Din historia - från förändra drickande till det vidare livet.

Profile picture for user Pianisten

Jag fick en idé att starta en ny tråd. Jag har märkt att det finns ganska många här på forumet som funnits kvar här länge, trots att man lyckats besegra missbruket. Man har kanske fått vänner för livet, vill fortsätta hjälpa andra, använder sin tråd som en dagbok, ja det finns massor av bra anledningar.

Min tanke var att ni forumvänner som har lyckats besegrat missbruket och tagit er till det vidare livet berättade er resa här, i ett lite sammanfattat inlägg. Som en samlingssida med inspirerande historier både om er som blivit nyktra och er som hittat en fungerande balans med alkohol igen.
Man har förstått att var och en har hittat sin egen unika väg samtidigt som det finns väldigt många gemensamma nämnare. Jag tänker det lite för egen del som ett forskningsprojekt samtidigt som det kan bli en inspirationssida för dem som söker hjälp.

Försök gärna hålla det ganska kortfattat så det inte blir för tungläst. Förslag som det gärna får innehålla är lite bakgrund, dina tankar om hur, när och varför du fastnade i alkoholen. När insåg du att det var ohållbart. Vad gjorde att du tillslut fick nog, när kom droppen. Framförallt, vad tror du var avgörande när du till sist lyckades.
Avsluta med de bästa förändringarna som skett i ditt liv sedan dess.

Hoppas på många fina historier!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Pianisten Jättebra idé! Det svåra blir att formulera sig kortfattat 😂 Jag minns knappt hur det började. Får nog läsa bakåt i mina trådar lite innan jag formulerar min historia. Säger som Se klart: Återkommer!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Min resa började den 10 oktober 2019. Då hade jag fått nog av att vakna varje lördag, söndag och tänka ”Vem chattade jag med igår, skrev jag något dumt, hur fan hamnade jag i säng?” Fredag, lördag var det okej att dricka - då dricker alla - då drack jag massor. Mer och mer för varje år. Men jag drack även ”lite” söndag, torsdag och mot slutet även på onsdagar. Lätt bakfull konstant på jobbet. De enda vita dagarna var måndag och tisdag. Förutom på semestern, och under långledigheter, och då det var kalas, och... Många tillfällen blev det.

Först ville jag begränsa mitt drickande. Max fyra glas fredag och lördag. Inget mer. Innan oktober var slut hade jag spräckt den målsättningen. Sen tog det ända till den 8 februari 2020 innan jag kom tillbaka hit till forumet. Då var min inställning glasklar: Jag måste sluta dricka. Jag visste också att jag var tvungen att verkligen bestämma mig, inifrån och ut. Och jag hade verkligen bestämt mig.

Sen dess har jag praktiserat det som jag kallar faktametoden. Böcker, poddar, föreläsningar, Youtube-klipp. De första månaderna matade jag hjärnan med nyktra fakta varje ledig minut nästan. Och månad lades till månad, en dag i taget. Forumet har jag varit aktiv på hela tiden, gänget här är superviktigt för mig ❤️ Vissa har jag blivit god vän med, inte IRL utan bara genom att skriva här på forumet. Genom att hjälpa nykomlingar får jag själv nödvändig repetition och jag skriver till några varje dag, både nya och gamla bekanta.

Rätt snabbt, redan efter en månad tror jag, var fördelarna med nykterheten så stora och så många att jag inte längre ville dricka. Då blev den nyktra resan väldigt mycket lättare. Har inte haft några större problem alls. Aldrig ens varit i närheten av ett återfall. Jag har spikat igen den bakdörren helt. Jag kände lite sorg i början, som efter en kär barndomsvän, och ibland kommer tankar om alkohol som reflexer när situationen påminner mig om alkohol. De tankarna skrattar jag mest åt.

Jag har jobbat med att skapa nya vanor och att omprogrammera hjärnan. Nöta, nöta, nöta tills mitt undermedvetna verkligen har förstått också. Efter 6 nyktra månader kändes min nykterhet så stabil att jag inte vill äventyra den för alla miljoner kronor i världen, och då flyttade jag in här under ”Det vidare livet”. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Att bli nykter är inte ”bara” att sluta dricka. Det är att ständigt jobba med orsakerna till att man har druckit. I det ingår good enough-tänk, här-och-nu-tänk, förståelse och förlåtelse (för sig själv och andra) och att sakta men säkert bygga upp sin självtillit och självkänsla. Jag duger precis som jag är.

Kram 🐘

Profile picture for user Pianisten

Tack för att du delade med dig av din berättelse Andrahalvlek. En fantastisk och inspirerande resa och du har verkligen nått andra halvlek. Du är en peppare och stöttare av högsta rank här inne. Kram!

