En dag i taget resten av livet

Nu är det dags, att vända blad och gå in i ett nytt skede i livet. Jag har planerat det en längre tid och på måndag ska mitt nyktra liv komma in. I helgen har jag ett planerat avstamp, ett sista farväl till alkoholen. Mitt i semestern, efter en tillställning, som ska bli den sista är planen. Jag vet att det är riskfyllt och att jag riskerar att falla direkt, men jag vill så gärna få tillbaka mitt liv. Jag har en fråga. Kan man jobba med tolvstegsprogrammen via nätet, eller måste man gå på möten irl? Jag bor väldigt avsides och det är svårt att ta sig till möten och det är även svårt personligen i ett litet samhälle.

Min historia ser ut som för många, med missbrukande trasiga föräldrar, skillsmässa, dödsfall, sjukdom. En riktigt trasig historia i flera generationer faktiskt, där även krig, sjukdom och svår sorg lever som en röd tråd genom vårt liv. Jag har sökt hjälp och mött läkare som förminskat mitt missbruk till bruk. De har skickat mig till samtalsgrupp med personer med utmattningssyndrom och sömnproblem. Jag har visserligen även de problemen men grunden är alkoholen.

Just nu är jag så trött, så trött och jag vill få tillbaka mitt liv. Jag vill känna glädje, genuin glädje och livslust. Jag vill leva och leva livet fullt ut ren och våga känna utan att krasha och döva. Jag inser att jag kommer att krasha, men vill våga rida igenom och våga känna smärtan och sorgen utan att döva mig med a. Det är svårt, jättesvårt och jag bävar jättemycket. Men vad har jag för val? Jag vill inte sagga ner mig och få skador på lillhjärnan, få alkoholdemens och bli helt frånkopplad. Jag har sett hur det är på nära håll och det är hemskt. Jag ska ta stöd i detta forum och läsa era trådar som stöd och försöka finna aktiviteter som upptar min tid, för nåt måste jag göra istället. Jag tror att, om man tar bort något måste det ersättas med något annat. Det bli något som är bra för mig.

Profile picture for user Vinäger

Du verkar så medveten om vad du vill med ditt liv. Även om andra förminskar, så vet du förstås själv hur du mår av din A-konsumtion. Bra att du vill ta tag i det nu. Fortsätter man blir det bara jobbigare och jobbigare. Du skriver om aktiviteter, tror också att det är jätteviktigt att fylla dryckestiden med något annat. Vad är du intresserad av? Det gäller nog att du har något planerat inför måndagen. Lycka till! ♡

Profile picture for user Rosa-vina

En vecka senare än planerat, men nykter nu. Idag är jag inne på dag 4 och det känns jättebra än så länge. Veckan innan hade jag nedtrappning och laddade inför min nykterhet med goda a-fria drycker, massor med gott te. Jag blir väldigt energisk när jag är nykter. Jag städar huset, baka bulla, kakor, mjuka kakor. Lagar extra god mat. Nu när det är så hett och eldningsförbud, grillar vi inte ens på tomten. Vi törs helt enkelt inte. Jag har semester så en del av min dag går åt till att planera kvällens middag. Jag äter mycket mer mat nu, så att jag blir mätt och lite däst av maten. Tar en siesta mitt på dagen, åker och badar, är ute mycket. Jag gillar att sträckläsa böcker och att ligga ute i skuggar är underbart. Lyssna på aspens löv som dallrar i vinden.

Vinäger, jag tycker om att både vara aktiv och att läsa. Jag går mycket och gärna långt (förr sprang jag men min astma som säkert blivit värre av a hindrar mig just nu) och hoppas på att kunna ta upp löpningen igen. Jag uppskattade förr Yoga och simning, så jag hoppas hitta tillbaka dit, men än är det trögt.

Jag behöver skaffa mig nya vänner och hoppas att få det genom olika grupper, med andra som valt (nykterister/nyktra alkoholister) nykterhet. Jag lyssnar ofta på olika poddar om beroende, medberoende och de stärker mig mycket. Jag kan rekomendera:
Beroendepodden
Närvaropodden
De leds båda av nyktra alkoholister och är jättebra. Jag lyssnar på den när jag är ute och går, sitter på ett lugnt skönt ställe, när jag diskar. De både stärker mig och ger mig så många aha-upplevelser. Jag känner idag att jag vill vara nykter och stolt. Tänk att kunna räkna nyktra år!! Jag vill, jag vill, jag SKA!
Lite kaxigt för att endast vara inne på dag 4, men jag behöver få vara kaxig och tro på mig själv. Jag är egentligen en stark person med driv och bra självförtroende. Det är självkänslan som svajar och den biten är det jag måste jobba på för att hålla min nykterhet. Jag behöver hålla mig undan känslostormar som inte är mina. Inte ta påmig andras känslor, skitsvårt förståss. Jag vet inte hur jag ska lösa det eller ens klara det. Kanske måste jag byta arbete? Flera kollegor har ADHD och de tar mycket energi från mig när de får känsloutbrott. Jag har svårt att värja mig och ofta får jag en sån inre storm att jag måste dricka för att lugna ner mig. Jag hoppas min astma blir bättre för jag kommer att behöva springa för att få ur mig den inre stormen. Jag ska be min läkare om en ny astmamedicin, för Brickanylen räcker inte. Jag har börjat dricka vatten som är renat med Kollodialt Silver. Mina luftrör är bättre och inte inflamerade längre, så det finns hopp, även om astman är kvar.

Idag ska jag bjuda grannarna på go-fika, läsa och gå en lång promenad till sjön och bada. Dricka örtte som är bra för sömnen och lägga mig för 22.

Profile picture for user Rosa-vina

Jag är idag inne på dag 5, men det är inte första ggn jag går in för ett liv utan alkohol. Jag har en längre period på 1,5 år och några vita månader utan a, vid några tillfällen de sista 4 åren. Jag har försökt att begränsa, sätta upp regler om mängd och tillfällen, när det är ok att dricka. Det håller ett tag och sen är jag tillbaka i samma spår igen. Jag vill vara nykter för att orka leva det liv jag vill leva. Jag vill orka och våga känna utan att i panik ta ett glas a. Jag har idag varit ute på en powervalk på drygt en timme före mitt morgonkaffe. Det var jätteskönt och tankarna var lugna och jag njöt av den vackra omgivningen. Idag är min plan att fixa till hemmet och sen göra ett rejält Yogapass. Vilket kommer att bli asjobbigt då jag har värk i typ hela kroppen, av månaders overksamhet. Man blir inte direkt smidig av att parkera i soffan eller ute i trädgården med vinglaset. Idag mår jag bra psyiskt, ingen ångest eller stress. Vilket beror på att jag har semester. Min oro är när jag är tillbaka i vardagen och jobbstressen och alla konflikter på jobbet sätter igång. Jag kan inte säga att jag sover särskilt bra, men är ändå piggare då jag inte är påverkad av a. Jag har inte varit bakis mer är en gång i sommar men det beror på min ökade tolerans och inte för att jag inte druckit. Jag hade som mål att sluta dricka under semester och känner mig stolt över det, även om det blev en vecka senare än planerat. Jag har ett tillfälle som hände i sommar som jag skäms över. Det är jätteskämmigt och jag vill inte att det händer igen. Jag har läst godnattsaga till barnen på fyllan. Jag somnade utslagen hos dem. Jag kände att jag var berusad men lyssnade inte och envisades med att jag klarar att läsa. Det gick inte så bra, men min dotter räddade mig och sa att jag var trött, så hon tog över läsningen medans jag somnade. Det är klart att de små märkte att jag var "konstig" och det är inte bra, verkligen inte. Det ska bli mitt "kom ihåg" när jag kämpar mot a.

Men just idag är jag nykter och stolt!

Profile picture for user Rosa-vina

Idag har jag givit mig själv manikyr och pedikyr och satt på fint nagelack. Lagat en god middag och till det drack jag en kall Pepsi Max. Det går bra även om jag känner mig lite nere ikväll. Stör mig lite på maken som dricker öl och ser hur snabbt han blir förändrad. Inser att jag bara inte noterat det tidigare då jag varit i samma läge. Jag tänkte se en film om en stund och har fixat till lite dipp till chipsen. Tänker unna mig en riktig gottekväll och moffa i mig så jag blir tokmätt. Jag ska inte gå in i mat/sockermissbruk men behöver något gott nu i början. När jag börjar jobba igen kommer jag att komma in i mina vanliga kostvanor. Jag är ganska hälsomedveten (vilket jag noterat att väldigt många här på forumet är) vilket egentligen är knäppt då jag druckit "gift" i ganska många år till och från.

Jag gjorde mitt Yogapass på 60 minuter som planert på em. Det gick bättre än väntat men oj så otränad och stel i musklerna. Jag tog det försiktigt och stannade i varje position 5-6 andetag. Jag kanske inte kommer ur sängen imorgon ;)

Idag har dagen känts irriterande lång.....

Profile picture for user Jasmine

.. för dig. Fint att höra! Även min dag var irriterande lång och den avslutades med en påse godis. Mår inte så bra efter det, men var tvungen att göra något destruktivt;).

Ja, det är ironiskt att vi som är hälsomedvetna tillåter oss att förstöra kroppen med gift.... Kram till dig och sov gott!!

Profile picture for user Ellan

Hej,
Härligt att läsa om dina dagar. Låter precis som dagar jag försöker skapa mig. Motion, läsning, bad, egenvård, poddar och yoga. Underbart! När jag jobbar går jag upp en halvtimme tidigare för att börja dagen med lite yoga o kaffe. Då känner jag faktiskt mig lugnare och kan ta andras känslostormar utan att hamna mitt i dem. Jag är likadan och får jobba med vad som är mitt och vad som är andras. Det är en resa det oxå.
Ang möten, min sponsor har aktivt deltagit i möten på nätet. Hon hittade tom sin sponsor i ett annat land och det har fungerat bra. Böcker finns att beställa och sök gärna på nätet efter andra typer av möten än de fysiska. Jag har oxå barn och de har tyvärr fått vara med om alldeles för mycket men de är idag en stor drivkraft för mig i nykterheten.
Hoppas du hittar den stöttning du behöver.
Kram
Ellan

Profile picture for user Rosa-vina

Jag ska läsa lite mer på era lankar och skriva mer ikväll. Inne bara lite snabbt nu. Allt väl här (även om humöret pendlar och maker är i skottlinjen, stackarn ;) men jag föröker hålla isär, mitt och hans) och jag är nykter.

