Hej alla,
Skrev en novell nyss om mitt liv som sedan gick ner i djupet tillsammans med att min mobil dog. Kanske lika bra.

Har läst en del inlägg här innan jag skapade konto. Jag känner igen mig i nästan allt.

När insåg jag att jag hade problem med alkohol?
1) via olika tester på nätet?
2) När det började bli pinsamt att gå till samma systembolag mer än 4 dagar i veckan?
3) När jag slutade upp att ha kontroll över min kropp i olika sammanhang? Bilder via sms jag glömt att jag sänt eller spontana infall som mitt vanliga..ok. Jag skulle nu skriva "mitt vanliga jag ej tagit sig för".
Men jag har glömt vem den personen är.
4) När alla andra hade baksmälla/ återgått till vardagen och jag satt hemma och drack framför tvn?
5) När jag började ljuga för mig själv så jag trodde mina egna lögner?
6) När jag började gömma flaskor så mina barn inte kan se alla tomflaskor?

Den här listan är lång och jag tröttnar på alla frågetecken eftersom jag vet att jag har problem. Själsliga såväl som situationsbetingade issues. Min tillflykt är 3 liter vin på 2 kvällar eller mellanöl från Ica när paniken sätter in ( jag som hatar öl egentligen) Det har bara blivit såhär. Det har gått så långt så jag vet att jag måste sluta dricka men inte kan sluta. Min omgivning har börjat reagera. Än så länge kan jag hålla en fasad på mitt jobb men de skulle bara veta hur jag är privat. Jag tror ingen kan ana.
Utåt sett är jag väldigt omhändertagande, empatisk och detta är faktiskt ett genuint personlighetsdrag. Även konstnärlig. Målar, säljer tavlor, och är andligt intresserad. Har lätt att knyta Ann med människor jag möter. Lätt för att lyssna. Men. Jag tror jag självmedicinerar. Detta är en lång story.

Mina barn vet att jag dricker och min äldsta dotter anar nog att det inte är normalt beteende och säkert även min yngsta dotter.
Båda mina barn har kraftiga funktionsnedsättning och jag har svårt att klara av vardagen. Vi bor jättelitet och att dricka vin har för mig blivit ett tomrum att få andas ifred i.

Jag är glad jag hittade till detta forum. Jag hoppas jag kan återkomma hit regelbundet. Jag har börjat nån slags resa mot självinsikt. Jag vill sluta dricka alkohol. Det är inte längre coolt och inspirerande. Det är rätt tragiskt.

PS- Kombinerar även voxra och sömntabletter med alkohol. Hurra! ( inte alls)

Kram,
C

Leverjag

Klokt att börja hänga här. Många som självmedicinerat här och förvärrat sitt tillstånd med alkohol. Du har rätt mycket att hantera som många av oss. Tror verkligen det skulle bra m du kontaktade en beroendemottagning eller VC, får hjälp med samtal, mediciner och annat du behöver samtidigt som du är här.
Du kan möte hantera något av det andra så länge du dricker, du spär på ångest och negativa känslor än mer. Så först bli av med missbruket. Du behöver det! Du kan hitta tillbaka till dig. Det går, utan alkohol/nervgift i kroppen!

Har du förberett dig på att sluta och vet vad du ska igenom? De första 3-4 dagarna är skitjobbiga, sedan går någon månad innan det lugnar ner sig i systemet. Hur minimerar du risken att dricka första tiden?

Läs, läs och skriv här. Lycka till!

Nattugglan

Jag tackar jättemycket för ditt svar :)
Klokt beslut-absolut. Det satt långt in. Idag är jag rädd. Rädd för att få ångest och bli rastlös. Idag tänker jag inte åka till bolaget och jag har ingen alkohol hemma. De första 3-4 dagarna....ja...herregud, ja.. Jag har aldrig upplevt nykterhet i 4 eller fyra dagar. Men jag vet att efter en dag känner jag mig duktig. Förr har det hänt att jag känner mig så duktig och vanlig så jag tänker jag gott väl kan gå till bolaget. Det är ju trots allt fredag eller vilken annan dag jag inbillar mig är naturligt att dricka på.
Jag har inte förberett mig någonting faktiskt. Jag känner mig irriterad och nervös. Som sagt. Oroar mig. Men vad ska man tänka på...Att det finns ljus efter tunneln? Jag tänker på sociala sammanhang också. Hur mycket av min så kallade glädje är förknippad med alkohol. Bla bla bla jag kan skriva hur mkt som helst.
Tack igen för svar. Ska absolut läsa vidare i alla trådar.