Profile picture for user Pianisten

Min resa började den 29 oktober 2019. Jag växte upp med en harmoniserad bild av släkt med spelemän, musik och alkohol. Redan i tonåren blev jag gladeligen en del av det. I 25 års åldern började mina ödesdigra val. Klassiskt, småbarn, jobb och grå vardag, ekorrhjulet. Hade ju sett på film hur man lite stilfullt löste en dålig dag med ett glas whisky och väl prövat, effekten var slående och det gick ganska fort tills kvällswhiskyn blev en vana, vardag som helg för att få mitt lugn och välbehag.

Som i alla dessa fall så flyttas gränsen längre fram för att nå effekten och mängden ökar sakta, det fortsatte ändå några år med relativ kontroll. Mitt liv bestod till stor del av kraftiga upp och nedgångar i måendet med återkommande väldigt energistarka perioder då jag skulle ställa allt till rätta. -Nykter, träna, städa, sortera, göra to-do listor, social. Just träning var en sak som alltid fanns med i mina bra perioder. Men perioderna tog alltid slut, motivationen dog som ett nackskott och jag föll snabbt ner igen och flaskan kom fram. Så här gick det runt, runt i väldigt många år.

I 30-års åldern eskalerade det. De dåliga perioderna blev längre, min ångest, rastlöshet och nedstämdhet gjorde de nyktra stunderna värre och värre. Jag var en arg, irriterad, sur och dålig pappa och man. För att klara av min ångest, skam och skuld började jag med smygglasen. En spritflaska hade snart införlivats i källaren. Mitt plågande mående gick inte att stå ut med när jag var nykter. Jag satt fast.

Sommaren 2019 bestämde jag mig för att klara av 30 dagars nykterhet till varje pris, det var både det som sänkte och sen räddade mig. Jag klarade det men under de 30 dagarna mådde jag väldigt dåligt och när den var avklarad kände jag en enorm uppgivenhet och outhärdlig ångest, jag började dricka igen. Kvällen den 28 oktober öppnade flaskan som kastade ut mig för stupet.
Det som hände den natten och följande dag är en för evig ångestklump och en lång egen historia som finns återberättad här men det blev starten på min andra halvlek, mitt skal föll och missbruket blottades för familj, jobb och vänner.

Det som avgjorde att vändningen kom denna gången var att jag bestämde mig för att söka och hitta hjälp. Jag gjorde flera försök på olika ställen och lyckades tillslut träffa en vanlig allmänläkare som äntligen lyssnade. Jag blev sjukskriven och fick medicin för ångest och nedstämdhet. Början på vändningen startade. Medicinerna gjorde att jag sov väldigt mycket den första tiden så min kropp fick vila ut ordentligt och alkoholen gå ur kroppen. Jag började läsa böcker om ångest och göra övningar. Med egentiden hemma började jag om och bygga upp basala rutiner. Bädda sängen, klä på mig, laga mat. Göra mina övningar. Dag för dag. För första gången kände jag hur skulden och skammen började rinna av och min kropp varvade ner.

Några veckor senare kände jag mig redo för nästa steg. Jag ville ta upp träningen igen, men jag behövde göra något annorlunda jämför med alla tidigare misslyckade satsningar. På samma sätt som hemma behövde jag börja bygga en fungerande rutin, inte prestation. Det blev min framgångssaga som tog mitt mående vidare till en helt ny nivå. Min tråd i Det vidare livet "Snart träning igen" handlar till stor del om min träningsresa sedan dess och jag har skrivit ett inlägg som heter "Träning -en väg till lycka och bort från missbruket" där jag lite mer i detalj berättar om den resan och konkreta tips till andra som vill prova samma väg.

Under följande året hade jag även psykologsamtal och fick tillslut remiss för att göra en psykologisk utredning för mina kraftiga upp och nedgångar. Det ledde tillslut till att jag fick diagnosen Bipolär typ 2, med ny medicin som fungerat väldigt bra tog det mitt mående ännu en liten nivå upp.

Så en serie händelser av ganska många bäckar små har varit min väg och precis som Andrahalvlek skriver så har även min resa när jag väl kom ur missbruket varit den största för att inte falla tillbaka igen. Att lära känna mig själv igen.
Jag har insett att jag behövde börja lyssna på mina känslor. Attackera det som skaver. Sluta titta och jämföra mig med andra. Ifrågasätta om jag själv tar ansvar för att ha sånt som gör mig glad i livet. Men också förstå den enorma kraften i att skapa starka rutiner. Nöta saker dag för dag, vecka för vecka som gör att vardagen fungerar. Livet måste ha en balans av både glädje och trygghet.

