Har något som gnagt i mig länge och som blivit värre efter några år i relation med en sambo som har alkoholproblem. Det är att jag känner totalt oförstående för samhällets tolerans för alkohol. Jag förstår att det finns kulturhistoriska perspektiv och yada yada men det känns som att bara man tittar runt sitt eget liv hittar man hur mycket lidande som helst kopplat till alkohol. Min moster gifte sig med en alkoholist med diabetes. Han söp ihjäl sig och lämnade tre unga barn efter sig tillsammans med min moster. Talade vi någonsin om det? Nej. Reflekterade vi i vår familj över hur alkoholen påverkat oss? Nej. Några av mina värsta barndomsminnen är när pappa kommer hem och är full när mamma sover. Jag minns hur otrygg jag kände mig och hur jag hatade när pappa skulle träffa sina kompisar. Talar vi någonsin om det? Nej. Inget får nämnas.
I vuxen ålder började jag jobba med projektledare inom kulturindustrin och hade väl ett jobb där jag i teorin hade kunnat vara full på jobbet 80 % av tiden utan att någon hade anmärkt på det. Jag tror de flesta förstår vilket otroligt dålig idé fri tillgång till alkohol på jobbet är. Jag har sett vuxna män med framgångsrika företag, LinkedIn-profiler, familjer och villor nedbajsade med trasiga glasögon. Jag har sett gifta män supa sig fulla och vara otrogna gång på gång. Om det här någon gång talats om? Nej.
Det är också det jag tycker är värst. Viskandet. Hela den här en svensk tiger-mentaliteten. Att man pratar inte så mycket och sköter det lite snyggt under bordet. Nu tycker jag att vår alkoholkultur känns som en blött unken filt som lägger sig över varje socialt sammanhang. Jag vill bara ut med det. Lyft upp skiten till bordet. Låt det vara obekvämt. Låt det vara jobbigt. Det kan väl inte vara värre än vad det redan är? Någon som känner igen sig? Eller jag kanske bara är världens bittraste människa?

@Letlive Nej, det finns ju alkohol precis överallt och så även beroende människor. Själv tyckte jag förslag om att ha alkoholfria tillställningar var tråkigt, jättetråkigt. Skulle man inte få dricka alkohol när det var fest?
Varför ? Jag var själv beroende, men det har jag förstått först nu. Inte så pass som det du beskriver, men tillräckligt för att vilja att det skulle finnas alkohol på kurser, möten (åtminstone efteråt) fester, träffar…
Jag har en känsla av att väldigt många tänker så och därför är det svårt att skapa alkoholfria mötesplatser.