Jag flippade ur (igen)...

Profile picture for user WildaMatilda

Jag måste nu ta ett steg för att få bukt med mitt drickande. Har alltid haft kärlek till alkoholen men nu har jag insett att vårt förhållande gör mig mera illa än gott. Mitt problem e att jag ofta inte vill sluta dricka då jag väl börjat. Jag dricker så att säga med båda händerna och hoppas ingen noterar det. Ibland kan det gå bättre och lite lugnare takt men dessa gånger är nu rätt sällsynta.
Alkoholen har alltid funnits i mitt liv. Det är inte fest hela tiden nu mera men det blir nog alltid vin o öl till helgen, oftast i rätt måttliga mängder men jag känner alltid att jag gärna skulle dricka helst mer. Det är när jag umgås med vänner det alltid spårar ur och det blir 2-3 helger i månaden. Sällan spårar det ur hemma när det bara är vi två, men det har också hänt. Jag dricker alltid nåt glas mera vin än sambon.
Igår va vi ute på middag. Det fanns ingen spärr på mitt drickande. Ingen tanke på att dricka måttligt. Efteråt for vi till vännerna o där dracks det mera. Eller jag åtminstone. Jag babblade som vanligt på om allt möjligt som jag inte nykter skulle ha sagt. Väl hemma fräser sambon ” Du skall alltid vara värst och dricker alltid mest!” -en kommentar som ställde till med att det flippade i min hjärna. Jag började gråta och skrika, kasta grejor omkring mej som gick sönder. Jag tror jag har nån minneslucka här. Har inget minne av sambons reaktion, minns sen bara att han gick till sovrummet. Jag är 38 år och detta är egentligen väldigt komiskt och skämmande. Jag sov nämligen bakom soffan i natt. Jag minns att jag låg där för att känna mig liten och gömd. Hade hemska tankar och försökte få mig till martyr. Helt sjukt!
Det värsta är att jag flippat på liknande sätt tidigare. Dessa ”anfall” med ståhej kommer numera sällan, ca 1-2 gång per år, några år tidigare kunde de komma lite oftare. De har triggats varje gång av sambons kommentar om mitt drickande. Jag vet att han har rätt i det han säger och innerst inne så skäms jag över mitt beteende i fyllan samt mängden jag hinkar in. Men att jag blir tokig av att höra detta och ställer till scener kan jag inte förstå, sen när jag nyktrat till. Jag har nån gång till och med drämt till honom, men inte haft nåt minne av det dagen efter. Jag hoppas verkligen inte jag sagt nåt fult eller kastat nåt på honom i natt! Å gud denna ångest!
Sambon har inte talat med mig ännu idag, håller sig undan. Jag vet inte hur jag ska ta upp detta. Det känns som det ”är samma visa” igen. Jag brukar vara ågerfull och be om förlåtelse för mitt beteende och sen lova att skärpa mig. Han har alltid förlåtit och också försökt ge tips om ”sunt alkoholintag” men han har också sagt att om detta fortsätter så kan han inte leva med mig. Efter dessa samtal har jag lyckats skärpa mig i början men sen i nåt skede har jag glömt dessa ”problem” å så är jag snart där igen med de stora mängderna och non stop. Jag har nu insett efter nattens eskapader att jag inte kommer att kunna undgå att nåt sånt här händer igen då jag inte verkar kunna dricka måttligt då vi träffar vänner. Det gäller med alla våra vänner. Några av dem dricker också en hel del andra mera måttligt.

Det är klart att jag är ångerfull och vill bättra mig just nu i ångesten men jag vet inte om jag tänker likadant när nästa middag kommer emot. Då har jag säkert glömt detta igen. Jag hittade just hit. Det är åtminstone ett första steg, och att skriva av mig känns bra. Jag känner mig så ensam men vet att här finns andra som går igenom svårigheter med alkoholen. Jag ska försöka hålla ett par vita veckor till att börja med och se om jag ens klarar det. Jag kan inte minnas när jag haft en helt nykter helg, kanske aldrig.

Profile picture for user DagsförFörändring90

Du är inte ensam. Mitt drickande ser ut precis som ditt. Det är så otroligt utmattande att brottas med skuld och skam, det hänger i flera dagar, men när nästa helg närmar sig så lockar alkoholen mer än föregående helgs minnen skrämmer.

Något du inte kan göra är att spola tillbaka tiden. Det du gjorde igår kommer inte kunna göras ogjort, det du gjorde för en månad sedan kan inte göras ogjort. Däremot så är det häftiga med livet att du har makten att välja vem du är idag, imorgon och om en månad. Idag kan du kan vara den personen som ber sambon om ursäkt, den personen som är nykter idag och den personen som fattar beslut om hur du vill leva i framtiden.

