrar ha dåligt samvete för det. På att igen bara!"

Jag samlar många guldkorn idag här på forumet. Det här var ett av de större. Tack för det!

Kram! 💖

Profile picture for user Andrahalvlek

@Soffi Håller verkligen med om att det finns så många guldkorn att samla på här på forumet. Så många klokheter på samma ställe!

Håller också med om att sluta-drickandet nästan är det lilla i sammanhanget - det är då den egentliga resan börjar. Det är då vi ska lära oss att leva livet utan alkohol som startgas och vadderande täcke.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Å tack för fin återkoppling AH och Soffi!
Nu blir det extrem triggervarning så ni som är osäkra i er nykterhet kan sluta läsa.
Jag har ju skrivit att jag inte har bestämt mig för helt alkoholfritt. Jag har också bestämt när jag inte ska dricka, t.ex. när jag är så stressad som jag har varit.
I fredags tog jag dock ett litet glas champagne för att skåla en stor händelse.
Det var ingen stor grej, utan som jag har tänkt att ha det.
På lördagen var jag dock helt slut. Extremt trött och plötsligt hade jag tagit en öl ur kylen. Det var så det var för mig. Det var min största trigger när jag var för trött och slut och autopiloten gick på. Eftersom jag ”vaknade till” ingen jag öppnade den hann jag fundera på saken lite. Jag visste att om jag drack den skulle det vara den och inget mer. Jag drack upp den, sov middag och så var det inget mer med det. Dock en reflektion över att sådär utmattad ska jag inte bli. Alkohol har ju funkat dåligt för mig som drog så jag får inte de effekter jag är ute efter av alkohol. Höneblunden som AH kallar det var precis det jag behövde. Sömn har nog varit mer min drog när jag inte drack. Att sova gott är det bästa som finns.
Å så tar vi tredje tillfället på en vecka.
AW - hade bestämt att jag inte ville dricka på grund av stress så jag tog en a-fri öl. Nästa glas ville jag ha A-fritt bubbel, men det fanns inte. Nu blev det väldigt jobbigt. Hade bartendern kommit med ett förslag hade det varit lättare. A-fritt vin ville jag inte ha, det är oftast inte så gott. Jag kunde verkligen inte bestämma mig för nåt annat a-fritt, jag blev stressad, för det var kö, så det blev ett glas bubbel med alkohol.
Det var ganska surt, inte särskilt gott och jag trivs egentligen så bra med alkoholfritt val. Huvudvärken dagen efter tror jag inte var alkoholrelaterad - det var bara ett glas, men jag undrar lite hur det påverkar resten av kroppen och hur länge.
Jag måste ha en plan B, borde ha frågat efter a-fri cider, en a-fri drink, vad tusan som helst. Tycker bartendern var slö som inte kom med ert enda förslag och som inte har a-fritt bubbel i sortimentet. Där är nackdelen med att inte ha bestämt sig helt, men jag känner att jag vill göra bra val. Det är det viktiga för mig. Det här var ingen katastrof men det var dyrt, inte gott och dessutom giftigt. Inte ett höjdarval direkt.
Och jag tänker fortsätta att räkna från när jag bröt med alkoholen. ”Vän av ordning” kanske tänker att här ska nollas, men inte jag. Jag gillar verkligen livet utan alkohol.
Sörjer inte drogen , den funkade ändå inte så bra för mig. Sörjer kanske avkopplingen men den är bättre i naturlig form. Så nu fortsätter jag utan. Det är så jäkla skönt.

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos Som svar på det senare du skrev, jag tycker var o en får räkna sina dagar precis som de själva vill!!💪💪💪
Oj vilken intressant o oväntad läsning! Så skönt ändå att du testade både hemma o iväg, att det blev oplanerade testningar. Det har ju givit dig insikter o tyngd i det fortsatta. Bara det är så jäkla skönt, som du själv säger!! ❤🥰❣👍🙏🧚‍♀️

Profile picture for user Tofu

Initialt när jag slutade pratade många om alternativa drycker. Jag bestämde mig för att inte tänka dryck alls... Hitta ett alternativ som inte är dricka. Blev väl chips på gott och ont... och min älskade ingefära 🤘.

Jag har ett konto på insta där jag dagligen för några år sedan la upp nya recept på drycker som är alkoholfria och veganska. Gjorde det under en längre period. Jag bara hittade på. Det var kakor i vissa, lakrits i andra, kaffekonstallationer, kastanjpure, te blandat med frukt osv. Insåg då att jösses vad det går att göra mycket häftigt! Det är bara att mixtra och glöm för tusan inte kryddor. Peppar är en bra krydda ex. Muskot en annan.

För att göra det enkelt för dig. Be om drinklistan och ta en drink du gillar men be dem kapa spriten. Annars bara hitta på. Mitt tips är. Ju fler ingredienser desto häftigare smak. 🎯

Profile picture for user Torn

@Sisyfos Usch vad hemskt det låter!😫Men det är bra läsning för mig att bli påmind hur det var när jag trodde att alkoholen tillförde mig något bra. Man märker verkligen vilken otroligt stor skillnad det är mellan dig och mig. Som svart och vitt.

Nästa gång får du lägga till ” äckelvarning” också.😂

Ha det bra! Kram 🤗