Kram

Profile picture for user Rosa-vina

I morse vaknade jag före 6 och hade ont i huvudet. Gick upp och la mig i soffan med min bok. Drack te, vatten, Berocca och till slut fick det bli även en Treo för att bli av med huvudvärken. Jag har varit jättelabil idag och retat mig på min man fast han inte gjort mer än typ andats. Jag fick verkligen lägga band på mig och focusera på mitt och peppa mig själv (det är i mig det ligger, det är abstinens...) för att inte skälla ut karl. Efter lunch blev det bättre och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans. Nu blir det en sen middag och sen en film. Inte så upphetsande kanske men det är bäst så. Just nu mår jag bäst i en lagom vardagslunk.

Nästa vecka börjar jag jobba igen och jag planerar lite hur jag vill ha det under min lediga tid. Jag ska ägna en del av fritiden till Yoga, simma, promenera, gå ut och äta en god lunch med någon väninna, gå på bio, leta reda på någon motionsgrupp (gå/jogga), gå på massage. Jag jobbar skift så jag har mycket ledig tid på dagen mitt i veckan och behöver fylla dem men något meningsfullt. Vila är jättebra men inte hela tiden. kanske gå med i någon förening? Jag skulle behöva nya vänner....

Profile picture for user Rosa-vina

När jag vaknade i morse spände det i käkarna och jag gick igenom hur det kändes i hela kroppen. Var hade jag ont, var spände det? Plötsligt spritterd det till i hjärnan och hela kroppen reagerar och jag blir jätteglad. Jag kom på att jag just vaknat nykter till dag 7, vilken känsla!

Står sen ute på verandan med min kaffemugg och njuter av morognens solstrålar, känner, andas och tar in. Så underbart. Samtidigt kommer en sorg över mig, att jag missat detta under så lång tid. Jag har varit som bedövad, utan kontakt med mitt inre jag. Jag har missat att njuta fullt ut nästan hela (läs de sista åren) sommaren. Jag ska inte slå på mig själv men tillåter mig att vara lite ledsen över det men också glad över min insikt. Jag har förhoppningsvis resten av mitt liv påmig att njuta.

Jag har planerat min nykterhet och har köpte hem alkoholfritt rosévin, rött svartvinbärsvin, Schweppes Tonic och Loka (två hela flak). Jag har dessa 7 dagar druckit Loka,Tonic, te (är tefreak) och massor med vatten. Mitt ansikte är redan fräshare och jag ser piggare ut, trots att sömnen är sådär i värmen. Jag har inte längre hjärklappning, ångest och toksvettas inte mer. Mitt humör skiftar snabbt men jag hoppas att det planar ut snart.

Jag tänker mycket på vad a har ställt till för mig och då vad jag har gjort, sagt och skäms en hel del. Jag inser att jag kommer att behöva be om ursäkt till mina närmsta, om ett tag. När jag är stadigare i min nykterhet. Jag vågar inte göra något som får mig att "darra" än. Det får komma när jag är redo. Det har att göra med att jag får en släng av hybris när jag är berusad och då kommer en ful sida hos mig fram. Jag beter mig som om jag är lte bättre än andra och pratar skit. Inte elakt men ändå skitsnack, som jag verkligen inte vill kännas vid när jag är nykter. Jag har sårat med onödiga komentarer, som varit nedsättande (fast det är ju elakt) och för att höja mig själv. USCH så lågt :(

Ja, ja det finns att jobba på i sin nykterhet. Idag skiner solen och jag jag mycket att göra hela dagen, så jag ska inte grubbla mer nu. det får bli en bit i taget.

Kram till er alla som kämpar!

Profile picture for user Rosa-vina

Jag går in på dag 9 idag och det fungerar skapligt bra. Visst kommer det tillfällen när ett glas rosé passer hjärnan och lusten pockar på. Jag kommer att utsättas för prövningar nu när vardagen, jobb och det blir fler kontakter med vänner som dricker a. Jag har haft nyktra perioder tidigare och vet numera vilka "riskområdena" är. En gång tappade jag min nykterhet på ett event. Plötsligt hade jag ett glas Champagne i nypan, bara jag klev innaför dörren. Jag hann inte ens reagera, förän jag stod där med glaset och drack. jag blev överrumplad och vanan kickade in. Sen tog begäret över och det blev 3 glas rött vin till buffén. Allt var gratis och gratis är gott. Det sabbade min nykterhet (mitt eget fel såklart) och efter tog det inte länge förän jag var uppe i min vanliga ranson.

Men idag är jag nykter och bättre rustad. Jag vet att jag aldrig kan vara säker och måste därför vara på min vakt o offentliga sammanhang. Hemma finns bara lite gammal äcklig likör som ingen vill ha. I kylen finn bara alkoholfria drycker. Köpte en BiB med äppelmust igår och några flaskor kombusha med ingefära/citonsmak, riktigt gott. Min man köpte a-fri öl och sa -Nu är det slut på drickandet (hoppsan!). Jag vet inte om det gäller även fre-lörd? Vill inte pressa honom, han måste välja själv. Han är inne på sin dag 3 idag och redan igår pratade vi mer och hade en fin kväll. Vi gör våra egna resor men glad att vi kan stötta varandra. Vill han dricka några öl på helgen (dricker aldrig vin eller sprit) är det hans val. När jag märker att han blir påverkad drar jag mig tillbaka med en bok i sovrummet. Jag har väldigt svårt för berusade personer när jag är nykter, det ger mig stark ångest (barndomstrauma).

Nu ska jag gå och sova en stund, är så trött. 4 timmar sömn är för lite, natt efter natt. Denna värmen puh....

En dag i taget....

Profile picture for user Carina

till dag 9! Härligt att höra att du är bättre rustad, är förberedd på nitarna och redo att parera dem!

Varma (kanske lite för varma denna sommar?) hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Rosa-vina

Denna värme är rätt påfrestande, så jag gick till frissan och klippte av mitt långa hår. 5 dm hår föll ner på golvet och jag är nu korthårig, så himla skönt. Det var inte en impulshandling, utan något som jag planerat en längre tid. Jag är jättenöjd även om frisören skakade på huvudet när hon satte saxen i håret.
Dag 10 och det är bra med mig, trots denna värme. Tänket mycket och sorterar det som varit, men ser även framåt.

Vet inte vad jag ska skriva mer. Pllötsligt har jag inget att "säga"
En dag i taget...

Profile picture for user Rosa-vina

Igår kväll grillade (el-grill) vi och suget kom som ett brev på posten (fast de kommer ju inte alltid med Post Nord ;) ha ha). Kände in känslan och slog bort den. Hällde upp ett glas a-fri öl 33 cl och släckte törsten. Sen tänkte jag faktiskt inte en enda gång på a på hela kvällen. Middagen blev god och vi såg på tv hela kvällen, tillsammans. Nyktra och lite slöa efter mat och denna värme.

Jag är trött och har lite besvär med astma. Det är tungt att andas och sömnen är alldeles för kort. Jag skulle behöva sova mer. Får försöka sova en stund idag innan jobbet ikväll. Men nu ska jag ut och gå en timme innan det blir för varmt.

Kram till alla som kämpar!

Profile picture for user Rosa-vina

När de invanda rollerna förändras och en person slutar dricka, vad händer med ens partner då? Att en person missbrukar genererar flera medberoende i en familj. De som har fått anpassa sig och hjälpa till att hemlighålla familjens sjukdom. Lyssnade på närvaropodden, avsnitt 3 om missbruk/beroende. Camilla Kuylenstierna berättade om hur hela familjen ofta behöver hjälp när den beroende blir nykter. Rollerna skakas om och det är inte alltid den medberoende partnen klarar av att huvudpersonen blir nykter. För vem är hen då?

Jag har läst på flera trådar att partnern kommer med a och erbjuder den som valt att sluta pga ett missbruk/beroende. Det är jättejobbigt att ha en partner som dricker när man valt att sluta, men att bli lockad/erbjuden a är katastrof. Det gör också återfallet lättare för man vet att partnern inte kommer att blir arg? eller?

Jag har återfalligt flera gånger och oftast på fest/event men också hemma. När jag vet att maken vill dricka har jag bett honom köpa åt mig också. jag vet att han blev glad över att inte behöva dricka själv, även om han inte lockat med a direkt. Men indirekt har han gjort det genom att tala om att han ska till bolaget efter jobbet. Där ger han mig en öppning...

Detta är min fjärde nyktra omgång och idag är det dag 12. Jag vet att min riskperiod kommer om ca 10-20 dagar, när min hjärna kommer att försöka lura mig att nu kan det väl räcka... Jag planerar nu in lite olika hälso aktiviteter framöver. Jag ska med dotterna på Spa i slutet på månaden och funderar på en hälsokryssning. Jag har återupptagit min Yoga och idag köpte jag en Yoga/massagerulle, lite nya sportkläder, fräsha duschkrämer mm. Vill känna att jag har det bra och inte "förlorat" något.

Profile picture for user Vinäger

Att fylla dagarna med aktiviteter i början, då riskerna är som störst.

Skriver ofta att jag är tacksam över att ha en man som inte har egna A-problem och som ställer upp på mig. Klarar det ändå inte smärtfritt, då jag har så svårt låta bli om tillgängligheten finns. Tänk dig då hur beundransvärda jag tycker att ni är som har A runt omkring er och ändå klarar att stå emot. Hatten av!

Du verkar otroligt stark i ditt beslut den här gången. Bra ändå att du ringat in den största utmaningen och planerar för att fixa den. Det är när vi är oförberedda som det är svårast att stå emot.

Det här med att unna sig andra må-bra-saker är jätteviktigt. Att vara nykter ska inte kännas som en uppoffring - tvärtom. Ju längre tiden går, desto mer inser man det.

Tror på dig! ♡

Profile picture for user Rosa-vina

Det är verkligen så för mig (och många), att det är när vi är oförberedda återfall sker. För mig är det sociala sammanhang där stämningen är hög. Jag funderar på vad det står för egentligen, för mig. Jag är en extrovert person men med dålig självkänsla. Jag tror att jag blir så osäker och obekväm att jag dricker i ren panik när jag kommer till en tillställning. Att jag varje gång (nu går jag inte ofta på fest som tur är) drabbas oförberedd av panik och löser det omedelbart med a. Därför kommer jag inte ihåg till nästa gång, då jag löst problemet blixtsnabbt. Med en drink blir jag otroligt social, skrattar, dansar och har skitkul. Nykter är jag en skugga av den personen. Osäker, orolig när andra dricker (trauma sen jag var barn), blir rädd och får ångest. Jag har tackat nej till bröllop och personalfester för att jag inte klarar av att vara med nykter. Eftrersom jag heller inte kan dricka måttligt är jag rädd för att bli kanonfull på nattkröken. Alltid fullast och kvar till sist (om inte maken är med och typ tvingar mig hem). Min bästa barndomsvän bjöd inte mig på sin 50-års fest. Antagligen för att hon vet hur det brukar gå. Men det gjorde väldigt ont och jag blev ledsen. Det är inte så kul att se sig själv med andras ögon. Jag är inte alltid så snäll mot mig själv, utan rannsakar mig hårt. Nu har jag inga fester framöver och när det blir dags för julbord i december kommer jag att tacka nej. Tycker inte ens om julmat, så det är ingen uppoffring.

