Någon som druckit till 48 års åldern ?

Undrar om det är någon som druckit länge och levern återhämtat sig ?

Profile picture for user TappadIgen

@susy Hej Susy. Det är många som oroar sig för sin lever när de är på väg att sluta/har slutat dricka alkohol. Jag var en av de som var väldigt orolig efter att jag hade slutat. Det är förmodligen ganska vanligt för många som har druckit lite för hårt.

För att svara på din fråga, det finns nog många här på forumet som druckit fram tills 48 års ålder eller senare och som inte har fått några bestående skador utav det. Med det sagt handlar det ju inte bara om ålder. Det handlar ju om hur länge man har druckit, men också i vilka mängder det har varit och vilka gener man har. Att vara parkbänksalagare t.ex sliter ju hårt på hälsan och många av dem faller bort med tiden, men en del tycks kunna supa skallen av sig hela livet utan att det ger några allvarliga leverskador. Samtidigt finns de som behöver en levertransplantation i 30års-åldern.

Nu vet jag inget om just din situation, men de goda nyheterna är att har du inte märkt av några allvarligare symptom ännu så har du goda chanser att din lever kommer att kunna återhämta sig åtminstone tillräckligt mycket att du inte får några större besvär med den. Dock gäller det ju att du slutar att dricka nu, om du inte redan har det. Man hamnar ju tyvärr lätt i en cykel av rädsla och har svårt att sluta på grund av det ibland, vilket ju egentligen är väldigt dumt.

För egen del så slutade jag för lite drygt 8 månader sedan. Jag hade initialt ett ALAT-värde som var lite över gränsen men det har varit normalt sedan dess. Jag har även tagit ultraljud av lever, galla, pankreas. Mina sista leverprover tog jag cirka 3 månader in på nykterheten och allt såg bra ut då. Mitt GT-värde t.ex var då jämförbart med nykterister. Men leverprover säger inte allting.

Jag har även en hel del anekdoter om olika människors alkohol och leverproblem. Jag har en hel del positiva historier på lager, men det alla har gemensamt är ett upphörande av alkoholkonsumtion. Bland de som inte lyckades sluta hittar jag inga lyckliga slut däremot.

Hur ser din historia ut? Har du några symptom eller känner du dig vara orolig? Har du lyckats sluta ännu?

Profile picture for user snusen

Har druckit fram till nästan 50 års ålder. Tog prover i somras då låg jag inom gränsen men lite högt. Sist var de perfekt och jag har druckit mycket. Vet en som druckit mycket mindre och mycket kortare tid än mig som fick byta lever rätt tidigt i livet. Så mycket som spelar in.

Profile picture for user susy

Hej, så jätte bra kämpat att varit fri i 8 månader 👍👍 🌻🌻🌻🌻🌻
! Jag har nu inte druckit på en vecka, men det har varit tufft. Sjukskrivit mig ett par veckor, klarar inte att vara på jobbet de första veckorna eftersom en vana jag har är att alltid dricka 3 glas vin när jag kommer hem. Stressigt arbete och de glasen är min morot....
Min historia är att mellan 20-30 år ålder var det mer måttlig men ändå ganska mycket på helger. Helt alkohol fri i 4 år vid graviditet och amning så klart. Började bli successivt mycket på helg kvällar efter 35 års ålder. Minnesluckor vanliga. för 3 år sen hade jag en stor lifsförändring och jag har druckit kopiösa mängder fredag, lördag kväll och mina 3 stora glas vin de andra dagarna. Ledigheter dricker jag varje dag, arbetar 4 dagar i veckan ( minnesluckor på kvällarna). Klarat mitt jobb galant eftersom jag kan hålla mig till den gräns jag satt på vardagar.....
Efter jul fick jag panik ångest skapad av alkoholen och att det har varit ett tufft omställnings år till en ny miljö för mig och min familj . Ångesten värre av att också få insomna och tankarna på hur jag skadat kroppen . Känner av njurarna fram på småtimmarna det värker lätt ( aldrig under dagen när jag är dricker vatten). Nu när jag varit nykter en vecka då känner jag ej värk på nätterna :).
Oron och ångesten tidigare har gjort att jag druckit ännu mer för att döva den. Jätte knasigt.....
Vågar inte kolla värdena, rädd om de är illa att jag ska få ännu mer ångest och dricka igen...
Vet inte hur jag tänker när jag dricker mer trots att jag är orolig för lever och njurar.
Hoppas jag kan hålla min nykterhet.
@TappadIgen

Profile picture for user susy

Hej, hur mycket har du druckit genom åren ? Jag vågar inte ta prover nu. Nykter en vecka och om jag klarar att fortsätta väntar jag med prover tills 3-6 månader passerat. @Fröken H

Profile picture for user TappadIgen

@susy skrev:"Oron och ångesten tidigare har gjort att jag druckit ännu mer för att döva den. Jätte knasigt....."

