Idag, eller egentligen för länge sen insåg jag att mina alkohol vanor var för mycket. Men nu är det ännu mer.
Har ren ångest inom mig. Dels hur mycket pengar jag lägger på alkohol, samt att jag känner behovet av att ta till alkohol. Jag har alltid en ursäkt till att ta mej en pruttare. Å gärna en till, för vad är poängen av att Bara ta en?
Lever med en hemsk människa som skriker till mej att jag är en alkolist jävel, men er e bara när han ser mej dricka å han vet att jag blir full. Annars döljer jag det väldigt fint, tyvärr. Han är en som letar fel, använder sig av att göra mig illa när han vet att jag druckit å sen dagen efter hittar på att jag "ramlade". Dels är det pga honom som allt blivit så fel med drickandet, men samtidigt är jag vuxen med egna beslut. Det är ju trots allt mitt val att ta till alkoholen när det blir jobbigt i vardagen.
Livet!
Känner mej som jordens ensammaste människa. Jag skämms! Över hur jag blivit.