Jag är helt ny här. Det är ett stort steg för mig att erkänna mitt problem. Jag dricker inte så ofta, men när jag gör så blir det på tok för mycket.
Senast var julbordet med jobbet. Jag tappar omdömet efter en öl och kan inte sluta. Kvällen slutade med att jag fick för mig att åka hem på egen hand. Gick vilse och hade ingen aning om var jag varit eller var på väg. Irrade runt en bra stund innan en tant fick in mig i en taxi. Stora minnesluckor och ångest dagarna efter.
Känner mig som en sämre människa när jag ligger på soffan orklös och tittar på min sambo som tar hand om våran familj.
Sen kan jag vara nykter en längre period och då får jag för mig att jag har kontroll. Men så fort jag är ute igen så tappar jag omdömet helt. Festkvällarna slutar nästan jämt i ett kaos för mig.
Nu har jag nog ändå bestämt mig för förändring och det blir en vit jul.

Jackofhearts

Va kul att jag tänkte skriva en rad till dig när jag läste ditt inlägg så såg jag att du skrivit till mig. Tack, det värmde. En vit jul låter som ett bra första steg. Håller mig också nykter oftast men sällan långa perioder. Hade dock en 7 månader lång nykterhet till i April i år. Det va skönt men va ganska rastlös och bestämde mig för att börja dricka igen. Dåligt beslut. Mår ju bara sämre av att dricka så förstår inte varför man utsätter sig för det?

Ash J. Williams

Det känns bra med ett sånt välkomnande och mycket peppande läsning här på forumet. Som jag tidigare sa, så är erkännandet för sig själv som är det stora steget.
Det ska bli intressant att följa och bolla tankar här. Och att hitta motivationen till att inte falla tillbaka i gamla mönster.

Jackofhearts

Jag svarade dig i min egen tråd. Satt lite upptagen så därför mitt svar dröjde. Sorry!

Ash J. Williams

Jag har haft långa perioder där jag har lyckats hålla en bra konsumtionsnivå, mått bra och inte spårat ur. Brukat tänka att jag ska hålla mig "körklar", att det räckt med en folköl till middagen, för att kunna köra hem senare. Och det har funkat ganska bra för mig.
Men det är just tillfällena som hajpas, födelsedagar, klubbkvällar, kick offer och storhelger som misslyckas.
Nyår närmar sig och det är en svår dag att tacka nej till och säga att man är upptagen med något annat.
Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot lediga dagar med släkt och vänner.

Jackofhearts

..tydligen. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag nästan det är jobbigare att hålla sig måttlig ibland än att inte dricka alls. Man vill ju absolut inte bli full och göra bort sig men någonstans vill man väl ändå ta en till, och en till och en till så man når den perfekta fyllan. Men gränsen är hårfin och varken du eller jag verkar veta var gränsen går. Så frågan är varför man tar risken och inte bara skiter i den första. Känns som om jag tackar nej nu i jul och nyår är det i princip likställt med att officiellt berätta för sin omgivning att man inte kan hantera A. Varför skulle man annars tacka nej till en snaps då man i princip aldrig är en som tackar nej?Då behövs en väldigt bra vit lögn..

Jackofhearts

tycker iof vad jag erfarit bara de som också har problem med spriten att man är om man inte skålar med procent i glaset. När jag själv varit nykter har jag insett att det ofta är flera av gästerna som knappt rör sina vinglas på hela kvällen, medans de som tycker man är tråkig sveper tre redan under förrätten.

Jackofhearts

Alkoholjävulen. För det är väl ju precis du säger. Många skulle inte ens reagera. Jag formulerade mig lite otydligt. Jag menade alltså inte att folk faktiskt skulle tänka så, utan att det är en känsla som jag har och som säkert endast är en del i att jag förhandlar med mig själv.

Samtidigt skulle jag, om någon av mina vänner som är problemdrickare tackade nej reagera. Det roliga är att min reaktion skulle vara positiv. Det roliga är också att jag vet ju redan att hen har problem så varför skulle det va negativt om jag förstår att poletten även trillat ner hos personen själv också :D

Bra skrivet vilja. Håller med om det du säger och tror att man kan nå långt i sin nykterhet genom att vara arg på den skitdrog som ställer till det så jävligt är nog en del i processen att inse att allt är alkoholens fel och inte ens eget eller andra omständigheter.

Riktigt inspirerande att du verkar så säker i ditt beslut! =)

Ash J. Williams

Jackofhearts, det är exakt så jag menar. Jag tror ju inte att någon skulle bry sig mer eller mindre egentligen om man tackade nej. Det är bara en känsla som man själv har.
Som jag tidigare skrev så har jag varit på middagar och fesligheter och kört hem. Men det verkar som att jag går på jättetråkiga fester, för att jag har ju inte kul när jag inte dricker...

Ash J. Williams

Firade jul ute på landet, långt från civilisation. Och struntade i att gå till bolaget innan.
När de andra snapsade till sillen så umgicks jag med alla barn istället. Jag gick på min idé om att hålla mig körklar och drack bara en halv öl till middagen.
Det kändes bra att det var jag som kunde köra hem dagen efter, vanligtvis har nästan alltid min sambo fått köra hem.
Nu ser jag fram emot nyår, då är vi bjudna på fest med flera barnfamiljer, så det blir nog lugnt.
...men tanken finns med mig. Det är ju när man har skött sitt drickande bra ett tag som inbillningen om kontroll kommer. Tankar som, äh! En öl till grejar jag. Självförtroendet ökar och man tror att man klarar av de andras tempo.
Men inte i år! Jag tänker bunkra upp med a-fritt till nyår.

Jackofhearts

Undrar nyfiket hur det går för dig med allt?

Ash J. Williams

Kämpar på, tog en paus från allt och åkte iväg ett par dagar för att ladda batterierna pga. tråkigheter med en släkting. Varit ute i glesbygden utan uppkoppling och bara varit ute i naturen.
Annars så tuggar jag på som vanligt. Nyår var inte speciellt spektakulärt heller, åt mat och drack julmust...
Nu är det är det till att återgå till vardagen och försöka hålla nyårslöfterna, dricka sundare och träna mer. ?
Hur går det för er?