Dricker ni för att bli normala?

Jag dricker för att bli normal.

Dricker mig i princip aldrig stup-full.

Däckar aldrig på vardagsrumsgolvet osv.

Men jag måste dricka varje dag, hela tiden, för att kunna göra mitt jobb.

Har dom klassiska avvänjnings-grejerna om jag inte dricker. Ångest, skakningar osv. Men jag fungerar i min tillvaro. Vilket känns livsfarligt, att det inte finns konsekvenser, tillräckligt starka för att motivera mig att sluta dricka. Hade ett uppehåll för två år sedan, under 6 månader drack jag ingenting. Trodde abstinensen skulle bli skitjobbig, men det tog bara tre dagar, sen var jag nykter och abstinensfri. Så när jag började igen blev det som ett kvitto på att "du kan fortsätta dricka, det tar ändå bara tre dagar att bli fri från det". Det har blivit problemet för mig. Hur enkelt som helst att sluta säger beroendesjukdomen, ok att fortsätta.

Jag minns inte sist jag hade en promillehalt som tillåter mig att köra bil. Jag måste starta varje dag med en vodka, för att kunna göra mitt jobb (programmerare).

Jag blir rädd när alkoholen börjar sina i mitt skåp. Alkoholens närvaro är en trygghet. När jag funderar över min misär och ångest så är alkoholen världens bästa vän.

Någon som känner igen sig?

Profile picture for user Sisyfos

Välkommen hit Vixen!
Ja, det finns nog flera som känner igen sig i att ha druckit för mycket och känt behov av att dricka för att orka eller finnas.
Härinne, särskilt i ”Det vidare livet” finns dock alla historier om hur fel den där känslan av att alkohol var nödvändigt var. Det fattar man när man slutat. Hur var det när du var alkoholfri under 6 månader? Upplevde du något positivt under den här tiden?
Jag har använt alkohol för att orka med och för att koppla av. Inget av det fungerar ju bra med alkohol. Du verkar också använda alkohol som medicin, eftersom du skriver att du behöver det för jobbet. Är det stress, prestation, fokus som du medicinerar?
När man dricker sådär mycket som du tycks göra och också starksprit, tar kroppen kanske inte upp alla näringsämnen den behöver för att fungera bra. Magen pajar ur. En ond cirkel. Och alkoholen skapar tyvärr misär, ångest och för mig passivitet som också skapar ångest. Det enda jag kan rekommendera är att sluta nu. I början av ett nytt år är bra. Du har gjort det förr. Häng här och skriv lite så får du sällskap. Skapa en tråd i förändra sitt drickande.
Välkommen!

Profile picture for user ND

@vixen Precis så är det för mig. Jag hatar att tappa kontrollen, och har aldrig druckit så mycket att jag däckat, eller inte kommit ihåg vad jag sagt under kvällen. Jag lider av diverse diagnoser och när jag dricker så blir jag normal igen, som du skrev. Jag kan koncentrera mig på saker, få saker gjorda.