Beroende eller på god väg?

Profile picture for user Alva88

Hej,
Jag har lurat runt på detta forum och läst till och från i flera år.
Framförallt i form av anhörig men börjar inse att jag kanske hör till ”den andra sidan av myntet” också.

Mina föräldrar var djupt nere i ett alkoholberoende som de aldrig adresserade vilket har skadat mig hela hela mitt liv (oro för dem, otrygghet, utsatthet). Nu är jag 32 år gammal, trebarnsmamman och dricker nog för mycket i perioder. Perioder som blir längre och längre. Mängder som blir större och större. Det är sjukt hur fort en öl slinker ner, och så fort den första är drucken vill kroppen bara ha mer. Skulle tro att jag inte har en vit vecka andra halvan av 2020 och jag har blivit trött och gått upp i vikt. Försöker att inte köpa hem, men ibland kommer maken med en platta öl. Detta trots att han själv dricker Max 2-3 på en helg.

Jag har sagt ifrån att han inte ska göra det så jag hoppas han lyssnar denna gång. Jag skippade alkohol under veckan före jul, sen kom julafton och juldagen och då fanns det alkohol och trots att jag bestämt mig för att inte dricka gjorde jag det. Total kognitiv dissonans då jag alltid känt mig som en person med kontroll, gäller allt utom alkohol.

Nu är nyår på intågande. Vi har pratat in skumpa på tolvslaget och någon iris det har väl känts okej men jag vet ju att det kommer väcka något i mig. Något som är rastlöst och irriterat och egentligen inte är nöjd alls förrän jag är ganska packad. Och när jag kommer dit mår jag så jävla dåligt, när jag vaknar bakis och inser att jag inte följde det jag skulle. Smsade min kompis och frågade om vi inte skulle skippa helt. Jag tror att han har ungefär samma problematik med alkoholen som jag.

Borde jag ta hjälp? Vill bryta har innan det går för långt. Är det ens någon idé att fundera över en normal relation till alkohol?

Profile picture for user Daniel_70

Som svar på av Alva88

Hej Alva.

För mig låter det som om att du absolut borde ta hjälp. Oavsett hur mycket (eller lite) du dricker så mår du ju inte bra av det och vill bara ha mer. Sök hjälp innan det går för långt. Kanske tillsammans med din kompis du nämner? Att fundera på din relation till alkohol kanske du borde göra efter att du fått hjälp och haft en vit period? Kram och lycka till!

Profile picture for user Alva88

Som svar på av Daniel_70

Jag gjord slag i saken och gjorde en egenanmälan till riddargatan. Nu ska jag försöka hålla mig helt borta tills dess. Skulle vara intressant att se hur min kropp och själ skulle må efter några vita månader. Eller ens veckor

Profile picture for user Jullan65

Välkommen hit. Jag har oxå föräldrar som druckit för mycket. Redan i unga år kunde jag inte nöja mig med att dricka lite, det blev alltid för mycket, sedan har jag hållit upp i omgångar, flera år när barnen var små. Och vid graviditeter förstås. Att jag hade problem slog mig aldrig förrän jag trillat dit ordentligt, med mycket smärta till följd. Att du inser dina problem och gör nåt åt dem, är så bra att jag blir lycklig bara att läsa det. Lycka till och skriv av dig härinne oxå, det hjälper. Jullan

Profile picture for user Alva88

Min dotter som är 15 har druckit två gånger som jag vet om. Andra gången hamnade hon på akuten med 2,0 promille i blodet. De sa att hon måste ha genetiska anlag för att det var sjukt att hon ens kunde stå på benen.

Min kompis som kommer hem till mig på nyår har lagt ca 2 timmar på att försöka övertyga mig om att drick på nyår, att jag kan börja med detta efter.

Jag ”men förstår du inte att då startar ju begäret igen”

Hon: men vi kan ta några glas bara

Jag: men jag funkar ju inte så! Några glas är liksom inget alternativ blir tokig om jag bara dricker ett glas och inte har mer hemma. Kryper i hela kroppen. Då är det lättare att vara utan liksom.

Profile picture for user Alva88

Jullan, det är för att jag sätt på mina föräldrar som jag kan se problemet. Har ju sett dem förstöra sina liv. Min mamma fick cancer och drack sig igenom hela behandlingen till och med dagen innan sin död. Hon var en energisk och rolig kvinna som gav upp sig själv för att kunna vara hemma och dricka. Är så rädd att bli henne. Hatar fan alkohol. Och älskar det samtidigt.

