Jag kan ej sluta när jag väl börjat.

Profile picture for user J94

Hejsan.
Jag har insett att jag alkoholproblem något jag insåg för flera år sen men ändå så fortsätter jag dricka.. jag kan inte sluta. Spelar ingen roll hur mycket ångest jag har i 2-3 dagar efter att jag druckit! Så fort helgen kommer och ångesten från tidigare helg försvunnit så dricker jag igen, även fast jag vet att det bara skadar mig så lurar jag mig själv varenda gång att jag kommer slippa må dåligt dagarna efter jag druckit. Jag vill bryta detta mönster nu men jag vet inte hur!? Jag har diagnosen ADD och enda gången jag kan känna mig "normal" är när jag druckit några glas.. men tyvärr slutar det nästan alltid med att jag dricker så mycket att jag glömmer bort vad som hänt under kvällen vilket leder till en fruktansvärd ångest.. varför är man så korkad och fortsätter dricka även fast det bara skadar en...

Profile picture for user Rosette

Du har startat en tråd här med en titel som nog väldigt många kan känna igen sig i, fint att du delar med dig.

När du väl börjat dricka är det svårt att sluta. Det låter som en frustration, trots att du vet hur du vill ha det med alkoholen, vetat länge så blir det så här gång på gång. Du sätter ord på det insiktsfullt och det märks att du reflekterat kring detta länge.

Du har valt att skriva här som ett sätt att ventilera detta, kunna hitta sätt att bryta dessa mönster om jag förstår dig rätt, bra gjort!

En liten tanke jag får, hoppas det är okej att jag delar med mig. Det är att nog alla människor kan känna igen sig i att göra saker på kort sikt fast en vet att det är mindre bra val, hjärnan kan vara kortsiktig och om en tänker kring kost, motion, stillasittande mm mm så kan det ju många gånger för många vara samma där. Välja den väg som känns bra här och nu men som på längre sikt är sämre valet för hälsan som exempel. Det är mänskligt och inget fel på dig, inte att du är korkad utan att din hjärna vill ta det kortsiktiga, som alla andras. Det var min tanke, hoppas den på något vis blev hjälpsam.

Fint att du är här och skriver och kanske läser, ibland behöver en skriva några gånger för att tråden ska få fart så därför jag tittade in här och skickade ett litet inlägg hoppas det var ok för dig!

Önskar dig en fin vecka!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user J94

Som svar på av Rosette

Hej och tack för ditt svar.
Jag har nu inte druckit en droppe sen midsommar, har endast gått 2 veckor men känner mig redan bättre psykiskt.
Är dock rädd att man som många gånger tidigare tror att "nu är det okej att dricka för nu mår jag ju bra"
Jag vill inte dricka då jag vet att det är farligt för mig, dock så känns det tråkigt att känna så. Jag vill kunna ta en eller flera öl med vänner utan att känna att jag sviker mig själv.. dock så är det väl bara försöka intala för sig själv att det inte är värt det.. har inget sug efter alkohol utan bara att kunna umgås med vänner och familj och känna att man kan ta en öl och hålla sig till 3-4 och inte komma upp i 10 varje gång. Det är kanske något man kan lära sig?

Profile picture for user AmandaL

J94, jag kan säga att nej det går inte att lära sig, en gång en problemdrickare alltid en problemdrickare, det är ju just den där första ölen som triggar till att ta så många fler. Jag är nykter alkoholist, har varit nykter alkoholist förut och fått årliga återfall, det ena värre och större än det andra, jag vet därför att det inte går, inte för mig, det är inte värt att testa skulle jag önska att jag sagt till mig själv för många år sen när jag trodde att det skulle gå igen, då hade jag varit nykter i över ett år, det gick inte och några år senare började jag en ny nykter resa, den höll i ett och ett halv år när jag igen trodde att jag kunde klara det. Jag har nu påbörjat min tredje och värsta nyktra påbörjat någonsin, jag har alltså satt mig djupare i min alkoholism än jag var när jag slutade första gången och redan då var det illa! Drick alkoholfria öl när du umgås med dina vänner, det är det finaste och bästa tips jag skulle ge någon i liknande situation, ta aldrig första glaset igen, det kan förstöra ditt liv! Önskar någon sagt så till mig, därför vill jag säga så till dig, skulle göra allt i min makt för att du skulle förstå hur hemskt det kan bli om man börjar experimentera med sin nykterhet! Du är fantastiskt duktig som varit nykter i två veckor, stanna i nykterheten, du ser ju dom positiva effekterna ???