Det bästa med att vara fri är att glädjen i det lilla kommit tillbaka. Livslust och energi. Fri från skam och skuld. En gladare pappa och man (men inte perfekt, det är ingen). Plötsligt känns allt möjligt igen.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Pianisten skrev:"Jag har insett att jag behövde börja lyssna på mina känslor. Attackera det som skaver. Sluta titta och jämföra mig med andra. Ifrågasätta om jag själv tar ansvar för att ha sånt som gör mig glad i livet. "

Så otroligt viktigt! Alla måste ta ansvar för att fylla sitt eget liv med roligheter 🙏🏻

Tack för att du startade tråden! Det känns givande att få andras historier presenterade lite komprimerat. Som nykomling måste det vara perfekt!

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

Tack @Andrahalvlek och @Pianisten för att ni delar. Fina sammanfattningar har ni fått till och ett bra initiativ var det. Jag hoppas att fler följer färg. Jag ska väl också försöka mig på en sammanfattning vid tillfälle men jag är ganska bra på att få små detaljer att uppta flera stycken i textform. :0 Men det är väl nyttigt att tänka tillbaka också.

Profile picture for user TappadIgen

Jag hade en ganska tidig alkoholdebut. Det var väl när man gick i högstadiet, men det blev ju inte direkt ofta då, men gärna för mycket för vad framförallt en icke-färdigutvecklad kropp klarar. När jag väl blivit 18 så blev det ju ofta att jag festade till det på helgen med polarna. Det höll väl på fram tills att jag var 20. Jag drack väl förmodligen lite över gränsen för riskbruk i genomsnitt.

Mellan 20 och 30 låg jag genomsnittligen långt under något riskbruk, även om det kunde bli för mycket vid vissa enstaka tillfällen. Det var inte ofta jag drack dock och vid de tillfällen de blev av hände det ju också att jag drack normalt. På något sätt visste jag väl redan här att mitt förhållande till alkohol inte var så bra, men det var väl mycket på grund av det som det inte blev så ofta. Jag var upptagen med studier, jobb och hus. Sen blev jag alldeles för onykter på en familjesammankomst och tog en i princip helpaus. Under några år drack jag sammanlagt om det var två eller 3 småburkar öl samt en drink, alla blev jag bjuden på. När jag fyllde 30 drack jag ingenting, även om det inte var planerat att det skulle bli så.

Mellan 30 och 40 börjar det tillta igen. Långa stunder håller jag mig ändå inom riskbruksgränsen och jag dricker motsvarande 35cl sprit på ett tillfälle per vecka, eller mindre. Det är ju helt klart att jag tycker om att bli onykter men för det mesta har jag ändå en viss kontroll och kan begränsa mig. Dock börjar jag väl göra utsvävningar vid speciella tillfällen och dricker för mycket. Sen drar jag tillbaka på konsumtionen för att sedan öka igen o.s.v. Det börjar väl dock bli vanligare att det spårar ur och länge försöker jag kontrollera det.

På något sätt går det bra ett tag och sedan mindre bra. Efter att det har gått mindre bra kan jag vara mer återhållsam ett tag. 2019 sommaren/hösten blir det lite väl mycket för många gånger, så November beslutar jag för att vara helnykter utan att berätta för någon och det går bra. Men på något sätt tar jag det väl som ett bevis för att jag har kontroll och det dröjer ju inte länge förrän det blir för mycket igen.

Under våren 2020 är det verkligen upp och ner och jag börjar få mer konkreta tankar på att jag måste sluta. Jag funderar på detta ganska mycket men det blir att jag satsar på begränsat drickande istället. Som vanligt fungerar det ibland bra och ibland inte alls. Jag vet att jag här funderar på att sluta helt men håller funderingarna för mig själv och lyckas väl inte övertala mig själv. På semestern sen så har jag 2 dagar som jag inte dricker något alls på. Sista dagen jag har druckit alkohol är näst sista dagen på semestern. Jag drack upp allt jag hade kvar för jag var rädd om jag skulle vakna på söndagen med alkohol kvar att jag skulle dricka det som var kvar, och två öl t.ex hade varit nog för att suget skulle få mig in till en sunkkrog och jag kände inte att det skulle vara en bra avslutning på semestern.

