Jag dricker för att jag mår dåligt

Profile picture for user flowdar

Jag dricker inte för att jag är alkoholist utan för att jag helt enkelt hoppas att kroppen en dag ska ge upp och dö. Jag dricker för att döva hur dåligt jag mår och jag dricker för att inte behöva må lika dåligt. Jag har haft " vita" perioder då jag inte dricker men de ger mig ingenting. Jag mår varken bättre eller sämre. Alkoholen får mig att må bättre några få timmar på kvällen. Då får jag vila, vara fri från ångest och må lite bättre.
Problemet är att jag har närstående som inte bryr sig ett skit om mig eller mitt mående. Jag har barn men dricker ej i deras närvaro. Det påverkar inte dem. Jag dricker för att jag är värdelös och det finns ingen medicin eller psykriatriker som kan hjälpa mig.
Mitt liv är förstört, anmäld till soc, hatad av alla. Jag mår så dåligt men allt alla påpekar är min s.k alkoholism. Jag har inte druckit på en månad, ett år, dagar, veckor utan att känna sug. Jag har inget sug av alkohol. Bara känslan av att det tar bort min ångest. Men åter igen är fokus på alkohol och inte mitt mående bakom.
Jag har tänkt på att jag vill dö så många gånger men är för feg för att göra något. Egentligen skulle jag bara vilja höra att jag är bra, att jag duger, att någon tycker om mig men är arbetslös o får inget jobb, 38 år och misslyckad. Har inte gått ur gymnasiet och varit fast i ett jobb i 12 år som jag sa upp mig ifrån på grund av ett arsle till chef. Har inget förhållande för jag var otrogen mot mitt ex, jag är helt enkelt en jävla förstörelsemaskin och jag orkar inte leva med mig själv längre. Då allt handlat om mina alkoholvanor på senaste tid från soc, terapeuter och annat så har det blivit som en spärr i mig. Jag kan inte få hjälp för mitt mående och det enda som betyder något för andra är min alkoholkonsumtion. Jag kan, då jag har barn, inte säga något om hur jag dricker för jag är livrädd att mitt ex ska ta barnen ifrån mig. Alla instanser har anmälningsskyldighet om de befarar att ett barn far illa, vilket de verkligen inte gör. Jag är i ett dödläge och har ingen som jag kan prata med om hur det verkligen är utan får lov att ljuga. HUR kan man få hjälp? Det finns så många barn och familjer som mår fruktansvärt av alkohol och som behöver granskas av olika instanser men problemen är så mycket djupare än bara ett begär, ett missbruk. Det handlar om hur människor mår och jag blir fruktansvärt arg på den ytan alkoholism stämpeln fått.
Att gå på AA möten, gå till vårdcentralen en gång i månaden för att bevisa något till en myndighet är för mig något som endast drar ner en psykiskt dålig människa till den punkt där det blir för mycket.
Vad ska man göra?

Profile picture for user Charlie70

@flowdar har läst ditt inlägg och förstår att du har det jobbigt. Det är många här på forumet som upplever samma sak som du att alkoholen är ett symptom på dåligt mående och får man hjälp med det kan man sluta med alkoholen bums. Jag är verkligen ingen expert på detta utan vill bara berätta att jag läst "din" berättelse flera gånger här på forumet. Man upplever att allt blir ett moment 22. Du ska veta att du inte är ensam om den känslan här tänker jag. Min egen erfarenhet är att när kroppen och hjärnan inte behöver ta hand om alkohol jämt och ständigt har jag blivit klarare i hjärnan. Det har blivit mycket lättare för mig att se vad som är mina behov och vad jag behöver göra för att tillgodose dem. Hade jag fortsatt dricka hade jag aldrig sett det. Fortsätt skriva här så dyker det säkert snart upp någon som kan ge dig mer vettiga tips än jag.