Jag tycker du ska visa din sambo just den här texten du har skrivit. Den är fin, hjärtlig och ärlig.

Profile picture for user WildaMatilda

Som svar på av DagsförFörändring90

Tack för dina vänliga och kloka ord, DagsförFörändring90! ❤️ Det värmer!

Det blev en svettig och ångestfylld natt. På morgonen gick jag och sa att jag var lessen för det som hänt. ”Jag också” fick jag tillbaka som svar, så for han raskt hemifrån. Tomhet och illamåendet bubblar upp i bröstet.
Jag är så helt tom på ord men med tusen tankar. Ångesten är värre idag. Jag känner mig spyfärdig av ångest.
Jag vill bara ligga i soffan och läsa här på forumet, det finns så många berättelser och tuffa personer som kämpar så hårt! Det ger mig hopp om att jag själv också kunde lyckas. Och jag känner mig minde ensam.
Kanske jag kan bli en bättre människa..

A förstörde vår kväll med vännerna. Sen gårdagen. Denna dag är också förstörd. Och Kanske all framtid med sambon är borta...
Jag hoppas han förlåter mig än en gång och att vi kan gå vidare på nåt sätt.. Men det känns nog som om detta kunde ha varit droppen. Nu e jag så rädd att bli lämnad!
Jag har ju fått många chanser redan men a har tydligen varit viktigare eftersom jag hamnat i denna situation igen... ibland har jag faktiskt inte tagit diskussionerna tillräckligt allvarligt. ”Alla kan väl spåra ur ibland..” Tankar att han överdriver...”det var väl inte så farligt egentligen.. ”
Men jag har alltid hatat att han mår dåligt över mitt drickande och uppförande. Det har gjort att jag alltid efteråt verkligen försökt skärpa mig. Inte för min skull men för hans.

Jag vill vara normal, kunna ta ett par glas i goda vänners lag och vara nöjd med det. Jag vill fortfarande tro att det kan vara möjligt. Det lyckas ju ändå ibland...
Nu ser jag ser faktiskt fram emot att försöka hålla mig nykter inkommande helgar. Jag får nog ta en dag i taget.
Jag märker ju nog att a mer o mer börjat påverka mig o mitt liv. Det är dags för en paus. Till att börja med. Även för min egen skull denna gång. Jag orkar inte vara en slav under a längre.

Profile picture for user pytteliten.o.trasig

Jag vill hålla dig i handen.
Vi står i så mycket samma.
Om du bestämmer dig står säkerligen sambon kvar om ni har något ni vill satsa på!
Jag tycker det är jobbigt vad man ska svara folk framöver... men har förberett frasen "nej tack, jag mår så mkt bättre utan".
Tror inte det kommer följdfrågor på den ;) o GÖR det det så har jag läst såpass mkt nu om ångest, mående och alkohol o vilken skada det gör på kroppen o min träning o den vision jag har om att bli fit igen så dom kan få ett tal om det med för den delen...

fortsätt häng här är mitt tips. man känner igen sig i mkt som folk skriver. och skammen finns inte här!!
kram!

Profile picture for user WildaMatilda

Som svar på av pytteliten.o.trasig

Tack för att du vill hålla min hand! ? Vi kan hålla varandras händer här! ?
Jag gick in och läste din historia så jag förstår att du känner igen dej här, eftersom jag också kände igen mig i dina texter!
Jag verkligen avskyr själv också då nån säger åt mig hur jag skall vara/vad jag ska göra. Som då din man tog beslutet åt dej...
Det är ju därför det slog slint i helgen för mig (och alla andra gånger.) Jag vet ju själv vad jag gör fel men vill helst inte att nån annan ska ta upp det. Samma i nyktert tillstånd, vad det än gäller, men reaktionen är då inte så stark att jag börjar slå sönder vår egendom och skrika. ? Vad det grundar sig i vet jag inte. Och jag kanske nog behöver ha nån annan att sätta gränserna, då jag själv inte verkar klara av det. Det är bara trist att inse att jag inte förmått mig vara den jag vill. Att jag själv inte klarat av kontrollen...

Så bra att du har hittat nåt att säga för att tacka nej till a. Det återstår att de hur det skall lyckas för mig. Just nu känns det ju enkelt, men det är ju i ångest och bara i början av veckan. Har sällan sug efter alkohol före helgen och suget kan nog bero mera på en vana än ett verkligt sug.. Får bedöma det då den dagen kommer.