Idag är det fredag och maken kom just hem med en kasse med 6 öl, bara a-fri öl! Jippie han tänker hålla sig nykter även i helgen, underbart. Vilken lättnad för mig. Han är jättesnäll även som påverkad men jag bli i alla fall orolig och får ångest. Jag tror att han är inne på dag 8 och jag är på dag 13. Tjoho, välkommen nyktra helg :)

Profile picture for user Rosa-vina

Hej!

Jag funderar på att köpa den stora boken. Ni som har köpt den, använder ni den och jobbar med stegen? eller blir det ytterligare en bok i hyllan? Är det svårt att jobba i stegen själv eller behövs en sponsor? Jag har A-alanons två böcker och läser dem i olika perioder (jag är medberoende sedan barnsben och har jobbat med mig själv jättemycket genom åren och gått olika program hos beroendemottagningen) och de har givit mig tröst och vägledning.

Idag är jag nykter sedan 14 dagar, men behöver ta nästa steg för att minimera risken för återfall. Jag har funderat på att gå på AA möten men skulle helst vilja gå tillsammans med någon, första gången. Jag får fundera på detta och kika på AA`s hemsida.

Jag kanske ska skriva min historia när jag är redo att dela den. Den är smärtsam och jag har gått igenom det svåraste svåra, när döden tar ens barn. Om jag klarar av att berätta...

Idag är vi nyktra och tar en dag i taget. Kram till er alla fina som kämpar, ni är bäst!

Profile picture for user Jasmine

... hm.. Vi som började samtidigt och jag är fortfarande på Dag 1. Starkt jobbat av dig!

Dela gärna din historia så ska vi lyssna, kanske kan hjälpa att berätta? Ett av mina barn fick en gång en dödsdom så jag kan förstå hur det känns... inte fullt ut eftersom hen mirakulöst nog klarade sig, men delvis. Mitt liv har aldrig blivit detsamma efter den upplevelsen.

Önskar dig en fin söndag!!!

Profile picture for user Rosa-vina

Huh, så läskigt att ens barn får en dödsdom, men underbart att hen klarade sig. Förstå att livet efteråt blir lite annorlunda. För mig är det alltid nära till katastroftankar, för det värsta kan hända. Det har ju hänt.

Jag har dövar min sorg och mina känslor med a i flera år. Ibland bryter jag ihop och blir till en blöt fläck på golvet och "fulgråter" ohejdat, oftast när jag är berusad. Det kan vara en doft eller en känsla som sätter igång sorgen som en lavin, när jag inte är beredd och har garden uppe. Då faller jag men som den duktiga flicka jag är så reser jag mig alltid och går till jobbet som vanligt.

Dåtid (efter att mitt barn dog)
Det fanns en tystnad omkring mig överallt, på jobbet och även i min stora familj. Det var aldrig någon som frågar mig om min sorg, om jag saknar, hur jag klarar min sorg. När kollegor talar om sina barn var jag uteskuten ur samtalet. Jag satt tyst intill och deltog inte, trots att jag har ett barn till som faktiskt lever.

Idag (har det gått 16 år)
Jag har nytt arbetet och de flesta vet inte min historia. De vet att jag har ett barn och barnbarn och att jag älskar dem. Det är väldigt lite privata samtal på mitt arbete och vi vet inte så mycket om varandra. Bra sådär ytligt känner vi varandra. Idag kan jag tycka att det är skönt. Men jag kan sakna att mina syskon, min man, mina föräldrar inte frågar eller tar upp samtalet. Det är alltid jag som säger att nu skulle hen älskat att vara med eller att hen alltid gjorde si eller så. Men vi berör inte min sorg. Den bär jag ensam och idag vågar jag möta den nykter.

Jag vill så gärna finnas för mina barnbarn och vara en del i deras liv. Det är min största drivkraft för att hålla min nykterhet, för min och för barnen. Jag vill dela deras vardag och kanske en dag bli gammelmormor (jag fick barnbarn när jag var 43 år). Jag vill leva, vara frisk och bli jättegammal.

Profile picture for user Jasmine

Jag känner igen det där med katastroftankar... det man inte trodde skulle "hända mig" har ju faktiskt hänt... Din sorg måste vara oerhört svår att bära och särskilt om du känner dig ensam med den. Jag hade inte heller något stöd i min sorg då barnets pappa valde att inte "gå in i sorgen" . Under min sorgeperiod insåg jag vilka som var mina riktiga vänner och vilka personer i min närhet som jag kunde "räkna med". Jag lärde mig också att även små ord eller handlingar betyder mycket när livet är i gungning. Efter perioder på sjukhuset var det till exempel ovärderligt med vänner som inte skyggade utan bjöd hem oss på middag mitt i allt elände. Ett kort från någon med en hälsning betydde också mycket.

Det här kanske blev lite rörigt, men jag vill mest sända min medkänsla och kärlek. All styrka till dig ?

Profile picture for user Rosa-vina

Tack fina du, så fint. Ja, att bli sedd, en kram, en vänlig gest när livet är svårt betyder så mycket. Jag läste dina 10 nyss. Du är pågång nu, din kraft är på ingående låter det som. Stor styrkeram till dig <3 <3

Idag har jag berättat för min familj (mina syskon och dotter, som i sin tur kommer att berätta för sina partners) att jag slutat med a. De är inte heller några normisar utan har en tendens att äta för mycket, mat/socker. Det är samma beroendegen, vi har bara olika utlopp som vi kämpar med. De fattar precis och jag behöver inte hymla om att jag inte kan hantera a. De har lovat att vi ska träffas utan a och att det inte var något problem för dem.

Jag märker att när jag inte dricker är jag mer sugen på att stoppa i mig onyttigheter. Det är inte direkt sallad jag kickar på, utan gärna läsk och chips. Det hade jag hemma de första dagarna men inte mer. Tänker inte byta beroende. Dricker vatten, samarin, Loka, te och kaffe. Ibland en liten a-fri öl eller en Coca cola (växlar mellan vanlig och sockerfri). Jag har a-fritt vin hemma men har inte velat dricka det än. Till vardags dricker jag bara vatten, te eller kaffe.

Jag har satt en surdeg idag, så imorgon bakar jag matbröd. Funderar på att släpa mig till simhallen idag och göra 1000 m och sen slöa i bastun en stund. kanske lite Yin Yoga innan sängen, så jag sover gott.

Kram till er alla som kämpar!

Profile picture for user Rosa-vina

Vill bara göra en notering för mig själv. 17 dagar utan alkohol och det känns bra. Sover bättre på nätterna. Jag har mer energi och är gladare. Det känns skönt att familjen vet om min nykterhet, tryggt.

Unnade mig en stor kulglass med våffla idag vid havet, mysigt :)

Profile picture for user Vinäger

17 dagar. Wow! ♡ Bra att familjen är involverad, det underlättar i många situationer. Kram

Profile picture for user Rosa-vina

Nu när jag inte dricker har jag så mycket tid (tiden är visserligen lika även när man dricker, men den används rätt olika i dryckerruset) och vaknar redan vid 5 på morognen. Jag har varit ute och gått med mina älskade hundar tidigt, innan det blir för varmt för dem. De säger att det ska bli jättevarm idag igen, puh. Idag ska jag fixa lite här hemma. Läsa lite och sitta ute i skuggar med min kaffekopp. Tänkte jag skulle hinna med ett Yogapass och kanske åka och bada lite, innan jobbet. Imorgon tänkte jag gå på bio och se Mama Mia, själv på eftermiddagen och bjuda mig på en god lunch innan, på restaurangen intill. Jag vet att de har jättefina sallader med chevré, mm.

Jag jobbar så oregelbundna tider och ofta när andra är lediga, så jag har inte direkt några vänner. De har liksom försvunnit med åren. Några har flyttat och jag har bytit arbete flera ggr. Andra har jag kommit ifrån och en del kan jag inte umgås med då de dricker friskt. En del har valt bort mig då jag druckit för mycket. På min nuvarande arbetsplats har jag ingen som jag vill umgås med privat. Jag är ingen tjej-tjej och pallar inte allt detta ytliga "katalogliv" eller att utseendet ska betyda så mkt. Alla får göra som de vill men jag orkar inte höra om botox, lösögonfransar, tandblekning, fillers och allt man måste ha/fixa för att gå ut. Jag går osminkad och har praktiska kläder som tål hundar och fungera att cykla med. På jobbet har vi arbetskläder, så jag bryr mig inte om att klä upp mig. När jag var barn sprang jag alltid med killarna, klättrade i träd, sprang på hustak, en pojkflicka helt enkelt. Visst har jag mina feminina sidor också, men även en maskulin sida. Jag har jobbat på kontor i massor med år och gått klädd i kjol, blus och kavaj med ett välsminkat face, för att det var på sin plats där. Idag jobbar jag med vård och där är det bäst att vara utan parfym och smink behövs inte. Ett rent glatt vänligt ansikte är perfekt att möta patienterna med.
Det här gör såklart att jag är mycket ensam. Det är inte så bra, så jag behöver få nya vänner, nyktra vänner. Nu är det sommar och lätt att vara ute, men när vintern kommer med mörkret. Då blir det tufft att vara ensam så mycket. Jag har ju min man, men jag behöver väninnor också. Jag är en extrovert person och mår inte så bra av att vara för mycket ensam.

Profile picture for user Rosa-vina

Jag vill verkligen inte slå ner på dem som älskar att fixa med sitt utseende, inte alls. Det är bara så att det inte är för mig. Jag tror att all yta "ramlade av" mig när jag förlorade mitt barn. Jag blev annorlunda efter det. Lite mer allvarlig men också att jag värdesätter det som är viktigt för mig och min familj. Jag kan verkligen göra allt för dem som står mig nära. Mitt rättspatos är också irriterande stort enligt andra och jag jobbar verkligen med mig själv för att inte alltid vara så j**la präktig. Det kan göra ont i mig när jag ser andra göra sån man inte får, men jag försöker hålla igen. Jag inser att vi är olika och har olika värderingar, även om vad som är rätt (även om lagen säger motsatt) eller fel. Jag måste inte se och lägga mig i allt. MEN när barn eller patienter fara illa tvekar jag inte en sekund, aldrig.

