Det senaste året har jag spenderat en väldigt massa med tid till att fundera över livet. Dels har jag gått ur en relation jag haft större delen av mitt vuxna liv, men också behövt ställas mot väggen med "vem är jag" vilket jag tror är en vanlig fråga när man förlorar sin identitet som "någons partner". Jag har alltid druckit mycket när jag varit på fest. Jag har gått från någon som "jämt blir så full" till någon som sitter ensam i självskadande syfte och dricker litervis med alkohol. Det leder ju till nästa fråga - varför? Har alltid velat beskriva det som att *det är det enda som stänger av min hjärna för en stund*. Varför skulle man vilja stänga av hjärnan? Jo för den kör på högvarv i ett. Den håller koll på allt, tänker på alla, planerar allt, styr och ställer hela dagarna - klart man vill ha en paus i bland?
Under mina nyktra perioder har jag känt mig mer rastlös. Aldrig satt det i relation till alkohol, jag har ju klarat mitt liv rätt bra. Visst depression, det kan ju alla få. Ångest, det kan ju alla ha. Men kroniskt självhat, biter på fingrarna, klarar inte höga ljud eller ljus, vill inte ha beröring i onödan, svårt att slappna av, svårt att ha vänner, övertänker allt, tror att alla hatar mig, humörsvänger och listan fortsätter.
Så vad gör alkoholen med mig till en början? Jag blir lugn, avslappnad, glad och avslappnad. Kan tänker inte dåliga tankar. Jag pratar med allt och alla.
Kanske är det sån jag önskar vara överlag, kanske är det min drömperson? Då är det inte svårt att se ett samband mellan ADHD och alkohol. Nu har jag inte fått diagnos (ännu) - är under pre-utrednings fasen, men jag kan inte släppa tanken på att det kan finnas ett samband (annat än de uppenbara dopamin-effekterna)
Hej! Vilka spännande reflektioner. Alkohol och identitet kan verkligen höra ihop, och att reda ut hur det hör ihop för en själv kan vara väldigt hjälpsamt för att ändra hur en dricker. Är du på funderingsstadiet eller har du börjat med nån förändring? Skriv gärna mer om vad du tänker!
Det senaste året har jag…
Det senaste året har jag spenderat en väldigt massa med tid till att fundera över livet. Dels har jag gått ur en relation jag haft större delen av mitt vuxna liv, men också behövt ställas mot väggen med "vem är jag" vilket jag tror är en vanlig fråga när man förlorar sin identitet som "någons partner". Jag har alltid druckit mycket när jag varit på fest. Jag har gått från någon som "jämt blir så full" till någon som sitter ensam i självskadande syfte och dricker litervis med alkohol. Det leder ju till nästa fråga - varför? Har alltid velat beskriva det som att *det är det enda som stänger av min hjärna för en stund*. Varför skulle man vilja stänga av hjärnan? Jo för den kör på högvarv i ett. Den håller koll på allt, tänker på alla, planerar allt, styr och ställer hela dagarna - klart man vill ha en paus i bland?
Under mina nyktra perioder har jag känt mig mer rastlös. Aldrig satt det i relation till alkohol, jag har ju klarat mitt liv rätt bra. Visst depression, det kan ju alla få. Ångest, det kan ju alla ha. Men kroniskt självhat, biter på fingrarna, klarar inte höga ljud eller ljus, vill inte ha beröring i onödan, svårt att slappna av, svårt att ha vänner, övertänker allt, tror att alla hatar mig, humörsvänger och listan fortsätter.
Så vad gör alkoholen med mig till en början? Jag blir lugn, avslappnad, glad och avslappnad. Kan tänker inte dåliga tankar. Jag pratar med allt och alla.
Kanske är det sån jag önskar vara överlag, kanske är det min drömperson? Då är det inte svårt att se ett samband mellan ADHD och alkohol. Nu har jag inte fått diagnos (ännu) - är under pre-utrednings fasen, men jag kan inte släppa tanken på att det kan finnas ett samband (annat än de uppenbara dopamin-effekterna)
Hej! Vilka spännande…
Hej! Vilka spännande reflektioner. Alkohol och identitet kan verkligen höra ihop, och att reda ut hur det hör ihop för en själv kan vara väldigt hjälpsamt för att ändra hur en dricker. Är du på funderingsstadiet eller har du börjat med nån förändring? Skriv gärna mer om vad du tänker!