På något sätt så var jag trött men inte sugen på alkohol där på söndagen. Någonstans i mitt huvud har jag sått fröet att jag måste sluta och jag visste väl att det kanske var här. Men det var väl det som hela tiden var problemet att där fanns en öppning. Har man bara halvslutat, så har man ju inte slutat egentligen. Jag brottades med det mycket men förmodligen blev jag hjälpt av att jag efter att jag slutat blev orolig för min hälsa. Det hjälpte nog mycket till att jag kunde ta det där steget från att kanske-sluta till att faktiskt känna att nu är det slut. Det tog dock ett tag för mig att omfamna den tanken fullt ut, men jag är sedan länge på tanken att aldrig mer dricka och det är så mycket enklare att förhålla sig till.

Det känns lite ledsamt nu att tänka på att det nog ändå var hälsobiten som fick mig att våga. Det var som sagt inte självklart att jag skulle lyckas att sluta. Jag vet faktiskt inte varför det går så lätt nu. Kanske är det för att jag konstaterar att jag mår så mycket bättre nu? Jag har ju blivit undersökt av sjukvården med blodprover och ultraljud och de menar på att jag har slutat i tid, så jag får väl vara tacksam för det. Jag tror att en orsak till att det är så enkelt att jag vet att om jag skulle försöka mig på ett kontrollerat drickande så blir det inget lyckligt slut på min historia och jag har tänkt leva länge och njuta av de dagar jag har kvar.

Det kanske blev lite väl långt.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Ja, du har verkligen provat att dricka kontrollerat länge. Och som du säger, det funkar en tid och sen inte alls. Väldigt mycket tankar på om man ska dricka eller inte blir det. Skönt att slippa det 🙏🏻

Kram 🐘

Profile picture for user Pianisten

@ TappadIgen, tack för din berättelse! Det där med att hålla det kort är inte min starka sida heller, jag fick klippa skära och banta min berättelse många gånger..
Starkt och imponerande att du verkar ha lyckats växa fram en nykterhet från tanken att kanske sluta. Hälsan verkar vara en bra motivation för många att inse allvaret och du har garanterat fått tillbaka många och bättre år nu.

Kram

Profile picture for user Pianisten

Hej!
Du som är i Det vidare livet och har tagit dig vidare från Förändra mitt drickande. Nykter eller hittat en kontrollerad konsumtion igen, spelar ingen roll. Gå gärna in i denna tråden och berätta om din resa i ett lite sammanfattat inlägg. Jag försöker samla historier och positiv inspiration för egen del och för andra som är i början av sin resa.

Profile picture for user Andrahalvlek

Kom igen nu girls and boys 😍 Dela med er av er berättelse. Hur tog ni er från ”förändra sitt drickande” till ”det vidare livet”? Vilka poletter behövde trilla ner för att gå vidare hit? Vilka utmaningar har varit mest utmanande tycker ni? Balansen mellan plus och minus, ge och få, aktivitet och vila skulle jag säga.

Kram 🐘

Profile picture for user Mirabelle G-S

Men berättelsen är ju så lång... Men summa summarum då... Jag är en proaktiv person i grunden. En sådan där som ser igenom rökridåer, pekar ut elefanterna i rummet, anser att problem är till för att lösas... Ni fattar. Men livet funkar visst inte så att man kan lösa allt genom sin egen proaktiva hållning. Mycket står man visst ändå maktlös inför, pga omständigheter, andra människors agendor, världsekonomin, närståendes hälsa, eller what ever. DET var nog den springande punkten bakom att mitt drickande eskalerade. Inte egentligen de trauman vår familj gick igenom under många år. Utan min egen vanmakt. Harmen över vanmakten.

Jag började nog hänga här på forum runt nyår 2017. Jag hade börjat inse att jag hällde vin över allt som skaver i livet. Och då var det så sjukt mycket som skavde, oroade och smärtade. Sorgen över allt som inte blev som det var tänkt, allt som gick käpprätt åt helvete trots min proaktiva hållning, låg som ett nattsvart moln över hela livet. Och jag kunde inte göra något åt något av det. Vanmakten åt mig levande. MEN jag kunde sluta hälla vin över eländet i mitt soffhörn. DET kunde jag faktiskt göra. Och det gjorde jag. För att ett drygt halvår senare smyga igång igen med ”socialt drickande”. Det gick skitbra. Några månader. Tills jag satt där i mitt soffhörn med vinflaskan som snuttefilt igen. Med min vanmakt och min harm. Dessutom hade jag diagnosticerats med utmattningsdepression (men aldrig sjukskriven pga fast övertygad om att jag kunde påverka min dysfunktionella arbetsplats åt rätt håll, men att frånvaro skulle frånta mig den kontrollen). Jag var dessutom på god väg att fastna i ätstörningar igen, efter 20 år som frisk. Utmattning, vinlull och allmän desillusion samspelade fint för att släppa ätstörningsmonstret löst.

