Orkar inte med ångesten!

Vet inte riktigt vart jag ska börja..Hur som helst, jag och alkohol har en lång historia bakom oss.
Jag har druckit sedan jag var 17 ungefär, och idag är jag 27.
Har alltid haft problem med att dricka måttligt. Ofta har jag blivit allt för full, fått minnesluckor, kroppsliga och psykiska besvär som håller i sig i upp till en vecka.
Sedan är det dags igen...

Känner mig som en underbar människa när jag är full, så otroligt lycklig och social och helt oövervinnerlig. Tills alkoholen går ur kroppen..Då sjunker jag ned till den värsta nivån man kan tänka sig. Ångest av bara h*lvete, darrningar, mardrömmar..you name it.
Det värsta är den faran jag utsätter mig själv för när jag är full, går själv tjej på efterfester m.m.

Jag har försökt att testa att dricka måttligt, har fungerat 1 av 10 gånger ungefär. Kan ta 1 glas vin hemma utan några som helst problem, så "suget" finns inte riktigt där.
Har ni några tips på vad jag kan göra? Vill inte sluta helt med alkoholen, men kanske är det enda sättet? Orkar inte med denna ångest som förgör mig..

Profile picture for user Kikarsikte

Jag har inte så många tips att komma med då jag är i samma situation själv, det hade varit jag som skrivit ditt inlägg. Jag är inne på att sluta dricka helt i festliga sammanhang då det alltid (nästan) sårar ur och jag är kvar med ångest och självförakt.

Profile picture for user Ett bättre liv

Jag tappar också ofta kontrollen men känner igen mig i att jag kan dricka ett eller två glas vin hemma en fredag och vara nöjd med det. Men allt som oftast så blir det 4-5 öl trots att jag intalat mig att bara dricka två och verkligen trott på det. Senaste 3 månaderna har varit katastrof. Inte att det blir varje vecka men jag har inte kunnat sluta dricka när jag väl börjat förens jag är stupfull. Jag får också känslan av att sluta helt är enda lösningen.

Profile picture for user Evalina

Exakt så är det för mig med. Kan väl egentligen inte heller komma med så många tips eftersom jag är ny här men kanske man kan se det som början på något vettigt att man faktiskt registrerat ett konto här och är villig att göra något åt saken. Denna evigt återkommande ångest känns ju verkligen inte särskilt vettig iaf... Hejar på er!

Profile picture for user Larsson_

Känner igen mig exakt! Sitter med extrem ångest över helgen nu..

Profile picture for user Evalina

Som svar på av Larsson_

Jag får alltid fruktansvärd ångest efter att ha druckit för mycket, så hemskt så att jag vill krypa ur skinnet. Och när ångesten lyckats lätta kommer tankarna om att "så farligt var det inte" och så var det dags igen för en ny fest som många gånger genererar ny ångest. ... Har börjat tänka på hur många dagar av mitt liv som gått åt till självförvållad ångest. Vill inte ha det så... Hur är det för dig Larsson? Funderar du på att sluta dricka eller börja dricka mindre?

Profile picture for user skogsmulle

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag dricker varje dag har haft 1 dags uppehåll 2 ggr. Säger varje dag till mig själv, nu får de vara nog nu måste jag sluta. Har fått problem med magen magkatarr kräkningar ock ångest. Är nu sjukskriven pga magen. Är deppad uttråkad ock rädd för ångest. Jag dricker ca 1 flaska vin (ensam) varjedag plus 1-2 öl. Har gått ner i vikt..bor i en liten by där alla känner mig men ingen vet .. Måste sluta nu..Jag vågar inte be om hjälp vad ska jag göra för att kunna sluta..

Profile picture for user Soja

Hej alla,

Jag känner väl igen paniken och desperationen i att vilja sluta, att inte kunna och framförallt att inte våga be om hjälp.
En fråga som slår mig, känner ni att ni har ångest och skuldkänslor även utan att ha druckit?
Anledningen till att jag frågar är att jag levde med en ständigt tryck över bröstet, en oförklarlig känsla av konstant skuld, sedan 15 års ålder. Jag har under åren talat med många psykologer och psykiater, men aldrig tyckt att något hjälpt. Provat alternativa självhjälps metoder, läst böcker men inget har hjälpt.
Inte förrän i 35-års åldern då jag fick en ny väninna som föreslog att jag skulle prova Sertralin, ett SSRI preparat, ett antidepressivt läkemedel med låg biverkning och väldigt vanligt att allmänläkare skriver ut.
Jag fick prova en låg dos och plötsligt fick jag ett nytt liv! Det där trycket försvann över bröstet och den dagliga skuldkänslan försvann.