Ja, det är knasigt, men oerhört vanligt. Jag förstår att det är jobbigt och jag förstår att det är förknippat med mycket ångest. Jag kommer ändå förespråka plan 1. Ta dig till sjukvården och kolla upp dig och lägg upp en bra plan för att fortsätta din nykterhet. Jag vet att det inte är enkelt och det är klart att det finns en risk att det upptäcks att allt inte är så bra som det ska vara, men du kan ju inte påverka det som har varit. Du kan bara påverka framtiden.

Min historia är inte helt lik din för det var inte förrän efter jag hade slutat som jag började oroa mig för mig hälsa. Naivt antar jag, då jag väl visste att alkohol i den mängd som jag konsumerade den inte var hälsosam, men jag tänkte väl att jag ändå inte kom upp i den mängd över tid som borde krävas för att få oåterkalleliga leverskador. Men när jag började oroa mig så började jag leta efter anekdotiska berättelser och det är väl precis det du gör nu. Dock är de inte så lätta att hitta, men sökandet fick mig i alla fall hit till forumet och det är jag ju glad för. Söker man bara på google om alkohol och leverskador så kan man lätt få ångest och noja.

Nu har jag samlat på mig en hel del anekdotiska berättelser. Jag skulle kunna dela med mig lite mer av dem här, men jag ska iväg strax men jag vill ändå lämna dig med detta. Det finns en del positiva historier bland de som druckit tillräckligt för att få leverskador men som sedan fått levern att återhämta sig tillräckligt. Det alla dessa har gemensamt dock är ju att alkoholkonsumtionen har upphört. Jag har också en hel del anekdotiska berättelser om de som av olika anledningar inte riktigt kunde lämna alkoholen av olika anledningar. I de flesta fall var beroendet för svårt men ibland handlade det om att man inte tog de varningar man fick från kroppen på tillräckligt allvar. En del tog t.ex bra leverprover, efter en tids nykterhet, som ett tecken på att levern är ok och återställd och fortsatte dricka.

Kort sagt, jag har inga positiva historier bland de som fortsatte dricka. Alla de som lyckats vända på trenden med sin lever, av de jag känner till, har upphört att dricka helt.

För din del är det säkert inte försent. Att det känns i njurarna kan ju vara för vätskebalansen som ju rubbas av alkohol och när du är nykter känns det bättre. Men det låter helt klart som att du dricker tillräckligt mycket att om du fortsätter är det bara en tidsfråga innan du kommer dit där du inte kan göra något för att få det ogjort längre så snälla ta detta på allvar.

Skriv av dig så mycket du kan här. Jag kan dela med mig av fler anekdoter här om du vill eller om du har specifika saker du funderar på. Mitt allra bästa råd är att du kollar upp med sjukvården när du kan. Ta ett allmänt hälsotest. Om du verkligen inte vill det utan vill vänta, så ok, men se till att du håller dig nykter. Det blir ju tyvärr som du säger. Idag är det säkert inte försent för dig att sluta dricka, men du är orolig för att det är det och den oron kan få dig att fortsätta dig dricka och därmed göra så att det till slut blir försent. Det är en ond cykel som du måste bryta. Kanske har du gjort det nu, jag hoppas det.

Profile picture for user susy

Hej, tack underbara du för svaret och stödet ! 🤗jag ska verkligen försöka, idag är det 7 dagar. Jag delade en mellan öl igår i solen med min man men det är allt. Jag har varit rökare innan och slutade, börjat med det igen och jag vet att det inte är så bra men det hjälper när ångesten kommer och när jag vill dricka. Vet inte om det hade gått så bra annars denna veckan.

