Nykter i 11 dagar...En sambo som dricker varje dag, som bara jobbar, sitter vid datorn eller vid TVN, med en öl. En dotter, jobb, djur, hus o hem. Har gjort slut men bor kvar i väntan på ett alternativt boende. Jag har dragit detta lasset själv i 8 år. Och druckit. I stort sett dagligen. Flytt den tragiska tråkiga meningslösa jävla vardagen, livet. Känner en sån enorm sorg, hopplöshet, besvikelse o ilska över det som varit och är. Hans sätt att hela tiden förminska mej, trycka till mej. Aldrig ett vänligt ord, en komplimang, se vad jag gjort. Han är så totalt frånvarande så han varken ser eller hör våran lilla 3 åring heller. O jag har börjat bygga upp ett hat. Ett förakt när jag ser honom hälla i sej öl efter öl, klaga på magont, nackont, ryggont, axlar,knän, ja det mesta gör nog ont. Sen öppnar han en öl till, tar 2 Alvedon. Smörjer med antiinflammatoriska salvor o äter en påse ostbågar till framför TVN. Jag är bara arg, konstant. Jag är beroende av alkohol, jag vill förändra mitt liv. Jag vill att min dotter växer upp i trygghet, nykter omgivning och får bekräftelse och uppmärksamhet. Hur orkar ni andra igenom det här? O var ska jag göra av all ilska?