Hej alla! Kände för att titta in på forum idag. Känner att "Det vidare livet" passar mej bättre nu än "Förändra sitt drickande". Jag vill inte förändra mitt drickande, är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. På fullt allvar, jag önskar aldrig att jag kunde dricka "normalt", det är bra så här. Tänker väldigt sällan på det som var. Tiden går och jag har nog förlåtit mej själv för det jag gjort, för tiden jag slösade bort. Däremot är jag stolt över den jag är nu. Att jag alltid är nykter, att veta att jag alltid är redig och klar. Med gamla sjuka föräldrar vet man aldrig när man behöver rycka ut.
Det är svårt att tro då man kämpar med missbruk att det kommer en dag då man inte längre är sugen. Jag har varit på semesterresor, bott på all-inclusivehotell tom utan att ha en tanke på att jag missar alkoholen. Första gångerna kändes lite grann, lite vemodigt på nåt sätt. Att jag är annorlunda. Men numera könner jag mej annorlunda på ett bra sätt. Det är naturligt för mej och alla i min omgivning.
Det har inte alls tagit fyra år att nå hit, inte alls. Minns inte när jag senast kände nåt sug.
OM jag tänker mej att jag skulle dricka så känner jag direkt, fortfarande, att ett glas vore inte nog, inte två heller. Efter så här lång tid vet jag att jag aldrig skulle klara ett måttligt drickande. Har aldrig haft ett måttligt förhållande till alkohol. Jag skulle supa ner mej direkt, snabbt.
Därför är jag tacksam för mitt beslut att aldrig, no matter what, dricka alkohol igen. 0,5% är det starkaste. Persist, and time will work in your favor.
Trevlig sommar alla gamla och nya vänner! Skålar i bubbelvatten med lite hallonsaft, mitt nya rose'vin.
Santorini

Li-Lo

Vad fint att höra av dig och så roligt att höra att du har det precis så som du vill med alkohol!
Du gjorde skillnad här. Tack.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så fint sagt Li-Lo! Jag har själv gjort grovjobbet med att bli nykter men det känns som att Alkoholhjälpens forum och medmänniskorna här gjorde den viktiga skillnaden. Att komma hit och inse att det finns många fler som jag. Kloka, välfungerande i samhälle och arbetsliv men i smyg slavar under ett ökande missbruk. Och att inse att det går att bli fri. I mitt fall utan antabus, AA eller annat. "Bara" en stark önskan att bli fri och med hjälp av andra i samma situation. Mitt budskap är att det går och det går utmärkt att leva ett bra liv utan alkohol.

PP

Så glad jag blir att se dig, och här inne och allt! Ja det har du förtjänat
☺ Efter fyra år kan vi verkligen tala om det vidare livet!
Jag hoppas allt är bra förutom att allt är bra med alkoholen.
Måste rusa här nu, men jag ville knappa in ett par via telefonen ändå.
Pust, så stora fingrar och så små bokstäver...
Och du, instämmer rungande med Li-LO. Du har gjort skillnad här inne,
och skillnad för mig!

Grattiskramar

/PP

Stingo

Vad glatt att se din hälsning. Och att du mår bra på din väg.

Ha en riktigt skön sommar.

till Det vidare livet! Så roligt att höra av dig och att det fortsatt funkar bra för dig. Jag tänkte på dig alldeles nyligen när jag simmade, det brukade du också gilla, visst var det så? Önskar dig en härlig sommar! / mt

Poppe

Lycka till i livet! Det känns förhoppningsfullt för mig det du skriver om. Har nog hittat rätt forum här.

Hej Santorini!

Tack för att du delar med dig! Vill också passa på och tacka dig - för du har verkligen varit (är!) ett föredöme för mig. Jag har läst det mesta du har skrivit, tror jag, och det har hjälpt mig väldigt mycket. Det är liksom inga krusiduller. Kan du inte dricka - så ge f-n i det ungefär. ;-) Min väg är också att inte försöka trassla in alkoholen i livet igen och inte heller ha förhoppningen om att jag ska lyckas med det. Därför är det väldigt skönt att läsa det du skriver. Du har lagt ner alkoholen och du lever och har det gott!