Under våren 2019 började jag fundera igen. Vad KAN jag faktiskt förändra? Inte sorgen. Inte vanmakten över vissa aspekter av livet. MEN jag kan sluta hälla vin över eländet. Igen. Och jag KAN ta kontrollen över mitt yrkesliv. Jag är inte livegen. En dysfunktionell arbetsplats har ingen rätt till min lojalitet. Jag KAN mota ätstörningsmonstret i grind igen, innan hon äter upp den lilla livsgnista jag har kvar. Så jag gjorde slag i saken. Ätstörningsmonstret gav sig av med svansen mellan benen helt för egen maskin så fort jag genomskådade situationen, blev nykter och gick vidare i yrkeslivet. Efter tre månader bestämde jag mig för att flytta in i ”Vidare livet”, fortsätta den nyktra resan. Att prova att dricka med måtta var inget alternativ. Ätstörningsmonstret behöver nämligen inte mer än en marginellt försvagad impulskontroll för att kapa min hjärna igen. Och jag har fortsatt att ta, återerövra och utöva den kontroll över mitt yrkesliv som behövs för att hålla mig nykter och frisk. Sorgen och vanmakten över andra aspekter av livet finns fortfarande där, men intensiteten har bleknat avsevärt. Dels gör tiden som förflyter sitt. Dels litar jag på min förmåga att orka hantera konsekvenserna så länge som det behövs. För jag är nykter. Och jag håller mig frisk.

