av Blenda

Blenda
fre, 2022-02-18 - 09:23

Noterar dag 232.
Mår bättre, är inne i en bra period både fysiskt & psykiskt.
Att vara ärlig här, och att få ert stöd hjälpte mig genom det värsta, då i januari.
Tycker fortfarande inte AA och min behandlingen är klockren hjälp, men jag försöker ta till mig det som känns okej och nykterheten är ju ändå det viktigaste.
Läser mycket på forumet men skriver nästan inget.Orkar inte riktigt, men det kommer nog.
Har hittat större sinnesro och bättre självkänsla.
Famlar fortfarande efter min identitet.
Tro, hopp & kärlek till er alla <3

Blenda
lör, 2022-07-09 - 21:51

Nu vet jag. Lika lite som alkohol var lösningen på mitt existensiella grubbel, lika lite låg lösningen i min behandling, och lika lite i AA. (Och här vill jag ödmjukt lägga till att det är SÅ många som finner vägen via 12-stegsarbete, jag är avundsglad för er skull. AA är fantastiskt på sitt sätt ❤️❤️❤️). I mitt fall letar jag vidare. Inåt. Mår bra. Men kan må bättre. Vill må bättre.

Onkel F
sön, 2022-07-10 - 01:16

@Blenda Du är en underbar och klok människa! Du accepterar inga universella, färdiga lösningar. Bra så! Jag hoppas verkligen att du hittar ett sätt att må bra, på dina egna villkor. 💕💕💕

Sisyfos
sön, 2022-07-10 - 10:19

Låter bra Blenda! För mig (och som det verkar för fler härinne) så består nykterhetsarbetet mycket i att lära känna sig själv, acceptera tankar och känslor och hitta sig själv och undvika att falla in i gamla hjulspår. Jag har inte prövat AA och jag kan tänka mig att det är olika och blir olika med olika ledare och grupper. Och det passar kanske inte alla, men det finns en del inslag i programmet som jag tror är väldigt viktigt. Att vända blicken från sig själv ibland t.ex. Nu låter det som jag inte tycker att en inre resa är nödvändig och det tror jag är en förutsättning. Att se sig själv och acceptera sina egna tankar och känslor är grunden för att sen kunna se och acceptera andra.
Sen tror jag att det finns många härinne som har slagit knut på sig själva för att hjälpa och stötta andra och då tror jag att en del i programmet kan krocka.
Låter bra att du börjar hitta dig själv i allt det där!

Andrahalvlek
fre, 2022-07-22 - 18:42

@Blenda Tittar in och säger hej! Och hoppas att du mår liiite bättre än du gjorde sist som du skrev. Jag har ett helveteshalvår bakom mig, men den senaste veckan har jag återfått lite hopp om livet ❤️ Tack vare ”rätt” medicin och en kunnig och lyhörd läkare inom psykiatrin. Vägen hit var lång och krokig, men nu börjar resan mot ljuset ☀️

Kram 🐘

Blenda
tors, 2022-10-27 - 17:26

Kära Forum-vänner. Jag läser varje dag. Varje morgon kollar jag senaste kommentarerna.
Och jag kämpar vidare. Inte i första hand med alkoholen, jag vet nu att den inte är lösningen.
Men livet är svintufft. Får smäll efter smäll så snart jag rest mig på nio.
Försöker frigöra mig från både ex-man, dominant mamma och all min egen skam, skuld & otillräcklighet. Brottas med självömkan. Med dåligt samvete. Med sorg. Med att försöka få firman på likvida fötter efter väldigt jobbiga tider. Igen...
Tror att jag – trots allt – innerst inne har skapat en (mikroskopiskt liten) hård kärna av självrespekt. En kärna som jag hoppas och tror kommer att växa sig starkare och ta mig vidare i livet. Det finns inga enkla lösningar eller klämkäcka råd som hjälper mig. Det enda jag vet är att jag bara kan ändra mig själv och min inställning till resten av livet. Mina behov är lika viktiga som alla andras. Så lätt att skriva, så svårt att göra. Insikt är inte samma sak som förändring, men dock en start.
Tro, Hopp & Kärlek till er alla!

Geggan
tors, 2022-10-27 - 18:35

Jobbigt @Blenda . Låter som om du har det riktigt besvärligt. Bra ändå att du har identifierat den där inre kärnan. Det är början till bättring. Önskar dig lycka till! 🐳😊

Andrahalvlek
tors, 2022-10-27 - 22:33

@Blenda Tro, hopp och kärlek till dig också ❤️ Så himla tufft livet kan vara ibland. Det är svårt att vara människa. För att inte tala om alla andra människor man måste hantera.

Styrkekramar i massor till dig ❤️

Kram 🐘

Blenda
ons, 2022-11-23 - 22:31

Jag drack för att orka.
Nu dricker jag inte, och jag orkar inte.

Min behandling – som jag betalade dyra pengar för ur egen ficka – bygger helt på AA.
Sjukt i sig eftersom AA är gratis…
Jag tog till mig detta halmstrå, och gick in i 12-stegsprogrammet med öppet sinnelag.

