Dovian

Har insett först nu hur långt detta har gått. Hade en rejäl fylla och vaknade upp med extrem smärta i hals & bröst. Detta var två dagar sen, och smärtan är kvar.
Främst påtaglig när jag dricker/äter.

Kommer för första gången göra ett aktivt val att ta hjälp och försöka fria mig från mitt beroende.
''Firar'' två dagar nykter på raken nu för första gången på två år. Men är orolig för mina kroppsliga besvär, kanske det som behövdes dock.

Sofia

Vilket klokt beslut att ta den smärta du känner nu på allvar och att ta steget att söka hjälp! Vilket stort steg att ta, att vara på din andra nyktra dag för första gången på två år! För många krävs det att de negativa konsekvenserna av drickandet blir påtagliga innan man tar steget mot en förändring. Ofta styrs vi allt för länge av de kortsiktiga positiva effekter som alkoholen för med sig (t.ex. avslappning, ökad glädje, minskad stress), eftersom vi människor tenderar att styras mer av de direkta effekterna, även om vi efterhand börjar märka att de långsiktiga konsekvenserna inte är bra för oss. Skriv gärna mer om hur det går för dig och vad du hoppas att uppnå nu när du står på tröskeln till en förändring av dina alkoholvanor - hur vill du må framöver och vad hoppas du kan bli bättre?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dovian

Sofia, eloge till dig - stort tack. Är ung, 21-24 år gammal. Tusen tack för ditt svar & Och tack för att du delade dina instinkter. Kommer förhoppningsvis uppdatera tråden sporadiskt. Det räcker nu.

Jag anser att nolltolerans är vettigast i min situation: en längre tid framöver (om inte förevigt) och ev: göra en bedömning om hur måttligt jag kan dricka. (Antagligen dumt?)

Kommer från en väldigt fin familj med alla möjligheter - med brett stöd & utan tidigare missbruksproblematik. Det är jag som är problemet, helt klart. Lägger aldrig skulden på någon annan.

Jag, vill bli frisk. Har vissa diagnoser som med största sannolikhet har triggat mitt självmedicinerande av alkohol.

Hjälp?

Jag läste dina inlägg här och vill bara sticka in huvudet och säga att jag också klassificerar mig som ung alkoholist!
Jag är 34 år, aktiv alkoholist i 4 år, dessförinnan ett riskdrickande sen jag gjorde debut när jag var 16 år.

Jag kände mig ensammast i världen med min sjukdom tills jag insåg att jag inte var det.
Jag försöker tänka att det snarare är grymt bra att jag kom på att jag är sjuk så ”tidigt” i mitt liv, så att jag kan få en roligare/ljusare och mindre ångestfylld framtid!
??

Kram,
Dee