Profile picture for user Jasmine

.. det kanske finns grupper man kan leta upp? Mina vänner och min familj är så förknippade med alkohol, känns svårt att umgås så här i början. Men du, var glad att du har en man iaf!!! Själv har jag varit utan vuxensällskap i sju dagar. Suck.

När det gäller utseende så är det viktigt för mig även om jag inte är modellsnygg;) Jag mår så mycket bättre när jag fixat håret, sminkat mig och satt på mig snygga kläder. Vet inte riktigt varför, känns ju väldigt ytligt?.

Kramar till dig idag och hoppas du njuter av lunch och bio imorgon! (Jag hade tänkt se samma bio idag, men fastnade i soffan utmattad av värmen)

Profile picture for user Rosa-vina

eftersom du tycker om det. Förr smikade jag mig jämnt men nu behöver jag inte det längre, då jag inte representerar något företag längre.
Visst är jag glad att min livskamrat och jag är nyktra tillsammans och att vi har varandra. Vi har ungefär lika trasig bakgrund med missbrukande föräldrar och delar det mesta. Fast ibland vill jag typ strypa karln, när han är lat och smiter undan. Så trist att tjata om vardagsbestyren :(

Dag 19 går mot eftermiddag och jag är nykter

Profile picture for user Jasmine

.. det där med att tjata om vardagsbestyren förstår jag verkligen. Min exman gjorde inte många knop hemma... en av anledningarna till att jag skilde mig (dock inget jag rekommenderar;))

Styrkekramar till dig idag!??

Profile picture for user Rosa-vina

Ikväll vill jag se någon bra film, äta tacos och dricka Coca Cola och kanske en a-fri Stout till filmen. Idag går jag in på dag 20 och det är fantastiskt härligt. Även om tankar på ett glas rosé, balkongen, kräftor dök upp i skallen redan i morse. Faan, det är inte lika mysigt att ha balkongkvällar längre, hittar inte riktigt någon mening med det. Jag är jätteglad över min nykterhet men bär även en sorg över att inte kunna kunna ta de där två (som alltid blev 5) glasen. Jag brukade köpa en flaska till varje tillfälle, ibland en liten 33 cl flaska. Fast ibland när min flaska var slut snodde jag en öl av maken eller tog en folköl. Ibland tyckte jag inte ens om det första glaset, men begäret ville ha mer.....

Jag har simmat på morgonen och ska nu fixa lite här hemma innan kvällen. På em ska jag gå ut på en längre promenad med hundarna och ev träffa en "hundkompis". Vi brukar promenera med våra hundar (ett par ggr i månaden) och prata oavbrutet om allt möjligt. Vi kan tala om medberoende, psykisk ohälsa missbruk mm. MEN hen vet inte att jag har problem och har druckit på ångst, stress och sorg. Vi umgås inte privat mer än på promenaderna, då det är hundar vi har gemensamt och en barndom med föräldrar med missbruk/psykisk ohälsa.

Jag har några mornar vaknat med spänningshuvudvärk ochär stel i käkarna. Jag tror att en bearbetningsprocess har startat, då jag inte dövar mina känslor längre. Undrar lite över vad som ska komma upp till ytan?

Jag är medberoende. Mina föräldrar lever och är aktiva alkoholister. De har brustit i sitt föräldraskap och jag har farit illa. Jag är uppfostrad med stryk, med livremmen eller handflata. Jag fick aldrig ha en egen åsikt, säga emot eller bli arg. Helst skulle jag vara tyst och inte ta plats. När jag gick i förskolan var jag tyst, svarade inte ens på tilltal. I skolan dagdrömde jag och såg ut genom fönstret. Jag var mager som en sticka och utvecklades inte förän jag var nästan 16 år (fick då små bröst och mens). Jag fick inte gå i gymnasiet utan tvingades att börja arbeta på ett ställe som mamma ordnat. Jag bar pottor, tvättade gamla mäniskor, bytteblöjor, skurade golv. Min lilla 45 kg kropp slet hårt men jag fann en inre styrka under de år jag jobbade där. Jag sparade min lön, så mycket som det gick. När jag fyllde 17 år flyttade jag till en egen lgh och kunde köpa egna möbler för mina pengar. Den frihet jag kände i mitt egna första hem, det var så stort, så stort. Att inte behöva vara rädd längre, att kunna somna tryggt, vakna trygg. Att slippa höra pappa skrika och bröla ut sin sorg (för han var/är så trasig). Att slippa bli hotad fysiskt och psykiskt. Jag brukar jämnföra min barndom och mina symptom med posttraumatisk stress, då jag växt upp i familjens egna krigszoon.

Nu tar jag en dag i tagen och idag mår jag bra. Just idag är jag stark!

Ibland tappar jag bokstäver eller kastar om dem, det är pga trötthet i skallen, men ni fatta....

Profile picture for user Nurture

Min tandläkare satte botox i mina käkmuskler. Hade bitit ihop så länge att jag var bortom bettskena ? Får ingen huvudvärk längre ?

Profile picture for user Femina

.. och jag förstår lite bättre det där med att träffa någon man känner igen på ett AA-möte. Själv bor jag i Stockholm och även om "min" grupp ligger i närheten utav vår bostad så är det ju mindre risk att träffa på någon man känner/känner igen. Jag förstår också att i en mindre stad är det inte så lätt att söka nytt jobb ifall mycket på jobbet stör ditt lugn. Fint att din man stöttar dig. Men, det där med nya vänner är ytterligare en anledning att delta i AA-möte. Där om något kan du förhoppningsvis träffa blivande nya vänner.
Allt gott!

Profile picture for user FinaLisa

Jag har läst hela din tråd nu och blev så berörd av din livshistoria.
Även om inte jag for lika illa som du gjorde som barn så har vi ändå saker gemensamt.
Alkoholdjävulen har funnits i min släkt i generationer och har påverkat alla familjerna på olika sätt.
Det värsta har inte hänt mig, detta att förlora ett barn. Men jag har förlorat andra nära.

Mitt eget beroende har sakta ökat de senaste åren men på en smygnivå.
Jag dricker aldrig för mycket i andras sällskap utan bara hemma nu för tiden.

Det är bara min sambo som vet och han dricker inget på grund av sjukdom.
Han stöttar mig till 110% och vet att det handlar om att lindra ångest.
Vi är snälla mot varandra och vill varandra väl.

Jag mår så mycket bättre om jag låter bli att dricka, började läsa här på forumet för snart ett år sedan.
I februari gjorde jag mitt första försök att hålla i 3 veckor. Det lyckades inte och nu gör jag mitt fjärde eller femte försök.
Är på dag 15 idag och denna gång är jag bättre rustad med tankestrategier.

"Märthans timme" kallar jag en strategi;

Alltså, det är ju bara de första två vinglasen som är sköna, sedan blir det ju vara jobbigt att dricka.
Så varför utsätta sig för allt det dåliga bara för att ha roligt en ynka timma!!??

Men rastlös blir jag såklart ibland men inget sug, tack och lov.?

Ha en skön helg med mycket mys och bra film? ?

Kramar
???

Profile picture for user FinaLisa

Blev så egotrippad av min egen text att jag glömde ge dig en stor salut för att du är så stark och håller din nykterhet!!!
?✌????

Profile picture for user Jasmine

Så där ska inget barn behöva ha det!!! Trodde att det där tillhörde en svunnen tid- att bli slagen och inte få gå i skolan. Nu verkar min barndom plötsligt idyllisk trots att jag vägrade ha kontakt med min mamma under flera år pga bristande föräldraskap.

Kära Rosa-Vina, vad bra du gör det som verkar ha skapat ett tryggt liv trots en sådan jobbig bakgrund. Skickar styrkekramar??

Profile picture for user Rosa-vina

Igår var en dag med huvudvärk och tyngre tankar. Det händer mycket i mig nu och händelser som jag förträngt pockar på och vill komma upp till ytan. Jag läste era kommentarer redan i fredags, men orkade inte återkoppla.

Tack Nurture, Femina, FinaLisa och Jasmine för era inlägg. Det värmer ett lite trasigt hjärta att få läsa det ni skriver. Jag ska läsa lite trådar nu på morgonen innan jag beger mig ut och går med mina hundar. Ikväll kommer min dotter med sin familj på besök, så då blir huset fullt av liv och rörelse, skratt och glädje. Det är precis vad jag behöver. Fast just nu behöver jag en stror mugg med kaffe.

Igår sa min man att han inte tyckte att det var en så stor grej att han nu gått över till a-fritt. -Jag ser inga problem med det sa han. Han har tagit sitt beslut utan min påverkan. Jag har inte sagt något alls om hans alkoholvanor. Jag sa att jag inte ska dricka mer för 22 dagar sedan och 5 dagar efter mig tog han sitt beslut. Det är så att jag nästan måste nypa mig i armen. Vi är båda nyktra och umgås mer än på flera år. Vi pratar mer, ser filmer tillsammans. Det går åt rätt håll men visst finns det irritation också. Vi har fortfarande olika syn på städning och jag gör fortfarande det mesta hemma. Jag ska jobba på det utan att tjata (det blir aldrig bra). På något sätt ska jag få karl att frivilligt bidra med sin insatts. Belöningssystem kanske?

Jasmine, jag har valt bort kontakten med mina föräldrar sedan ett år. Jag kan inte göra något för dem, utan måste skydda mig själv. Har du och din mamma kunnat reda upp er relation? Jag har aldrig kunnat prata med mina föräldrar då de förnekar allt kring alkohol. Att de slog mig - var i uppfostrande syfte. De erkänner inga fel, utan bemöter mig med tystnad.

Kram till er alla fina <3

Jag skriver på datorn och kan inte göra fina hjärtan (hur gör man?). Vill inte använda mobilen till detta forum, men kanske kan lägga in det i läsplattan...

Profile picture for user Jasmine

.. hoppas du har någon att prata med om dina tunga tankar. Jag bröt kontakten med min mamma i flera år, men i samband med min skilsmässa kände jag att jag behövde återuppta vår relation för barnens skull. Trots att jag fortfarande tycker att hon inte varit någon bra mamma så är hon en fin mormor till mina barn. Jag skulle, som du, önska att hon kunde "erkänna" att hon gjort fel under min barndom, men det kommer nog aldrig att hända och jag försöker förlika mig med det. Det känns i alla fall skönt att mina syskon stödjer min uppfattning och tycker likadnt även om de har valt att alltid hålla kontakten med vår mamma och inte konfrontera henne. Det är i alla fall en stor sorg att min barndom var så trasig, att jag inte kan se tillbaka och tänka att jag hade det tryggt och bra som barn. Men, det enda vi kan göra ära att skapa en bättre uppväxt för våra egna barn.

