Jag har lämnat en våldsam man som jag har ett litet barn med. Under de år vi levde ihop tror jag att han hade totalt fem helt nyktra dagar. Jag förstod tyvärr först hur djupt ner i träsket han var när jag blev gravid och när barnet föddes förvärrades allt. Jag var livrädd att han skulle råka göra illa barnet när han var berusad och till slut gick han för långt och barnet kunde ha skadats allvarligt när han i ett av sina fylleutbrott misshandlade mig när jag försökte skydda barnet när han skulle lyfta upp honom. När jag en kort tid därefter orkade lämna så gick han med i AA och lovade att han slutat dricka. Jag hittade ölflaskor av samma märke han dricker i soprummet de få gånger jag hälsade på med mitt barn och hittade även kartongen och flaskorna han lovat att han gett till sin vän. Jag kan inte svära på att det var hans då han bor i ett flerfamiljshus men det är heller inte den vanligaste ölsorter han har som favorit. Han började också snabbt att ta upp öldrickandet igen men nu i form av alkoholfri öl och lättöl. För mig låter det som en stark varningsklocka att dricka öl så snabbt även om den är låg i procenthalten. Det är här jag skulle vilja ha synpunkter från er. Kan det vara så att han faktiskt är nykter idag? Kan man om man har varit alkoholist i säkert närmare 20 år klara att dricka något som påminner om en gamla favoritdryck? Jag är i en vårdnadstvist och jag vill inte att han träffar barnet ensam utan personal från socialtjänsten (som såklart är inkopplade. Polis likaså). Dock är jag rädd att han i framtiden kommer att få träffa barnet ensamt och är väldigt orolig över det. Jag tror inte att han själv inser hur illa han gjort människor i hans närhet och jag tror att alkoholen var en medicinering mot något underliggande som han inte sökt hjälp för. Jag vet knappt något om AA men jag får känslan av att det inte räcker i hans fall. Jag tror att han också behöver läkarhjälp och behandling. Jag frågade inte mycket om hans möten men ibland kunde han ta upp något själv och vid ett par tillfällen kunde jag få känslan att de han var på mötet med rättfärdigade hans drickande då han verkar ha skyllt på mig och att det varit jobbigt hemma. Jag tror så klart inte att han berättade om de gånger han slagit mig men i hans ögon rättfärdigade det då även det.

Förlåt för en lång och snurrig text. Jag försöker bara förstå och göra vad som är bäst för mitt barn. Hoppas att någon av er kan svara på mina funderingar.

Orolig för mitt barn :
Det har varit en svår situation för sej och ditt barn, det finns inget som rättfärdigar hans beteende.
Håll dej så långt bort ifrån honom med ditt barn som det någonsin går. Han är skadad och sjuk av sitt drickande och alkoholberoende.Har verkligen svårt att tro att han enbart dricker alkoholfritt idag, är det något en alkoholist är bra på förutom supande så är det att ljuga.
Om det ska gå att tro på en sådan man skulle han få blåsa dagligen för att bevisa sin nykterhet.
Det verkar som om myndigheterna nu är mer benägna att skydda barn från missbrukande föräldrar jag hoppas verkligen det gäller dej och ditt barn.
Lycka till ❤❤

@Mother Tack för dina kloka ord. Du har så rätt i det du säger och stärker mig i mitt beslut att fortsätta hålla så mycket avstånd det går. Det är inte helt lätt tyvärr i dagens Sverige att skydda sitt barn då umgängesrätten väger väldigt starkt. Det ska vara barnets bästa i fokus men ofta frågar jag mig om det inte är precis tvärtom. Att låta en våldsam människa med missbruksproblematik vara ensam med ett litet barn låter verkligen inte som barnets bästa i mina öron… Jag har hoppats så många gånger att han ska förstå vad han har gjort och söka hjälp. Istället ljuger han nu om det och jag förstår inte hur han kan vilja bygga en relation med sitt barn baserat på lögner. Det gör mig så ledsen. Jag får det hela tiden bekräftat att det är mig han vill åt och barnet är en del utav det. Eftervåldet fortsätter.