Detta har inte hjälpt min alkoholism, som växte sig stark därefter, men det har iallafall tagit bort all den ångest som inte var förknippad med dagen efter..

Profile picture for user Kvaddad

Som svar på av Soja

Jag har upplevt exakt detsamma som du Soja.
Levde med kronisk ångest och återkommande ångest.
Drack måttligt på den tiden pga mina monumentala baksmällor vilka bromsade mej.
Fick ssri och ångesten dämpades men alkoholintaget och toleransen ökade. Inte ens baksmällorna blev tillräckligt avskräckande längre.
Efter några år ökade ångesten igen trots allt högre mediciner så nu sitter jag här med både alkoproblem och ångest + maxdos ssri......
Life sucks!

Profile picture for user Soja

Kvaddad,
Har inte läst på så mkt om alkohol och SSRI, men känns som jag borde göra det.
Än så länge har jag klarat mig på min minidos..jag hoppas det håller.
Har idag bokat en tid, för att försöka få samtalshjälp igen. Undrar hur det går den här gången..
Senaste erfarenheten på vårdcentralen för några år sedan när jag berättade för min läkare att jag super mig till sömns varje kväll, att jag egentligen inte vill leva, att allt håller på att rasa omkring mig, men att jag väl inte direkt tänker på att begå självmord resulterade i att jag ett halvår senare blev uppringd av en kurator, som när hon hörde min historia förskräckt konstaterade att läkaren hade satt mig som "ej akut"
Då hade jag redan åkt in med ambulans efter att ha svalt tabletter...
Idag är jag faktiskt "rädd" för vården.
Det känns så svårt att sitta där och återigen upprepa samma berättelse som jag gjort så många gånger förr för olika terapeuter, och med känslan av att "dom skickar iväg mig i alla fall, det finns ingen hjälp för mig". Det är hemskt. Men jag måste ialla fall försöka igen!

Styrka till alla!

Profile picture for user antenorrland

Har själv samma problem så mitt tips är att söka hjälp för sitt drickande. Man kan inte på egen hand bryta såna beroenden. Jag lade in mig frivilligt på behandlingshem för alkohol och det är det bästa jag gjort. Att erkänna för sig själv att man har problem med alkoholen och för den skull är man definitivt inte nån sämre människa. Så mitt tips....sök hjälp.

Profile picture for user 007🙈

Skulle tipsa om att läsa under tråden Förändra. Där hittar ni flera som beskriver ångest och att inte kunna sluta.

Det "vanliga" rådet initialt är håll upp i minst 3 månader och se hur det känns. Den första tiden ska ju kroppen rensas och man kan känna sig trött. En hel del tankar går kring alkohol. Så småningom, när man börjar vänja sig vid ett liv utan, kommer en massa fördelar. Hyn blir bättre, magen ordnar till sig, man slipper ångestkänslor, sover bättre, får mer energi osv.

För att nå dit skulle mitt tips vara. Tänk en dag i taget. Just idag väljer jag att vara nykter. Det hjälper till att inte hela processen ska kännas övermäktig. Rensa bort allt som har med alkohol att göra. Gå inte på fester första veckorna innan ni är förberedda och startklara att säga nej tack till ett glas vin om det erbjuds. Även att ni har en förklaring kring varför ni väljer att inte dricka så ni slipper känna er pressade eller överrumplade.

Ett liv utan har massor att ge. Det finns många att titta på som lever utan. Livet blir inte tråkigare. Man ska bara lära känna sig själv och hitta ett annat sätt att hantera sina känslor. Inte söva dem. Istället hitta sätt att leva här och nu. Då är alkohol ett riktigt dåligt verktyg som helt fuckar upp hjärnan och ställer till det så vi missar allt det fina livet har att erbjuda ❤

Profile picture for user hejhej38

@ känner igen mig. Förut var baksmällan en viktig faktor men nu med högsta dos SSRI och låg dos neuroleptika kan jag dricka utan att ångesten gör sig påmind dagen efter. Sen lite Lergigan och Atarax på det. Hur går det för dig nu?