Målet är att inte vara beroende av alkohol och alla medel som jag kan använda gör jag just nu. Jag har kunnat sluta tvärt att röka innan så när jag är bättre får det bli nästa mål. Jag tog kontakt med en behandlare förra veckan och hon har varit jätte stöttande, ringer,messar, och vi träffas för långa samtal.
Är det illa med en eller halv mellan öl på helgerna?
Hur gör du ? Inget alls ?
Jag har fått rådet att dricka mycket vatten och citron vatten av min behandlare. Försöker att träna varje dag även om jag inte har någon motivation och promenera så mycket jag kan.
Ska vara sjukskriven en vecka till så att jag inte har någon stress.
Lusten som jag skrev är stor på kvällen efter arbete. Hoppas att två veckor nykter ska göra en skillnad.
Hur ser din historia ut? om du vill dela med dig. Hur lyckades du?
Jag har en stöttande man som har sagt att han inte ska dricka heller så länge jag kämpar .

Min behandlare säger också att en del kan kan klara av efter en tid att bara ta ett glas vin i sällskap och andra måste avstå helt. Efter ett par månader kommer jag att känna vad jag klarar av.
Jag påtalade att detta är nästan som ett sorgearbete för alkoholen var ju min bästa falska vän och att jag vet inte om jag vill vara helt nykterist.
Vill kunna vara måttlig, ta ett glas när vi är på resturang eller är hemma på helgen och delar en flaska vin vid matlagning och måltid. Men inte alltid känna så utan ibland.

Men först är först, med månader utan...

Jag har också googlat på leverskador och blir helt förskräckt. Trots det så vil jag vänta då rädd för vad det ska visa och vad min doktor skulle säga. Jag vill inte att det ska stå i min journal... jag har nu äntligen kunnat sova som har hjälpt, fick atarax utskrivet.
Skriv gärna och berätta om du har bra knep att ta till@TappadIgen

Profile picture for user TappadIgen

@susy Jag tycker att det är väldigt bra i alla fall att du tänker dig månader utan för att omvärdera sedan.

Jag har skrivit lite om min historia innan men tänkte kanske uppdatera min tråd med en lite utförligare beskrivning. Det är alltid svårt att uppskatta hur mycket man egentligen drack. Helt klart var att det var ohållbart det läge jag hade kommit till innan jag slutade och det var väl på den vägen det var. Jag hade under ett par år funderat på att dra ner och dricka rimliga mängder och det fungerade periodvis och stundtals. Jag hade en vit månad. Under en lång period så höll jag mig till en motsvarande mängd av 35cl starksprit per vecka, vilket ju är klart inom gränsen för män. Det slutade dock alltid med att det blev för mycket igen. För mig var det väl i princip att jag till slut förstod att jag inte klarar att hålla ett normalt bruk av alkohol över tid så jag slutade. Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv.

Jag har inte som några andra utvecklat en aversion fullt ut med alkohol. Jag kan fortfarande se tjusningen i en kall öl på en uteservering en vacker dag, som den vi hade igår. Jag hatar inte den tanken, utan det är hela paketet som gör att jag vet att det inte är för mig och jag låter bli. Dricker jag den där ölen så är fröet sått och alkoholjävulen kommer förvänta sig en riklig skörd.

Jag har aldrig lyckats förmedla denna tanken fullt ut, men av någon anledning kommer jag göra ett tafatt försök igen. Igår var jag ute mycket och njöt av solen. Jag blev aldrig medvetet sugen på att dricka en öl, det blir jag i princip aldrig nuförtiden, men jag är ändå medveten om att det hade varit gott. Ännu mer är jag medveten om att den där ölen inte skulle bli bara den där ölen. Eller ja, denna gången kanske den skulle bli det och kanske nästa, men den leder oundvikligen till misär i framtiden. Därför är det inte svårt för mig att låta bli den.

Det där med en mellanöl på helgerna, det har diskuterats en del på forumet huruvida det är bäst med total nykterhet eller om det är möjligt att gå tillbaka till en normal konsumtion. Du kan få många svar på forumet på den frågan. Jag har inte tillgång till någon statistik men min bedömning är väl att vissa klarar av att gå till en normal konsumtion av alkohol medan andra måste ha total nykterhet för att lyckas.

Jag har inte någon statistik som backar upp detta heller men min egen hypotes är väl att till viss del är vi olika som människor men den stora faktorn är nog hur långt problemdrickandet hann fortgå. Om jag får illustrera med två exempel.

1. Jan har tidigare haft ett mer normal förhållningssätt till alkohol. Det senaste året har det gått överstyr 3-4 tillfällen. Jan tar tag i problem och går igenom alkoholprogrammet här på alkoholhjälpen och lägger upp en plan vid varje tillfälle han ska dricka så att det blir mer kontrollerat. Jan fortsätter dricka måttligt, men det blir aldrig okontrollerat igen.

