Jag har varit nykter i drygt ett halvår och vaknar varje dag tacksam över att slippa ångesten.
Det är detta som är livet! Tänk att jag missat detta, i tjugo år!
Det känns litet konstigt samtidigt, som om 6 månader är ingenting. Bara början på ett äventyr.
Det har inte varit lätt. Mitt beroende var starkt, och varje gång jag kände mig pigg, så kom suget.
Nu när jag känner mig pigg så fylls jag av tacksamheten att slippa bakfylleångesten. Och jag förstärker inte piggheten med A.
Jag försöker nu lära känna mig själv och mina känslor.
Det är en lång resa, som bara börjat. Den Ska fortsätta!