Profile picture for user J94

Som svar på av AmandaL

Hej!
Du har rätt i det du skriver, jag kommer nog aldrig kunna dricka "normalt" och som du skriver så är det nog bäst att avstå helt. Jag är ju inte ensam om detta och det är intressant och nyttigt att läsa om andras erfarenheter. Jag har väldigt mycket alkoholism i släkten och det är bara för mig att inse att jag nog ärvt de dåliga alkoholsinnet. Jag hoppas även du lyckas hålla dig nykter och önskar dig lycka till! Tack för att du tog dig tid och skrev.

Profile picture for user AmandaL

J94 här är vi så många i samma situation! Och jag misstänker på ditt nick att du är några år yngre än mig, jag var i samma ålder som du borde vara i nu (om jag räknat rätt) när jag började dricka igen efter min första nyktra period, och det har inte funnits nånting jag kan se tillbaka på som har blivit bättre med all alkoholkonsumtion sen dess. Jag har gjort bort mig mer; jag har varit elak i relationer: jag har utsatt mig själv för farliga saker där jag ska vara glad över att ingen värre hänt mig (eller vara glad för att jag inte kommer ihåg om något värre hänt mig, vilket är fruktansvärt) jag ser inte en enda grej som positiv med att jag började dricka igen. Kan inte se tillbaka på det beslutet och tänka, yes vad kul bra gjort av mig för det minnet jag har när jag var full är ju så kul att se tillbaka på. Nej, om jag kunde för blitt nykter redan då skulle jag nog lärt mig att älska mig själv mycket tidigare och inte hata personen jag var. Jag önskar att du klarar det, jag tror på dig och här är vi många som så gärna vill att nykterheten ska få visa vad ett friskt och lyckligt liv innebär ?

Profile picture for user J94

Som svar på av AmandaL

Ja, det är nog det sköna med det, att man faktiskt inte är ensam om att ha problem och därför inte heller ska behöva skämmas över det. Ja jag är 26 år och problemen började redan när jag började dricka vid 17-18 års ålder. Har inte velat erkänna för mig själv att jag inte kan dricka "normalt" då jag brytt mig så mycket om vad andra ska tycka och tro, är nog rädd att uppfattas som en "tråkig" person, har dock insett att man inte ska bry sig om vad andra tycker och tänker. Detta är mitt beslut och jag gör mig själv en jättestor tjänst som slutar innan det kanske blir ännu värre. Har levt med psykisk ohälsa ett bra tag nu och en stor anledning till det är nog alkoholen. Det är så hemskt att man vet om vad problemet är men att man ändå fortsätter gång på gång. Det känns ändå skönt att man vågar erkänna för sig själv på riktigt nu att jag måste sluta för mitt egna bästa. Jag hoppas verkligen jag lyckas komma ifrån alkoholen helt och hållet nu och är så himla rädd att falla tillbaka.

Ska ändå försöka ge mig själv en klapp på axeln nu eftersom jag varit nykter 16 dagar och förhoppningsvis så väntar ännu fler.

Profile picture for user Andrahalvlek

Flytta över din tråd till ”Förändra mitt drickande”, där är det mycket mer aktivitet.

Såg en bra dokumentär på youtube igår som heter ”Club Sobriety”. Där pratar man om att non-alcoholic på sikt kommer att bli lika vanligt som non-smoking. Och att vi som blir nyktra nu tar täten i det fälttåget. Känns bra att vara delaktig i det känner jag ?

Kram ?

Profile picture for user J94

Som svar på av Andrahalvlek

Hejsan! Då ska jag ta och kika på den ikväll! Tack för tipset:)

Idag är dag 18 som nykter, jag är så himla orolig över att falla dit igen, inte så att jag känner något sug över att dricka men jag vet att man kommer hamna i situationer när alkohol kommer förekomma.. jag är så orolig att jag ska stänga mig inne och knappt umgås med folk längre för att inte riskera att börja dricka igen..

