Som rubriken lyder, är det någon mer som blivit helt frisk ifrån beroendet?
Jag skulle gärna vilja höra era historier.

För mig hände det på ett ögonblick, när egot dog.

Inuet

Jag har aldrig varit religös, utan en pragmatiker, rationell och svart vit. Egentligen har jag aldrig funderat på en högre makt någonsin, vad jag kan kommma ihåg, det har alltid känts som en omöjlighet för mig. Vi föds, lever och dör.

Samtidigt har det alltid saknats något i mitt liv, den där känslan av att vara hel. En del beskriver det som självkänsla och det stämmer nog bra om jag ser på det ur mitt nya perspektiv. Låg självkänsla är det samma som att sakna värde.
Jag har sökt känslan av att bli hel genom allt jag har gjort, det fanns alltid något nytt som skulle ge mig det. Tillslut träffade jag min bästa vän, alkoholen, den gav mig inget, men den tog bort känslan.

Själva upplevelsen isig var väldigt speciell. Jag satt i soffan en kväll och resten av familjen sov. Snöat in på något att läsa om och hamnade i en tråd om egodöd på flashback. Mitt i en text så stannade tiden och jag fick en stark känsla av klarsynthet. När det väl sjönk in så "visste" jag allt! Jag förstod att allting fanns i mig och att mitt sökande var över. Jag var äntligen hel.

Innan den kvällen visste jag inte vad en egodöd, enlightment var, utan det var första gången jag läste om det. Men nu i efterhand har jag läst endel och de flesta som inte sökt det (snöat in på det pga sökande) har upplevt ungefär det samma. En klarsynthet och att resan tagit slut. Ungefär som att rammla ur en lucka och allt dåligt som fanns i dig stannade kvar i rummet, men du blir fri i universum.

det gick en vecka i total lycka, inte frid, utan mer exstas lycka. Jag bara låg på golvet flera timmar per dag och mådde otroligt bra. Inte en enda dålig känsla på en vecka. En dag mediterade jag väldigt djupt och när jag vaknade drabbades jag av extrem sorg. Jag grät ohejdat i säkert en timme, det gick inte att sluta. Efter det började jag känna mig osäker, fick känslor igen och började tänka, älta. Då började jag läsa om fenomenet och ju mer jag läste, desto säkrare blev jag på att det jag upplevt var sant. Känslorna försvann och en djup inre frid började ta form, inte den där lyckan som var i början, utan en total frid.
efter någon vecka till orkade jag inte läsa mer om det, jag behövde inga fler svar, jag hade inga fler frågor, utan jag började leva mitt liv istället.

Det enda jag är osäker på just nu är om "jaget" skapas under våran barndom. Men jag ska vänta ett tag med att ta reda på det.

Vad som ledde fram till det är samma för alla människor. Sökande efter "sig själv", men i själva verket finns det inom oss. När man inte orkar söka längre, då skjer det :)
Ingenting kan existera utanför medvetandet, därför finns endast medvetandet, när man inser det kommer allt falla på plats.

Buzzz

Som skrivit mycket om just det som avhandlas i den här tråden.
Han beskriver sitt "uppvaknande" och frihet ganska lika som du har upplevt Inuet.
För dom som är intresserade kan han rekommenderas. Eckhart Tolle heter han. Det finns också en hel del på Tuben med honom.

Jag tror att om man läser honom så klarnar det lite mer hur Inuet menar.
Jag har läst flera av hans böcker och jag kan faktiskt känna ett lugn när jag läser honom.
Men jag har inte lyckats med att nå det stadium av frid som du beskriver. Skulle önska att man kunde det.

Ha det gott!
//Buzzz

Mirabelle

Riktigt häftigt faktiskt. Klart man önskar alla som plågas av en negativ självbild, eller övermäktiga omständigheter i livet, att de skulle få uppleva något liknande. Men jag misstänker att det är ett ställe man inte kan leda andra till. Inspirera däremot, och berätta att det är möjligt. Ett idiotsäkert sätt att inspirera andra är att "leva exemplet". De som känner din inre frid kommer att se och lära.