Profile picture for user Andrahalvlek

@flowdar Lider verkligen med dig. Alkoholen är bara ett symtom. Det finns alltid underliggande orsaker till att man dricker. Ibland vet man inte orsakerna, men i ditt liv verkar orsakerna vara tydliga. Du har en del att jobba med - och det är du som måste göra jobbet. Ingen hjälp i världen kan hjälpa dig om du inte är beredd att göra jobbet.

Så länge du dricker så kommer din hjärna att vara kidnappad. Dina må-bra-hormoner skjuter i höjden när du dricker och störtdyker dagen efter. För att du ska dricka igen. Hela livet blir en transportsträcka till nästa tillfälle du får dricka.

Det finns bara ett sätt att få bukt med den negativa spiralen och det är att sluta dricka.

Först när du har varit nykter en tid så kommer dina verkliga hjärnfunktioner tillbaka. Som nykter kommer din självkänsla att stärkas, problem blir lättare att lösa, din hälsa förbättras. Men alkoholen måste bort först. Häng kvar här på forumet, läs på om hur alkohol påverkar kroppen - och bli en del av vår gemenskap. Vi har alla mått ungefär som du gör nu.

Kram 🐘

Profile picture for user flowdar

Tack för svar. Det känns bra att få fina svar i stället för elaka påhopp. Det kanske är så att jag försvarar mig, det kanske är så att jag mår dåligt och använder alkohol till att dämpa allt. Jag vet bara att jag egentligen inte vet ett skit. Jag känner mig som 10 åring som väntar på att någon annan ska bestämma vad jag ska göra.

Jag har som sagt haft uppehåll från alkohol tidigare men det som fick mig att börja igen var perioder av djup depression. Jag kunde inte ta stämningshöjande för risken att hamna i mani.

Jag vet att det är min väg att vandra och det är en hård väg. Men när alla hinder blir så övermäktiga så vill man ha någon som hjälper. Jag har förut klarat så mycket - i perioder, när jag arbetade. Idag är jag som arbetslös bara en skit. Jag gråter för minsta lilla och jag tar alkohol för atr jag vill må bättre för stunden. Att bo i en liten by gör inte saken lättare. Jag hatar mig själv så mycket. Jag tänker på att ta mitt liv dagligen men det är inget jag kommer göra för jag älskar mina barn för mycket.
Jag lever för dem men är död för mig själv. Får stressexem, röda, fula områden i ansiktet med massor av finnar, tappar massor av hår. Jag som en gång varit så fin i hyn och haft vackert, tjockt hår. Jag finns inte längre. Jag är borta. Vet inte var jag ska starta. Finns så mycket i mitt liv som behöver fixas. Får 8k i månaden och kan inte resa, kan inte klippa mig, fixa mina fula tänder eller unna mig något. Förlåt, jag vet att jag är negativ. Men jag hoppas på att det finns något ljus någonstans men för mig har allt bara gått åt helvete.

Profile picture for user Andrahalvlek

@flowdar Du behöver absolut hjälp! Samtalshjälp? Livscoach? Utredning för ev diagnos? Jag vet att Pianisten under tiden här på forumet har fått diagnos bipolär och med hjälp av medicin mår han mycket bättre. Ensam1984 fick under tiden här diagnos autismspektrat - och mår också mycket bättre med hjälp av medicinering. Och genom att vara nykter. Leta upp deras inlägg under ”Det vidare livet”. Kanske väcker det igenkänning hos dig.

Vi finns här och hjälper dig gärna att tänka. Vi vill vara ditt bollplank. Flytta över ditt inlägg till ”Förändra sitt drickande”, eller skapa ett nytt inlägg där, så hittar fler din tråd.

Själv håller jag till under ”Det vidare livet”. Snart 15 månader nykter, tjoho!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Det finns en alkoholterapiform som heter CRA (community reinforcement approach) där man jobbar med hela individen och hens nätverk. Verkar otroligt bra, för alkoholen är ju bara en del av svårigheterna som många kan ha i sitt liv. Tråkigt nog verkar inte behandlingen vara så vanlig i Sverige. Än.