Profile picture for user miss lyckad

Min färd från skam till Frihet:.💫..Jag är ett mellanbarn nr5 av 8 syskon..Alla med samma mamma och pappa. Vi flyttade till Sverige när jag var 2 år, från Finland..Båda föräldrarna fick jobb direkt..Min pappa drack på helger, men var knappt aldrig hemma full, utan på krogen. Mamma fick nog och uppfostrade oss själv, efter skillsmässan. Jag drack inte speciellt mycket under ungdomen..Inte heller när jag träffade barnens pappa, som drack ofta på helger..Vårt förhållande var gungigt, vi var unga när första barnet föddes..21, och 22 år.Otrohet, och helgfylla gjorde att jag separerade och skilde mig från mannen..2002 blev vi ihop igen, och fick vårt sista barn 2003..Åren gick och jag märkte att mannen hade stora problem att vara nykter på helgerna..Vi började campa med husvagn, och där började även jag dricka mer..Vi hamnade i ett gäng där alkoholen flödade, men vi fiskade och gjorde även andra roliga utflykter tillsammans..Jag jobbade inom psykiatrin, och trivdes jättebra..Jag funderade om jag skulle prata med min chef om mitt problem med alkohol, men sköt upp det..Jag och mannen försökte under flera år att dricka mindre..Ha vita månader osv. Men det resulterade i att man klarade av det och snart började dricka lika ofta som innan.Dvs 3-4 ggr i veckan. Mina barn hade börjat skriva sms och brev om att jag måste sluta dricka, och att det var bäst om jag skiljde mig..Jag jobbade varannan helg, och då drack jag inte så mycket..Skulle ju köra på morgonen ibland..Livet hade inte blivit som jag ville, utan jag var fast i missbruk, och beroende..Jag öppnade ölburkar på toaletten, så det inte skulle höras..Jag smög med detta för att inte göra mina barn besvikna och ledsna..Mitt ansikte blev illrött ibland av alkohol, då sminkade jag över det, så dom inte skulle märka det..Mannen jobbade vardagar så han drack mer på helgerna..Min mellandotter som inte bodde hemma frågade mig ofta när jag skulle göra något åt drickandet..Jag berättade att jag hade läst och kollat olika möjligheter, men att min nya chef varit missbrukshandläggare, så jag skulle ta det med henne när hon började hos oss..Inget hände, jag försökte minska, dricka, svagare viner, bara helg..Inget funkade, utan jag åkte till olika städer för att inte bli igenkänd på ortens enda bolag, där dessutom en svägerska till mig jobbade..! Jag hade läst om missbruk, läst på Forumet ett tag, sett filmer, pratat med personer som slutat dricka, även varit på ett AA möte för några år sedan..Men hade inte förstått att även jag kunde sluta förstöra mitt liv..Detta år 2015, så skulle jag nu ha ett utvecklingssamtal med nya chefen..Där och då visade hon ett Mail från min dotter, om mitt missbruk..Hon skrev hur mycket jobbet betydde för mig, men även att jag var fräschare efter ett 24-timmars pass på jobbet, än en ledig helg hemma..Chefen var jätteförstående..Berättade om olika möjligheter som fanns, och om att var7:e person i Sverige hade missbruksproblem..Jag kände mig först överrumplad, men diskuterade olika möjligheter..Jag sa att jag skulle försöka själv först, därefter om det inte fungerade, så skulle vi gå vidare..Puh!! Jag läste mailet när jag kom hem..Det var riktigt svart på vitt hur läget var..Hur mina andra barn hade det..Jag drack aldrig innan klockan 17, jag har heller aldrig tagit en återställare..Var väl det sista man tänker på i bakrus? Men gräns efter gräns hade jag ju redan passerat så vem vet ? Jag hade 2 planerade fester dom närmsta veckorna. Drack vin den 21/11 -2015. Dagen före min födelsedag..Sonen 12 år frågade mig, om jag var tvungen att dricka? Jag svarade att idag dricker jag, sen blir det annat!! Det var första gången jag lovat honom något angående drickandet..Ingen idé att lova något man inte kan hålla..På den vägen är det..1 dag i taget..Läsa om alkoholism, se filmer om beroende, fråga andra som klarat det..Hur tänkte dom? Har dom varit nära att falla tillbaka, vad har varit hjälpsamt osv. Jag märkte efter några veckor att det var enklare att vara utan helt än försöka minska, vilket jag försökt 1000 gånger..Med samma dåliga resultat. Jag var även tvungen att skilja mig..Jag och exmannen, försökte vara utan att dricka båda 2, men han började smussla med A, och hade inte viljan eller styrkan att vara nykter..Idag mer än 5 år senare är jag glad ända in i själen, att jag är frisk, nykter, och har ett helt annat liv än då..❤️..Bra jobb, samma chef igen, som jag hade när jag blev nykter, eget fint hus med trädgård, fina barn som det går bra för, en särbo, fina vänner..Livet har fått en helt annan mening än tidigare..2015 handlade om när jag skulle dricka nästa gång, köpa lite gott till barnen så dom blev nöjda, smussla med pant och vinkartonger, sova brevid en lika illaluktande man som jag själv, ha dåligt samvete för mina barn, som mådde dåligt ibland psykiskt..Såklart dom gjorde, vem skulle inte göra det med föräldrar som förstör sina liv...🍃..Efter 1-2 år kändes det säkert att flytta över till Det vidare livet..Jag har turen som aldrig har haft psykiska problem..Dock en viss oro och dåligt mående när jag har drabbats av livskriser som otrohet, dödsfall..Men det har aldrig gjort att jag druckit mer..Jag förstod aldrig varför jag drack, tills någon skrev om fysiskt beroende..Ungefär som cigaretter..Min hjärna blev beroende av alkohol..Jag behövde inte ha alkohol för att känna mig säkrare, snyggare eller lindra något..Min hjärna behövde drogen alkohol för att den blivit beroende av det.Personen Miss-Lyckad ville inte dricka, men hjärnan styrde...Då trillade poletten ner..❤️ Forumet har varit mitt stöd natt som dag, helg som vardag..Sådana vänner är det bästa i Världen..Kramar från fortfarande Miss Lyckad utan bindestreck..😁😁❤️

Profile picture for user Pianisten

Tack! Så roligt att gå in och läsa era nya berättelser efter helgen. Känner så otroligt igen mig @Mirabelle med att vara "proaktiv" och se alla problem som ett mission att lösa. För att sen märka att alkoholen inte bara gick att lösa, med lite förnuft, som andra problem. Utan vilja och jävlar anamma.

@miss lyckad, så rörande att läsa när din vändning kom, när du lovade din son att från imorgon blir det annat... och du höll det. Också starkt att erkänna att du inte såg några andra "syndabockar" i livet för ditt drickande, du fastnade helt enkelt för drogen.