Att du berättar mer ang dina känslor och hur du kom dit du är nu.(Precis som Mirabella skriver) Hur du tänker och även delar med dig av visa situationer/händelser/erfarenheter.På vilket sätt du har användning av ditt "uppvaknande" idag.För de är din egen upplevelse och ditt eget vetande.Jag tycker att du har beskrivet det hela jätte bra här. Och de låter rationellt i mina öron. Men låt "oss" förstå och "känna av de" i din "berättelse/resa" istället. Frid och ro har många fått som är nyktra alkoholister idag.Men av olika anledningar och på olika sätt.Och inga är fel.De som är rätt för mig är inte de för någon annan. Gå tillbaka och tänk hur du skulle tagit/reagerat om någon bara skulle säga -Detta fungerar om du gör detta! (Vare sig vad det skulle vara) för ett år sen ! Jag förstår att om man är lycklig och har riktigt funnit de som hjälper en själv, så vill man dela med sig av de och vill att folk ska förstå och känna det man själv gör. Och det är helt naturligt. "Men man kan inte bara börja i slutet" av historien de har ju funnits en början och en mitten oxå.Och de är väl därför du fick den upplevelsen du fick ?

Som sagt jag önskar att jag får läsa mer ifrån DIN egen synvinkel (Inte vad du antar är/kan vara rätt för andra ) vad som fungerade/fungerar för DIG ☺️

Sen får ju du självklart skriva vad du vill och på vilket sätt du vill.De var ju mitt eget val att gå in i din tråd ?

Men de är intressant..

Inuet

Ja, det stämmer bra. Eftersom jag inte visste vad det var som hände med mig, så hittade jag eckhart snabbt. Han har hjälpt mig otroligt mycket genom de tvivel jag har haft. Tydligen hade jag också köpt the power of now tidigare, den låg här hemma och skräpade :)

Han första bok finns som ljudbok på spotify om någon är intresserad. Sadhguru är en annan upplyst som har mycket fina berättelser.

Inuet

Jag håller med och min familj är de första som fått uppleva det. Jag kan milt sagt säga att det blivit lite lugnare här hemma ;) haha
Därimot är det svårt att inspirera andra under den korta tiden som ett AA möte är, tyvärr så har det blivit tvärtimot då de flesta ser ner på vad jag berättar.

Så jag får väl träna på er :)

Inuet

Jag ska tänka på det och försöka skriva ihop något under kvällen.

Inuet

Det blir för mycket för mig, eller det är för mycket jag vill skriva. Kan du försöka ställa lite mer specefika frågor, så kan jag beta av dem en och en :) jag vet knappt vart jag ska börja, haha.

Buzzz

Är den bok som jag läst mycket i. Massor med understrykningar och sidhänvisningar har det blivit i den.
Rekommenderas!
Ett experiment jag testade är det han föreslår i boken. Sitt helt stilla och se hur lång tid det tar innan tankarna (om allt möjligt) börjar komma.
Det tar inte lång tid...
En annan sak jag tog till mig är att försöka vara den som _observerar_ tankarna, ganska intressant.
Trodde det var en vanlig "flumbok", men enligt min åsikt var det tvärtom.

Tror det var i inledningen han berättar att han tänkte "_Jag_ kan inte leva med _Mig_ Själv", och med det startade hans funderingar om Egot och det sanna Jaget. Tror jag. :)
Tror jag ska ta ett varv till med boken, så tack för att du startade tråden!

//Buzzz

Inuet

Haha, det gjorde mig glad.
Eftersom jag inte kom i kontakt med konceptet innan mitt uppvaknande, så behövde jag aldrig träna på det, utan det kom total stillhet i hjärnan med paketet, så att säga. Men ibland när jag ser på mina minnen från "mitt förra liv" så är det just när jag lagt mig till rätta i sängen för att sova som kommer upp. Miljoner tankar som spretade åt alla håll, historier, ideer om ett bättre liv och allt möjligt rart. Fruktansvärt.

det där med att observera tankarn var väldigt kul i början, jag kunde börja gapskratta ibland när en "gammal" tanke kom upp. En sak som irriterade mig mycket tidigare, var att jag inte fick hjälp att laga middagen, utan sambon dukade alltid bordet istället (går att skriva en mindre bok om varför). En dag när jag lagade mat så kom en sån tanke och en irritationskänsla. När jag "såg" den komma, så la jag mig raklång på golvet och gapskrattade i 5 min. Hon var helt förbryllad :) ganska patetiskt att jag brytt mig om sånna triviala saker tidigare :) haha

Förövrigt så känns det som att eckhart saknades i sagan om ringen triologin...