Tog en promenad och lyssnade på Alcohol Mastery podden. Fick mig för en stund att må riktigt bra o motiverad för en vitare framtid. Mådde så bra att jag även spottade ut snusen och tänkte vi slutar med den nu på samma gång. ?
Väl inne igen kröp dock en ny snus ganska snabbt in igen under läppen.
Har haft ett nästa lika långt förhållande med snusen som med a. Tror faktiskt att snusen blir svårare att skiljas från så om jag åtminstone börjar med a:n nu så det inte blir alltför mycket förbjudet på en gång. Få kan allt skita sig.

Profile picture for user gros19

Som svar på av pytteliten.o.trasig

Hej, läser lite här fast jag själv inte har något bekymmer med alkohol tack och lov för det måste vara förfärligt jobbigt. Du skriver att du inte vet vad du ska säga när du blir bjuden på alkohol, men har bestämt dig för att vara nykter. Varför inte säga som det är att du har svårt att sluta när du väl börjar. Räcker inte det som förklaring? Om någon av mina vänner skulle säga det skulle alla har förståelse och respektera det. Några följdfrågor skulle det knappast bli. Är det så att dom du dricker tillsammans med själva har problem och det blir lite hotfuolt när någon inte vill dricka?

Är anhörig till en person med missbruksproblem och mot slutet ( han är nykter och drogfri nu) upplevde jag att några löften om nykterhet inte hade någon effekt. Det var enbart handling som räknades.

Profile picture for user pytteliten.o.trasig

Det kanske man kan säga när man kommit längre på sin resa. Just nu är det fortfarande ganska skamfyllt och jag tycker att "jag mår så mycket bättre utan" just nu räcker gott som svar. Om folk ens kräver ett svar. Det är märkligt att man måste försvara att man tackar nej fast man inte kör eller är gravid tycker ni inte? Jag upplever inte att det blir lika mycket följdfrågor eller kommentarer när man tackar nej till en tårtbit eller kaffe?

Profile picture for user pytteliten.o.trasig

Som svar på av WildaMatilda

...man kan inte göra allt på en gång för då lyckas man inte är min övertygelse.
Jag har tex tagit ett steg tillbaka i min hets att köra BÅDE kost o träning nu och fokuserar på träningen o sköna promenader. Sen plockar jag in kosten... Men så typiskt mig o köra på med allt samtidigt! ;)

Har du pratat med din sambo WildaMatilda? Så ni gör resan tillsammans?
Finns massa bra poddar o böcker.
Det som slår mig är hur folk ifrågasätter sötningsmedel (som är aminosyror=proteiner) men dricker alkohol.
Sånt där börjar man upptäcka och fundera på när man ser det från den "andra sidan" ;)

Profile picture for user WildaMatilda

Som svar på av pytteliten.o.trasig

Jag har nog tyvärr själv också varit sån som funderat var jag stoppat i mig, men inte velat tänka på alla de negativa effekterna a har på hela kroppen. ? Nu ska jag börja göra det!

Tror träning, promenader o planera kosten o sånt e bra för att hålla hjärnan fokuserad på annat. Så länge det inte blir en press o stress med allt och inte med en massa målsättningar på samma gång. ?

Sambon var nog tydlig med att han inte vill leva med nån som dricker sådana mängder som jag gör och att han inte ska behöva tåla att jag flippar ur så där.
Det va hemskt att höra hur han ser på mig och hur han alltid noterat varje portion jag tagit. Han hade en hel del att kommentera... ? Visst vet jag att han hållit lite koll och det har irriterat mig enormt men det blev lite mera konkret när han sade det. Jag sade att jag tänkte pröva att ha en vit period nu o se om jag lyckas dra ner på mängden vid nåt middagstillfälle efter det. Han tyckte det lät ok och vi ska se hur det fungerar.
Går det åt pipsvängen måste det säkert bli ett helt vitt liv sen, tänker jag.

Sambon tycker det är ok att dricka ibland och t.o.m nån enstaka gång festa till ordentligt men det får inte bli så som nu då jag dricker kopiösa mängder vid nästan varje middag.
Jag tolkar detta som om han hoppas att jag kan skärpa mig med mängden men att han ändå inte önskar att det skulle bli ett helt vitt liv. Han har själv inga problem alls med a och han är mycket social och vill gärna umgås med vänner över middagar där förstås det serveras a. Skulle jag börjar skippa dessa eller bli en nykter tråkmåns som gäspar vid förrätten tror jag det skulle ha en lite negativ inverkan på det sociala livet. Jag kan tro fel, men fick den uppfattningen.

Tiden får utvisa hur det går. Jag tar nu en helg i taget. Uppdaterar säkert hur det känns då helgen stundar för att skriva av mig. Är rädd att ett sug skall tränga sig på och hur jag ska hantera det.