Jag hittade en sida som förklarar behandlingen:

https://www.vardochinsats.se/missbruk-och-beroende/behandling-och-stoed…

Kram 🐘

Profile picture for user Gullranka

Det låter som att du har det otroligt tufft och att det varit så ett tag. Trots detta kan du resonera och sätta dina barn och deras känslor i första rummet, det säger mig att du är en fantastisk förälder och en bra person. Arbetslöshet och depression kan verkligen ta knäcken på en och det är inte svårt att förstå varför alkohol har fått en så viktig roll i ditt liv när du upplever att det ger viss lindring. Det är ju det som är så jäkla lurigt med alkohol, det presenterar sig som en vän och förtrogen när det i själva verket är det som håller dig nere. Jag tror också att ett alkoholstopp måste vara det första steget för dig, och att resten kan följa därefter. Finns möjlighet till hjälp med avvänjning från till exempel vårdcentralen med läkemedel eller samtalsstöd? Att läsa och skriva här är ett bra första steg, det finns många riktiga historier om folk som börjat i depression och misär och som nu lever fina liv som de trivs i, utan alkohol.

Profile picture for user Vår21

Du är inte ensam .
Det är svårt att veta vad som är vad .
Lasta inte dig själv för det.
Det finns hjälp .
Självmedicinering är vanligt du kanske är en sv dom ?
Du är modig . Ta hjälp .
Kram 🤗 @flowdar

Profile picture for user Ursus

Du är inte ensam!

Jag har aldrig druckit alkohol för att det är gott, för att må "bra" en kort stund utan för att jag förhoppningsvis inte ska leva längre än 60. Fostrades av en högpresterande pappa och en mamma som idag antagligen haft mer än en diagnos med tanke på hennes beteende och eviga utbrott. Fick lära mig vara ensam, utöver de vänner jag hade morsan godkände och det var inte många. Så har det fortsatt i vuxen ålder, då andra har vänner, träffar partners med mera står jag bredvid och tittar på. Det fungerade så länge det kändes att man var på väg någonstans, att det fanns ett mål, en ny utbildning, en ny titel en ny allt. Men sen föll allt.

Är nog där många av oss får börja. Hitta sitt eget människovärde, inse att det finns en anledning att vi ska leva vidare och bli så gamla vi kan. även om det verkar hopplöst. I mitt fall lever hoppet, inte om egen familj men kanske träffa en partner på sikt och bli en del av något, om än på utkanten så är det så himla mycket bättre än ingenting.

Och ska vara ärlig, aldrig saknat barn i mitt liv. Dock kanske saknat den fas i livet som det normalt innebär :)

Profile picture for user Tofu

Det där med att bo i en liten stad kan verkligen vara jobbigt. Alla känner alla och snacket går. Kan du flytta? Är det ett alternativ?

Att inte ha jobb kan även det vara påfrestande. Arbetsförmedlingen, ja vad ska man säga? Är inte superimponerad. Det är en instans. Kontrollorgan i vissa avseenden.
Om du inte tycker att de fungerar så strunta i att lägga fokus på dem och ta istället en rejäl funderare på vad du vill göra. Vill du starta eget? Vill du fortsätta på samma spår som innan du sa upp dig men med annan chef? Det finns något för alla! Det absolut viktigaste är att ge tusan i att slå ner på sig själv för att man är arbetslös.

På sättet du skriver verkar du ha jäklar anamma i dig. Plocka fram det och fokusera på vad du vill och låt inte andra dra ner dig. Då menar jag inklusive soc.

Har du varit 12 år på en arbetsplats och fixar det kan du utesluta att det är dig det är så fel på att du inte kan hitta nytt. Låt dig inte dras ner av skitsnack. Försök hitta någon runt dig som du gillar och fokusera ditåt.