2. Eriks drickande har eskalerat ganska länge. Senaste repan är flera månader i sträck utan uppehåll och han är tvungen att läggas in för avgiftning och medicineras för sina abstinensbesvär. Erik tar hjälp av alkoholhjälpens program och får stöttning av sina forumkamrater och slutar att dricka helt. Erik dricker aldrig någonting igen.

Här har de ju valt två olika vägar som blev rätt för dem och som sagt tror jag att faktorn var hur svårt problemet han bli. Erik i vår fallstudie här hade förmodligen inte lyckats med en normal konsumtion. De flesta här på forumet hamnar väl någonstans emellan Jan och Erik och väljer olika vägar. Jag drack själv aldrig så mycket att jag fick några allvarligare abstinensbesvär. Bakfylla har man ju varit med om, men skakiga händer har jag inte haft t.ex. Jag är ändå övertygad om att jag inte klarar av ett måttligt drickande. Jag har försökt. Någon måttlighetsförespråkare skulle kanske mena på att jag inte har försökt hårt nog, men jag är klar med mina försök och har inte för avsikt att riskera mitt välbefinnande för att försöka igen. Jag mår så mycket bättre nu.

Det finns några olika trådar här där du kan följa de som har testat totalnykterhet och de som har testat måttlighet. Det finns t.ex en relativt ny tråd "Dricka lagom, går det" som har fått lite svar.

En annan sak med att dricka lagom är ju det där med levern. Den är ju rätt så bra på att återhämta sig, som du ju säkert vet, och går man tillbaka till ett måttligt drickande så kommer den att klara det. Problemet är om den har blivit tillräckligt skadad så att det har blivit till cirros. För en människa med frisk lever kanske en låg alkoholkonsumtion till och med kan vara bra för hälsan, men har man cirros som likt alkoholism är en progressiv sjukdom, så klarar den inte av alkohol alls. Problemet med detta är att de blodprov du kan ta med levervärden inte kan visa på om du har cirros eller ej. I vissa fall kanske de kan visa att något är fel, men många med cirros kan efter att de har slutat dricka gå och ta prover och det visar på normala värden. Egentligen ska man aldrig dricka igen då, men läkaren kan då rekommendera dig att dricka måttligt, vilket är en dålig rekommendation.

Nu blev det kanske lite rörigt igen.

Profile picture for user susy

Tack för svaret så jättemycket🤗🤗🤗🤗, jag har verkligen försökt denna veckan. Hållit mig fullt sysselsatt. Jag börjar få mer och mer insikt. Jag hoppas att jag kan gå tillbaka och ha ett normalt förhållande till alkohol, jag vill inte sluta helt men den dagen kommer kanske@TappadIgen

Profile picture for user Se klart

Hej
Välkommen! Ett råd kommer från mig. Att sluta dricka- kort eller lång tid- tar i princip alla krafter i anspråk till en början.
Därför kan man gärna vänta med alla tankar kring hur det ska bli ”sen”, utan helt fokusera på att vara nykter. Så pass lång tid att du hinner uppleva några av alla fördelar. 3-6 månader, börja med 3. Ta en dag i taget. Fokusera och andas. Låt nykterheten vara det absolut viktigaste i livet. Läs och skriv här. Läs @andrahalvleks tråd för tips om faktametoden, böcker och youtube-klipp.
Skriv och läs här, många är ungefär där du är i tid- ta hjälp av varandra.
Jag slutade med målet 3 månader. Jag har varit nykter i (tror jag) 16 månader snart. Min metod är forum-metoden, hade aldrig klarat det utan team2020 😍😍
En dag, en kvart i taget. Börja där! Kram.

Profile picture for user TappadIgen

@susy
Som @Se klart säger, fundera inte så mycket på vad som händer senare. Sätt mål för de närmaste tiden, vad som nu kan tänkas passa dig. Du gör självklart precis som du vill, men jag skulle fokusera på helnyktherhet under den här tiden. Börja t.ex med en månad eller vad du tycker kan passa.

Alla fungerar olika såklart, men för många som har haft ett riskbruk och försöker trappa ner får problem med att hålla det på en låg nivå ett tag för även om det fungerar ett par gånger så riskerar det alltid att spåra ut till slut. Det är väl därför det är bra att alltid börja med 3 månader helt nykter och sen känna efter vad man vill göra.

Det fanns en tid som det var helt omöjligt att tänka mig själv som helnykterist. Jag har alltid upplevt alkohol som skräddarsytt för mig. Nu kan jag istället inte tänka mig att gå tillbaka till att dricka igen.