Profile picture for user pytteliten.o.trasig

En sak jag snappat upp trots en rätt kort tid mot många andra här är att man INTE är en tråkmåns om man väljer bort a. Om du tror din sambo tänker så så ska ni nog prata igenom det en gång till.
Tipsar om alkoless.se (fast man tydligen inte får tipsa om sidor här på sidan?) tycker det vart skönt o läsa och just inse hur NORMALISERAT alkohol blivit i vårt samhälle. hur det är en självklar del i så mkt. Vilket ju är rätt knäppt.

En annan sak jag reagerar på här är att du bör vara uppmärksam på och tänka igenom hur du tror det kommer gå dom där gångerna du "väljer att dricka" på tex middagar.
Känner som sagt igen mig i så mkt du skriver. Och vissa av oss har helt enkelt inga problem att avstå MEN svårt att sluta dricka när vi väl gör det. Det kan vara värt att tänka på.

Ett tips är att göra programmet här på sidan så snart det startar upp igen. Det hjälpte mig att kartlägga mitt drickande och framförallt hitta mina fallgropar.

Jag har flera nära släktingar som har stora problem med alkoholen och därför misstänker jag att jag aldrig kommer kunna återfå ett sunt förhållande. Jag önskar och min vision är verkligen att kunna njuta av ett glas bubbel eller ett glas rosé i solen. men just nu är inte min hjärna nöjd där. Den vill ha mer o mer o mer. Men ambitionen o önskan finns verkligen. men för att det ska lyckas behöver jag vara utan a LÄNGE tror jag....

Profile picture for user pytteliten.o.trasig

jag tycker mina senaste helger vart såååå sköna utan a.
avslappnat o skönt.
morgonpromenad på lördagen med mannen, köper nybakat bröd o tar lång gofrukost.
ingen huvudvärk, ingen skam, ingen ångest.

testa! våga! njut!

Profile picture for user WildaMatilda

Som svar på av pytteliten.o.trasig

Jag tror att du har en bra point i det du säger. Vi är alla olika och jag tror ju nog att jag ska klara av att avstå, det är väl nog mest det att det blivit en vana mera än ett beroende, hoppas jag. Och problemet att tappa kontrollen när man väl fått i sig a är nog mitt största problem så risken är nog stor att det sker igen.
Men jag vet också att jag lyckats skärpa mig tidigare under längre perioder men att det nånstans påvägen har glömts bort och då bara fortsatt tills jag får en påminnelse. Då även vänner dricker sig alltför fulla ibland har det säkert slått snett i min tanke också, att sådant är acceptabelt, så här funkar vi skål å tjohej! ?
Ja.. denna dryckeskultur! Det är sannerligen nåt fel där!

Det där med kartläggningen var nog inte alls nån dum idé! Borde absolut testa på det den dagen det blir första glaset.
Då håller jag ju bättre koll på mej själv också säkert...

Profile picture for user Jullan65

Hej och välkommen hit. Vad bra att du börjat fundera på ditt a intag. Det skulle kunna vara jag som skrev din text, det stämmer till punkt och pricka hur det var för mig. Gubben började kontrollera mitt drickande och jag började smyga med a. Så visst kan det bli värre. Läs och skriv härinne och försök med en längre nykter period. Det är iallafall för mig lättare att ta en dag i taget och inte lova föralltid nykter. Om man bara tar en dag i taget så känns det mer lätthanterligt. Och sedan byggs dagarna på varandra, mina nyktra dagar har blivit strax 10 månader. Så ge dig själv en chans, det är du värd. Jullan

Profile picture for user WildaMatilda

Som svar på av Jullan65

Tack för att ni får mig att känna mig välkommen hit! Det är roligt att få kontakt med andra som vet vad man snackar om. ?
Så duktig du är Jullan som hållit uppe så länge! Jag ska gå och läsa mera om din resa vid nåt tillfälle! Läste din början och förstår du fått kämpa hårt! Jätteduktig är du och var stolt över dig själv! ?
Det har känts ok hittills för mig men det är nu första nyktra fredagen på länge så vi vet inte vad som kommer emot framöver. ?
Min sambo har redan kommit överens med våra vänner om att träffas nästa helg. Den helgen kan bli svår. Det är just med sådana som det brukar festas till med ordentligt. Blev faktiskt lite sur när jag hörde om planen. Jag vill ju inte bli isolerad och osocial men det kommer lite tidigt på att umgås med just ”de typerna”. Tycker han kunde förstå bättre. Men jag kan ju inte hindra dem från att träffas heller så jag får hitta på en copingmekanism eller bara avstå. Har jobb som skall utföras den helgen så det är inte så långt bort från hela sanningen om jag avstår helt. Vi får se närmare.