Inuet

Jag menar, han ser ut som en hobbit och han utstrålar samma energi som hobbitarna i första sagan om ringen filmen. Echart tolle alltså.

Ellan

Hej,
Jag förstår en hel del vad du skriver... tror jag. Känner igen mycket av det. För mig handlar det mycket om att se och känna mitt nya friska ”jag” växa fram. En del som aldrig fått möjlighet att finnas. Det starkt destruktiva egot har tagit all plats. Jag älskar att umgås med mig själv och utforska mitt inre. Iaktta tankar, observa dem och känslor som dyker upp per automatik. Ibland är det riktigt komiskt och jag kan skratta åt dem och ibland sorgligt och obehagligt. Jag ser det som att jag tränar mig själv och formar något nytt. Det är utmanande men väldigt utvecklande. Har försökt sätta ord på det för andra och vissa ser ut som frågetecken men min terapeut greppade det och även min sponsor. Jag får fortfarande på mina möten och delar om det som ligger mig nära för dagen. Sår jag ett frö hos någon så är det gott gör jag inte det så ligger det heller inte i mina händer. Jag känner en oerhörd varm känsla inom mig när jag lyckas observera och vara medveten om mina tankar och mönster. De finns där, kommer och går. De förändras och ibland är det rofyllt, ibland rörigt. Jag blir bättre på det...
Så din fråga huruvida vi kan påverka andra som inte riktigt har hittat sin väg kan jag inte svara mer specifikt på. Undermedvetet tror jag däremot att vi gör det genom att bara vara de vi är, på gott och ont. Jag kan önska att andra ska få hitta sitt eget lugn men inte på mitt sätt utan på sitt alldeles egna vis. Det kan vara tufft att höra delningar som är starka och där beroendepersonen fortfarande har makten men det ser jag som övning och låter det inte påverka mig.
Så tänker jag kring mitt tillfrisknande och det nya jag har hittat inom mig.
Kram
Ellan

Inuet

Hej

Spännande läsning och kul att du kommer i kontakt med din essens. Hur kommer det sig att du upptäckte att det fanns ett ego?
Hur menar du med att forma ett nytt jag?

Ellan

God kväll,
Till och börja med var det genom att förstå själva beroendesjukdomen och hur den faktiskt fungerar. Har läst väldigt mycket kring just denna och det var en viktig del för mig själv i början av min nykterhet. När insikten om hur det faktiskt såg ut för just mig själv kom så började själva resan. För mig handlar det otroligt mycket om vilka tankar, normer, värderingar, känslor jag burit med mig sedan barnsben och hur det har format mig. Att sedan börja titta på det och känna på det... då växte det fram, starkare och starkare. Vad jag vill, vad jag tycker, vad jag vet osv är liksom inte ett måste längre. Svårt att förklara... men många gånger får jag stanna upp och börja om eller släppa taget om ”jaget”. I början visste jag knappt vem jag var eller vad jag egentligen visste. Det var länge ett varande... Låter flummigt men för mig var vilsenheten tuff i början men nu kan jag se att det oxå var en omstart.
Att forma mitt nya ”jag”... jag tror starkt att det finns olika delpersonligheter i oss. I mig är beroendepersonligheten en del, kritikern en annan osv. Under mitt andra år i nykterheten började en annan del växa fram och den formar sig sakta men säkert. Jag är inte den jag har trott att jag är och det är en enorm frihetskänsla. Det är oxå tufft och fortfarande är detta varande en nyckel. Jag kämpar inte mot något, jag strävar inte och det är då jag växer. I dessa stunder av lugn, ibland i form av meditation och ibland i rörelse, kommer insikterna. Ett par gånger har de varit fysiskt kännbara. En av gångerna rörde det sig om min uppväxt och jag hade länge kämpat med att förstå hur allt var osv. Sedan släppte jag det för jag låste mig, blev blockerad. Mycket terapi har det blivit.? En tid senare så kom insikten till mig. Den känslan var fysiskt på ett sätt som är svår att beskriva.
Det här blir långt ser jag nu när jag skriver... men att släppa kampen och sluta leva så mycket uppe i huvudet hels tiden. Ett större varande...
Nåja så tänker jag.
Kram
Ellan