Profile picture for user Alva88

8 dagar utan alkohol, undantag för två munnar skumpa på 12 slaget. Det går så mycket bättre än jag trodde att det skulle göra men samtidigt vet jag att om jag släpper garden sitter jag snart där igen och dricker mer än jag borde oftare än jag borde och orkar inte med livet som jag vill leva det.
Tappade träningen under hösten, trodde det var pågrund av stress och mycket att göra men det berodde nog mer på att jag inte orkade vänta med första ölen till efter löprundan/gympasset. Jag har gått upp runt 8 kilo 2020, väger mer än jag någonsin gjort bortsett från gravid. Räknade faktiskt med att börja gå ner i vikt när jag slutade dricka men 8 dagar kanske är för kort. Har hypotyreos också, dock välmedicinerad men jag antar att det kan göra det svårare.

Det är skönt att inte vakna bakis, må illa med mera, det är också skönt att slippa den kognitiva dissonans mitt, skulle säga riskbruk, ledde till då jag ser mig själv som en aktiv och ganska hälsosam person. Men jag höll på att bli min mamma som också i grunden var den personen men som dövade stress och ångest med alkohol vilket ledde till mer av den varan.

Jag har verkligen varit utmattad andra halvan av 2020 men jag trodde verkligen inte det bara var alkoholen men det verkar som om den varit största boven.

Nu gäller det bara att hålla mig mentalt stark inför alla kommande triggers.

Profile picture for user den nya användaren DNA

Tja! Jag blir så glad när jag läser om den insyn som du har. Önskar om alla hade samma insyn i tidig skede av utveckling av alkoholproblem.

Det du beskrev i första inlägg om mer begär efter första ölen, längre och längre drickperider, större mänger passar väldig bra till det man vet om alkolholismmes utveckling utifrån sjukdomsteori. Nämligen att den är progressiv, utvecklar sig och både kräver mer och mer och förstör mer och mer.

Gör du något mer förutom att skriva här för att behålla nykterhet? kanske deltar i AA? Det är lättare att hålla ut, speciell i svåra stunder, när man hänger med andra som har också alkoholproblem och vill bli kvitt med det. AA kan vara bra för det, träffa nya människor och skaffa kompisar som förstår och som inte kommer övertala en till drickandet. Tvärtom snarare.

Ditt beslut är rätt, tycker jag. Håll vi d den och lycka till Alva88

Profile picture for user Alva88

Som svar på av den nya använd…

Alkoholterapeut, jag har anmält mig till Riddargatan och kommer ha första möte på distans med kurator i slutet av januari. Höll på att boka av det igår då det känns jobbigt men valde att inte göra det :)

Jag håller/höll på att bli den personen jag hela min uppväxt lovat mig att inte bli, och dessutom fattar jag att om jag faktiskt blir beroende blir det ett helvete att ta sig ur då jag är en beroendepersonlighet. Har lätt att hamna i beroenden och har lätt att hitta på ursäkter för dem.
Jag har hela tiden fattat att hur jag känner för alkohol är en varningssignal, hur jag känner med alkohol i systemet lika så och det faktum att jag inte stannar trots att jag lovat mig själv. På sistone har det till och med varit så att jag inte stannar fast jag har åtaganden dagen efter som kan innefatta bilkörning med mera och varit tvungen att ställa in. Helt rubbat.

Profile picture for user den nya användaren DNA

Som svar på av Alva88

Boka inte av!!! Olika tankar kommer troligviss försöka "övertala dig" att du ska avboka, att du inte behöver, att du klarar det själv men...lyssna inte på dem, dem ljuger...
Du gjorde alltså ETT BRA VAL att inte avboka...

Det är lång tid till slutet av januari. Vad har du för plan för att klara dig tills det? Att skriva här och få stöd är bra men kan vara för lite när svårare stunder kommer. Att fundera ut en extra plan för sådana moment kan vara bra....

Jo, att man försätter trots att man vet att dagen efter få man inte bli påverkat/bakfull säger en del. Bra att du har insyn! (Y)