Profile picture for user Vår21

Jag känner igen mig , samma grej , ballar ur fullständigt ibland . Vill bara ha mer o mer o rejäla minnesluckor . Precis som du beskriver ibland funkar det o ibland blir det helt fel och för mycket . En kväll för 7 v sen var min tankeväckare. Vill inte förlora den jag älskar och vill kunna vara lycklig . Använt alkohol som lugnade avstressande . Jag har prövat så många ggr att bara dricka lite osv. Till slut insåg jag att det går inte jag fixar inte det . Nu 7 v utan . Djävulskt jobbigt men det går ?
Har berättat för närmsta vännerna vi är ett riktigt festglada och ofta blir det riktigt mycket . De kommer att stötta mig om jag ska vara riktigt ärlig är jag orolig för någon av dem med . Ska kämpa på , har fått mycket stöd genom att läsa här hoppas jag kan hålla i .

Profile picture for user pytteliten.o.trasig

Mkt intressant det du skriver där om att du började smyga när gubben började kontrollera... EXAKT samma här. Anser du att du började dricka MER då..? (för så blev det här... tänker ibland att hade "jag fått ha kvar mina fredagar i lugn och ro hade det gått bättre" men nu eskalerade allt för jag ville behålla min egen kontroll o mina egna beslut)

Profile picture for user WildaMatilda

Som svar på av pytteliten.o.trasig

Jag började också smyga då jag visste att han kanske bevakade mig och detta har jag också funderat att kan bidra till att det blivit mera a ibland.

Smygandet var aldrig stora mängder, typ att jag tog en öl i bastun före lördagmiddagen och inte sa nåt om det. Eller att jag svepte ett glas vin i köket när jag lagade maten själv i fall om han sen bara skulle ta ett glas. Då hade jag åtminstone fått de två glasen jag trodde jag ville ha... När man sveper stiger a till huvudet på en gång och jag som eg blir rätt påverkad redan vid första el andra glaset har säkert förlorat omdömet några gånger då den första eller andra portionen har ”svepts” ner i smyg och det sedan druckits några portioner på det.

Jag tror att om jag inte känt mig bevakad skulle jag åtminstone flera gånger inte blivit så berusad om jag kunnat smuttat i normal takt.

Första nyktra helgen på några år avklarad! Det va inga problem alls! ?

Profile picture for user Jullan65

Skönt att det gick smidigt såhär första helgen. Vet egentligen inte om det blev mer i samband med kontrollerandet, men liksom du svepte man snabbt i sig för man ville ha mer än som sas bjöds. Men till slut hade jag flaskor överallt, i växthuset, byrån, garderoben osv. Jag blev som besatt.... och det var ju precis det jag var, besatt av a djävulen. Kämpa på. Jullan

Profile picture for user Tröttiz

WildaMatilda. ?
Jag ser mig inte vara alkoholberoende, men emellanåt vill jag ändå ge input som anhörig till "andra sidan". Hoppas det är okej med dig. Men min pojkvän dricker mer än gärna, i hög dos.

Då jag tjatade började han smyga. Jag slutade tjata, i och med att han ju drack ändå. Inte lönt liksom att tjata. Smygandet fortsatte. Ibland tänkte jag om han trodde att jag var urbota korkad när det gäller vissa av hans "smygåtgärder". Men det hör väl till beroendet. Så - fastän vi pojk-/flickvän, kompis, barn inte säger allt så märker vi. ?

Det här med att vara "tråkig" att inte dricka vid vissa situationer, är du säker på att det skulle tas emot på det sättet? ? Det är betydelsefullt att ha en god kommunikation, speciellt med sin partner. Ens förhållande kan hänga på det. Är det något som liksom inte känns bra i magen - säg det. ? Är det på det viset att du verkligen får höra att du är "tråkig" , "förstör" kvällen etc. genom att intr dricka? Då kanske du behöver fundera på om det är de människorna du vill ha i ditt liv. Och behöver. Som kanske stjälper och inte stöttar? En tanke bara. ?

Angående dryckeskultur är den helt galen. ☹️ Det borde väl snarare vara uppseendeväckande att slänga gift i sig som alkohol, det borde väl "folk" tänka på i stället. Ofta har jag fått säga nej tack efter massa tjat : "nåmen, du kan väl ta en! ", "varför inte?". Suck.

Som anhörig har jag sett vad alkohol kan göra och det gör mig frustrerad och ledsen. Min pojkvän har gjort knäppa saker, men jag inser att det inte gjorts med ont uppsåt. Inga människor vill med vilje ställa till det för sig själv och andra. Sådan är min människosyn. Konsekvensen av drickande kan trots allt bli att man blir ensam till slut, att anhöriga släpper taget.

