Och sen då...

Profile picture for user Matt

Jag har nu avstått från alkohol helt och hållet i 3 veckor. Kändes bra och befriande när jag tog beslutet och berättade för nära och kära om läget. Senaste 2-3 dagarna har det börjat smyga sig på mörkare tankar och funderingar. Var det här allt som hände? Har börjat tappa energi och känner mig trött och avslagen. Sommaren är här och alla andra dricker i solskenet. Ska på middag nu och alla ska dricka utom jag. Men för vems skull avstår jag? Känns som det var lite nyhetens behag med all energi jag fick i början av mitt nyktra liv. Hade hoppats på att det kunde varat lite längre. Vet inte om jag jag har någon fråga, men är det någon som känner igen sig och kan ge lite hopp om att det vidare livet är roligare än såhär. Jag vet att alkohol inte är vägen för mig, men det här är ju skittråkigt... :-(

Profile picture for user Loppan

@Matt Jag är på vecka 4 så bara lite ”före” dig men fick lite igenkänning nu. Jag blev jätteglad och energisk precis när jag bestämt mig. Sen har jag haft några lite tröttare dagar men nu är jag pigg och glad igen. Det kanske blir så för dig med? Tänk imorgon så glad och stolt du kommer vara när du klarat middagen med alkoholfritt i glaset. Du fixar detta!

Profile picture for user Amanda L

@Matt Jag tycker nig ha sett liknande reaktioner här. Vad jag har förstått kan det ta tid för hjärnan att återställa belöningssystemet. De vanliga händelserna/upplevelserna ger ju också dopaminkickar, precis som alkoholen. Men det tar tid för hjärnan att uppfatta dem igen.
Men när det kommer tillbaka kan man känna sig helt lycklig lite då och då. Precis som före alkoholtiden.
En annan sak kan ju vara att du fått massor av tid nu när du slutat dricka. Det kan vara svårt att snabbt fylla livet med goda och roliga vanor.
Att supa och vara bakis har säkert fyllt ut en massa tid för dig, och nu kanske där är tomt?
När jag är med vänner som dricker har jag roligare än när nr jag drack. Då var jag alltid orolig att jag skulle dricka för mycket, alt få för lite alkohol. Omöjligt vara lagom. Och alkoholen var liksom viktigaste än sällskapet.
Så försök delta och var precis den du vill. Kanske kan du ändå ha kul?

Profile picture for user Andrahalvlek

@Matt Det är väldigt vanligt att man känner så. Precis i början känns nykterheten som en smekmånad, men en sådan går alltid över. Livet rullar vidare, dag läggs till dag. Över tid blir dock de bra dagarna fler och fler. Det tar lite tid innan må-bra-hormonerna stabiliserar sig, innan de reagerar som de ska.

Det är också viktigt att man fyller sitt liv med roligheter! Börjar med en ny hobby eller upptar en nygammal. Sysselsätter sig alla de timmar som man nästan fått ”gratis” nu när man slipper vara bakfull. Fokusera på allt positivt med nykterheten, minsta lilla grej. Skriv ner här som stöd för minnet, som är kort, och för att inspirera andra nynyktra.

En sak kan jag lova dig, det alkoholfria livet växer med uppgiften. När må-bra-hormonerna stabiliserar sig kan man känna nästan lyckorus av småsaker. Alla mina känslor har förstärkts i nykterheten, jag till och med skrattar hjärtligare. Jag har varit nykter i över 3 år och ibland på fester är jag så sprallig och bubblig att jag får fundera lite, ”Hmm kan jag ha råkat få i mig i alkohol” 🤔 Men det har jag förstås inte - istället är jag hög på livet 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Matt

Tillbaka från middagen, nykter. Känns supermycket bättre nu.
Ni är så kloka, tack!! Ser fram emot att vakna imorgon, bara en sådan sak. Jag ska försöka omfamna "det vidare livet" utan att tänka så långt i framtiden. Tack igen!

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Matt Jag kände mig som om jag svävade på rosa moln i början av nykterheten och sen blev det som du beskriver rätt trist och jag undrade också om det var allt men jag tror att efter lyckoruset börjar kroppen och hjärnan att arbeta på att återhämta sig och läka. För min del tog det många månader men sen kom den härliga känslan tillbaka, inte alltid lika starkt men mer en övervägande härlig känsla om att må bra i både kroppen och hjärnan som en grundkänsla.

Kram❤️