Inga känslor utan alkohol

Profile picture for user ciwa68

Känner ingenting när jag inte dricker.
Känner mig som en robot som bara springer i det hamsterhjul jag lever i.
Längtar varje dag till helgen då ja kan få dricka alkohol för att få känna något.

Problemet är att de senaste månaderna har de känslorna blivit så stora att de börjat förstöra för mig.
Får för mig saker som inte är verkliga. Betett mig på ett sätt i tron om att de jag får för mig är sanningen.
Vet inte om vaneföreställningar är fel uttryck men min hjärna blir så skev…

I lördags skulle jag o min sambo gå o lägga oss efter ett par glas vin.
Jag kände mig inte riktigt färdig med drickandet utan smög med mig ett extra glas ut när ja skulle röka.
Blev sittandes ute hela natten, tömde i princip en bib själv, min hjärna började hitta på scenarion som inte fanns.
Fick för mig att min sambo va iväg och jag blev arg då han lovat va hemma innan 01.
Ringer en av hans kompisar gång på gång för att fråga var han är.
Inser stundvis att min sambo ligger ju på övervåningen och sover…
Får panik, sjuk ångest…

Äter en medicin som inte är bra att blanda med alkohol…
Vet inte riktigt va jag vill få ut av detta inlägget mer än att bara få de ur mig.

Har sån ångest…
Så rädd för hur de förstör min relation och även mitt liv

Har bestämt att det är slut på alkohol men känner mig själv, kommer tänka nästa helg att den här gången kan ja hantera de, ett glas är ju ingen fara …

Skäms och är livrädd för att berätta de här för min sambo. Vem vill leva med någon som jag ?

Profile picture for user ciwa68

Känner ingenting när jag inte dricker.
Känner mig som en robot som bara springer i det hamsterhjul jag lever i.
Längtar varje dag till helgen då ja kan få dricka alkohol för att få känna något.

Problemet är att de senaste månaderna har de känslorna blivit så stora att de börjat förstöra för mig.
Får för mig saker som inte är verkliga. Betett mig på ett sätt i tron om att de jag får för mig är sanningen.
Vet inte om vaneföreställningar är fel uttryck men min hjärna blir så skev…

I lördags skulle jag o min sambo gå o lägga oss efter ett par glas vin.
Jag kände mig inte riktigt färdig med drickandet utan smög med mig ett extra glas ut när ja skulle röka.
Blev sittandes ute hela natten, tömde i princip en bib själv, min hjärna började hitta på scenarion som inte fanns.
Fick för mig att min sambo va iväg och jag blev arg då han lovat va hemma innan 01.
Ringer en av hans kompisar gång på gång för att fråga var han är.
Inser stundvis att min sambo ligger ju på övervåningen och sover…
Får panik, sjuk ångest…

Äter en medicin som inte är bra att blanda med alkohol…
Vet inte riktigt va jag vill få ut av detta inlägget mer än att bara få de ur mig.

Har sån ångest…
Så rädd för hur de förstör min relation och även mitt liv

Har bestämt att det är slut på alkohol men känner mig själv, kommer tänka nästa helg att den här gången kan ja hantera de, ett glas är ju ingen fara …

Skäms och är livrädd för att berätta de här för min sambo. Vem vill leva med någon som jag ?

Profile picture for user majsan_nu

@ciwa68
Så jobbigt det låter, ett första steg är att du skriver här... Finns massor av öden, tankar, kunskap o visdomsord att läsa. Finns även rådgivare att ha egen kontakt med o ett självhjälpsprogram att vara med i...
Ta all hjälp du kan hitta, finns ju andra gruppen, vårdcentral, läkare!
Du gör det bra som börjar nu!
Hoppas du hittar till det som kan vara hjälpsamt för dig! Önskar dig stort lycka till.

Profile picture for user ciwa68

@majsan_nu
Tack! hittade hit och tror det här kan vara ett bra ställe att få hjälp.
Tror inte jag har ett alkohol beroende utan bara ett seriöst problem när jag dricker.
Jag inser att jag måste sluta, att jag aldrig kan bli en sån som dricker med måtta.
Men just nu är skammen så stor att jag inte vet hur jag ska få ordning på allt.

Profile picture for user Kennie

Hej Ciwa,
Jag tror du har mycket att vinna på att testa en längre period utan alkohol. Detta att du inte känner något förutom när du dricker är ju ett ganska vanligt symptom på psykiskt beroende. Utan drogen känns allt grått och trist och man luras att tro att man inte kan vara glad utan alkohol. Det tar ett tag för signalsubstanserna att komma i ordning när man slutar, men vartefter så hittar man tillbaks till sund livsglädje som inte behöver alkohol. Tålamod, läkarstöd, kunskap kan behövas, läs på här inne och var inte rädd att ta hjälp!