@orolig för mitt barn Kan du begära umgänge med övervakning? Alternativt att han tar antabus under övervakning, på något sätt bevisar sin nykterhet. Med tanke på hans långa missbruk så borde det väl krävas av socialtjänsten?
Eller är jag för blåögd…?

@Amanda L Han har övervakat umgänge idag varannan vecka tre timmar. Dock känns det som att de hela tiden försöker att pusha det till att det ska bli oövervakat i framtiden. Han får såklart goda vitsord när han är där men det är inte särskilt svårt att hålla sig i skinnet tre timmar varannan vecka med socialtjänstens närvaro… Jag vet ju hur han fungerar så fort vardagens stressmoment kickar in. Han missbrukar också cannabis och det sjuka är att vi inte ens kan kräva drogtest för det måste i så fall vara frivilligt. Han förnekar såklart även det missbruket. Han kan säkert hålla upp ett tag med både alkohol och cannabis men i samma stund som han känner sig säker kommer han börja igen. Han ser som sagt inte hur sjuk han är och det är det som gör mig så rädd. Han kan tala för sig och har ett bra arbete så på ytan ser allt bra ut. Det är banne mig inte lätt som förälder att försöka skydda sitt barn alla gånger. Vi bollas fram och tillbaka mellan socialtjänst, familjerätt och tingsrätten. Jag menar, ingen går igenom det här frivilligt. Jag gör inte det här för att smutskasta pappan som jag får känslan att vissa tror ibland. Det kostar mig pengar och framför allt energi som jag egentligen vill spendera på mitt barn. Det är också otroligt jobbigt att alltid vara rädd. Jag vet ju hur oberäknelig han är och han har lovat att jag ska få betala tillbaka för det psykiska lidande jag har orsakat honom. Det är nog tyvärr det enda löfte av alla hans löften han tänker hålla.

@orolig för mitt barn Ett argument för att det ska fortsätta att vara övervakat kan ju vara det där med att testerna är frivilliga, men att hann inte vill göra dem...
OM hann verkligen skulle vilja göra upp med sitt missbruk och vara en ansvarsfull förälder så skulle han ju ställa upp och lämna prover. Om han inte vill det så borde det vara en allvarlig larmsignal?
Jag har ett minne av att när det gällde Lilla hjärtat så ville inte föräldrarna lämna drogprov och slapp det. Men det vet vi ju hur det gick med. Ok att det ska vara frivilligt, någon kanske vill fortsätta med droger istället för att vara förälder. Men att inte vilja och samtidigt kräva umgänge går inte ihop för mig. Varför, måste man ju undra.
Visst kan det kännas integritetskränkande, men samtidigt så HAR han ju missbrukat.
Jag tror vi som är här och som är eller varit beroende kan hålla med om att det är rimligt att ställa krav på föräldrar som haft ett långt missbruk. Vi vet hur svårt det är att ta sig ur det även när man vill.
Jag tycker det är så sorgligt att du ska ha det så svårt. Och jag förstår din oro.

@Amanda L Jag håller med dig i allt du säger. Du tänker helt rätt och precis så trodde jag också att det var. Självklarheten till exempel att kräva drogtester om det finns starka misstankar om missbruk. I detta fall är personen till och med nyligen dömd för narkotikabrott. Verkligheten är en helt annan. Varken socialtjänsten eller tingsrätten kan kräva drogtester utan det är helt frivilligt. I det här fallet så nekar ju personen till att ha några som helst problem och det finns inget jag kan göra. Jag förstår vad ett missbruk kan göra med en människa och att det krävs ett enormt arbete att bli fri. Hade han sökt hjälp och accepterat sina problem hade jag haft ett annat lugn i kroppen. Jag hade vetat att personen i alla fall ville bli bättre. Nu när han förnekar allt så utsätter han inte bara barnet för fara utan även som jag skrev tidigare, han bygger hela deras relation på lögner.