Profile picture for user Alva88

Som svar på av den nya använd…

Planen ja. Min man har lovar att inte köpa hem alkohol. Det är ett bra steg. Ska undvika att träffa mina svärföräldrar, där dricks det alltid öl. Kommer inte bara några aw den närmsta tiden. Jag brukar väldigt sällan gå på systemet.
Min kompis som är den som kommer till mig med vin/öl, förutom min man, kommer köra vitt fram till sportlovet har han sagt. Och skulle han ångra sig vilket kan hända vet han att han inte ska ringa mig för dryckessällskap. Så under förutsättning att jag håller mig borta från systemet borde det gå. Har en tjejkompis som faktiskt tjatar på mig om att dricka med henne men röt nog ifrån rätt hårt på nyår så tror att hon kanske kniper näbb nu. Har sagt att hon får dricka vin i mitt sällskap hon dricker typ tre apor eller ännu sötare skit så skulle typ inte få i mig det om jag ens försökte men vi ses inte så ofta under sånna omständigheter. Sen skulle det vara skitkul att kunna sitta med en tjejkompis och dricka vin och snacka skit men jag behöver verkligen ett långt uppehåll. I hennes fall är det så mycket ”missery loves company”, hon verkar få panik när någon tar bra beslut runt henne. Vi har stark dryckeskultur på jobbet också men i Coronans spår blir det inte så mycket av den varan haha, och det är inga problem för mig att säga att jag valt att ta en period utan alkohol utan att det blir frågor eller tjat. Än så länge har suget inte varit större än att jag kan hantera det, det har mer varit en aha upplevelse (hela nio dagar haha), orkar träna, orkar umgås, orkar gå ut och gå, kan hämta barn och köra bil utan att räkna, pluggar istället för att dricka. Så är lite hög på den känslan, känns som om jag vunnit massa tid och energi fast det enda jag gjort är att inte dricka alkohol. Men, jag känner mig själv, man glömmer detta, euforin, hur tufft det var de första dagarna osv. Så får gå tillbaka och läsa detta inlägg om motivationen tryter. Har tyvärr en flaska vin och en fin champagne i skåpet här hemma så det är ju inte långt bort om jag skulle vilja. Hade varit bättre om det var tomt kanske men de lockar inte just nu i alla fall. Har en iskall folköl i kylen däremot som jag borde hälla ut då de än verkligen ser intagande ut där den ligger. Så ja det ska jag gå och göra nu. Önskar alla som läser detta en fin dag och ett fantastiskt 2021

Profile picture for user den nya användaren DNA

Som svar på av Alva88

Bra med att du tar steg och planerar vad du ska göra eller vem/vilka du ska undvika. Det är så det ska gå faktiskt. Man behöver alltid ha en plan och alltid undvika risksituationer så gott det går.
Bra att din man är på din sida, hälsa från alkoholterapeuten att han gör rätt :)

Alkohol hemma är inte bra att ha, tycker jag. Har man % hemma så är det, precis som du säger, inte lång bort om viljan kommer. Och det kan handla om sekunder faktiskt, speciell om något jobbigt skulle hända, typ nåt telefonsamtal som gör en arg, besviken, ledsen och liknande. Har man inte det hemma och viljan kommer så behöver man isf dra till systemet eller nån annanstans för att köpa, och på vägen ditt kan det hända att man funderar, tänker och... ändrar sig....
Senså... alkohol är ditt fiende...varför ska du ha fienden hemma ? ;) Men det är såklart ditt val och beslut och...eventuella konsekvenser ;)

Jag har iaf inget hemma då en gång i tiden var det en alkoholterapeut som sa till mig precis det som jag säger till dig.

Ja, jag håller med att det är lätt att glömma hur jobbigt det var när man börjar må bra, euforiskt typ. Att komma hitt och läsa är ett bra strategi för att påminna sig själv om varför man gör detta. Så gör det ifall det skulle komma dumma tankar och skriv gärna direkt om du skulle känna att suget som är svårt att hantera dyker upp, eller händer nåt jobbig som kan vara riskgrej till att du bryter. Vi stötar dig och pushar...

vi hörs...

Profile picture for user Spiranx

Samma historia med en mamma som varit suddig hela min uppväxt och numera döljer hon inte ens sitt drickande. Har insett att jag är på samma väg som henne och är rädd för att mina barn kommer ha samma dåliga relation med mig som jag har med min mamma. Har också tid på en klinik nu i slutet av januari och har knappat in tel nummer flera gånger för att boka av. Berätta gärna hur du mottogs och vad som hände under ditt möte. Jag är en kontrollmänniska och tycker hela denna upplevelse är tuff att ta sig igenom men inser som dig att det bara är ett måste. Lycka till!

Profile picture for user Alva88

Som svar på av Spiranx

Ja jäklar vad alkohol kan förstöra relationer och skapa gift och otrygghet. Jag har inte druckit något sedan 26/12 nu och det känns bra. Suget finns till och från och tanken på ”ett glas, bara ett glas”. Jag kommer ha första mötet med kliniken i slutet av månaden, kan absolut skriva hur det gick sen :)