Jag är här pga min pappa som har druckit i hela sitt liv. Han är nu 70 år. Han började med öl, sen vin, sen starksprit. Det har givetvis skadat honom inte bara psykiskt men fysiskt. Han började få problem med benen för ett par år sedan. Den där typiska stapplade gångstilen som alkoholister kan ha, som inte bara beror på fylla... Det blev stegvis värre och det senaste halvåret har han inte ens varit utanför sitt hem.

För två veckor sedan ramlade han i hemmet och kunde inte ta sig upp, benen bar inte. Det blev ambulans till akuten men inga undersökningar. Han orkade inte vänta och efter sex timmars abstinens drog han själv droppet ur armen, stapplande in i en taxi och åkte hem. Dagen efter åkte vi till beroendeakuten där han blev inlagd. B-peth testet visade 4,4. Jag besökte honom ett par dagar senare, han var jätteförvirrad och satt i en rullstol och dreglade. Klarade inte av något själv.

Han är kvar där, färdigavgiftad idag. Klarare i huvudet, men långsam i rörelserna. Han kan tex inte hitta munnen när han dricker. Det är som att hjärnan inte kopplar och handen stannar en decimeter innan läpparna. Är medveten om det, vilket gör honom sorgsen. Han sitter fortfarande i rullstol och behöver personalhjälp vid alla förflyttningar som toabesök, dusch och sängläggning/uppstigning.

Han är deprimerad och ledsen. Främst för att han inte kan gå. Att han har gjort så här mot sig själv. Rädd att han aldrig kommer kunna gå igen. Läkaren säger att problemen beror på hans långvariga alkoholmissbruk, att det är alkoholens påverkan på nerverna. Att skadorna kan vara permanenta, det kan ta upp till ett år innan man vet. En sköterska sa dock att han hade sett personer som inte kunnat gå, som faktiskt blivit bättre efter en tid. Förutsatt att de hållt sig nyktra.

Jag undrar om han kan ha det som kallas "toxisk polyneuropati" och om någon här har erfarenheter av det? Har ni blivit bättre? Min pappa säger att det inte gör ont, han känner helt enkelt inte sina ben. Angående depressionen och ångesten, kan han inte få medicin pga av dåliga levervärden. Inte i dagsläget iaf.

Tacksam för era tankar och reflektioner! // Dottern.

Riktigt så illa hade jag det aldrig men jag sk klumpfot av drickandet.
Styrningen till foten fungerade inte så jag kunde bara hå med "rak", inte böja leden. Ungefär samtidigt och även senare i min supakarriär så började höger arm darra så mycket så jag kunde inte få till min namnteckning.
Båda dessa saker försvann rätt omgående när jag slutade dricka.
I övrigt så är jag "glad" för att de inte sätter in mediciner på din pappa. Vi som är beroende suger i oss nästan vad som helst för att slippa känna känslor. De går att hantera med lite övning.
Peppa gubben lite så kan det nog funka med nykterhet en ♥️