Heja dig Santorini! Stor kram

Kommer också ihåg dig från Forumet. Det var flera år sedan och då var mina a-problem mindre. Sen blev det värre som det brukar bli, men bla dina ord och råd har haft betydelse för mitt tillfrisknande. Tack för att du finns! Kram <3

Sommaren har passerat. Ännu en nykter sommar för mej, alldeles självklart. Aldig nåt sug, alla i min omgivning vet att jag inte dricker. Så självklart men ändå fortfarande som ett under. En medvetenhet bär jag alltid med mej att jag inte får bli för självsäker. Min missbrukspersonlighet lever ändå kvar genom att jag tröstätit glass och även annat och ökat i vikt. Så jag kan inte skryta men är tacksam att det inte är alkohol jag tar till. Tillvaron har varit ganska kaotisk med en exsvärdotter som är narcissist och utsett mej till syndabock för allting. Lögner, kränkmimgar, förtal sprids via öppen facebook och jag vill inte polisanmäla eller gå i svaromål eftersom det finns barnbarn som gisslan. Flera dödsfall, bla min pappa dog plötsligt i början av sommaren och svärmor har obotlig cancer. Så inte konstigt att jag släppt kontrollen lite. Nå nu har jag tagit tag i det också. Men väldigt ofta tänker jag att hade jag inte varit övertygat nykter så hade jag säkert supit ner mej totalt.
Detta låter dystert men inte värre än att sånt är livet. Jag har en fin familj och sammanhållning blir starkare av prövning. Så jag menar detta som ett positivt inlägg i alla fall. Jag vill förmedla att när man verkligen fått nog av alkoholen och vill vara nykter så är lite prövningar ingen fara. Några glassar för mycket gör ändå inte så mycket. Lättare att komma ur glassträsket?. Jag hoppas alla haft en bra sommar, jag ska försöka läsa ikapp lite.

Så roligt att se dig här! Du är en av dem jag minns av alla som passerat. Jag beklagar sorg och bekymmer du mött och gläds med dig i nykterheten och friheten! Jag nämnde dig nyligen här efter att ha sett Holknekt i ett Debattprogram där han var upprörd över information att en missbrukare kan lära sig dricka måttligt. Visst var det du som myntade uttrycket 'göra en Holknektare'? Jag var hur som helst imponerad över att han rest sig, igen, och träder fram och berättar om sin kamp.
Fy tusan med den förföljelse du är utsatt för, minns att du skrev om den tidigare. Helt skamlöst. Så starkt av dig att tänka på barnbarnen och stå stabil i din självaktning! Du har min djupa respekt! / mt

Du finns alltid här när jag tittar in. Som en skyddsängel seglar du omkring med vänliga ord och uppmuntran. Tryggt och skönt. Tack för det. Att du orkar hänga kvar och engagera dej.
Jag känner att jag, med min erfarenhet av egna alkoholproblem, skulle vilja svara dom som har det svårt. Men min energi räcker just nu inte till det. Det är skönt att vara fri helt enkelt och slippa tänka på att dricka eller inte. Under många år fylldes ju ständigt tanken på att dricka; när, var, hur mycket, har jag tillräckligt. Lång tid efter att jag slutat tänkte jag också hela tiden på att jag inte skulle dricka. Det har jag länge varit fri från.
Roligt att du minns min "göra en Holknektare"! Han var verkligen min förebild för hur man inte ska tro att man kan dricka "normalt" igen då man varit fast i missbruk. Det tragiska är att jag nyligen hörde att han åkt fast för roderfylleri. Han hade tagit"en flytande lunch" på två starköl som han sa. Det betyder ju att han halkat dit igen...
Den förföljelse jag utsätts för är väldig tung, tack för din medkänsla. Sonen utsätts också förstås men han har blivit bra på att hantera. Man ska aldrig gå i svaromål men det är svårt då man har barn ihop och jag lider både med honom och de stackars barnen, 9 och 10 år. Mamman blir alltmer ostabil. Jag har i alla fall tid hos en psykolog som är specialist på sånt här. Jag måste lära mej hantera all ilska och hat jag bär på annars blir jag sjuk av det. Det är grov ärekränkning då man sprider förtal på facebok, jag har talat med polisen, och jag har mer än nog. Jag dokumenterar och sparar för kommande tider.
Ha det gott!