Jag kanske upplevs hård, men vill bara väl.
Sköt om dig i din kamp.
KRAM. ?

Profile picture for user WildaMatilda

Tack tröttiz för ditt inlägg! Jag upplever det inte alls hårt, det du skriver. Det att vara medberoende måste vara tufft. Din pojkvän måste vara lycklig som har dig med en sådan människosyn och som kämpar på trots svårigheter. Hoppas han har insett det. ❤️

Det med kommunikation är nog så viktigt. Tyvärr är varken jag eller min sambo så bra på att diskutera jobbiga saker med varandra. Vet inte vad det beror på, det känns som om vi inte är matchade för sånt. Med andra är vi båda dock väldigt öppna och kan nästan berätta vad som helst, vilket är konstigt. Tror att kommunikationen är något som vi måste öva på. Man kan säkert bli bättre på det med.

Nu är jag då snart i mål med mina 2 veckors uppehåll det blev lite nära att förstöra det igår.
Våra vänner ringde och ville komma till oss. Jag som arbetade hemifrån igår sade att jag tycker vi tar det en annan kväll eftersom jag inte skulle bli klar förrän rätt sent på kvällen. Dessutom fortsatte arbetet idag och jag ville vara klartänkt från morgonen. Det förstod de men senare på kvällen ringde de till sambon o frågade om vi inte kunde komma över en sväng. Ett annat par som vi inte träffat på jättelänge hade kommit dit också.
Sambon ville fara men jag sade att jag har ju min vita period och har inte lust att gå över o se på då de sitter o dricker. Det tyckte han va tråkigt och sa men du kan väl ändå försöka dricka måttligt... Då började det snurra i mitt huvud och lusten kom faktiskt på. Normalt skulle jag ha struntat i jobbet (flex) och prioriterat en vinkväll. Men ändå fast besluten sa jag att jag lämnar hemma men att han kan åka dit, för jag visste att det va de han ville. Han sade då att det blir ju jättetråkigt om jag nu börjar isolera mig från omvärlden på grund av detta!
Det gjorde mig ledsen inombords. Jag har inte tänkt isolera mig men jag tycker ändå han borde förstå att jag inte har lust att sitta o umgås med några som pimplar mycket vin, bara 2 veckor efter att jag sagt att jag själv ska försöka skärpa mig och försöka hålla upp nån vecka.. nåja..

Han ville åka och försäkrade sig många gånger att det va ok för mig. Det kändes inte jättebra, om jag ska va ärlig, men jag ville inte stå ivägen för att han ska ha en trevlig kväll så jag sa att det var absolut okej. Så jag körde dit honom men mådde inte alls bra under den korta bilturen. Hade inte ens lust att gå in o säga hej till vännerna, vilket säkert verkade konstigt men det struntade jag i. Kändes som om jag bara ville hem o deppa en stund. ? Väl hemma ändå va de skönt med några timmars solitude. Det blir inte mycket ensamtid under coronan då vi båda jobbar hemifrån, så det gjorde bara gott.
Och så skönt att vara den som vaknade upp tidigt utan skallebang.
Allt är ok idag. Inte det minsta sur på att han for heller eller nåt eftersom det bara gjorde gott med egentid och egna tankar en stund.

Att hålla sig undan spriten verkar inte va så svårt, även om en lockande tanke kan smyga förbi då och då.

Det som petar just nu e bara det att sambon anser att jag har alkoholproblem men det känns som om det inte finns så mycket stöd att fås från hans sida för att kunna göra nåt åt det.
Det är ju inte hans problem i sig och han skall inte behöva bära mig genom detta och jag vill inte heller att mina problem skall påverka honom eller hans levnadssätt, men det är nåt som fattas här som jag känner att jag kanske behöver vissa stunder.

Nu har de dessutom redan planerat in träff med polarna nästa helg igen och denna gång hos oss...
Men ok. Jag hade ju tänkt att testa se om jag kan begränsa intaget så kanske jag gör det då.

Profile picture for user WildaMatilda

Tack tröttiz för ditt inlägg! Jag upplever det inte alls hårt, det du skriver. Det att vara medberoende måste vara tufft. Din pojkvän måste vara lycklig som har dig med en sådan människosyn och som kämpar på trots svårigheter. Hoppas han har insett det. ❤️

Det med kommunikation är nog så viktigt. Tyvärr är varken jag eller min sambo så bra på att diskutera jobbiga saker med varandra. Vet inte vad det beror på, det känns som om vi inte är matchade för sånt. Med andra är vi båda dock väldigt öppna och kan nästan berätta vad som helst, vilket är konstigt. Tror att kommunikationen är något som vi måste öva på. Man kan säkert bli bättre på det med.

