Nu räcker det. Jag orkar inte med mig själv längre! Det går inte att ha det så här.
Men hur gör man nu?
Den här helgen blev liksom den som verkligen fick skummet att välla över i ölbägaren om man så säger.
Jag dricker väl inte så ofta egentligen. Är ibland helt nykter ett halvår eller så men kommer igen och igen tillbaka till att en och annan kväll då och då verkligen tappa alla hämningar och all behärskning.
Skäller och gapar på de jag älskar mest. Beter mig som en idiot rent allmänt, minns absolut inte ett endaste skit när jag vaknar. Inte vad jag sagt eller gjort, inte hur jag kom hem, inget, nada, zip. Helt svart.
Delar en eller två flaskor vin med min man, oftast på fredagen och det är väl inga konstigheter med det.
Men så, ibland så blir det som i helgen, helt jävla katastrof!
Jag tror hela tiden att nu! Nu har jag äntligen blivit vuxen och lärt mig dricka med måtta och då, Bam! Kastrullfull!
Jag har verkligen ingen botten, helt bottenlös och skulle nog kunna dricka tills jag dog av alkoholförgiftning. Bara ren tur att det inte hänt.
Jag hatar mig själv, är egentligen bara jobb-jaget som jag står ut med. På jobbet dricker jag absolut inte (men har såklart skämt ut mig på någon jobbfest)
Mamma-jaget dricker (inte ofta, men händer att det blir katastrof. Vuxna barn nu dock) och henne hatar jag allra mest! Fru-jaget dricker och hon är rent vidrig! Så elak mot min man som verkligen inte förtjänar det! Elakare tunga finns inte! Slåss inte iallafall.
Vän-jaget kan också vara rent vidrig!
Vad kommer elakheten ifrån?!?!
Mitt nyktra jag är snäll, blir väldigt sällan arg och håller det mesta inombords.
Som syster och dotter är jag nog skaplig, de har inte sett mig full så mycket.
Jag skäms så oerhört för så mycket saker och då kommer jag ju ändå inte ens ihåg allt!
Vad gör man nu? Hur gör man?
Hjälp!

etanoldrift

Man börjar, precis som du gjort nu, att erkänna för sig själv, att man inte kan hantera alkohol.. Sedan är det ett steg i taget..
En eloge för att du vågar skriva överhuvudtaget (många läser bara..)
Sedan tar man sig en funderare, om man är villig att släppa alkoholen (eftersom man blir "sjuk" av den.. med sjuk menas just: elak, tappar omdömet, skadar andra (fysiskt eller psykiskt) och/eller sig själv)
Det finns hjälp att få! Börja med att läsa de olika trådarna, för alla har sin historia och sitt "sätt" Vi är alla unika och det enda gemensamma är en stark "allergi" mot alkohol..
Så kram och välkommen!

Skruttigareann…

Jag vill bara skrika ut på sociala medier att -Jag kan inte hjälpa det här!!! Hjälp mig, jag är alkoholist!
Men samtidigt skäms jag, jag skäms över att säga det. Jag skäms å min familjs vägnar. Mamma o pappa mest. Mina egna kids är en annan generation, de dömmer ingen. Inte mina föräldrar heller, men speciellt pappa bryr sig ju så jävla mycket om vad folk ska säga.
Inte fan kan man göra så! Fast jag vill skrika ut det på stan så varenda jävel får veta det.
Känner mig tom och värdelös. Men lite stark och bra ändå för att jag tagit ett litet steg och skrivit här.
Blottade strupen för en person som jag egentligen inte bryr mig om men som jag sårade i helgen. Lade mig på rygg och verkligen bad om ursäkt och krälade i skiten. Jag brukar aldrig blotta strupen, aldrig.
Personen valde att hugga mig besinningslöst i halsen! Rätt åt mig kan jag tycka men lite sorgligt ändå att inte vara beredd att hjälpa till utan bara ömka sig själv för att det var så synd om h*n att jag var såååå dum och sa så elaka saker. Det gjorde jag säkert, men vem fan bryr sig om vad en skitpackad person kläcker ur sig?
Men jag får ju ta det, var ju jag som var idioten.
Tack för kramen, den var välkommen!
Önskar jag kunde sluta gråta hela tiden. Men det hör väl till...

Skruttigareann…

Har funderat på AA men känner mig rädd att gå dit.
Finns någon slags stödgrupp genom kommunen här vet jag, men där jobbar mina föräldrars granne så dit vågar kag inte vända mig

Jag var livrädd att gå till AA. Hittade också på en massa ursäkter för att inte gå. Jag gick och det var bland det bästa jag gjort. Ofta är rädslan ett svepskäl för att inte gå. Så ta dig styrka att gå.

Skruttigareann…

Har en vän som erbjudit sig att följa med. Sjuka är att jag egenligen inte känner henne så bra och inte umgås med henne. Men jag litar på henne och har berättat för henne om mina problem. Hon är en av få som kag sagt något till.
Jag hoppas på att hon hjälper mig så att jag kommer iväg!

Ska du kanske hålla hårt i. Hoppas du kommer iväg till ett möte. Bra med personer som kan tänka sig att ställa upp.

Skruttigareann…

Hon är helt klart en bra människa. Vi träffas som sagt inte så ofta eller så men vi hade mycket kontakt ett tag på sms när hon mådde dåligt pga utbrändhet då jag gått igenom det för ett antal år sedan.
Jag hoppas också att jag kommer iväg, det vore skönt att känna att det är på allvar!

Skruttigareann…

Hon är helt klart en bra människa. Vi träffas som sagt inte så ofta eller så men vi hade mycket kontakt ett tag på sms när hon mådde dåligt pga utbrändhet då jag gått igenom det för ett antal år sedan.
Jag hoppas också att jag kommer iväg, det vore skönt att känna att det är på allvar!

Skruttigareann…

Hon är helt klart en bra människa. Vi träffas som sagt inte så ofta eller så men vi hade mycket kontakt ett tag på sms när hon mådde dåligt pga utbrändhet då jag gått igenom det för ett antal år sedan.
Jag hoppas också att jag kommer iväg, det vore skönt att känna att det är på allvar!