BEHANDLINGSLESS! Är inte din rehab klar snart? Frågan har redan ställts av min sambo många gånger men nu är det en medarbetare på jobbet som undrar. Svaret är det samma till dem båda: ”Nä, den varar till början av januari. Just nu håller jag på med steg sex av tolv”. Det är ett svar som möts med förvåning. Jag super inte längre. Jag mår bra. Jag har framtidsplaner som jobbar med. Men jag är fast i det institutionaliserade programmet ytterligare 21 veckor. Det är lika för alla, oavsett mentala utförsgåvor, progression och status i allt övrigt. Jag försöker göra det bästa av situationen för det är som det är och naturligtvis lär jag något av detta också. Som övning i ”att acceptera det jag inte kan förändra” är det möjligen genialt?! Å andra sidan är jag mer inne på Angela Davies mera revolutionära devis: "I'm no longer accepting the things I cannot change, I'm changing the things I cannot accept.". Så är det. Nykterheten först, kamrater, och jag är redo att förändra världen!

@Ejanne Otroligt bra säg av Angela Davies! Funkar dåligt på krig och klimatkris dock, men man kan bara gräva där man står - så det gör vi! Det är jättebra att jobba med sig själv länge. För alltid liksom. I början ville man bara bli klar med nykteriet, men med tiden insåg i alla fall jag att man inte blir klar. För i och med nykterheten öppnas nya dörrar, och fler dörrar, och ännu fler dörrar… Man blir aldrig klar. Gött!

Kram 🐘

Så sant @Andrahalvlek men det känns ändå som att jag bara står och stampar i gruppterapin. Å andra sidan kanske stampandet förflyttar mig framåt ändå med små små 🐜-steg som blir till 🐘-kliv. En en fin dag 🌟🌟🌟

.. och att inse skillnaden mellan det man kan förändra och det man inte kan förändra, precis som du verkar göra. Nu minns jag inte hennes nick, men det är en annan som har skrivit om känslan av att sitta fast i en behandling. Hon kände inte inte alls igen sig. Då blir det jobbigt. Nu vet jag inte om du har problem med just igenkänning, men om det ”bara” är att det går lite långsamt så kanske just det är nyttigt att öva på ändå - tålamod som Amanda skriver. Jag tror att många av oss härinne är lite rastlösa själar som söker utmaningar och förändring. Att ”stanna upp” kan då vara en riktig utmaning, men väldigt nyttig. 5 månader går ändå rätt fort. Håll ut och lycka till!

ÄNTLIGEN SKOLSTART! Idag är dagen jag sett fram emot det senaste halvåret. Jag har en plan och i juni 2026 vet vi om jag lyckades fullt ut. Egentligen är jag i den åldern då jag borde vilja avsluta mitt professionella liv men det känns inte så. Jag har mycket mer att ge, men inte i samma spår som de senaste 30 åren gått. Har berättat för mina kollegor som är helt oreserverat glada för min skull & jag är också glad för min skull. 💭 att jag vågar något som jag velat längre än jag varit medveten om det. Ännu en polett som trillat ner, pusselbit på rätt plats. Hurra! 🥳 Ha en fin dag alla ni som kämpar som jag & sköt om er 😇