Nu är jag då snart i mål med mina 2 veckors uppehåll det blev lite nära att förstöra det igår.
Våra vänner ringde och ville komma till oss. Jag som arbetade hemifrån igår sade att jag tycker vi tar det en annan kväll eftersom jag inte skulle bli klar förrän rätt sent på kvällen. Dessutom fortsatte arbetet idag och jag ville vara klartänkt från morgonen. Det förstod de men senare på kvällen ringde de till sambon o frågade om vi inte kunde komma över en sväng. Ett annat par som vi inte träffat på jättelänge hade kommit dit också.
Sambon ville fara men jag sade att jag har ju min vita period och har inte lust att gå över o se på då de sitter o dricker. Det tyckte han va tråkigt och sa men du kan väl ändå försöka dricka måttligt... Då började det snurra i mitt huvud och lusten kom faktiskt på. Normalt skulle jag ha struntat i jobbet (flex) och prioriterat en vinkväll. Men ändå fast besluten sa jag att jag lämnar hemma men att han kan åka dit, för jag visste att det va de han ville. Han sade då att det blir ju jättetråkigt om jag nu börjar isolera mig från omvärlden på grund av detta!
Det gjorde mig ledsen inombords. Jag har inte tänkt isolera mig men jag tycker ändå han borde förstå att jag inte har lust att sitta o umgås med några som pimplar mycket vin, bara 2 veckor efter att jag sagt att jag själv ska försöka skärpa mig och försöka hålla upp nån vecka.. nåja..

Han ville åka och försäkrade sig många gånger att det va ok för mig. Det kändes inte jättebra, om jag ska va ärlig, men jag ville inte stå ivägen för att han ska ha en trevlig kväll så jag sa att det var absolut okej. Så jag körde dit honom men mådde inte alls bra under den korta bilturen. Hade inte ens lust att gå in o säga hej till vännerna, vilket säkert verkade konstigt men det struntade jag i. Kändes som om jag bara ville hem o deppa en stund. ? Väl hemma ändå va de skönt med några timmars solitude. Det blir inte mycket ensamtid under coronan då vi båda jobbar hemifrån, så det gjorde bara gott.
Och så skönt att vara den som vaknade upp tidigt utan skallebang.
Allt är ok idag. Inte det minsta sur på att han for heller eller nåt eftersom det bara gjorde gott med egentid och egna tankar en stund.

Att hålla sig undan spriten verkar inte va så svårt, även om en lockande tanke kan smyga förbi då och då.

Det som petar just nu e bara det att sambon anser att jag har alkoholproblem men det känns som om det inte finns så mycket stöd att fås från hans sida för att kunna göra nåt åt det.
Det är ju inte hans problem i sig och han skall inte behöva bära mig genom detta och jag vill inte heller att mina problem skall påverka honom eller hans levnadssätt, men det är nåt som fattas här som jag känner att jag kanske behöver vissa stunder.

Nu har de dessutom redan planerat in träff med polarna nästa helg igen och denna gång hos oss...
Men ok. Jag hade ju tänkt att testa se om jag kan begränsa intaget så kanske jag gör det då.

Profile picture for user Jullan65

Vad duktig du är som stod emot, det kan ju vara svårt såhär i början. Tänker att gubben din absolut kunde hänga på en nykter period. Mig veterligen är det aldrig nån som ångrat det. Kanske dags att ta ett nytt snack. Kram Jullan

Profile picture for user Tröttiz

@WildaMatilda
Min pojkvän som är "lycklig som har mig" ringde mig onykter nyligen mitt i natten, pratade saker jag inte fick sammanhang i och så gjorde han slut. 😳

Jag vet inte om han minns samtalet. Tidigare har han ju haft minnesluckor då han skällt ut mig. Jag har försökt nå honom efteråt men inte lyckats.
Så ... Nu känns allt på hälft. Men jag får väl utgå att det är över då. Kanske lika bra, det är jobbigt i relationen då han inte vill söka hjälp. 😔
Sköt om dig. 🌹

Profile picture for user Elenore1

Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver wildamatilda. Tenderar också att dricka för mycket, pratar högt och är störig under middagarna. Ligger i otrolig jobbig bakisångest dagen eller dagarna efter. Har gjort och sagt saker mot min pojkvän som jag är förvånad att han förlåtit... Vi är också ett par som inte brukar prata om jobbiga saker då min sambo tycker man ska släppa det och upplever mitt prat som ältande.

