Hej alla fina själar!
Jag är ny här inne och det gör ont i mig att läsa att så många mår så dåligt men samtidigt glädjer det mig att många har kommit till insikt
och vill ta tag i sina problem för att förändra sitt liv till det bättre.
Jag hade en jobbig uppväxt med en kontrollerade far som drack mycket och tryckte ner mig och mina syskon och min mor verbalt
men även att man fick sig en smäll ibland.Jag var den som vågade säga ifrån när jag tyckte min far betedde sig illa och det gjorde att jag oftast fick mest skit men då tänkte jag att det kan jag ta så slipper min mor eller mina syskon må dåligt. Min storebror valde att sätta på skygglappar och låtsas som inget hade hänt och jag förstår idag att det var hans sätt att hantera allt det jobbiga.Min lillasyster var inte så gammal men hon kommer ihåg mycket av det som hände men var för liten för att våga säga något.Allt detta gjorde att min mor fick ångest och mådde dåligt och blev inlagd.
Detta har påverkat mig i den grad att jag har svårt att tro på mig själv och min självkänsla och självförtroende är inte mycket att hurra för.
Jag har även en destruktiv sida som gör att jag förstör för mig själv på olika sätt för när allt känns bra så måste jag på något sätt sabba det
just för att jag får känslan av att jag är inte värd att må bra.
Jag har försökt att dämpa min ångest och min dåliga självkänsla med alkohol genom åren och det funkade bra till en början men har genom åren
mest gett mig ångest för där spriten går in går vettet ut.Detta har gjort att jag sårat mig själv men även dom runt omkring mig på olika sätt och
det har gjort att jag mått sämre.Förr kunde jag dricka flera dagar i veckan just för att fly verkligheten och för att man mådde bra förstunden men sen
dagen efter så låg man där som ett litet barn i fosterställning med ångest och självömkan.
På sista tiden har jag bättrat mig vad det gäller mitt drickande jag dricker inte lika ofta och jag kan ta mig ett glas vin eller en öl utan att behöva bli full
men jag vet att det är lätt att ramla över på fel sida så man hamnar på ruta 1 igen.
Det slog ner som en blixt från klar himmel för ett tag sen att jag måste börja ta tag i mitt liv och sluta vara destruktiv och dra ner på drickandet
så jag kan må bra igen och lära mig bli vän med mig själv och välja att gå den vägen som inte är destruktiv utan vägen till lycka och glädje och kärlek.
Jag är trött på att fly och må dåligt så därför ska jag nu börja ta tag i mitt liv och mina problem en gång för alla så mår bra igen.
Tack för allt fina ni har skrivit här inne som jag läst det är en tröst att läsa att man inte är ensam om att ha problem och det är alltid skönt att
kunna ventilera och hjälpa andra som inte mår bra för då mår man själv bra inom sig.
Glöm inte bort att man alltid är starkare än vad man själv tror att man är och det tar inte längre tid att tänka en positiv tanke än en negativ tanke:)
Ha en fin dag!
Mvh Fredde