Väntar med spänning på fler fina berättelser <3

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Hej! Här kommer jag 🤸🧚💚

Jag började dricka sent. Drack aldrig som barn. Idrotten var så stor del av livet att det gick inte att dricka. Men jag kunde äta godis. Heeela tiden 🙈 Ändå var jag underviktig. Tränade något varje dag. Under studierna (sena 20 åren) hittade jag vinet. Lite successivt gick jag över från godis till vin, inte minst för att jag slutade idrotta och var rädd för kalorierna.
När jag började min karriär var starten tuff. Mycket ansvar och tempot var enormt. Samtidigt ökade likviditet och jag lyxade till vardagen med allt mer vin. När jag var runt 35 så drack jag till allt. Mina föräldrar var oroliga över hur ofta jag drack, men eftersom jag tog hand om allt (tex körde bil när jag tog barnen till träningen) så var ingen orolig. Allt var under kontroll.
Ca 6 år sedan började jag få ångest och mardrömmar av vin. Jag fick även neurologiska symptom. Skrev brev till mig mitt i natten där jag bad mig själv sluta. Kunde låta bli några dagar. Aldrig en vecka. Hade även börjat röka.
2018 första januari gjorde jag mitt första 100 dagar utmaning. Idrottare som jag är, så gick det bra. Slutade också röka. Drack mycket sällan fram till hösten. Drack lite mindre men ändå var mardrömmar och ångesten tillbaka.
2019 och 2020 började med nya nekterhetsperioder. Drack igen mindre under resten av året. Det gick enkelt att vara nykter en vecka eller så. Men december var alltid "all in" med god mat och jag bakade också med glögg i handen.

I år längtade jag efter nykterheten. Jag pratade om det som förälskad. Såg framemot att "överleva" första tiden. Drack mig onykter på nyårsafton. Alla tyckte det var roligt. Jag blir hyperaktiv och rolig. Men fick världens bakis som varade två dagar.

Jag ville ändra mitt liv och det sättet jag behandlar min kropp. Jag vill leva länge och vara fri från ångest, mardrömmar och sömnproblem. Så jag ändrade successivt det mesta. Blev singel. Började träna igen. Ändrade kosten. Inget kaffe eller socker. Slutade shoppa.

Idag har jag dag 129. Jag är starkare än någonsin 💪💚 Har klara tankar. Ingen ångest eller smärta. Njuter av livet och säger JA!! till njutning som inte skadar mig.

Utan forumet hade jag inte klarat mig ❤🙏💚 Vinäger och Mirabelle fanns med mig när jag började. FinaLisa hängde på. Och idag kan listan göras lång, ni är oersättliga

🌸💚🌸💚🌸

Profile picture for user Andrahalvlek

@Miss Mary Poppins Tänk vad mycket tid vi frigör när vi slipper tänka om, när, hur, varför vi ska dricka eller inte. Vi dricker inte. Vi har gett oss själva mer tid i vardagen och ett längre liv.

Kram 🐘

Profile picture for user Pianisten

Tack Miss Mary Poppins för din berättelse. Tänk så många som lider av de här problemen och använder alkoholen utan att förstå att den matar allt i en sluten ond cirkel. När jag drack hade jag ofta dödsångest. Kunde ligga i sängen som ett otryggt barn som behövde någon som sa till mig att allt kommer bli bra. Allt det är borta. Nu kan jag vara den tryggheten för mina barn när de frågar om döden.
Du tog också konkret tag i livet. Avslutade en relation. Började träna och ta hand om din kropp. Tog makten över ditt liv igen. Power.

Profile picture for user Ursus

Så, vad säger man. Om någon här mot förmodan vet vem jag är avslöjar jag en del nu.

Började också dricka sent. Hade noll intresse innan jag hade kommit ut i yrkeslivet då jag började dricka bubbel varje fredagkväll. Var typ 26-27. Var en flaska i veckan och det räckte. Sen har det smugit sig på. Är psoriatiker och tillbringar 4-6 veckor per år i Spanien för hudens skull, vintertid gärna på Gran Canaria. Där än är läkande och helande för mig hade jag svårt från att börja dricka mer vin, som sen blev drinkar. Och det fortsatte hemma. Ofta tog jag med 5-6 flaskor vodka, rom och burbon med mig hem. Räckte lika många helger. Pandemin gick utför, mycket hemasittande och jag cementerade en flaska vodka varje helg. Absolut citron blandat med kolsyrat vatten. Noll slisk, friskt och ja, man blev berusad. Somnade, mådde dåligt, tog sig i kragen, kvällen efter samma historia. Sorglig söndag, sen låt på måndagen för att ladda för nästa helg. Har hållit mig till den mängden men det är redan där på tok för mycket. ar en stor stund när jag vaskade min sista vodka och klev in på detta forum. Första stegen togs dock redan 2019 då jag gick ett omfattande viktminskningsprogram på ett gym i stan, tappade 22 kilo. Det gav en ny start men tyvärr så kom Corona på alldeles för snabbt bara fyra månader efter målgång. Har bakgrund som sångare och musiker men verkligen ingen erfarenhet av att ha supit i dessa sammanhang. Gigade jag är jag alltid spik nykter som runt alla andra jobb.

