Dömd till grovt rattfylleri, leva vidare med skammen

Inlagt av Humptydumpty sön, 2023-03-26 - 17:41

Hej. Jag är ny på forumet.
Jag är en man som nyligen dömdes till grovt rattfylleri till villkorlig dom och med nöd och näppe slapp fängelse.
Jag lever ett ordnat liv med bra jobb, villa, sambo och barn i framtidsplanerna.
Jag har alltid varit lite av en ticking bomb på alkoholfronten där 1 av 20 ggr kan det gå fel, för full, blir orädd gör dumheter dock aldrig tidigare kört berusad.
I detta fall kände jag mig berusad, blev ilsk på stället jag var på och valde att ta bilen hem efter alkoholintag. Polisen tar mig och sen börjar processen.
Jag har fått urinera framför läkare, tagit blodprover så min nålrädsla numera är obefintlig, pratat med psykologer, ansökt om alkolås(och fått det)
Nu är domen klar och jag ska leva vidare. Jag har i princip lagt ner alkoholen, jag saknar den inte. Jag har drckit 1 x öl vid två tillfällen på ett halvår i mitt hem. Jag tar oplanerade blodprover till Transportstyrelsen pga att behålla mitt alkolås.

Men nu till tråden, jag känner ett tungt hjärta från och till och skammen ligger kvar. Jag skadade ingen och körde på otrafikerad väg. Min sambo tog det hårt men har varit stöttande, vi lever vidare våra liv och har det bra idag.
Nu ska jag sitta med ett 10 årigt belastningsregister som dessutom ligger publikt på dessa djävulssiter som lexbase. alla mina nära vet om det men min arbetsgivare har jag inte notifierat pga min villkorliga dom som jag inte anser de har med att göra. Tills jag blir googlad/lexbasead.

Hur gjorde ni som varit i samma sits? Gå vidare med livet och se det som en lärdom kanske? Hur slipper man det stora trycket över bröstet och oron att alla "vet" som inte är din närmaste familj. Tid?
Nu kommer sommaren med stormsteg och jag skall inte dricka, som man vanligen gör på t.ex semestern i solstolen.
Lite flummig post kanske men ville hitta nåt anonymt ställe att bara få ut orden på.
Önskar er allt gott och tack för ni valde att läsa min historia.

Profile picture for user Rosette
Rosette fre, 2023-03-31 - 16:36

Hej @Humptydumpty och varmt välkommen hit!

Du är ny här och berättar om vad du går igenom på grund av alkoholen, grov rattfylla, du slapp fängelse. I övrigt ett välordnat liv.

Modigt och starkt att sätta ord på det, även att du vänder dig utåt för stöd. Skam och skuld är tunga känslor att bära samtidigt som det för alltid inte kommer vara lika tungt. Du gör också allt du kan nu för att ställa till rätta det som skett.

Du saknar inte alkoholen och verkar fast beslutsam om att se till att något sådant här aldrig händer igen, det är olikt dig som person och krocken med dina inre värderingar blev stor.

Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart, så skriv gärna flera gånger, berätta gärna hur du mår och hur det går så kommer du säkert få flera svar. Hoppas också att du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt.

Varma hälsningar,
Rosette, Alkoholhjälpen

Profile picture for user Amanda L
Amanda L fre, 2023-03-31 - 18:57

@Humptydumpty Hej, jag vet inget om hur det är att synas i olika register. Dock tror jag intresset är mindre för att leta i sådana än du tror. Och även om någon skulle se det, så har många överseende med sina medmänniskor, i varje fall om de verkar ha tagit tag i sina problem. Jag gissar att det är din egen skamkänsla som kanske förstorar upp vad alla andra kan tänkas veta och tycka. (Fast jag vet hur den tanken kan gnaga.)
Alla här har en massa saker vi önskar ogjorda, (du är verkligen inte ensam) men vi måste också kunna förlåta oss själva och inse att vi bara är människor. Tycker att du ska försöka göra dig av med skuld och skam. Så länge du jobbar med nykterheten så tycker jag att du gör vad du kan. Alla människor kan göra fel, frågan är vad vi gör sen. Jag tror det är viktigt att du försöker gå vidare och må bra. Både för dig själv, nykterheten och din familj. Lycka till och skriv mer :)

Profile picture for user sandraren
sandraren tors, 2023-04-20 - 10:05

@Humptydumpty Hej. Jag hör dig! Jag hör din oro och känner igen mig. Troligtvis är det många här som landat i insikten att förändra sina vanor på grund av att vi gjort de där avgörande misstagen på fyllan. Den där droppen som fick mig att till slut ta in att jag faktiskt har alkoholproblem blev en natt på häktet i mars följt av orosanmälan som jag jag hanterar just nu samtidigt som jag ställer mig frågan om barnen någonsin kommer se upp till sin mamma igen... Men, som jag läser av många här: den enda vägen att gå är framåt. För varje dag vi låter bli, för varje timme vi andas, för varje sekund vi inte skadar, skrämmer eller förstör är vi bra. För vi är bra, bara inte ihop med Alkoholen. Släppa den bästa vännen och stå på egna ben, så jävla svårt och läskigt! Men att samtidigt bära tyngd av skam och skuld gör den resan ohanterlig. Omöjlig i mitt fall. Enda vägen att gå ÄR FRAMÅT.