Profile picture for user Ångestmoln

Jag tror också att det är väldigt svårt att lära sig dricka normalt om man en gång passerat ”gränsen” tyvärr. Vad den gränsen är är svår att definiera exakt men man känner nog det själv innerst inne. Jag tycker att det är jättesvårt själv att inse och har nog inte gjort det fullt ut även om jag objektivt förstår att jag aldrig mer kommer kunna dricka normalt. Jag tänker alkoholmissbruket som ett tåg på en räls och så ställer jag mig frågan ”var vill jag hoppa av?” Tåget går bara mot ett visst mål, alltså värsta tänkbara misär och slutligen döden om man fortsätter dricka. Vill jag hoppa av den här negativa spiralen nu? Eller senare? När det är för sent och man redan förstört ännu mer i sitt liv? För någon gång kommer man behöva hoppa av det där tåget, så är det tyvärr. Det låter kanske lite dramatiskt men jag tror verkligen att det är så. Jag har sedan 25 års ålder haft ett destruktivt drickande även om allt sett bra ut utifrån, är nu strax över 30. Sluta medan du är ung, blir svårare ju mer tiden går. Samtidigt måste du genuint känna att du vill och måste sluta, du kanske inte är där än. Eller så är du en av dem som klarar av att återgå till måttligt drickande, finns ju de som gör det. Men jag tror att det är oerhört svårt i längden och lite av en tickande bomb.

Profile picture for user AnnaJB

Som svar på av J94

Jag förstår dig som alla andra också verkar göra. Har du slutat dricka på egen hand? Hur har det gått för dig? Jag startar mitt nyktra liv efter i lördags, en totalvändning. Jag Brukar bli fullast, men har klarat mig fint ett tag när jag träffade en ny kille..fick dock en snefylla som förr och förstörde allting som bara kan räddas av att jag blir nykter och att mitt psyke stabiliseras igen. Min ångest gör mig deprimerad och min rädsla gör mig förstelnad i rinnande tårar. Jag vill aldrig mer sätta mig själv i en situation där jag inte har kontroll!

Profile picture for user Chris_

Trådstarten låter precis som att jag själv kunde skrivit den!
Jag hade alltid ganska rejäl ångest 2-4 dagar efter helgen pga alkohol, sedan på torsdag-fredag så var man helt OK igen och då var det dags att dricka igen.
Jag och många andra anser mig ganska smart men jag var tydligen för trög för att fatta att man var fast i den cirkeln.
Man "hann" aldrig må bra helt enkelt, och jag sov helt uselt under veckorna.
Jag tror som andra här att det i princip är omöjligt att dricka normalt om man har en missbrukarpersonlighet, det är väl något i hjärnan som skiljer oss har jag läst?
Belöningssystemet svarar extra alert på alkohol för oss.
Jag har provat några gånger att på ren vilja bara dricka typ 3-4 öl, det går ju rent tekniskt men hjärnan är besatt av mer hela tiden.
Jag har nog också drag av ADD för övrigt, när jag varit påverkad har jag också känt mig "normal" och har orkat med alla ljud och att vara riktigt social osv, blir ganska trött av människor annars.

Profile picture for user AnnaJB

Som svar på av Chris_

Jag tycker att det är modigt att sluta dricka. Fler borde göra det oavsett! Men samhället vill att vi ska dricka och de flesta vill att det förblir så, därför har min sambo svårt att föreställa sig ett normalt liv med mig och jag går runt och tänker om jag ska sluta dricka, är jag då inte lika intressant för honom? Kommer han vilja ha en frisk tjej? Han säger att han alltid drömt om ett normalt liv och att de inte blir så nu.

Förstår någon mig? Hur kommer jag klara av att känna mig som en börda samtidigt som jag ska göra min häftigaste resa i livet, att vara nykter!

Profile picture for user Andrahalvlek

Det där säger mer om din sambo än det säger om dig faktiskt.

Om han resonerar så, att du är ”trasig” för att du inte kan dricka, så kommer det inte att hålla i längden ändå. Tyvärr.

Ledsen för ett svar med mycket tough love. Men din sambo kanske tänker om med tiden!?

Oavsett så ska du välja att vara nykter för din egen skull. Det är ditt beslut. Ditt ansvar. Ditt liv.

Kram ?