Vi har haft ett upp-och nerförhållande i cirka 15 år. Har både egna, gemensamma barn samt fosterbarn. väldigt mycket bra, men vi båda har haft väldigt dysfunktionella uppväxtmiljöer. Det som gör att jag inte riktigt kommer vidare nu är att han har sagt så mycket sjukt till mig på fyllan i somras. Han är inte alkoholist, men när han dricker så blir han väldigt förändrad. Det är som att ta bort allt det som är bra i honom, och så är det bara det dåliga, dysfunktionella och elaka kvar. Och när vi nu äntligen, sedan ett år tillbaka, skulle ta tag i vårat förhållande, så har det bara blivit värre för min del.
Det som är svårt att komma över nu, är att han på fyllan låg och kallade mig för hora, jävla fitta, att han skulle ta barnen ifrån mig och att jag kunde gå och dö i ett dike. Och jag hade inte ens gjort något. Minsta lilla konflikt efter detta, så vill jag inte se honom. Och han fattar inte det. Han är liksom inte riktigt beredd att göra upp för det han har utsatt mig för. Säger att han inte minns. Tackar Gud, fan och hans moster för att jag spelade in de senaste kvällarna. Men jag kommer inte vidare om inte jag se riktig ånger över längre tid. Han har mycket svårt för att bli avvisad av mig nu, och går in i samma gamla mönster där han blir kall och drar sig undan. Och då vill jag ju ännu mindre vara tillsammans med honom. Hur FAN går vi vidare?? Han visade ingen ånger i somras innan jag spelade upp all för honom. I hans sjuka värld, så hade JAG varit jobbig…