Fint att höra om att ni är nyktra tillsammans- enjoy!

Kramar??

Profile picture for user Jasmine

Jag hittade en knapp på min PC bredvid alt gr. Om man trycker på den kan man välja olika emojis, men tror det beror på vilken version av Windows man har. Lycka till! Annars går det jättebra med <3 <3

Profile picture for user Rosa-vina

Jasmine, jag har mina syskon att tala med, vi som delar historia. Jag har även ett stort stöd av min man.

Just nu är jag så trött. Det kan bero på att jag fått lite dåliga matvanor med lite för mkt godis. Måste försöka styra upp det och handla mer hälsosam mat. Jag har gått upp i vikt (av vin och öl) och har nu svärt att gå ner, trots att jag inte dricker a längre. Fast äter man godis, kakor, bullar och dricker läsk kanske det inte är så konstigt. Jag har iaf börjat att simma igen några ggr/v och är ute mycket och går.

Det går iaf bra med nykterheten, dag 24 idag.

Profile picture for user Jasmine

Tror kanske tröttheten kommer och går, så är det för mig i alla fall.. Och jag går inte heller ner i vikt trots att jag slutat dricka och skåpäta på kvällarna. Men, vi njuter av vår nykterhet tycker jag.. Men, hur mår du annars? Har du fortfarande tunga tankar?

Profile picture for user Vinäger

Tänk att det finns människor som fortfarande tror att barndom inte präglar oss. Grrr... Sedan vad vi gör med oss själva och hur vi klarar att hantera
vår på olika sätt skadade uppväxt är en annan sak. En del av oss har tur att få en trygg vuxenrelation och kan kanske genom den orka bearbeta trauman. Andra förblir trasiga utan att förstå sambanden.

Att bryta med sina föräldrar är ofta svårt, men ibland nödvändigt. Jag tycker att du tog ett klokt beslut och som du själv skriver: "måste skydda mig själv". Människor som inte vet vad det handlar om har så lätt att tycka att "mamma är ändå mamma" och gärna lägga huvudet lite på sned samtidigt. Grrr igen... Det är klart att hon är min biologiska förälder, hon har ju fött mig, men någon mamma kanske hon aldrig har klarat av att vara.

Hoppas att du snart får känna dig lite piggare. Och grattis till 24 dagars nykterhet. ♡

Kram

Profile picture for user Rosa-vina

Som svar på av Vinäger

Vinäger, visst är det så att barndomen präglar oss.

Jag har syskon och vi har haft ungefär samma uppväxt med samma föräldrar. Vi har klarat av att hantera vår barndom på olika sätt och olika bra/mindre bra. Ett av mina syskon har svår ångest och en massa diagnoser (bipolär2, GAD, depressioner, fobier mm). Jag har druckit, det var min lösning när livet var svårt. Nu försöker jag lära mig att hantera mina känslor nykter. Min barndom är inte min stora sorg och det är inte den som är svår för mig längre. Ibland är det tufft när läkare, disktriktsköterska, från sjukhuset ringer mig om föräldrarna som klappat ihop (än en gång pga a). Men jag har börjat svara att vi inte har kontakt. Det känns som att jag börjar få en ganska bra balans och funderar inte så mycket på dem längre.

Nu måste jag sova. Jag har jobbat långpass idag och är sjukt trött. Så det kan vara rörigt det jag har skrivit...

natti natti

Profile picture for user Vinäger

...att du tar hand om dig själv bättre nu. Skönt att du kan släppa tankarna och det lite dåliga samvetet som så ofta försöker tränga sig på. Helt onödigt om man ändå inte kan göra något. Du är så klarsynt. Önskar dig lite extra medvind nu. ♡ Kram

Profile picture for user Rosa-vina

Idag går jag in på dag 28 om jag nu räknat rätt. För att jag ska hålla min nykterhet köper jag hem sånt som är gott att dricka, snacks, nötter. Jag läser mycket och håller mig aktiv. Jag har haft barnbarnen hos mig i flera dagar då förskolan var stängd (och de håller igång mig kan jag lova). Idag jobbar jag 14 timmars pass och hinner bara jobba och sova i helgen. Nästa vecka har jag några lediga dagar och då ska jag simma, ut och vandra och vila. Jag mår både bra och inte bra. Jag ser piggare och fräshare ut, men har nån infektion i kroppen. Jag är jättetrött hela tiden. Inatt har jag sovit 9 timmar. Kanske barnbarnen körde slut på mig ;) Fösöker tänka på hur jag skulle ha mått om jag hade druckit. Jag orkar mycket när jag dricker, jag får extra energi men sen kommer bakslaget. Jag är så tacksam för min nykterhet och jag är så tacksam att min man valt nykterhet på egen hand. ledsen om jag låter pretto, men just nu har vi det bra tillsammans och jag ser hoppfullt på vår framtid. Vi håller på att hitta tillbaks till varandra (vi har över 20 år tillsammans). Jag tror att kärnan är att vi kan prata med varandra och att vi har lika bakgrund med missbruk i kärnfamiljen.

Nu måste jag iväg och jobba. Vill bara kika in och säga att allt är bra. jag ska försöka läsa i era trådar på rasten man är inte inloggad i mobilen, så jag kan inte kommentera.

Kram

Profile picture for user Rosa-vina

När känslorna ligger lågt och tårarna hänger i ögonen, är det inte långt till att ge upp kampen. Jag har fått larm om att allt inte står rätt till hos mina föräldrar, som jag inte har kontakt med. Nu sitter jag här med skuldkänslor tunga som "kvarnstenar runt halsen". Vill inte gå dit, måste gå dit, vill inte.... Det är inte bara mina tanka,r utan andra ifrågasätter mitt avståndstagande. De vet inte hur illa jag farit av deras svåra missbruk. Innan jag bröt med dem behövde jag dricka för att inte få panik, när jag besökte dem. Min ena syster både drack och tryckte i sig ångstdämpande tabletter inna på toa, för att inte flippa helt. Min andra syster vågar inte gå dit själv den enda gång om året hon går dit. Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt? Imorgon får jag göra en orosanmälan (igen) hos Socialtjänsten. Jag ska inte gå dit, men hur får jag ut dem ur mitt huvud?

Ikväll har jag tryckt i mig en rulle choklad, tvåGinger Beer, kex med ost. Allt för att hålla ångesten borta och mig från den äckliga likören som är det enda alkoholhaltiga som finns hemma.

Nu går jag och lägger mig. Jag har en bra bok att fly in i, men hoppas på lite sömn iaf.

Natti natti alla kämpar!

Profile picture for user FinaLisa

Men du kan inte göra mer än du gjort, en orosanmälan.
Du är inte skyldig dina föräldrar någonting, men du är skyldig dig själv att må bra för din egen skull.
Visst är det tragiskt och synd om dina föräldrar men du är inte rätt person att stötta dem.

Du får försöka att mota bort samvetet i det här fallet för det ger dig fel signaler.
Medberoende är inget konstruktivt tvärtom är det destruktivt för båda parter.
Du är i din fulla rätt att hålla avståndet till dina föräldrar.
Som barn har man ingen skyldighet att ta hand om alkoholistföräldrar.
Men som förälder är man skyldig att ta hand om sina barn.
Så det är dina föräldrar som gjort fel och inte du!

Kramar
???

Profile picture for user Jasmine

Jag tycker du ska ta hand om dig själv och låta dina föräldrar ta hand om sig själva. Precis som FinaLisa säger är du inte skyldig dem något, du behöver ta hand om dig själv dina barn, dina barnbarn... det räcker.

Jag har själv brutit med både min mamma och pappa i perioder så jag vet hur det känns. Men, ibland måste vi skydda oss från dem som gjorde oss illa för att orka med vardagen. Även om du säger att du inte tänker på dina föräldrar så är vi präglade av barndomen och de sår den gav oss. Sköt om dig nu- du är så stark som håller dig nykter trots "känslopaniken"

Styrkekramar??
'

Profile picture for user Rosa-vina

Era ord värmer och ger stöd, tack <3 <3 <3

Jag fick sova nästan 6 timmar, så jag är ok igen. I dag är en stor dag för mig, en hel månad utan a, 30 dagar. Jag ska iväg och göra Spirometri (astmautredning) och får inte dricka kaffe, hjälp. Mitt kaffe på morgonen, en stor mugg är nästan en helig stund. Min dryck med ingefära och citron var inte riktigt samma höjdare ;)

Jag ska unna mig att gå och ta en fika efter läkarbesöket och sen gå och köpa något fint till mig. En belöning för mina 30 dagar, min första månad :)

Kram <3 <3

Profile picture for user Rosa-vina

Allt var lugnt till klockan 13, sen fick ett telefonsamtal mig i ordentlig gungning. Jag var och skakade på likörflaskorna och kollade hur mycket det fanns kvar i dem. Blev äcklad och letade reda på paketet men Naltrexon. Ogillar dem då jag kan bli lätt illamående av dem, men nu behövde jag stöd i min nykterhet. Jag klarade mig och det är första gången på flera år som jag inte dövat med alkohol när jag fallit så i ångest. Det har släppt nu och allt är lugnt igen.

Imorgon är det en ny dag

Profile picture for user Rosa-vina

Jag vet inte var jag ska skriva längre. Börjar att skriva i andras trådar, raderar, försöker igen. Det är tomt, blankt i skallen. Jag har även tappat lust att läsa många trådar och orkar inte ta del av de nya.

Jag är nykter så det är jättebra. Men just nu har mitt medberoende tagit upp kampen med mig och det tar all min kraft. Jag fåt ta en kamp i taget..

Profile picture for user Rosa-vina

Jag har sprungit och varit på spa i helgen. Den bästa helgen på väldigt länge faktiskt. Jag har sluppit ångest och alkoholsug. Jag har bara tänkt lite på alkohol och hur det skulle kännas men vill inte längre. Vill inte ens smaka på det alkoholfria vinet. Jag är tacksam men vet att det kan vända snabbt, så jag är vaksam. Jag har ju trillat dit förr, så jag vet...

Ny vecka och nya möjligheter :)

Profile picture for user Rosa-vina

Det var verkligen inte någon bra dag igår. Var ledsen och så deppig hela dagen. Tårarna "hängde" i ögonen och mungiporna pekade nedåt. Tröstade mig med en burk chokladdoppad lakrits och en bra bok. Ville inte vara i mina tankar.

Jag är iaf nykter sedan 39 dagar, vilket är jätteskönt.

