Hej! Jag är en 19 årig tjej och jag undrar om detta är en början till alkoholberoende... Jag är en partytjej, det har jag alltid varit sen jag var 13. Just nu bor jag i Stockholm och utelivet är mitt andra hem. Mina kompisar jobbar på nattklubbar, och jag går ut 3-4 gånger i veckan. Jag blir så himla lätt taggad, om någon bara nämner ordet fest så är jag på. Jag känner såhär, jag tycker det är skitkul att festa och vara ute. Men samtidigt undrar kag hur bra detta egentligen är för mig. Jag har inget jobb, mina föräldrar finansierar mig. Jag är hemma på dagarna men går ut på nätterna och festar. Jag har börjat känna sig efter alkohol, jag längtar tills den där känslan man får efter dem första glasen när alkoholen börjar kicka in. När jag väl är ute dricker jag rätt mycket. När jag är på hemmafest spyr jag alltid, alltså alltid! Men har aldrig gjort det på nattklubb. Alla mina vänner är ytliga rika partymänniskor.. Aa men typ som jag, mina andra vänner är jag inte med längre. För dem festar aldrig. Vill men vill endå inre sluta. Egentligen vill jag kunna ha ett riktigt liv, göra någonting. Känner mig supertöntig som skriver denna text, men jag undrar egentligen bara vad jag ska göra... Låter egentligen inte som jag har ert problem, men har funderat om det är ett problem ganska länge men... Tack för att denna sida finns!

30årman

Hej!
Så började det för mig 12 år sen 18 då ute o festa osv drack för mkt på hemmafester osv ute jämt.
Slutade dricka 2 månader sedan eftersom jag blev beroende och tillslut drack varje dag så fort som tillfälle gavs.
Det kan ta lång tid innan man blir beroende men det smyger sig på sakta, sen är det svårt att dricka normalt...funkar inte alls...för de flesta.
Jag bröt också med de vänner som inte festa o drack. Supandet blev min hobby i 12 år från 18 -- 30..
Var försiktig o ta hand om dig

Mattias

Vi flesta här har också varit unga.:-)

Försök hitta andra intressen också som du får kickar av, träning etc.

Jag festade också 3,4 ggr i veckan mellan 18-25 års ålder,
avtog lite i 5 år för att sedan gå tillbaka i samma spår torsdag - söndag.

Drack ofta ensam med, grogga själv innan fester, alltid full även hemma på helger.
Black out, minns inte sista timmen på kvällen.

Alltid känt en rastlöshet som försvinner när jag dricker.

Men nu så här i efterhand, (38 år nu) så är jag lite bitter över att jag känner att jag förlorade mycket annat.
Jag valde t.ex. bort mitt ex som jag (då) älskade mer än allt för att festa med kompisarna.

Stackars henne tänker jag nu, men mina tankar prioriterade 'festandet'.

Dom vänner jag festade mycket med, även barndomsvänner har jag förlorat kontakten med.
För oftast var det tyvärr det, att festa som var ens gemensamma intresse.
Ytligt, ja..

Hur tragiskt är inte det på en skala.

Jag förnekade mina problem från dag ett.
Jag älskar fortfarande festandet men avstår för att jag mår bättre både psykiskt och fysiskt.

Kanske kan hjälpa dig att du skaffar ett jobb och trappar ned lite.
Finns mycket annat som kan skänka en glädje på längre sikt.

Lycka till..

Angus

Man har aldrig "vårt problem" det är det som är så vansinnigt problematiskt med alkohol... Jag började festa ungefär samtidigt som du och flyttade hemifrån vid 15 års ålder, självklart fanns det alkohol med hela tiden, det var fester och äldre polare som kunde fixa sprit till festerna. Dessutom jobbade jag kvällar och helger på olika krogar och de brydde sig inte så mycket om jag hängde kvar där och drack några öl...
Livet gick vidare och precis som du fanns egentligen inga problem med alkohol tills jag plötsligt hittade mig själv och insåg att alkoholen var egentligen det enda som styrde mitt liv, om jag skulle ut så var min första spontana tanke inte vad jag skulle äta, utan hur jag skulle dricka innan jag gick ut, hur mycket jag skulle handla så att jag skulle få en bra fylla även på lördag och ett par öl på söndag, bara så jag skulle sova bra...
Jag har haft bra jobb med chefspositioner och krökat som en regelrätt borstbindare, inför varje konferens behöver man ju ett par vinare i väskan, se till att ha lite tid över på Arlanda så man hinner få ner ett par öl, för det är ju så flashigt att sitta och sippa i en mer kontinental miljö, eller hur ? Vem orkar vänta på whiskey på flygplanet, herregud, lika bra att köpa tre småflaskor...
Vid 30 ungefär hade jag ersatt mina tre-fyra öl ons-sön med tre fyra glas rödvin må-sön och sakteliga börjat toppa det med ett par whiskey, bara för att bli lite dragen.
Men inte kunde väl jag vara alkoholist, jag jobbade ju 60-80 timmar i veckan, barnen hade det bra, två nya bilar på uppfarten, lägg ner, jag drack ju bara fina viner och bästa whiskeyn, men det var ju lite trögt att gå på systemet flera gånger i veckan så varför inte göra det enkelt, köp en bag in box i stället !
Efter nåt år konsumerade jag två till tre bib:ar i veckan och matlagningswhiskeyn på fredagen den räckte ju till matlagning även på lördag, en sjuttis per helg är väl inte så himla mycket ?
Måndagar var visserligen lite tunga, den gamla ångesten kröp sakta fram, självförtroendet rasade genom golvet och det slutade med en månads sjukskrivning, jag hade ju jobbat för mycket, eller hur ?
På min semester det året tog festen slut, efter nästan 30 år av förnekelse insåg jag att jag är en alkoholist, utan att jag egentligen märkt det hade alkoholen tagit över hela mitt liv, min frus liv, mina barns liv, allt styrdes av systembolaget öppettider, bunkring och min vilja att konstant vara berusad, att få den där känslan som man får när man fått i sig första glaset, när alkoholen kickar in...

Nu kommer moralgubben och läraren Aeromagnus fram. börjat när du var 13!!! Har du inga föräldrar mer än på pappret? Tror du förstår vad jag menar. Skaffa dig ett liv som du själv säger som är baserat på en god utbildning och jobb. Du vill ju ha ett vanligt liv. Det är jättebra att du hittat hit för din inställning till A är inte sund och du har inga riktiga vänner mer än fyllekompisar/partyvänner. Jag skulle sluta dricka omedelbart eller kanske gå ut max en gång/vecka. Skulle försöka få ett jobb eller utbilda sig för det stärker självkänslan. Att klara sig själv är underbart. Ta inte detta som en moralpredikan, utan som en tankeställare. Ändra dina vanor innan det blir illa.

Jag skulle som förälder aldrig sponsra mitt barn på detta viset utan de skulle få betala hemma. Detta är ju ansvar. Jag vet ju inte hur dina föräldrar är men att lässsra sina barn att ta ansvar är jätteviktigt. Kanske kan detta vara en bidragande orsak till att det blivit som det blivit. Ha en fin kväll

Hoppas du inte tar mitt inlägg på fel sätt vill bara ge dig en kick åt rätt håll. Jättebra att du fått upp ögonen, nu är det att man måste mena allvar med sina tankar och det är den tuffaste biten. Ha en fin helg och ta hand om dig. Kramar från kemiläraren