Man 35år.

Till sist fick jag nog. Efter flera år av drickande. Smugit, ljugit och sårat. Det senaste året har det eskalerat. Söp bort en fin relation och efter separationen blev livet enkelriktat. Sista halvåret kom även kokain med i bilden. Ojojoj, vilka nätter, som till sist slutade i hemska dagar med hemsk jävla ångest. Har hela tiden skött arbete och träning och trott att jag skulle komma undan. Nu på slutet fanns det inget kvar i mig och jag tror att det märktes på jobbet. Träffade familjen över julhelgen och de märkte helt klart att allt inte stämde. -Jo för fan, jag mår skitbra. Sade jag när de frågade hur jag mådde.
Efter en femdagarsfylla tog det slut. Det var nog slut för längesedan men jag behövde kanske köra det hela i botten.
Första dagarna utan drickat var hemska. Sedan vände det. Har inte varit alls sugen. Kan inte sova och har velat vara själv men annars är jag klar i huvudet och mår faktiskt väldigt bra. Framförallt är jag stolt över min första vecka nykter.
Tack till alla fina människor här på forumet som delar med sig av livet. Jag har läst och funnit mycket styrka i era tankar och berättelser.
Kram och god natt. Nu kör vi en vecka till!