2 steg fram och ett tillbaka...

Har tidigare berättat att jag trodde jag hittat lösningen hos Alkohol & Hälsa i Mörby. Världens bästa mottagning med ett 5 månadersprogram.
Allt gick OK de första månaderna. 2 steg fram och ett tillbaka men det var ändå i rätt riktning. Förra veckan var jag där och fick beröm för mitt agerande. Problemet var bara att jag som i vardagen sålde in mig själv. Jag ljög för dom som vill vill hjälpa mig! Att inte våga säga att man haft en dålig period är helt patetiskt. Sanningen är att jag haft en helvetes månad. Sjukt mkt jobb och sjukt mkt alkohol. Att min kropp orkar är ett under. Det som skrämmer mig är att jag för första gången i mitt liv känner en viss uppgivenhet inom mig. En likgiltighet som känns väldigt obehaglig. Jag har ett extremt förspänt liv där de flesta av mina verksamheter går bra. Mina barn är friska och min hund är glad. Ändå känner jag att jag lika gärna kan skita i allt. Är hemskt när man tänker på det men exakt så känns det. Tittar man på nyheterna med allt som händer i världen borde man bara vara glad och tacksam. Inget annat. Ändå denna känsla. Börjar bli lite rädd att jag inte kan lite på mig själv. Är det någon som har erfarenhet av detta? Kan det gå så långt att man gör något dumt?

Har idag varit och föreläst för en stor grupp och alla verkade väldigt nöjda. Jag var inte nöjd och har nu sänkt två vinare. Imorgon skall jag upp på scen igen. Just nu utan någon som helst kraft i kroppen.

Känner att jag bara vill fly från allt men det är lite svårt när man har två barn som skall till skolan.

Hur fan skall jag agera?

Profile picture for user KEBE

Men för mig har det gått längre, jag har lämnat allt för att kunna supa utan att någon annan vet.
Det är ingen stig att följa.

Om jag kunde söka hjälp anonymt skulle jag gjort det för länge sedan.
Men du har ju sökt.

Jag tror det finns hjälp men jag har en fin fasad och litar inte på tystnadsplikten.
Det är min story.

Men du har sökt hjälp för att du har ont i huvudet men på mottagningen säger du att du har ont i foten.
Det är väl lönlöst?

Jag tror att du blivit tvingad av andra till mottagningen för jag fattar inte annars.

Skulle väl vara ett under att inte få återfall oavsett hur smart man är.
Icke missbrukare undrar varför Elvis, Whitney etc med alla sina talanger och pengar ändå dör i missbruk.

Jag vet varför och nu gör du det också.

Jag är heller aldrig nöjd men mina föredrag men ändå vill folk jag ska hålla dem.
Nån av oss har fel, jag misstänker att det är jag.

Jag tror att jag är för smart för mitt eget bästa

Jag tror att du ska ringa dem och säga att du ljugit och dricker mer än du sagt. Om de har ett uns av erfarenhet säger de bara Ok och börjar prata om hur ni går vidare med dina problem.

Följ inte mig i spåren för med förmågan att "sälja in sig" kommer också till sist valet mellan publikt avslöjande eller självvald ensamhet.
Med facit i hand skulle jag välja att avslöja mig för alkmottagningen.

Men det är som jag tänker som har bränt alla broar och bara försöker att rädda det som är kvar av mig.

Profile picture for user EwaJ

För mig blev chocken en annan när jag kom till Riddargatan1, beroendekliniken. Alla möjliga slags människor och alla oroade sig över att bli sedda i väntrummet. Om du ber mig att beskriva utseendet på en av dessa människor så skulle jag misslyckas. Ta hand om dig själv. Du har bara dig!! Ingen annan lägger märke/orkar bry sig om dina problem. Äg dem och gör något åt dem.

Profile picture for user EwaJ

kom ihåg!
Alkoholism är en PROGRESSIV sjukdom.
Du klarar allt idag! Men om ett, två, fem år kommer du vara förfallen.

Profile picture for user harrim

Jag vet - framtiden känns långt borta. Jag har gjort som du, druckit massor för att klara av tunga arbetsperioder och sedan druckit ganska mycket bara för belöna mig i väntan på nästa arbetspass. Det är bara att inse att det inte är bra för människokroppen med för mycket alkohol. I längden kan det bli förödande. För att inte tala om de sociala konsekvenserna. Du måste ta itu med din alkoholkonsumtion för din egen skull - inte för någon annans. Medicin kan kanske vara en lösning för att komma ur ekorrhjulet. Jag vet att det är svårt att ta emot goda råd när man är mitt i skiten men nu är du i alla fall här och öppen för en lösning. Lycka till.