Jag tror att jag är född och uppfostrad i skuld och skam.
Har haft dåligt samvete, och bett om ursäkt inuti, i hela mitt liv för den jag är.
Alltid mått dåligt över att jag har mått dåligt. För det fick man inte.
Och nu får jag lära mig att jag ska gottgöra…
För att fortsätta tillfriskna ska jag böja på nacken och sudda ut mig själv ännu mer.
Ännu mer skuld och skam.

All respekt för AA och alla som blir hjälpta.
Men programmet håller på att knäcka mig totalt.

vår2022
ons, 2022-11-23 - 23:12

@Blenda Låter svårt och tufft💕 Har inte erfarenhet av AA men trodde att gottgörelse handlade om att be dem man själv gjort illa eller åsamkat skada om förlåtelse? Att försonas med sig själv. Inte be dem som skadat en själv om förlåtelse. Så uppfattar jag det du skriver och som skulle innebära att sudda ut sig själv och få ännu mer skuld och skam. Du berättar att du är uppfostrad i skuld och skam, kanske skulle det vara bra om du pratade med en psykolog om detta? Få hjälp och stöd med att komma ur din skam och skuld som inte tillhör dig. Det är verkligen tufft att bära på skam och skuld och jag förstår att det känns knäckande. Kan det vara så att skammen och skulden skymmer sikten?

Sköt om dig💕

Ejanne
tors, 2022-11-24 - 07:20

Hejsan @Blenda. Jag blir riktigt ledsen när jag läser ditt inlägg. Jag har ännu inte påbörjat någon behandling men är nog endera dagen inskriven där. Jag känner så innerligt med dig då du beskriver vad momentet ”gottgörelse” gör med dig. Det är inte lite som krävs av oss trasiga själar. Finns det någon möjlighet alls att delta i programmet med nyfikenhet och öppet sinne? Jag tänker mest att ibland är det till hjälp i jobbiga situationer om en tar ett steg tillbaka och reflekterar över vad som verkligen händer i ett rum. Sedan kan en på ett mer medvetet sätt välja sitt eget förhållningssätt till det och agera därefter. Men det kanske inte finns ett sådant utrymme där du befinner dig just nu? Du förstår säkert själv och du ska veta att det finns en medsyster här som känner med dig. Kram /E

Blenda
tors, 2022-11-24 - 09:44

Känner att jag måste nyansera mig.
Det är nog varken AA eller 12-stegarbetet som skaver. Håller med om mycket av det som ni skriver @vår2022 och @Ejanne, och tack för er respons <3
Det som gör behandlingen mer till stjälp än hjälp just för min del är troligen min bokstavstrogna terapeut. Som dessutom har blandat ihop mig med andra patienter vid ett flertal tillfällen. Hen har noll koll på min historia, men lösningen är alltid att läsa Stora boken, be, gottgöra och gå på fler AA-möten. Och som jag har skrivit tidigare så är det inte tillåtet att söka annan psykiatrisk hjälp under denna 2-årsbehandling. Fattar inte att jag skrev på under dessa förutsättningarna, men jag var HELT desperat då och sökte all hjälp som jag kunde få.
Men nu luktar offerkoftan illa, och jag och känner både harm & självömkan. Inte bra för en alkoholist. Så sätter punkt där och letar vidare. Vet trots allt att alkohol inte är lösningen. Gott så. Tro, hopp & kärlek.

Geggan
tors, 2022-11-24 - 12:14

@Blenda jag känner igen mig. Gått behandling där jag tyckte att terapeuten var slarvig och hela grejen styrd av fåniga regler. Jobbet betalade, en mindre förmögenhet. Känner med dig och önskar av hela mitt hjärta att du kan tro på dig själv och din förmåga. Det viktigaste vet du ju, alkohol är inte vägen. 🤗 kram!

Ejanne
tors, 2022-11-24 - 12:44

@Blenda
Hum… Jag tycker inte alls att du behöver nyansera dig. Det är klart att det är AA/12-stegsarbetet som skaver när du känner som du gör inför just det. Det du beskriver är verkligen helt förskräckligt. Hur kan ett sådant avtal ens vara lagligt? Vad händer om du bryter avtalet? Kan du byta terapeut? Jag undrar ju också om det verkligen är harm och självömkan som du känner, skulle det inte kunna vara så att du istället blir ledsen och kanske rädd att misslyckas? Jag vet av egen erfarenhet att när jag tillskriver mig själv negativa känslor så tappar jag allt hopp om ett gott liv. Till slut känner jag mig helt värdelös. Men jag vet också att det är hjärnan som spökar till det och då gäller det att hitta en bra metod som leder till mer konstruktiva tankemönster. Du har ju så många nyktra dagar framför dig och du inser att du behöver hjälp <3 Det är din egen klokhet, kraft och vilja som gör det möjligt. Du får ursäkta om jag låter hård men det du utsätts för är helt orimligt, en behandlingsfilosofi som går ut på att bryta ner och ta ifrån deltagarna all integritet och lust är helt orimlig. Kram /E