Tja, vad mer kan sägas. Var en helgdrickare deluxe. Aldrig någonsin alkohol en dag innan jobb. Men det var nog bara en tidsfråga, alkoholdjävulen flyttar fram sina positioner utan att du märker det.

Glad att vara här och få läsa era klokheter, få ert stöd och få ge stöd.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Ursus I början var rädslan stor även för mig att bli igenkänd. Med tiden växer stoltheten, så till slut bryr man sig inte lika mycket. Det är som med AA, blir man igenkänd så finns det en anledning till att den andre personen hänger här också.

Tänkte på det där med psoriasis. Kan ingenting om det själv. Är det en autoimmun sjukdom? Som i att kroppens egna celler liksom går bananas och angriper de egna cellerna. Blir den sjukdomen bättre när du inte dricker alkohol? Tänker att kroppen då får tid att läka istället för att bryta ner alkoholen. Sen undrar jag om det är vanligt att du kallar dig just psoriaker? Att du är din sjukdom. Istället för att säga ”jag har psoriasis”. Min yngsta dotter är född med kroniska sjukdomar och handikapp. Jag säger alltid att hon har en utvecklingsstörning, jag säger aldrig att hon är utvecklingsstörd.

Jag säger inte heller att jag är ex-alkis. Jag säger att jag inte dricker alkohol 🥳🥳🥳🥳 Ibland lägger jag till ”längre”. Om jag har tid och lust att ta den diskussionen vidare ett snäpp, men jag väljer tillfällena noga. Ingen argumenterar emot en person som säger ”Nej tack, jag dricker inte alkohol.” Sluttjafsat liksom.

Kram 🐘

Profile picture for user Ursus

@Andrahalvlek

Brukar säga att jag är psoriatiker eller har en hudsjukdom, är inte så dramatiskt så det funnits upplevelsen att man blir ett med sin sjukdom liksom, är bara ett faktum. Har aldrig upplevt att den blir tokmycket sämre av alkohol, den är rätt aggressiv som det är. Men en sak kan vi nog spika, det blir inte bättre av alkohol heller så ytterligare en anledning att hoppa det.

Egentligen är det inte alls en oro att bli igenkänd, erkänner gärna att jag drack för mycket och gjorde helt om. Tror min konsumtion var vanligare än vi vill tro och det är i det läget den absolut börjar bli skadlig. På GC satt jag bakom två svenska par i en buss på väg mot Las Palmas och den ena mannen säger helt allvarligt "En del säger att jag dricker mycket här nere, gör jag väl inte? Dricker ju bara en kvarting och sex starköl om dagen"

Ridå.

Njuter dock av anonymiteten här ett tag till. Är skönt att bara vara Ursus, framförallt med tanke på mina jobb.

Profile picture for user Pianisten

@Ursus, imponerande är nog fel ord men... ändå att du höll den mängden under helgen och sedan klarade att vända det på söndagen och ta tag i arbetsveckan. Tänker att det borde varit tuffa dagar i början på veckan innan mående stabiliserade sig?
Låter skönt att tillbringa så många veckor på Grand Canaria men förstår att det inte har samma betydelse för dig som till stor del gör det medicinskt.
Inte förvånad att din start började med viktminskningen och gymmet, två delar även hos mig som alltid gett mig motivation att ta tag i drickandet.

Tack för du delade med dig och starkt att du vände det innan ditt liv gick utför branten!

Profile picture for user Ursus

@Pianisten

Tack ska du ha, från en pianist till en annan (tyckte min presentationsbild blev lite fyndig) så måste jag säga att nog allt handlade om kontroll. Veta exakt hur mycket som gick dricka utan att vara påverkad på måndagsmorgon och 80% återhämtad. Det här är ju det djävulska med alkoholen, den liksom lurar och fixar. Vill man går det hitta möjligheter att båda vara präktig och supa. Baksidan är att du antagligen en dag blir tagen med brallorna nere, fingrarna i syltburken OCH skägget i brevlådan samtidigt när kontrollen inte funkade för att den smugit sig på och tagit över mer och mer. Tror många av oss här kan skriva under på att vi just haft kontroll, och nästan en hejdlös sådan.

Jag är glad att så många på forumet får lägga sin intellektuella och kreativa sida på annat än när man får dricka numer. Eller glad är en underdrift.

Lycklig är rätt ord :-)

Profile picture for user Blenda

@Pianisten Tack för den här tråden! Jag är mitt i min förändringsresa så kan inte fylla på med min egen berättelse (inte ännu :)) , men blir väldigt inspirerad av alla andras historier, och glad i hela kroppen över att så många lyckas vända sitt liv till det bättre. Fint att samla ärliga skildringar på det här sättet!