Profile picture for user Rosa-vina

Jag är just nu inne i en tuff period, så jag är extra stolt över att jag inte dricker. Det är det jag gjort tidigare, druckit på ångest och stress. Jag har även börjat att skriva på anhörigsidan om mitt medberoende och den sidan av mitt liv. Just nu är det mitt medberoende som är den tuffa delen och som också har sin roll i mitt tidigare drickande.

Jag har även nytt sätt att se på mig själv och det är att jag är en person som inte dricker alkohol, då jag har utvecklat en kemisk allergi. Jag har inga problem att avstå och känner inget direkt sug (mer än att jag kan sakna mysfaktorn). Mitt problem är att om jag dricker nöjer jag mig inte med två glas om det finns en flaska vin hemma. Min stoppknapp är ur funktion. Eftresom jag haft nyktra perioder förut vet jag att jag skulle klara ett glas och även två, men sen återfalla i ett för högt alkoholintag igen. Jag vill inte dricka, vara lullig, vakna bakis och må pyton mer. Den tiden är nu passé, slut. Jag hoppas innerligt att jag får nåden att leva nykter. Jag försöker att jobba med mig själv, ta hand om mig på bästa sätt. Försöker att undvika så mycket stress som möjligt. Men jag kan aldrig vara säker, så jag försöker vara på min vakt...

Ni som har gått det internetbaserade programmet. Vad tyckte ni? vad det en bra hjälp/stöd? Vad är bäst? Vilka insikter har ni fått?

Profile picture for user Lifeisgood

Jag har startat upp och påbörjat programmet och tycker främst att det är ett bra stöd för min reflektion.

Stort grattis till dina 40 dagar! ?

Profile picture for user Rosa-vina

Jag tittade i min kalender och upptäckte att jag räknat fel, så en dag + till mig. Så idag räknar jag in dag 45. Höstlovet närmar sig och som vanligt planerar jag in en resa med familjen. Funderrar lite på hur jag ska klara den och om jag vill avstå helt? Jag får göra så att jag ber mina medresenärer om stöd om jag vacklar. Jag kan ju välja kaffe och en god chokladdessert istället för a. Lite socker funkar rätt bra som substitut. Jag funderar mycket på om jag haft/har ett riskbruk/självmedicinering/missbruk eller ett beroende? Jag har haft ett högre alkoholintag än vad som är bra men ändå inte så stort (1-2 flaskor/v och mer under semester, typ 1 bib). Mitt problem är att jag varit så sjukt stressad av min situation (se min länk i anhörigsidan om du vill) och så sjuk i mitt medberoende. Ibland känns det som om det brinner i skallen på mig och trycket är explosionsartat. Risken för kollaps har nog varit nära och jag har åkt in akut till sjukhuset ett par ggr pga hjärtförändringar och magproblem. Jag har självmedicinerat i så många år till och från. Hursomhelst så vet jag att jag borde avstå, oavsett. Om jag inte redan har ett beroende så knackad den nog på ganska bra....

Just idag mår jag ganska bra och är påväg ut i naturen för lite själavård. Önskar er en fin dag alla ni som kämpar!

Profile picture for user Rosa-vina

Jag märker att det händer saker i mig själsligt och mentalt, nu när jag inte längre dövar mina känslor med a. jag försöker att jobba med mitt medberoende, se min sorg, vara tacksam för den tid jag fick med mitt barn. Jag är mer tillåtande mot mig själv och andra och försöker att inte vara dömande. Jag vaknar pigg och glad på morgonen och är tacksam för min nykterhet, tacksam över livet. Visst har jag pissadagar, men de är inte lika många som förr och inte lika djupa. det blir bättre och bättre. Jag har börjat att flytta focus från mig själv och vill göra mer för andra. Jag smider planer :)

För mig räcker det inte att sluta dricka (som för de flesta med alkoholproblem). Jag måste jobba med min insida och särskilt med mitt medberoende. Jag har varit väldigt sjuk i medberoende och det är där jag lägger ner min tid på att tillfriskna. För när jag tillfrisknar i mitt medberoende försvinner lusten att dricka (mig till sömns för att slippa känna).

Idag ska jag meditera, utöva Yoga och gå ut och vandra i naturen. Dricka kaffe och äta äppelpaj, se en film och bara ha det gott!

Profile picture for user Ellan

Till nykterhet och stor flörändring. Härligt att läsa dina reflektioner.
Jag tänker såhär; Att bara skruva på korken och vara ok med det är en typ av nykterhet. Att sluta dricka och oxå ta hand om det underliggande, det som skaver och många gånger har fått oss att dricka, jobba med tankar, känslor och beteenden, det är för mig tillfrisknande. Vi är alla olika men jag tror på den senare varianten där vi möjliggör ett liv i balans och att få må bra. Beror säkert på vår egen historia men jag har verkligen behövt det sistnämnda för att förstå mig själv. Vad som har format mig till den vuxna Ellan. 12-steg och psykoterapi har varit mitt stöd. Har du hittat något som passar dig? Vet att du tidigare efterfrågat möten online?
Önskar dig en fin dag. Nu dax för yoga och morgonkaffe för här blev det sovmorgon.
Kram
Ellan❤️

Profile picture for user Rosa-vina

Jag läsen Al-anons böcker, lyssnar på poddar om medberoende och beroende. Jag ska börja gå på Al-anon möten först och sen på AA. Jag får ta en sak i taget, så att jag kan bearbeta. Jag ska försöka finna en sponsor men det blir när det blir, när jag hittat rätt. Jag förstår ditt resonemang och har hört det av fler som lever i nykterhet. Det finns de som hävdar att det är en förutsättning för att inte återfalla, att jobba med sig själv i stegen. 12-stegsarbetet är fantastiskt bra vittnar de flesta om och det fungerar för de som är villiga. Jag har redan gått olika program på beroendemottagningen och på enskilda samtal och de gav mig väldigt mycket. Idag har jag kontakt med en grupp som lever som nyktra beroendepersoner och kontakten med dem ger mig glädje och stöd. Vem vet, jag kanske har en sponsor ganska snart :)

Profile picture for user Rosa-vina

Det har gått bra och jag tänker nästan inte alls på a längre. Vill inte ens dricka något a-fritt vin. Jag är inte intresserad av att få smaken i munnen, känner stark motvilja mot just vin. Ibland kan jag ta en lite a-fri öl som törstsläckare, men bara en.

Jag har flyttat mitt focus till andra saker som jag mår bra av, som att simma, gå på spa, massage, Yoga och löpning. Det är mitt sätt att prioritera mig själv. Det enda som gnager är att jag ätit smågodis och choklad, lite varje dag. Det måste trappas ner och bort.

Just nu är jag sjuk och ligger nerbäddag i soffan med en mugg te och snart en film att se.

Profile picture for user Rosa-vina

Jag önskar att min tråd kom upp när jag loggar in. Jag är trött, jättetrött och irriterad över att behöva bläddra bland sidorna för att hitta tråden. Eller har jag missat hur man gör? Upplys mig i så fall, snälla.

Jag är som sagt trött, oroväckande trött och behöver sätta klackarna i backen och bromsa ordentligt. Just nu gör jag bara det som jag absolut måste. Dammråttorna får virvla omkring och tvätten får växa på hög. Jag behöver sova, vila och vara i stillhet för att inte återfalla i tröst med vinflaskan. Det är lite mycket just nu med jobbiga beslut som påverkar mig mycket. Långvarig oro och stress över de gamla sjuka alkoholiserade föräldrarna som tappat greppet totalt. Jag träffar inte mina föräldrar så ofta, men det är kontakter med olika handläggare, sjukhus, beslut om God Man, inkasso, kronofogden....
PUH!

Jag försöker verkligen ta hand om mig själv, men nu orkar inte min kropp och knopp mer. Kroppen gör ont och minnet sviktar. Risk för utmattning, panikatacker, depression knackar på. Jag har svårt att finna mening med min vardag just nu. Tankar på a kommer, tankar på flykt....

Idag är det 73 (-1) dagar utan a. Jag drack en flaska vin för 2 veckor sedan. Konstaterade att det inte alls var så gott eller mysigt som jag föreställt mig. Jag blev präktigt bakis och sabbade en hel dag.

En dag i taget...

Profile picture for user Vinäger

Blir förstås ledsen för din skull vad gäller ditt mående. Vi har ju en gräns för vad vi orkar med. Är dock bra att du är medveten om hur du faktiskt mår och har möjlighet att kanske hitta en hållbar väg ut ur just detta. Att alkoholen inte är det vet vi ju, men det är lätt att tankarna kommer.

Samtidigt är du stark på ett plan. Att må så pass dåligt och utsättas för så mycket inre stress och press och ändå kunna avstå från att dricka är strongt. Men än två månader dessutom, förutom vin vid ett enda tillfälle. Ett plus att du inte mådde bättre av den.

Dammråttor och tvätt kan vänta, men vad kan du göra för att orka med dagen i övrigt?

Har du någon samtalshjälp? Om inte, kontakta vc eller annan instans. Du behöver ju inte berätta om A om du inte vill, det känns som att du har mycket att bearbeta ändå. Försök att orka ta kontakt med någon innan du brakar ihop helt.

Kramar i massor ♡

Profile picture for user Rosa-vina

Det blir så extra tydligt när jag läser det jag skrivit, nästa dag eller senare. Det ger mig en klarare bild. Tack Vinäger. Jag ska ta kontakt med vårt personalstöd. Jag har tänkt tanken flera ggr men ännu inte ringt, för när jag tänker så förminskar jag mina problem. Tycker plötsligt inte att det är så stort att jag behöver ringa. Jag ska börja med att lägga in nummret i mobilen, så jag kan ringa direkt när jag behöver stödet.

Det är nog hösten som påverkar och gör allt lite extra tungt...

Profile picture for user Rosa-vina

Som svar på av Vinägermamman

Nu hittade jag min tråd lättare :)

Det går bra för mig. Jag har verkligen förändrat mitt drickande. Jag hade som mål att avstå helt till 2019, men har valt att dela en flaska vin med min syster vid ett tillfälle och druckit vin vid ytterligare 2 tillfällen. Vilket är sammantaget ungefär lika mycket som jag konsumerade under en vecka i våras när jag inte mådde så bra. Jag går in på 100 dagar på fredag (-3) och kan ärligt säka att jag inte saknar det ett dugg. Jag vaknar pigg på morgonen och känner stor tacksamhet. Jag ser färgerna i naturen på ett nytt sätt och känner livet i mig på ett sätt som jag inte kännt på länge. Jag tror att jag varit inkapslad i sorg så länge och äntligen har sorgens mantel släppt sitt grepp om mig. Jag mår äntligen bra och jag har inget behov av alkohol längre. Jag har inte varit varjedagdrickare och inte druckit mer än 1-3 flsk vin i veckan och inte heller varje vecka tidigare, men jag har druckit på ett osunt sätt. Jag ser själv att jag kanske förskönar detta lite (rätt mycket faktiskt) och känner varningsklockan pingla. Jag drack för mycket och för att döva. 1-3 flsk/v är för mycket då det sker typ 40 veckor om året.