Vinäger
tors, 2022-11-24 - 17:44

Åh, Blenda, vad det gör ont att läsa dina rader. Som du har kämpat och fortfarande gör. Att ändå inte få känna att det är rätt. Sorgligt. Tänker på dig och hoppas att du hittar en väg som gör att du kan komma vidare i din behandling. Innerligt glad över att du är nykter i alla fall. 💗

Kram kram

Sisyfos
fre, 2022-11-25 - 07:22

Jag tycker du ska återvända till din lilla, lilla mikroskopiska kärna av självrespekt och börja där. Och jösses vilken respekt jag har för dig som krigar på. Nyanserar, reflekterar på ett sånt fint sätt i dina inlägg. Jag var tvungen att läsa om hur lång tid det är kvar av din behandling, 6 månader drygt. Det är både kort och lång tid. Jag tycker att det verkar vara en otroligt oprofessionell terapeut om hen blandar ihop dig med andra.
Jag är övertygad om att vi med alkoholproblematik är ganska olika och att mycket av forskningen och till viss del de 12-stegen utgår från en viss typ med ganska gravt missbruk. Och med vissa personlighetsdrag som i alla fall jag inte alls känner igen mig i. Så gottgörelse, skuld och skam, ja troligtvis nödvändigt om man har haft en relativt egoistisk personlighet och har tendenser att gå in i sig själv och sätta sina egna behov i första rummet, men om man istället har varit sådan som inte känns vid sina egna behov, skäms för dessa, undviker att be om hjälp, får skuldkänslor av att inte må bra istället för att projicera sitt mående på andra, då kanske det blir helt fel att kräla i stoftet. Där har man redan varit.
Nu vet jag inte alls hur du är, men jag har inte tagit så mycket plats hos andra med mina känslor och behov. Jag gick till en kurator en period, mycket intressant att kunna prata om sig själv utan att få skuldkänslor för det, men under dessa sessioner fick jag även höra om kuratorns bekymmer. Såklart! Eller inte, men det är ju sån jag är.
Varför skriver jag det då, jo jag tänker i att ett sånt personligt möte som du har med en behandlare så finns det mycket för den ansvariga i situationen att beakta. Min terapeut borde inte ha låtit mig komma undan med att prata om hennes bekymmer, det var ju inte därför jag var där. Din behandlare har en och samma lösning för alla och kan inte hålla isär vem hen pratar med. Det känns inte så professionellt. Och vem blir du då i den situationen? Full med skuld och skam och en känsla av misslyckande för att du inte riktigt förmår att leva upp till kraven och vara en toppelev.Men du kanske inte kan vara en toppelev? Jag tittade efter vilka de resterande 12-stegen är och om behandlaren har förväntningar på hur man ska vara för att ha nått vidare så kanske du ändå inte lyckas prestera just det. Vem vet? Och då måste man leva med det och acceptera det.
När jag jobbade som mest med min nykterhet så kändes livet väldigt tungt en period, jag var så innerligt trött och fast jag hade kapitulerat och tagit hjälp så var det liksom inte lättare och ingen flyktväg fanns längre. Jag fick en ”uppenbarelse”, men den handlade mer om ”Hjälp dig själv, så hjälper dig gud”. Det blev till att skrapa ihop sig själv och hitta livsstrategier.
Om jag tänker på det du har skrivit i olika inlägg Blenda så borde du ha mer än en liten gnutta självrespekt. Du har tagit tag i det, du har fortsatt i behandlingen, du har haft (eller har) mycket stora prövningar runt dig men kämpat vidare. På forumet är du väldigt nyanserad och reflekterande i dina inlägg.
Om det under dina 6 månader som återstår av behandlingen läggs förväntningar på dig som du mår dåligt av att inte leva upp till, så är behandlingen kanske inte vad du behöver längre. Kanske var den aldrig rätt? Men du har försökt och har gjort det bästa av situationen. Du har lärt dig mycket, det är jag övertygad om. Kanske klarnar allt under de här sista stegen, men det låter som att du skriver att du inte känner att du vill vältra dig mer i skuld och skam och jag tror att det är sunt. Som ibland när man ber någon om ursäkt för att det har uppstått en situation när det krävs för att man ska komma vidare och personen i fråga inte flyttar sig en millimeter och istället vill ha alla rätt och man ska rullas i tjära och fjädrar… jag tänker att det finns en situation i mitt liv när just det skulle ha varit lämpligt, men i de allra flesta situationer så har det varit rimligt att känna att även jag har gjort så gott jag har kunnat. Ursäkt ja, tjära och fjädrar nej. Jag tror att det handlar om att också acceptera sig själv och sina tillkortakommanden. Har de drabbat andra är en ursäkt på plats, men att be om ursäkt för nåt man inte känner kan inte vara rätt eller meningsfullt (om det inte är för att det krävs för att komma vidare i en relation). Så låt din inre kärna av självrespekt växa. Du behöver faktiskt inte leva upp till behandlarens förväntningar. Jag tycker du är beundransvärd som kämpar vidare och inte ger upp, men det måste leda framåt tycker jag. Oj, oj oj, längt inlägg!