PP

Hej där Santorini
Trevligt att läsa dina rader även om smutskastnings-temat låter jobbigt.
Själv traskar jag efter dig och tar trappsteg efter trappsteg uppåt.
saknaden efter att få lite kort snurr i huvudet är numera nästan obefintlig.
Tacksamheten att slippa allt det jobbiga desto större!
Kram
//PP

LenaNyman

Det ger stort hopp att läsa om dina nyktra år och hur du upplever tillvaron i dag. Tråkigt med dom nuvarande svårigheterna du ställts inför, men som du säger; sån välsignelse att du kan möta dom utan alkoholen.

Stor kram!

Men hej Santorini! Vad roligt att du har skrivit lite! Och vad roligt att du verkar må fint. Ja, förutom smutskastningen som pågår förstås... Du, samla allt. Och då menar jag ALLT. Bokför tider, situationer, omständigheter och händelser. Man vet aldrig vart sådant här kan ta vägen. Inte för att skrämmas. Inte så. Men för att vara beredd. Bokför alltså och var noga med datum och tider. En "loggbok" är ett högt värderat bevismaterial. Jag hoppas att det inte kommer behövas och att allt lägger sig. Men för att vara på säkra sidan.

Skickar en bamsekram till dig och önskar dig allt gott!

Jag har det fortsatt bara bra med nykterheten. Annars också har det lugnat ner sej. Läser Muränans hälsning till mej, tack för de goda råden! Jag har nog dokumenterat det jag utsatts för och det kom tyvärr till användning. Jag stämdes till tingsrätten av min narcissist, ironiskt nog var det jag som blev stämd för trakasserier! Nå det blev ju inget av det, hon hade inga bevis (eftersom jag inte gjort nåt) medan jag har mängder. Efter det har det varit lugnt och jag hoppas det förblir så. Men jag är starkare och klarar mej nog. Kostat har det, både advokatkostnader och psykiskt. Men bara man inte blir bitter så är det utvecklande.

Jag går nu i terapi och det känns bra, utvecklande. Det borde jag kanske gjort tidigare men nu bearbetar jag också nykterheten kan man säga. Jag känner att det var ingen liten sak att klara av att bli nykter. Terapeuten bekräftar vilken styrka det var. Bara så ni vet, ni som ännu kämpar, det är inte lätt. När jag klarat av det klarar jag vad som helst känner jag. Och allt skulle ha varit mycket värre om jag varit slav under alkoholen fortfarande.

Jag tänkte att jag varit fyra år nykter men nej, det är redan fyra och ett halvt år. Den här tiden för fem år sen var jag på väg mot min botten. Nyårsafton är inte min bästa tid, kvällen blir för lång och man hinner dricka för mycket. Flera nyårsaftnar har spårat ur totalt. Jag har två gånger slagit upp ett ögonbryn och gått med blåtira ett par veckor. Vilken skam! Jag har ett lillfinger som jag brutit ur led så det är krokigt. Kunde säkert fixats men jag täcktes inte gå till läkare. Ena tummen har också krosskador men tack och lov har jag ingen värk. Jag tittar på mina skavanker ibland och tänker att jag kom ändå billigt undan. Jag slutade efter nyårsafton för fem år sen men tog ännu ett återfall på våren innan den slutliga botten. Verkligen såna bottennapp den sista tiden så jag glömmer dem inte men tänker inte på det längre "till vardags". Mitt viktigaste beslut är nog att aldrig dricka alkohol mer, på inga villkor. Under inga omständigheter. Ett tag köpte jag alkoholfritt vin, aldrig mer än 0,5%. Men jag har slutat med det också. Ingen större vits, det var alkoholen jag ville åt. Berusningen. Så nu dricker jag lika gärna vatten.