Jag fortsätter att ta en dag i taget och tar stöd av poddar som Beroendepodden, Medberoendepodden och Eva Berlanders relationspodd (Imago institutet) som jag verkligen kan rekomendera.

Tänk, snart 100 dagar, skit alltså!

Profile picture for user Rosa-vina

Jag funderar på min sorg som verkar ha släppt. Det känns som om en tung mantel har flugit iväg och hjärtat ät lättare. När mitt unga vuxna barn dog, drack jag vin för att orka leva. Det hjälpte mig, men sen blev det en kapsel där jag levde i sorg. Jag tror (eller jag vet nu) att min sorgbearbetning stannade av för att jag dövade mina känslor med alkohol. Det har både hjälpt mig och hållit mig kvar så att jag inte har bearbetat sorgen. Jag har flytt in i alkoholdimman när det gjort för ont. Där har jag varit "orörbar" för ingen har vågat säga något till mig som har sorg. Jag har använt mig av min sorg för att kunna trösta mig och dricka vin.

Efter tid blev det ett sätt att fly alla jobbiga känslor och situationer. Om jag blev arg, ledsen eller var upprörd, så blev det en biljett till att välja att dricka vin. Till slut blev det så att jag och min make använde samma sorts spel och vi kunde spegla oss i varandra. Var en av oss i obaland, så var det en anledning att dricka. Ville en så ville båda. Vi blev så duktiga på att läsa av varandra att det blev en ordlös kommunikation, en tyst överenskommelse att ett besök på systememet skulle ske.

Idag är jag nykter och min man har många vita dagar numera, (de flesta faktiskt) utan alkohol, men vi gör våra egna resor nu. Jag ansvarar för mitt liv, mina val och mitt välbefinnande.

Profile picture for user Rosa-vina

I slutet på 30-talet flydde mina föräldrar med sin familjer från Finska Karelen med häst och vagn. Över en dag fick de lämna allt de ägde och alla djur kvar på gården. Min pappa kom från en bondefamilj med stora marker och min mamma från en liten gård. Båda mina föräldrar var två år när de fick fly, från samma by. Den långa vandringen (för allt de ägde hade de på vagnen, det som de fick med sig) gick till mellersta Finland. Där betraktades de som Karelare, ett särskilt folkslag som hörde till Finland. De fick bo som flyktingar, inkvarterade lite här och där tills de fick av Finland en bit mark att bygga sitt hus på.
Under andra världskriget skickades min då fyra åriga pappa med tåg från Finland över norra gränsen till Sverige. Med en skylt av papp på bröstet sattes han på ett tåg utan att veta vart han skulle, utan föräldrar. Barnen på tåget grät, kissade och bajsade påsig av rädsla och pappa har berättat att rädsla luktar.
När bomberna föll, stannade tåget och barnen fick springa till skogs och gömma sig. De kom alla till karantän/flyktingförläggning när de kom till Sverige.
Min pappa var ett ensamkommande flyktingbarn, innan det ordet ens fanns. Pappa kom till en bra familj, men kunde såklart inte språket. Det var svårt och hemlängtar var enorm. Det svåraste var nog att han inte förstod varför, varför hade han skickats bort och i skolan blev han såklart mobbad.
Varför berättar jag detta? Jo, för mina tidiga minnen som barn är, när pappa sitter i köket och vrålar ut sin sorg och ropar på sin mamma. Han är såklart berusad, för endast då kan han släppa ut sorgen. Det var hemskt och jag var så rädd. Var pappa sjuk? han var så konstig och skrämmande. Jag har kortat ner detta otroligt mycket, men det ger ändå en glimt av historien.
Ni kommer att märka att allt kretsar kring pappa och mamma hamnar i perfirin. Det är ingen slump för så var det även i det verkliga livet. Mamma var kvar i Finland med sin familj under hela sin uppväxt och fostrades som en lydig flicka. I min kärnfamilj var det pappa som var "Flodhästen i rummet" och mamma var "väggtapeten".
Pappa jobbade hårt och efter att ha skaffat bostad i Sverige, kom mamma hit med mig. Detta var på tidigt 60-tal och bostadsbristen var stor. Vi bodde mina första 10 år i en pytteliten sommarstuga, utan moderniteter. Vatten hämtades med hink ute på tomten i en pump, som handpumpades. Toaletten var ute i förrådet, där råttorna sprang. Jag och mitt syskon som föddes i Sverige, brukade kolla in alla råttfällor med skräckblandad förstjusning.
I de här åren, när jag var liten, startade mina föräldras missbruk. Det var mest pappa som söp varje helg, när han var ledig. Men det kom gäster och de söp tillsammans. Vi bodde i en liten sommarstuga, med ett endaste rum, så jag fick se mycket och jag var rädd. Jag minns när min vackra faster (som var mycket yngre än pappa) med Amerikansk look, låg på golvet medvetslös. Jag skulle ha sovit men var vaket då de lät så mycket. Jag var så rädd och trodde att pappa gjort henne illa. Jag minns att jag gick upp och ryckte i pappa och frågade -vad har du gjort? Idag förstår jag att hon blev plakatfull..
Mina tonår var dramatiska med mycket bråk hemma. Pappa söp som vanligt varje helg och även mitt i veckan om han blivit arg på typ chefen. Han satt då i köket med sin kaffekask och gruffade till en början, men sen blev det alltid värre och värre. Min pappa var stor och grovsarbetare/smed/svetsare och en riktig arbetsmyra. Vi måste alltid vara bättre än Svenskarna, för vi har fått komma hit och ingen ska säga att vi inte gör rätt för oss. Jag måste säga att min pappa var min strösta idol, när han var nykter. För han hade ett öppet sinn och var beläst. I min värld visste min pappa typ allt och jag älskade faktiskt båda mina föräldrar.
Min tonårsrevolt var rätt dramatiskt. Jag skrek, pappa skrek. Pappa hotade att döda mig, jag sprang. Tja sådär höll vi på och flera gånger var jag påväg att avluta mitt liv, när jag var 14-år åldern. Jag gick på hustaken, jag satt uppe på höghusets tak (på 70-talet var säkerheten inte så jättebra) och storgrät och kände mig så otroligt ensam. Jag hade ingen att prata med och jag sov jättedåligt. Jag åt nästan ingenting, för maten hemma var hemsk. Har ni fått växa upp på konserver som pyttipanna, hamburgare, kalops,, saltabiten på BURK, så fattar ni. Jag var mager som en räka och jättetrött. I skolan fanns jag, jag var där, men mentalt var jag helt bortkopplad. Betygen blev såklart skit men jag gick ut men 2,3 i snitt, vilket hade vari´t ej godkänd idag. Jag fick inte gå gymnasiet utan tvingade börja jobba innan jag fyllt 16.
Det här är tufft, att titta tillbaka och det kanske upplevs som förvirrat. Nästa del får bli mitt unga och vuxna liv.

Profile picture for user Rosa-vina

Jag började arbeta tidigt och flyttade/flydde hemifrån redan som barn. Då var det inte så konstigt att flytta hemifrån som 16-17 åring och försörja sig sjöv, att ta hand om sig själv. Jag hade sparat alla mina pengar under mina tidiga tonårsår (städade redan som 15 åring på kontor) så jag kunde köpa mina egna möbler. Senare vidareutbildade jag mig och gick olika gymnasieutbildningar med full lön (vilket gick bra på den tiden) och det gick bra för mig. jag träffade min man och vi fick barn. Vi köpte hus och fick fler barn och livet fortgick. Tyvärr var maken ännu mer trasig men än ännu mer tragsik historia. det blev inte så bra och han drack och han drack mycket. Jag hatade alkohol och var ägnade mig mest åt arbet och barnen. Men efter en tid orkade jag inte och började gå ut en del med kollegorna och då drack vi alltid lie öl eller vin på krogen. Maken blev svatrsjuk på att det gick bra för mig yrkesmässigt och så var han svartsjuk. det slutade med en väldigt svår misshandel och jag lämnade honom. Jag hade ändå en stark kärna i mig och visste att jag måste gå. det var inte lätt och det var en svår tid.
Det var mycket hot och barnet for illa. Mitt äldsta barn hade npf diagnos och det var tufft för oss alla. När hen förstod att vi skulle skiljas, hotade hen med att ta livet av sig och jag var förtvivlad. Hur skulle jag göra? mitt barn mådde dåligt men jag visste att ja skulle gå under om jag inte lämnade.
Det blev inte lätt. Det kom in andra droger in i makens liv och jag var tvungen att göra orosanmälan. Hot om våld och jag fick fly med barnen inna jag fick en bostad till oss. Det tog några år innan det lugnade sig och att jag kunde se framåt.
Eftersom jag var ensamförsötjare fick jag jobba hårt för oss och barnen som var i början på tonåren, fick de tyvärr en del egentid. Min äldsta hittade på en del dumheter och jag fick åka in med hen till sjukhus, då jag inte visste vad hen fått i sig. Jag gick ner i tid och var mer hemma och det lugnade ner sig.

Jag träffade mitt livs kärlek och efter en tid uppstod jätteproblem. Min nya sambo var intelektuell och hade noll koll på känslor för barn. de skulle inte höras, inte ha en åsikt och definitift inte ställa till besvär. Det var skitjobbigt för oss alla. det gick såklart inte och jag lämnade igen. Jag fick bo inneboende med barnen i ett hus tills jag fick tag på en egen bostad. Under dessa tonårsår och med allt som varot och med ena barnets diagnos blev det väldigt oroligt. Även mitt andra barn hamnade i fel kretsar och jag kämpade för att hålla ihop oss. Hämta. lämna, ringa andra föräldrar, föräldravandra, skolkontakter, kontakter mes socialtjänsten. samtidigt gick det utför för mina föräldrar som närmade sig pension.

Profile picture for user John-Erik

Som svar på av Rosa-vina

Jösses vad jag blir tagen av denna historia..
Saknar ord..
Hoppas att du kommer över detta trauma. Jag har en liknande historia
med svårigheter som man aldrig glömmer.
Sitter kvar hela livet..