Inuet

Fint skrivet. Jag förstår mycket av det du skriver, kanske inte just det om att forma ett nytt jag och att vi har olika delpersonligheter i oss. För mig var det mer en insikt i att "jag" inte existerar, det finns ingen identitet, jag är ett väsen. med det försvann allt, jag har inte längre åsikter eller värderingar, rätt eller fel, jag är bara varande och frid. Jag kan när jag vill vara i nuet och vill jag använda hjärnan till något så gör jag det och kan sen återvända till att observera.

Det har gett mig frihet från alla problem, jag kan inte ha problem, det finns inga problem. Det är som det är och inget kan förändra det. Det är också så förståelsen för att jag aldrig har varit en alkoholist kom, det var bara "jaget eller egot" som var det. Frid eller människans sanna essens kan inte ha ett beroende, det kan bara skapas i tankarna.

Det kan låta som åsikter eller värderingar, men det kommer från sant vetande. Det var det som "upplevelsen" berättade för mig. Jag fick sanningen om livet/ livets mening och det gjorde mig fri. Fri från allt.

När du skriver att du inte visste vem du var, kände du dig identitetslös då?
Har du känt att du fått veta saker som du inte skulle kunna tänka ut?

Frågor är jag specialist på ? Men jag får anstränga mig att tona ner dom ??
Men som jag skrev så tycker jag att de du skriver (som många andra nu även har skrivit) är intressant. Och de du skrev ang att de *finns i sig själv* har jag alltid varit säker på.Men att tro och tycka är ju en annan sak än att riktigt känna. Har varit med om dagar där hela jag och mina tankar varit "överens" och den bästa förklaringen är att jag har känt en oerhört befrielse just då.Att man bara är.Men sen sker de något (inget i praktiken) och jag "tappar" fokus! Och jag börjar ha konflikt mellan hjärnhalvorna igen och jag ältar! Inte endast ang mitt beroende.De kan handla om vad som helst.Ibland kommer även självömkan och de är ingen fin och vacker känsla alls. Jag vet om att de inte hjälper mig eller någon annan för den delen.Lev för att bli bättre istället, för jag kan inte förändra det som har varit.Och intellektuellt så vet jag det men sen tar nog *egot* över precis som du har beskrivet det. Och jag har aldrig tänkt på att de kan vara *egot* som är problemet/tar över. Har aldrig kunnat sätta ett "ord" på de..(ca så)..?

Min frågor kommer men få komma pö och pö för annars blir det för mycket ? Och sen vet jag hur jag kan reagera om jag inte tar in saker långsam och få reflektera. Jag reagerar efter känsla direkt.Som ett åskmoln ?. Och kommer koncentrerar mig på små detaljer som är oviktiga..!

Ellan

Hej,
En känsla av att inte veta vem jag var, vad jag tyckte om, inte tyckte om, vad jag ville osv infann sig. Jag hade mina roller kvar som fru, mamma, syster, dotter, vän och kollega men vem var jag egentligen? Så var det för mig. Jag har dock gillat resan. Den har varit och är utmanande men det sim växer fram inom mig kommer just inifrån. Mitt tidigare jag är till stor del skapat utifrån... svårt att förklara.
Absolut har insikter kommit svepande istället för att jag använt tankarna. Intuitionen har stärkts och jag lär mig lite bit för bit vad känslan vill berätta. Ibland har det känts som att det kommit insikter utifrån oxå. Häftigt är ordet.?
Ett första steg var att bli medveten om mina tankar... de är inte sanningen och jag springer fel nu och då. Kan bli riktigt komiskt.
Kram
Ellan

Vinna

Om man blivit frisk, måste man vara engagerad att hjälpa andra?
Bara genom att ha fått frid, att hjärnan inte är kapad längre, hjälper man sig själv och andra. Man inspirerar andra genom sitt nya sätt att leva. Man gör saker man tycker om utan att skada någon längre.
Andra med alkoholproblem märker att något hänt och kan tänka: Kan hon, kan oxå jag. Och frågar. Så har jag upplevt det.