Den som känner mej kan aldrig tro hur nere på botten jag var. Ingen vet det, ja utom ni då. Min man har naturligtvis sett en del men han vet inte hur mycket jag drack till vardags då han var bortrest på jobb. Det är rent otroligt att jag klarat att dölja det. Jag tänker att nån måste misstänkt nåt på mitt jobb. Jag måste ha luktat bakfylla. Jag var ju också hemma ibland men inte ofta. Jag kunde åkt för rattfylla på dagen efterkörning. Jag har haft tur i alla fall. Och nu är jag så lättad när jag tänker på hur enkelt livet blivit. Aldrig ångest på morrontimmarna, aldrig skam och oron över minnesluckorna. Har jag ringt nån? Vad hände? Jag har vaknat i soffan mitt i natten med kläderna på. Skaka på boxen och bedöma hur mycket jag egentligen drack. Ösregn på morron men jag vågar inte ta bilen till jobbet. Usch, jag blir kallsvettig bara att tänka på det! Förutom allt det praktiska, att alltid se till att det finns tillräckligt med vin så det inte blir för lite. Skammen på min lilla ort där det bara finns ett systembolag och jag bezhövde mera vin på måndan. Puh, det är över!

Jag vill att ni som fortfarande är fast ska förstå att ni är inte ensamma eller unika. Just igenkänningsfaktorn hjälpte mej väldigt mycket. Jag är inte galen, det är så här missbruk ser ut i de flesta fall. Man behöver inte sitta på en parkbänk utan kanske de flesta fall är bland oss som är välfungerande i samhället. Men det går att komma ur och livet blir alls inte trist utan alkohol. Väg för- och nackdelar och fundera på vad som verkar mest trist. Visst, ibland skulle jag vilja vara "normal" och kunna ta ett glas vin. Men nu är det så här och det är inte värre än att vara laktosintolerant eller nötallergiker. Man lever ett utmärkt liv utan alkohol.

Tjalle

Hej Santorini. Jag förstår till 100% vilken resa du gjort. Jag känner igen precis allting och lite till. Jag blir så inspirerad av dina rader. Känner mig stärkt i själen och ännu mer fast besluten att få ordning på min tillvaro. Skapa lite trygghet, harmoni etc.

För tre och en halv månad sedan slutade jag snusa. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara av. Senaste åren snusade jag snarast besatt (likt min fixering vid alkohol). Jag slog mig själv ständigt på fickorna för att kolla att jag hade snusdosan där och jag hann inte lägga ut den ena snusen förrän nästa skulle in. Till slut var nyttjandet inte förenat med någon som helst njutning utan endast ett tvångsmässigt, maniskt beteende. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta och det är egentligen först nu efter mer än 3 månader som jag inte tänker på det hela tiden.

Jag ska försöka dra lite lärdom om hur jag lyckades ta mig ur nikotinberoendet och använda det tankesättet även när det gäller A. Jag tror att jag är mogen nu. Tack än en gång, Santorini, för att du berättar ur ditt hjärta och stärker och inspirerar oss andra.
Nu ska jag ut och gå i det vackra vädret.
Tjalle

Du känner igen allt och lite till säger du. Jag kunde nog berätta en hel del "lite till" också, haha, men vi vet nog alla hur det är. Det som jag skulle vilja tillägga efter att ha läst lite på forum nu är att det enda sättet för mej att förlåta mej själv var att bli nykter. Genom att bli nykter kan såren läkas, både kroppsligt men särskilt själsligt. De förlorade åren är inte förlorade om jag lärt mej av det. Om jag blivit starkare och klokare. Kanske behövde jag såna läxor.

Frihet

...så tack för dina rader om det. Att det gick att klara nykter. Stärker mig! Ja det är dags att jag oxå lär mig av mina läxor.
Du inspirerar! Med din resa, med den trygghet och lugn som kommer ur dina rader.