Hej allihopa!
Jag brukar skriva på den "andra" sidan, förändra sitt drickande. Men jag tänkte ställa en fråga till er här som är nyktra, så jag lånar er forumdel en stund.
Lite bakgrund om mig är väl att jag missbrukat under cirka 7 år, ett tag drack jag varje dag och senaste tiden drack jag mer sällan (2-8 gånger i månaden) men då på tok för mycket. Allt med alkohol gick ned, drack en himla massa som jag inte hade en aning om att jag gjort dagen innan. Kräktes aldrig på fyllan mot slutet, däremot "dagen efter" (om man kan kalla det så, brukade dricka från tidig morgon fram till morgonen därpå) så kräktes jag blod, fick hemsk abstinens i 2-4 dygn och helt inkapabel till att göra någonting. Fick knappt i mig varken vätska eller något ätbart. Fick vid ett par tillfällen även hallucinationer vid abstinensen, med andra ord så var det riktigt illa. Ett under att jag inte dog av det eller alkoholförgiftning. Hur som helst så har jag nu varit nykter i snart 3 månader och det går väl ganska bra skulle jag säga men jag har sån fruktansvärd ångest. Jag har gjort så mycket sjuka, dumma, pinsamma grejer när jag varit full. Dessa minnen verkar inte vilja blekna, de återkommer hela tiden. Jag får ingen ro pga detta, händelser som ägde rum för 6 år sedan spökar fortfarande och får mig att må dåligt. Jag äter diverse mediciner och har ingen lust att ändra den just nu. Jag undrar därför om ni, som varit nyktra en längre period, lyckats lägga sakerna bakom er? Jag blir påmind när jag ser en viss person, hör en viss låt, är i en viss situation osv. Jag var ingen bra människa då, jag har sårat så många, jag gör allt för att bli en bättre människa men denna ångest ger mig ingen ro.
Hoppas få lite svar från er med erfarenhet.

Jag har bara 47 dagar under bältet. Jag tror att det där är en bra fråga för en psykolog om du har möjlighet. Jag jobbar med samma problematik, försöker lära mig leva med det och tänka att det förflutna är det förflutna och inte finns längre. Det finns inget att göra åt det, såvida du inte bör be någon om förlåtelse, då är det nog en viktig del av återhämtningen. Jag tror inte på att förtränga minnena av det, eftersom de då riskerar att ”hugga en i ryggen” utan snarare se på dem, försöka acceptera dem och gå vidare. När tankarna på sådant dyker upp försöker jag att se dem och tänka att ”visst så var det”, men sen inte gå in i dem utan fokusera på annat. Inte lätt men det fungerar till och från. Jag tror att det är många som har liknande tankar.
Men du är ju stark som slutat och du är en person nu som inte skulle göra så, det är ju en botgöring i sig. Jag har många grejjer jag gjort även som nykter som jag tänker så om :)
Det blir också lättare med tiden (åldern) att leva med sånt, man är inte universums centrum längre, inser man när man blir lite äldre ;) (40-ish)

Edit: En annan grej jag tänkt på. Tänk på vad kompisar/bekanta i din omgivning gjort för pinsamt/dumt på fyllan. Hur känner du för deras misstag? I mitt fall dömmer jag mina grejjer mycket hårdare än deras. Värt att fundera på om man inte är lite väl hård mot sig själv.

Det bästa botemedlet enligt mig för att få närståendes förlåtelse är vår nykterhet..Inom AA har man ju i ett av stegen till uppgift att be om ursäkt och gottgöra de som man gjort illa..Jag har pratat med mina barn och bett dom om förlåtelse..Finns nog en del som dom kommer att ta upp i framtiden också..Det är bara bra..Fram med skiten, så vi slipper bära den inom oss..Mina barn säger alltid att det viktigaste är att jag är nykter nu..Och att jag så förblir..