Är också inne på att ha en vit månad då jag nu idag ligger här dagen efter med ångest. Men känns så trist bara, det är ju så trevligt att dricka lite vin, äta något gott och umgås med vänner. Men varför kan man inte bara smutta på 1-2 glas under en kväll? Hur kan det vara så svårt?

Profile picture for user AnnaJB

@Elenore1 jag är likadan... jag tror och hoppas att jag ska klara 2 glas! Men så sker något ibland och det ändras i huvudet, att jag klarar allt och sen skiter det sig. Jag är så trött på att inte lita på mig själv...

Profile picture for user Fröken H

Ny här. Ojojoj vad jag känner igen mig här med att stoppet inte finns, smyghäller i sig lite när sambon inte ser... Blackouts. Aldrig kunna ha ett normalt dricktempo eller kunna sluta när man borde. Blackouts. Ångest. Sovit bort många helger. Försökt hålla ihop när intaget av någon anledning (situation eller person) begränsats. Suget, suget, suget. Nu är jag här. Känns som att jag hittat mina systrar.
Hur går det för dig WildaMatilda?

Profile picture for user WildaMatilda

@Fröken H
Det är ett tag sen jag varit inloggad här.
Hoppas du har hittat stöd här på forumet Fröken H! 💕

Pausen blev tre veckor och efteråt höll jag rätt bra koll på mängden då jag drack. Inte det lättaste då suget blir stort efter att man fått i sig några glas. Nån gång har det nog blivit ett glas för mycket men jag har åtminstone inte ställt till med nåt desto värre. Så har jag lyckats hålla flera nyktra helger emellanåt.

Men igår blev det partaj hela natten och flera glas för mycket.Vaknade med värsta ångesten. Minnesbilder av vad man sagt och gjort, ja ni vet det där. I det stora hela ingen större katastrof (vad jag minns)men man vill ju inte att det ska bli så här. Och jag har en sån där irriterande klump i bröstet av misstanken att sambon inte är glad över hur mycket jag drack i går eller hur jag uppfört mig.

Profile picture for user Gullranka

Hej WildaMatilda! Din tråd var den första jag lästa här på alkoholhjälpen, du startade den nämligen bara några dagar efter att jag själv blivit alldeles för full och bestämt mig för en vit period på obestämd tid. Jag har följt den sen eftersom vår problematik är samma: svårt att kontrollera när vi väl börjat. Känner så väl igen mig i din beskrivning av ångesten när man vaknar bakis och inte riktigt minns vad man hittat på för något under gårdagen. Din tråd och dina beskrivningar cementerade min känsla av att jag verkligen inte ville vakna och må så där igen och känna den skammen. Stort tack för det! Jag är nu på min 94:e vita dag och känner mig så fri som kan vakna varje dag utan oro, ångest eller skam. Kanske kan det vara ett alternativ även för dig att prova med en längre vit period? Jag känner i takt med att dagarna blir fler att jag verkligen inte saknar alkoholen. Det står också klart för mig att jag inte njuter av 1-2 glas vin, och kanske aldrig har gjort, det är själva fyllan jag vill ha, och därför är det onödigt för mig själv att fortsätta söka efter att kunna dricka måttligt. Jag uppnår helt enkelt inte effekten jag _egentligen_ vill åt (berusning) på en måttlig mängd, det är därför jag hela tiden misslyckades. Jag vet inte om dessa tankar kan vara till någon nytta för dig men jag håller iaf tummarna för att det går bra för dig! Och tack igen för din tråd ❤️

Profile picture for user WildaMatilda

Hej @Gullranka! Tack för ditt inlägg! 😊
Så härligt att du klarat av att vara nykter så många dagar! 👏
Det är faktiskt skönt att vara nykter! En längre period kunde absolut göra gott för mig också. 😊
Så bra att du kommit till insikt hur du ”funkar” med alkoholen. Jag gillar också känslan av berusning men tycker även att vin och öl kan va så väldigt gott. Ibland känner jag att det faktiskt är helt tillräckligt med ett glas eller två men ofta finns nog ett sug efter mera då man fått i sig en liten mängd. Jag tycker jag varit rätt duktig på senare tid och kunnat säga stopp mitt i drickandet, men igår slog jag undan tanken på att hålla koll. Vet ej varför det blev så. Jag kanske ville uppnå känslan av att bli riktigt berusad. Och så var jag lite uttråkad på festen så alkoholen lyfte nivån. Då jag inte har kontroll från början så kan det leda till ”urladdningar.”
Jag har inga minnesluckor från igår men vet att det blev för mycket då jag minns hur jag snackat med alla om allt möjligt. Ångesten säger också sitt, trots att det är ångest över småsaker.
Det låter väldigt bra med en paus. Jag ska fundera lite hur jag gör. 😊