Kram vännen

//John

Profile picture for user Rosa-vina

Mina tidigare inlägg tog all min ork och jag föll ner i ett mörkt hål. Det blev så starkt att läsa min egen berättelse. Just nu mår jag inte bra och ångesten har tagit ett rejält tag i mig. Jag behöver tid att vila och att bearbeta nu. Jag har druckit lite för att inte bli galen, men endast små mängder och inte mer än några öl per gång. Jag ska köpa in L-Glutamin och ska ta hjälp nu (igen).

Det kommer att bli bra. Lite dikeskörning, men jag ska på den rätta vägen...

John-Erik, visst är det så att vi bär med oss vår historia och glömmer gör vi inte, men vi måste ju vidare. Tack för ditt inlägg.

Profile picture for user Li-Lo

Tack för att du berättar att du tar lite paus här och fokuserar på annan hjälp nu när du behöver det.
Vi finns kvar.

Vänligen och hopp om lindring

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user miss lyckad

Jag känner så starkt för dig. Jag har också finska rötter. Känner igen stråk av min historia i din. Men förstår att livet varit jättetufft för dig, och att minnas gör fruktansvärt ont..Stor varm kram fina starka kvinna?????

Profile picture for user Vinäger

Nu har jag läst dina inlägg om.din bakgrund. Missade dem tyvärr tidigare. Så starka livsöden. Vi bär på så mycket som blir en del av vår vardag och vi stretar på. Det är när vi börjar rota i vårt förflutna och analysera det som varit som vi ibland hittar förklaringar till att vi mår som vi gör.

Mycket gripande läsning. Och du vet sedan tidigare att jag tycker att du har gjort helt rätt som har brutit kontakten med dina föräldrar, hur svårt det än måste vara i vissa lägen.

Massor med kramar till dig. ♡♡♡

Profile picture for user Rosa-vina

Det blev en lång paus härifrån. Längre än jag hade tänkt mig. Jag är nykter nu igen, men har haft en dryg 6 månaders period där jag druckit när jag varit ledig och sjukskriven. Jag har sett den hemskaste delen av beroendesjukdom, den sista fasen. Min mamma dog pga av sitt missbruk i januari. Mina syskon och jag var med henne de sista 2 månaderna på sjukhuset. Skador på lillhjärnan, alkoholdemens, epilepsi pga alkohol. Det slutade med status epileptikus som inte gick att häva. Till slut fick de hålla henne nedsövd. Det var tufft men vi fick ett fint avslut tillsammans och jag är glad att jag var med henne till sista andetaget.

Idag saknar jag henne, som hon var innan beroendesjukdomen tog över hennes liv. Jag kan känna sorg över att hon slösade bort sina sista 15 år på hårt misbruk. De år som kunde ha varit de bästa. Det märkliga är att pappa endast har druckit vid 2 tillfällen på 7 månader. Plötsligt tappade han lusten att dricka efter 30 års fylla....

Jag har läst min tråd och bestämt att jag inte vill dela så mycket (lite bara) privat mer. Det får bli mer inriktat på min resa för nykterheten. Jag har skaffat en app som håller koll på mina nyktra dagar och som ger mig ett uppmuntrande sms varje morgon.
Känner mig stabil, mediterar och håller mina rutiner.

Profile picture for user Rosa-vina

Som svar på av Femina

Tack Femina ☺ Läste just ikapp din tråd. Blir så glad att du kommit så långt på din resa i nykterhet. Heja dig!
Jag ska ta mig till AA jag också. Måste bara över första hindret.Tänker att det skulle underlätta så mycket om jag visste nån som kan följa med mig första ggn. Jag ska fråga en vän som varit nykter länge.

Jag har ingen abstinens eller sug efter a. Dricker mest på ångest, panik och när skallen brinner av ilska och vanmakt. Jobbar med att hålla sinnesron intakt. Går långa promenader, läser, lyssnar på poddar och försöker vara i nuet. Det låter trist men så får det vara..

Profile picture for user Rosa-vina

Jag har nog länge levt med stress, oro, ångest, depression, maktlöshetskänsla, offerkofta och avsaknad av glädje samt lust. Idag vaknade jag glad, märklig känsla ??

9:e dagen utan berusning, utan hjälpmedel för att slappna av. Tankarna hoppar som pingpongbollar kring mitt missbruk, fram och tillbaka. Jag har det sista halvåret druckit ca: 4 ggr/v och då 3 starköl på vardagen och 1 flsk vin på helgen. Summa: 2 flsk vin och 6 öl per vecka (6% öl). Vid några tillfällen har jag köpt en BiB som till storhelg. Den brukar räcka 3 kvällar. Jah har flra nyktra perioder bakom mig, på 1,5 år. 3 månader och senast 100 dagar. Nu ska jag inte sätta något mål utan ta en dag i taget.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Ditt senaste halvår låter ungefär som mitt, innan jag lade ner alkoholen. Dricka på ångest och när skallen brinner låter bekant ? Beklagar förlusten av din mamma, och att hennes sista år blev som de blev. Härligt att du fick vakna glad, och att du är på rätt spår. Välkommen tillbaka.

Profile picture for user Rosa-vina

Igår var jag strålande glad på fm. Jag fixade hemma och gick ut på em pw. Åt lunch (low carb) och vilade innan jag gick till centrum och hämtade ut mitt collagen och mct-olja. På vägen hem blev jag helt plötsligt jättesorgsen och kroppen kändes jättetung. Bara att gå var jättetungt.
På kvällen tittade vi på ett program om Stockholms polisen. Det gav mig lite perspektiv på tillvaron. Att se de som var så sjuka i sitt missbruk och kämpade med att få verje dag att fungera, utan bostad. Det läskigaste var de unga ensamkommande barnen som fastnad i droger och kriminalitet. Ett av barnen var 12 år och de lever på gator, parker och på det de kan stjäla. Så det har blivit..

Jag har fyllt 60 år och jag har alltid varit känslig för alkohol. Typ intr fattat att sätta på korken efter 2 glas. Ofta tagit 1 glas för mycket och på fester flera glas för mycket. Jag har nu druckit mig till ett stadium där jag dricker för snabbt och för att döva. Blir stressad av att dricka i sällskap med andra, för hur långsamt de sitter och sippar på sitt glas. Jag får svårt att focusera på samtal, för jag tänker på hur jag ska få mer vin. Det är rätt sorgligt och jävla oartigt. Min mamma dog av sitt alkoholmissbruk i januari. Det om något har skakat om mig. Jag vill inte dit. Det kan gå så fort från missbruk till svårt beroende.

Nu på morgonen känner jag mig stark och övertygad om min nykterhet. Jag vet att den är skör och att jag behöver söka hjälp för att jobba med insidan. Att vara nykter på vita knogar sägs inte hålla i längden. Så, jag samlar mod, mod för att ta första steget till möte på AA.

Profile picture for user Miss Hyde

Jag läste din tråd och fascinerades av hur otroligt stark du har varit/är, trots oerhört tunga prövningar i livet. Den förbannade alkoholen är skuld till så mycket elände.Ta första steget till AA, jag hejar på dig! Sinnesro, livslust och glädje önskar jag dig från hjärtat! Kram

Profile picture for user Femina

Du behöver inte samla mod för att gå till AA. Gå bara dit, precis som du är. Du kommer bli varmt välkomnad. Modet får du under mötet. Modet att förändra ditt liv, ett steg i taget. Sen går du därifrån med en aning lättare steg och begynnande hopp. Lycka till! ?

Profile picture for user Rosa-vina

Miss Hyde och Femina ??
Jag är nog som många sådär starkskör, men också både rädd och ganska modig. Jag ska leta reda på ett första möte och bestämma dag. Jag ska sen därefter berätta för min man så han kan peppa/tvinga mig lite, så jag tar mig dit.
Kram ??

Profile picture for user Rosa-vina

Jag skaffade en meditationsapp, Mindfulness när jag blev nykter. Den är mitt stöd i nykterheten och ger mig sinnesro när jag behöver. Försöker starta varje morgon med ett 5-10 min program. På dagen ytterligare ett och så ett när jag ska sova. Det är inte alltid så lätt men med träning så blir det ett stöd. Jag mår bra av guidad meditation.
Välkomnar dag 11 och ska ut på tur med min bästa vän nu på morgonen. Han är fyrbent, strävhårit och har grå mustasch. Han är icke dömande, alltid glad och pussar mig gärna ☺??.
Tjingeling

Profile picture for user FinaLisa

Uppdaterade mig och läste en del i din tråd. Jag blir bara så ledsen över allt du gått igenom och samtidigt så glad att du är på benen igen.
Jag har också en bakgrund av finsk pappa från Karelen och hans uppväxt under kriget gjorde ju honom stenhård
och oförmögen att knyta an till sina känslor.
Men den historien har jag bearbetat för egen del men blir fortfarande väldigt
ledsen när jag hör andras liknande historier.
Vad stark du känns och så bra att du har rutiner för att behålla lugnet.

Lycka till dig?
Kramar ???

Profile picture for user Mirabelle G-S

Vad märkliga sammanträffanden... Även en av mina föräldrar är därifrån. Stenhård. Totalt opedagogisk. Noll förmåga till inkännande. Anknytningen orkar jag inte gå in på, men den var definitivt dysfunktionell. Jag har gått flera vändor i terapi för att bryta mönstren och se till att mina egna barn inte ”smittas av det sociala arvet”.

Profile picture for user Rosa-vina

God morgon!
Jag har börjat jobba igen och som de flesta inom vården, jobbar jag skift. Kom hem vid 22 tiden och efter en stunds nedvarvning för sökte jag sova. Det. Gick väl sådär. Inte ens meditstation fick tankarna att sluta snurra. Idag jobbar jag ett 14 timmars arbetspass, så inatt John Blund får Du göra ditt jobb bättre! ???
Extra hej till Mirabelle G S och Fina Lisa idag ??. Man brukar ju säga att när fan blir gammal blir han religös... Idag är pappa en spillra och beroende av hjälp, av mig. Envis och stolt, vägrar han annan hjälp. Visst är min historia rätt eländig, men jag har haft många fina stunder också. Jag är tacksam för att jag inte blivit mer skadad psykiskt. Jag menar alkoholism kan jag leva frisk ifrån om jag inte dricker. Vi andra generationenskrigsbarn har nog alla lite barndomstrauman. Jag har förlåtit, för han kunde inte bättre. Han har iaf lyckats fostra en stark, oberoende, pålitligt trofast kvinna. Lite defekt då jag sökt mig till skadade män......
Jag är nykter idag och tänker inte plocka bort makens ölburkar, som han passade på att klämma i sig när jag jobbade. När jag tänker efter var hans snarkande en av orsakerna till att jag inte kunde sova. Jag var irriterad på honom ?
önskar er alla en riktigt härlig dag ????☺